Minneskropp

Minneskropp (dk. hukommelseslegeme) betecknar i Martinus litteratur den sjätte och sista av de sex manifestationskroppar som ett levande väsen har tillgång till under sin vandring genom ett spiralkretslopp. Dessa manifestationskroppar är uppbyggda av olika energiblandningar, där en av grundenergierna dominerar i varje kropp. Minneskroppen domineras av minnesenergi och utgör den manifestationskropp som uppbär dagsmedvetandet för salighetsväsendet i salighetsriket, det sjätte och sista riket i spiralkretsloppet. Martinus använder även begreppet ”salighetskroppen” som synonym för minneskroppen. På detta tillvaroplan lever väsendet helt och hållet i sin inre värld efter att ha kulminerat i högintellektuellt yttre skapande i den gudomliga världen som föregår salighetsriket. Individen får genom sin minneskropp tillgång till minnen av ett oräkneligt antal tidigare livs områden i hela det spiralkretslopp som har genomgåtts. I detta stadium upplevs minnena också enbart som lyckliga och angenäma, och Martinus kallar dem därför ”guldkopior”. Minnesenergin benämns även extasenergi, för att beteckna att denna sfär innebär en extatisk upplevelse av salighet, med vidsträckta inre vandringar i väsendets tidigare upplevelser.

Under den första delen av salighetsriket är minneskroppen en rent andlig kropp bestående av strålformig materia. Så småningom sker en vändning i individens medvetanderiktning, där mättnaden på ljuset i de höga andliga världarna medför en ny längtan efter att manifestera sig i den fysiska världen och ett begär efter att inträda i ett nytt spiralkretslopp. Inträdet i den fysiska världen förbereds då genom att minneskroppen förtätas till fast mineralisk form. Väsendet befinner sig då i den senare hälften av salighetsriket och manifesteras i den fysiska världen i form av mineralmateria. Martinus använder även benämningen mineralriket för att beteckna detta salighetsrikets manifestation på jordklotet, men han väljer beteckningen salighetsriket för att visa att det är minnesenergin och salighetsupplevelsen som är den bärande faktorn i denna zon. Martinus betecknar minnesenergi som mineralmateria på det materiella planet, men som mental energi på det andliga planet (Den eviga världsbilden, del 5, st. 74.1)

Denna inre världs detaljer består uteslutande av spegelbilder eller minnen av ifrågavarande individs samlade upplevelser genom flera utvecklingsspiraler. För att kunna uppleva i denna inre värld krävs alltså den ovan nämnda minneskroppen. (Martinus, Livets Bog, del 1, st. 209)

Det är nämligen ”minneskroppens” eller ”minnesorganets” uppgift att sortera ”minnenas” eller ”upplevelsekopiornas” innehåll, så att allt ”obehag” i en upplevelse ”glöms” och allt ”behag” ”minns”.  (Martinus, Livets Bog, del 4, st. 1109)

Med minneskroppen ”ser” man inte guldkopiorna, utan ”förnimmer” dem direkt. Eftersom tyngdenergin här framträder i latent form, kan denna ”förnimmelse” aldrig någonsin göra ont eller vara liktydig med smärta, utan kommer alltid – genom att guldkopiornas ”substans” är kärleksmateria – att upplevas som identisk med den högsta form av glädje, vilket åter är detsamma som ”salighet”.  (Martinus, Livets Bog, del 1, st. 213)

**********************************************************

Livets Bog kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7 © Martinus Institut 1981.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial