![\"\"](\"http:\/\/kosmologipodden.se\/wp-content\/uploads\/2018\/09\/erda-estremera-786462-unsplash.jpg\")
<\/a>Du \u00e4r nu aktivt fokuserad p\u00e5 djupet inom dig. Du blickar in\u00e5t ist\u00e4llet f\u00f6r ut\u00e5t. Du \u00e4r f\u00f6rankrad i n\u00e5gonting som \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n dig sj\u00e4lv.\u00a0Trots gamla negativa tanke- och vanem\u00f6nsters ih\u00e4rdiga p\u00e5tryckningar p\u00e5 din uppm\u00e4rksamhet, \u00e4r du mindre s\u00e5rbar f\u00f6r dessa tankem\u00f6nster nu \u00e4n tidigare.\u00a0Du distanserar dig, du l\u00e4gger till ett avst\u00e5nd mellan djupet inom dig och vardagen, men du finns \u00e4nd\u00e5 kvar d\u00e4r du alltid har varit \u2013 i vardagen.<\/p>\nI tacksamheten finns en stillsam gl\u00e4dje som inte har n\u00e5gra gr\u00e4nser. Den utg\u00f6r den energi som g\u00f6r dig livgivande och oberoende av tillf\u00e4lliga svackor eller tillkortakommanden.\u00a0Du blir lugn, varm och inte som tidigare taggig, kall och retlig.<\/p>\n
\u00c4r detta vad djup tacksamhet g\u00f6r med mig? G\u00f6r att jag faktiskt f\u00f6r\u00e4ndras och att en inre v\u00e4rdighet sakta v\u00e4xer fram som ytterligare \u00f6kar mitt oberoende av vad andra tycker och t\u00e4nker om mig? Som inte g\u00f6r mig kallsinnig utan mer ink\u00e4nnande och inlyssnande.<\/p>\n
S\u00e5, vad \u00e4r d\u00e5 tacksamhet djupast sett?
\nTacksamhet \u00e4r Guds egen v\u00e5gl\u00e4ngd.
\nTacksamhet \u00e4r att t\u00e4nka med hj\u00e4rtat; att vibrera med i den kosmiska k\u00e4rlekens v\u00e4ldiga kraftf\u00e4lt.
\nTacksamhet attraherar ist\u00e4llet f\u00f6r att repellera, den v\u00e4lkomnar ist\u00e4llet f\u00f6r att st\u00f6ta bort.
\nTacksamhet \u00e4r \u00f6msinthet och tillit, men framf\u00f6r allt inneb\u00e4r den ett inkluderande av min n\u00e4sta. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r kraften i tacksamheten \u00e4r s\u00e5 stark och l\u00e4kande.<\/p>\n
Nu m\u00e5ste jag se p\u00e5 mitt ansvarsomr\u00e5de p\u00e5 ett nytt s\u00e4tt, bortom min bekv\u00e4mlighetszon. Jag upplever en mental samh\u00f6righet med den som r\u00e5kar befinna sig n\u00e4rmast mig. Orkar jag b\u00e4ra det ansvaret? \u00c4r det s\u00e5 att den universella k\u00e4rleken faktiskt skr\u00e4mmer mig? Vad g\u00f6r jag med den k\u00e4nslan som inkluderar alla som finns runt omkring mig, n\u00e4r lidandet \u00e4r s\u00e5 stort och p\u00e5tagligt och n\u00e4r min m\u00f6jlighet att ut\u00f6va en p\u00e5verkan detta faktum i princip \u00e4r lika med noll? \u00c4r det d\u00e5 inte b\u00e4ttre att sl\u00e5 ifr\u00e5n sig allt, st\u00e4nga d\u00f6rren om sig och t\u00e4nka: sk\u00f6ter du ditt, s\u00e5 sk\u00f6ter jag mitt? Att bejaka egots locktoner om att var och en \u00e4r sig sj\u00e4lv n\u00e4rmast, att ensam \u00e4r stark? Tacksamheten s\u00e4tter just denna fr\u00e5ga i ett nytt perspektiv. Allt \u00e4r en utvecklingsprocess, allt g\u00e5r fr\u00e5n m\u00f6rker till ljus. Tacksamheten g\u00f6r dig klar \u00f6ver att du inte har ett personligt ansvar f\u00f6r v\u00e4rldens lidande. Du kommer att kunna g\u00f6ra nytta d\u00e4r du f\u00f6r \u00f6gonblicket befinner dig, om du s\u00e5 \u00f6nskar. Du f\u00e5r v\u00e4gledning om du lyssnar p\u00e5 r\u00f6sten bakom tacksamheten. Har du en v\u00e4lkomnande inst\u00e4llning till livet \u00f6ppnar sig fler och fler m\u00f6jligheter att vara till hj\u00e4lp.<\/p>\n Det \u00e4r ingen bullrig eller aggressivt omst\u00f6rtande revolution Steindl-Rast h\u00e4r talar om. Det \u00e4r en stillsam inre revolution som jag ser det, d\u00e4r vi bef\u00e4ster insikten att tacksamhet och j\u00e4mlikhet g\u00e5r hand i hand. Respekterar du din medm\u00e4nniska \u00e4r du inlyssnande och uppm\u00e4rksam p\u00e5 vad denna har att s\u00e4ga. Den personen blir utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r samtalet och inte du. Du v\u00e4rderar naturligtvis personens utsagor utifr\u00e5n ditt eget erfarenhetsmateriel, men nu med den stora skillnaden att om du p\u00e5 allvar lyssnar p\u00e5 vad personen har att s\u00e4ga, kan du l\u00e4ttare s\u00e4tta dig in i den personens tankar och behov. Dina egna id\u00e9er och tankar kommer nu inte f\u00f6rst. Det l\u00e5ter n\u00e4stan banalt att s\u00e4ga detta, men jag undrar, hur m\u00e5nga g\u00e5nger lyssnar du verkligen f\u00f6rbeh\u00e5llsl\u00f6st p\u00e5 vad andra har att s\u00e4ga? Utan att du samtidigt f\u00f6rbereder dig p\u00e5 vad du ska svara eller s\u00e4ga? Egots dom\u00e4n tar en stor plats i v\u00e5rt medvetande. Men en sak \u00e4r s\u00e4ker, den dom\u00e4nen g\u00e5r inte hand i hand med tacksamheten.<\/p>\n Tacksamheten ger dig en m\u00f6jlighet att f\u00f6r en stund sl\u00e4ppa p\u00e5 sj\u00e4lvcentreringen och inskr\u00e4nka egots handlingsutrymme. Det ger en omedelbar stryka och ett inre lugn. Det \u00e4r inte du som entitet som betyder n\u00e5gonting, det \u00e4r helheten. Helheten \u00e4r din verkliga och sanna identitet. D\u00e4r har du ditt jag, ditt centrum, din medelpunkt.<\/p>\n Tacksamhetens v\u00e5gl\u00e4ngd \u00e4r Guds egen v\u00e5gl\u00e4ngd. Gud blir du och du blir Gud, f\u00f6r djupast sett \u00e4r vi ett.<\/p>\n N\u00e4sta steg handlar om en f\u00f6rdjupning av f\u00f6rst\u00e5elsen av vad tacksamhet, evigheten och o\u00e4ndligheten \u00e4r f\u00f6r n\u00e5got. Kanske blir det ett steg fram\u00e5t och tv\u00e5 steg bak\u00e5t. Men om man en g\u00e5ng upplevt effekten av ett steg fram\u00e5t, spelar tv\u00e5 steg bak\u00e5t inte s\u00e5 stor roll. Och djupast sett r\u00f6r vi oss inte en millimeter. V\u00e5rt djupaste inre, v\u00e5rt jag, befinner sig i absolut vila, i absolut stillhet. D\u00e4remot v\u00e4xer stillhetens andliga organ, k\u00e4nslokroppen, vid varje timligt steg fram\u00e5t. Det Ingen har f\u00f6rklarat den inb\u00f6rdes relationen mellan jaget, tiden och evigheten b\u00e4ttre \u00e4r Martinus. F\u00f6r ett kort \u00f6gonblick ser jag in\u00e5t, bak\u00e5t i tiden, och t\u00e4nker p\u00e5 alla de tidigare liv jag levt och funderat p\u00e5 fr\u00e5gan om Gud, jaget och evigheten i olika religi\u00f6sa sammanhang. N\u00e5gra delsvar har jag tidigare funnit hos mig sj\u00e4lv eller genom andra mystikers skrifter och tal. En del har varit n\u00e4ra i sin analys, men ingen av dessa personer har kunnat ge den fullst\u00e4ndiga och helt\u00e4ckande bilden av relationen mellan v\u00e5r egen innersta k\u00e4rna och det gudomliga allv\u00e4sendet sj\u00e4lv. S\u00e5 det \u00e4r med stor tacksamhet som jag l\u00e5ter Martinus f\u00e5 avsluta denna text. Han skriver f\u00f6ljande om evigheten, tiden, jaget och det levande v\u00e4sendet:<\/p>\n \u201dEvigheten\u201d utg\u00f6r s\u00e5ledes p\u00e5 inget vis n\u00e5got slags skapad f\u00f6reteelse, utan \u00e4r endast det levande v\u00e4sendets \u201djag\u201d. \u201dEvigheten\u201d \u00e4r inte n\u00e5got som finns \u201dutanf\u00f6r\u201d det levande v\u00e4sendet, utan \u00e4r det levande v\u00e4sendets egen djupaste best\u00e5ndsdel, den axel, det fundament, kring vilken \u201dtiden\u201d eller \u201dlivet\u201d r\u00f6r sig. Tillsammans utg\u00f6r \u201dtiden\u201d och \u201devigheten\u201d en oskiljbar enhet. Denna enhet \u00e4r heller inte n\u00e5got som existerar \u201dutanf\u00f6r\u201d det levande v\u00e4sendet, utan \u00e4r det levande v\u00e4sendet sj\u00e4lvt. Och n\u00e5got annat existerar \u00f6ver huvud taget inte. Utan \u201dtid\u201d och \u201devighet\u201d inget \u201dv\u00e4sen\u201d, och utan \u201ddet levande v\u00e4sendet\u201d ingen existens av \u201dtid\u201d och \u201devighet\u201d. Och h\u00e4rmed \u00e4r det levande v\u00e4sendets identitet och od\u00f6dlighetsanalys orubbligt grundade i sj\u00e4lva den of\u00f6rg\u00e4ngliga verkligheten. (Martinus, Livets Bog, del 4, st. 1070)<\/em><\/p>\n Lars Palerius, september 2018<\/p>\n <\/p>\n<\/a>I tacksamheten bottnar vi i en samh\u00f6righetsk\u00e4nsla som suddar ut den mentala gr\u00e4nsen mellan m\u00e4nniskor. Detta hotar egot. En viss r\u00e4dsla eller tveksamhet kan infinna sig. F\u00f6r om det inte finns n\u00e5gra gr\u00e4nser mellan mig och alla andra m\u00e4nniskor, vem \u00e4r jag d\u00e5? Vad definierar mig d\u00e5? Egot klamrar sig fast vid gamla flockinstinkter, k\u00e4mpar f\u00f6r sin \u00f6verlevnad, g\u00f6r ett l\u00f6nl\u00f6st motst\u00e5nd mot den allt starkare k\u00e4nslan av samh\u00f6righet.<\/p>\n<\/a>Benediktinmunken David Steindl-Rast menar att tacksamhet kan f\u00f6r\u00e4ndra v\u00e4rlden. Han s\u00e4ger bland annat f\u00f6ljande: \u201d\u00c4r du tacksam \u00e4r du inte r\u00e4dd. \u00c4r du inte r\u00e4dd, \u00e4r du inte aggressiv eller v\u00e5ldsam. \u00c4r du tacksam handlar du utifr\u00e5n k\u00e4nslan av att du har tillr\u00e4ckligt s\u00e5 du klarar dig, inte utifr\u00e5n knapphet och k\u00e4nslan att du beh\u00f6ver mer, och d\u00e5 du \u00e4r villig att dela med dig. \u00c4r du tacksam v\u00e4rdes\u00e4tter du skillnaden mellan m\u00e4nniskor och handlar respektfull mot alla du m\u00f6ter. Balansen mellan m\u00e4nniskor f\u00f6r\u00e4ndras n\u00e4r vi respekterar alla m\u00e4nniskor. Detta \u00e4r den stora revolutionen. Den bygger p\u00e5 j\u00e4mlikhet, inte p\u00e5 makt eller tillg\u00e5ngen till resurser\u201d (TED-f\u00f6redrag, 27\/11 2013: \u201dWant to be happy? Be grateful\u201d, min \u00f6vers\u00e4ttning).<\/p>\n<\/a>Men \u00e5ter till fr\u00e5gan: Orkar du b\u00e4ra den universella k\u00e4rleken inom dig? Ja, det g\u00f6r du. G\u00e5 i tanken bortom och f\u00f6rbi den materiella v\u00e4rldens ting och begr\u00e4nsningar. S\u00f6k efter ett \u201dN\u00e5got som \u00e4r\u201d bortom detta. \u00d6ppna upp dig f\u00f6r hj\u00e4rtats kraft. Du f\u00f6rlorar ditt egos perspektiv, men vinner ist\u00e4llet ett universellt perspektiv. Du vidgas ist\u00e4llet f\u00f6r att krympa. Hela jorden f\u00e5r plats i ditt hj\u00e4rta. Den upplevelsen \u00e4r en variant p\u00e5 texten: Den som ger sitt liv f\u00f6r andra, han ska vinna det. Att k\u00e4nna djup tacksamhet \u00e4r att ge sitt liv f\u00f6r andra, \u00e4ven om det inte sker bokstavligen. Du f\u00f6rlorar dig sj\u00e4lv, ditt egos sn\u00e4va och tillslutande perspektiv, och blir \u00f6ppen f\u00f6r ett mottagande av helheten. Tacksamhet ger dig tillg\u00e5ng till kraften bortom tingen, bortom skapelsens m\u00e5ngfald.<\/p>\n<\/a>Tacksamhet \u00e4r en av nycklarna till den kosmiska d\u00f6rren som leder till ett \u201dN\u00e5got som \u00e4r\u201d. Du st\u00e5r p\u00e5 tr\u00f6skeln till Guds egen festsal. N\u00e4sta steg kommer du att ta den dag d\u00e5 tacksamheten genomsyrar hela din tillvaro, hela din organism, mentalt som fysiskt. Kanske f\u00e5r du tilltr\u00e4de till Guds festsal snarare \u00e4n du anar. Men \u00e4r det inte f\u00f6r n\u00e4rvarande fullt tillr\u00e4ckligt att bara st\u00e5 p\u00e5 tr\u00f6skeln och k\u00e4nna tacksamhetens vidunderliga kraft i hj\u00e4rtat? Jo, det \u00e4r det. N\u00e4r och var sj\u00e4lva intr\u00e4det in Guds festsal \u00e4ger rum spelar igen som helst roll. Med tacksamhet som utg\u00e5ngspunkt f\u00f6rsvinner varje form av l\u00e4ngtan till n\u00e5got annat \u00e4n till din nuvarande tillvaro. Att vila i det som sker \u00e4r p\u00e5 s\u00e4tt och vis att redan vara i Guds festsal. Den omfattar hela skapelsen. Jag \u00e4r redan d\u00e4r. Alla konstraster samlas i en pott och mynnar ut i att jag vilar i ett \u201dN\u00e5got som \u00e4r\u201d, mitt i skapelsen och stillheten. Guds festsal \u00e4r sj\u00e4lva livet, sj\u00e4lva livsupplevelsen. Att f\u00f6rst\u00e5 detta \u00e4r g\u00e5van som ett \u201dN\u00e5got som \u00e4r\u201d sk\u00e4nker dig n\u00e4r tacksamheten \u00e4r f\u00f6rankrad i dig. F\u00f6rst\u00e5elsen av att Gud och livet \u00e4r ett \u201dN\u00e5got som \u00e4r\u201d, \u00e4r evigheten och skapelsen, g\u00f6r att du inte l\u00e4ngre beh\u00f6ver s\u00f6ka den innersta meningen. Du har nu hittat den. Den finns inuti dig, inte utanf\u00f6r dig.<\/p>\n<\/a> \u00e4r det vi ska ta fasta p\u00e5 n\u00e4r vi har att g\u00f6ra med vardagens olika utmaningar och gl\u00e4dje\u00e4mnen. Det \u00e4r s\u00e5 tacksamheten tilltar i styrka, f\u00f6r att till sist en dag omsluta hela ditt v\u00e4sen. Gud har d\u00e5 blivit Gud i dig och du har blivit Gud i Gud. Den mentala resan, och f\u00f6rvandlingen fr\u00e5n djur till riktig m\u00e4nniska, \u00e4r d\u00e4rmed fullbordad. Du bor nu i det eviga centrum som inte har ett centrum, utan som \u00e4r ett \u201dN\u00e5got som \u00e4r\u201d. Du bor i det omanifesterades absoluta urgrund. I varats, av tomhet fyllda, fullhet eller i den absoluta k\u00e4rlekens eviga utspring.<\/p>\n<\/a>