Degenerera

Degenerera (dk. degenerere) innebär i Martinus analyser att ett visst tillstånd, en viss energi eller en viss egenskap avtar och förlorar i styrka och intensitet, till förmån för ett annat tillstånd, en annan energi eller en annan egenskap som håller på att tillta. Världsalltets eviga rytm beskrivs i Martinus analyser som ett ständigt kretslopp där grundenergierna befinner sig i ett samspel av rörelser i former av tilltagande eller avtagande, och mellan dessa två uppnår ett tillstånd av högstanivå (kulmination) eller av lägstanivå (latens). Denna växelrörelse innebär att en viss energi, efter sin kulmination, alltid måste degenerera för att en annan energi ska kunna tillta i styrka. Se även kontrastprincipen och principen om hunger och mättnad.

Växtväsendets själsliga tillstånd eller verkligt vakna dagsmedvetande är i ”salighetsriket” men detta tillstånd degenererar i samma grad som den fysiska utvecklingen tilltar, och väsendet blir därmed individ på ett helt annat tillvaroplan. Detta tillvaroplan är ”djurriket”. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 359)

Och efter ”intuitionsenergins” kulmination, dvs. efter väsendets allra högsta medvetenhetsutveckling utåt till i materien, efter dess allra högsta synliggörelse eller korrespondens med medväsendena, börjar denna yttre manifestation att degenerera till förmån för väsendets minnes- eller återupplevelse av sin upplevda passage genom spiralen. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 388)

Den jordiska människans mentalitet eller medvetande är således skådeplatsen eller området för en medvetandelinje som har nått sin kulmination och därför inte kan komma längre i uppåtgående tillstånd, varför den måste degenerera, samtidigt som det inom detta område finns en medvetandelinje som är i sin första början. (Martinus, Livets Bog, del 4, st. 1502)

**********************************************************

Livets Bog kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7

 

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial