Guds primära medvetande

Guds primära medvetande (dk. Guds primære bevidsthed) betecknar i Martinus litteratur Guds eller Gudomens medvetandeområde i de högre, andliga världarna i ett kosmiskt spiralkretslopp. Dessa andliga världar som bebos av dubbelpoliga väsen med kosmiskt medvetande som är ett med ljuset och allkärleken, utgörs av det riktiga människoriket, visdomsriket, den gudomliga världen, samt salighetsriket. I de högsta världarna kulminerar väsendets förmåga till kärlek, visdom och intuition och väsendena i den gudomliga världen utgör Gudomens högsta förnimmelseorgan och förnimmer sig som ett med Gudomen eller Försynen. De lägre världarna i spiralkretsloppet, som utgörs av växtriket och djurriket (dit den nuvarande människan också hör), behärskas i stället av Guds sekundära medvetande som befordrar de principer som gäller i den fysiska världen. Ur ett kosmiskt perspektiv är Guds sekundära medvetande liktydigt med mörkersfären i spiralkretsloppet, medan Guds primära medvetande är liktydigt med ljuset och kärleken.

Enligt Martinus analyser upplever alla väsen växelvis vissa epoker då de är ett med Guds primära medvetande och ljuset, och andra epoker då de är ett med Gudomens sekundära medvetande eller mörkret. Denna växling sker i en lång utvecklingsprocess i spiralkretsloppet, och kommer sedan att återupprepas i påföljande spiralkretslopp i all evighet. Den är enligt Martinus analyser en nödvändig förutsättning för att det levande väsendets medvetande ska förnyas och uppleva en evig livsupplevelse enligt kontrastprincipen och principen om hunger och mättnad. Då ett väsen har kulminerat i Guds primära medvetande och, efter eoner av tid i detta område, börjat uppleva en mättnad på ljuset och allkärleken, påbörjar det en resa in i ett nytt spiralkretslopp med en längtan efter upplevelse i den fysiska världen. Under denna period kommer väsendet att uppleva livet genom Guds sekundära medvetande. Livet i den fysiska världen med självbevarelsedrift och åtskillnad från andra väsen framstår då som ljuset i livsupplevelsen. Då ett visst antal väsen alltid befinner sig i dessa bägge kontrastområden, förnyar Gudomen detta sätt ständigt sitt medvetande genom de levande väsendenas eviga livsupplevelser och nyskapande av medvetande.

Guds permanenta och fullkomliga livsupplevelse formar sig alltså som den skapelse- och upplevelseprocess som försiggår med hjälp av de levande väsendena i de högsta eller totalt fullkomliga världarna i spiralkretsloppen. Det lysande skapelse- och upplevelsetillstånd som här råder är Guds primära medvetande. Här uppenbaras allvisheten och den oändliga kärleken. (Martinus, Livets Bog, del 6, st. 2384)

Men samtidigt som dessa nuvarande väsen genom utvecklingen har kommit att ingå i detta Guds primära medvetandeområde, så har i motsvarande mån andra väsen till följd av degeneration kommit att utgå ur detta område till spiralkretsloppets lägre världar, såsom salighetsrikets fysiska mineralområde, växtriket och djurriket, till vilket sistnämnda rike den ofärdiga jordiska människan hör. (Martinus, Livets Bog, del 6, st. 2387)

Tack vare detta ”obehagligt goda” eller upplevelsen av mörkrets kulmination kommer alla levande väsen, efter sin egen önskan och som livsviktig nödvändighet, att växelvis få uppleva: vissa epoker då de är ett med mörkret eller Gudomens sekundäramedvetande och andra epoker då de är ett med Gudomens primära medvetande – ljuset, allkärleken och visdomen – allt efter sitt vid olika tider rådande hunger- och mättnadstillstånd. (Martinus, Livets Bog, del 7, 2607)

**********************************************************

Livets Bog kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7 © Martinus Institut 1981.

 

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial