{"id":1805,"date":"2018-09-22T12:54:10","date_gmt":"2018-09-22T12:54:10","guid":{"rendered":"http:\/\/kosmologipodden.se\/?page_id=1805"},"modified":"2023-03-30T13:45:44","modified_gmt":"2023-03-30T13:45:44","slug":"master-eckhart-martinus-och-0x","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/kosmologipodden.se\/?page_id=1805","title":{"rendered":"M\u00e4ster Eckhart, Martinus och 0X"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>M\u00e4ster Eckhart (1260-1327) var en tysk filosof och teolog. Han var dominikanmunk och en av medeltidens mest betydande mystiker. Inkvisitionen br\u00e4nnm\u00e4rkte 28 av Eckharts satser \u00e5r 1329. 17 satser avvisades och f\u00f6rklarades som heretiska och 11 satser f\u00f6rklarades som misst\u00e4nkt heretiska. Eckharts skrifter censurerades och levde vidare under jorden, medan han tegs ihj\u00e4l inom kyrkans officiella kretsar. N\u00e4r p\u00e5ven Gregorius XI \u00e5r 1369 med ett dekret s\u00f6kte utrota k\u00e4tteriet och br\u00e4nna alla b\u00f6cker, skrifter och predikningar som var skrivna p\u00e5 folkm\u00e5l p\u00e5 b\u00e5l, f\u00f6rintades \u00e4ven alla skrifter av Eckhart som man kunde komma \u00f6ver. Hans minne och verk levde vidare i en rad rhenl\u00e4ndska kartusiankloster. D\u00e4r uppt\u00e4ckte Nikolaus Cusanus (1401-1464), tysk kardinal, teolog och filosof M\u00e4ster Eckhart, som p\u00e5verkade honom mycket. Arvet gick sedan vidare till Ignatius av Loyola, (1491-1556) jesuitordens grundare. I v\u00e5r tid har Friedrich Hegel, Erich Fromm och D.T. Suzuki intresserat sig f\u00f6r M\u00e4ster Eckharts skrifter.<\/p>\n

Gudomen, Gud och 0X<\/strong><\/p>\n

Finns det n\u00e5gra likheter mellan M\u00e4ster Eckharts monistiska och trinitariska gudsbild, som best\u00e5r av b\u00e5de Guds etthet i Gudomen bortom alla distinktioner och relationer och av Guds treeniga liv, Fadern, Sonen och den helige Ande, d\u00e4r Gud f\u00f6der sin Son, sitt ord, sin fullkomliga avbild i sig sj\u00e4lv och i den ofullkomliga Guds avbild som varje m\u00e4nniska \u00e4r, och Martinus analyser av Gud och det levande v\u00e4sendet som utg\u00f6rande en treenig princip, \u201dX1\u201d, \u201dX2\u201d och \u201dX3\u201d, med det h\u00f6gintressanta till\u00e4gget \u201d0X\u201d, som Martinus i sin bok Den intellektualiserade kristendomen<\/i>, st. 134 och 135, anv\u00e4nder i betydelsen \u201ddet immateriella n\u00e5got\u201d. (I m\u00e5nga andra delar av sitt huvudverk Livets Bog<\/em> anv\u00e4nder Martinus begreppen \u201dX1\u201d och \u201djaget\u201d som synonyma med\u00a0\u201ddet immateriella n\u00e5got\u201d.)<\/p>\n

Har M\u00e4ster Eckhart, f\u00f6r \u00f6ver sex hundra sedan, beskrivit Martinus begrepp \u201d0X\u201d genom att han g\u00f6r en \u00e5tskillnad i analysen av Gud genom att skilja p\u00e5 Gudomen: \u201dden icke-verkande delen\u201d och Gud: \u201dden skapande och verkande delen?\u201d M\u00e4ster Eckhart talar ocks\u00e5 om v\u00e4rldens (skapelsens) evighet i platonsk-augustinsk mening; som en evig \u201did\u00e8\u201d i Gud, medan \u201dmaterieblivande\u201d har kommit till i tiden. M\u00e4ster Eckhart talar ocks\u00e5 om \u201dSj\u00e4lens grund\u201d, vilken \u00e4r den \u201dplats\u201d d\u00e4r gudsm\u00f6tet och \u201dsammansm\u00e4ltningen\u201d \u00e4ger rum; \u201dplatsen\u201d d\u00e4r Gud f\u00f6ds i m\u00e4nniskan.\"\"<\/a><\/p>\n

Benediktinmunken och f\u00f6rfattaren Cyprian Smith beskriver tankefigurerna \u201dSj\u00e4lens grund\u201d och \u201dGud bortom Gud\u201d p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt i boken Paradoxens v\u00e4g, M\u00e4ster Eckharts undervisning om andligt liv. (2010):<\/i><\/p>\n

\u201dGud \u00e4r verkligen en treenighet av personer, men han \u00e4r ocks\u00e5 en enda, gudomlig natur, ett djupt mysterium utan namn, former och k\u00e4nnetecken – en \u201dtyst \u00f6ken\u201d. Om vi dras till denna avgrund, denna \u00f6ken, denna \u201dGud bortom Gud\u201d, m\u00e5ste det vara f\u00f6r att det finns n\u00e5got inom oss som st\u00e4mmer \u00f6verens med den, som p\u00e5minner om den. Precis som det finns en \u201dgrund av gudomlighet\u201d, en \u201dGud bortom Gud\u201d, finns det en \u201dSj\u00e4lens grund\u201d eller ett \u201djag bortom jag\u201d. Det namnl\u00f6sa i mig ropar till det namnl\u00f6sa i Gud: \u201dDjup ropar till djup\u201d.<\/p>\n

\u201dSj\u00e4lens grund\u201d och \u201dGud bortom Gud\u201d \u00e4r ett centralt tema i Eckharts skrifter, n\u00e5got han ofta \u00e5terkommer till och beskriver ing\u00e5ende i sina verk och predikningar.<\/p>\n

L\u00e5t oss nu titta p\u00e5 n\u00e5gra exempel fr\u00e5n Martinus och Eckharts sida, d\u00e4r b\u00e5de tv\u00e5, enligt min mening beskriver ett \u00f6verordnat \u201dN\u00e5got som \u00e4r\u201d bortom alla ting och skapelser, fysiska s\u00e5 v\u00e4l som andliga; som beskriver det outs\u00e4gliga, det \u201dIntet\u201d eller den \u201dEtthet\u201dsom Eckhart talar om och som, enligt min mening, ocks\u00e5 beskrivs av Martinus i begreppet \u201d0X\u201d\u00a0\u2013 \u201ddet immateriella n\u00e5got\u201d eller \u201ddet evigt levande n\u00e5got.\u201d\"\"<\/a><\/p>\n

F\u00f6rst ger vi ordet till Martinus som skriver f\u00f6ljande om jaget,\u00a0\u201ddet immateriella n\u00e5got\u201d eller 0X i boken Den intellektualiserade kristendomen<\/i>, st. 134 (2016).<\/p>\n

\u201dHur \u00e4r de levande v\u00e4sendena och Gudomen f\u00f6rbundna med varandra? F\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 detta m\u00e5ste vi tillbaka till det omr\u00e5de hos Gudomen som framtr\u00e4der som ett immateriellt n\u00e5got och som i verkligheten utg\u00f6r Guds\u00a0\u2019jag\u2019.\u00a0Detta immateriella n\u00e5got ska vi h\u00e4danefter kalla\u00a0\u20190X\u2019.\u00a0Det besj\u00e4lar hela v\u00e4rldsalltet, b\u00e5de den fysiska och andliga sidan av det. Det utg\u00f6r ett evigt levande n\u00e5got.\u201d […]<\/p>\n

\u201dDetta immateriella n\u00e5got \u2013 0X \u2013 som allts\u00e5 inte \u00e4r materia och enbart kan uttryckas som \u2019immateriellt\u2019, eftersom det inte kan f\u00f6rnimmas, bildar Guds jag och framtr\u00e4der p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt att det ocks\u00e5 bildar jaget i varje levande v\u00e4sen.\u201d<\/p>\n

(Martinus, Den intellektualiserade kristendomen,<\/em> st. 134)<\/p>\n

\u201d[Utan jaget] finns det inte n\u00e5got levande v\u00e4sen. Jag har d\u00e4rf\u00f6r kallat jaget \u2019det levande\u2019 i det levande v\u00e4sendet. Det existerar i detta tillst\u00e5nd som absolut stillast\u00e5ende eller som den \u2019den fasta punkt\u2019 kring vilket allt i v\u00e4rldsalltet r\u00f6r sig. I denna guldgloria b\u00f6rjar en ny gloria g\u00f6ra sig g\u00e4llande. Denna visar sig som kulminerande ljus, och detta \u00e4r b\u00f6rjan till det vi kallar \u2019ande\u2019. Med denna andes anknytning till kristusv\u00e4sendenas kosmiska talangk\u00e4rnor kunde v\u00e4sendet s\u00e4tta ig\u00e5ng r\u00f6relse. Det \u00e4r det vi k\u00e4nner som tankestoff. Men h\u00e4r m\u00e5ste vi f\u00f6rst\u00e5 att ingen r\u00f6relse av n\u00e5got slag s\u00e4tter ig\u00e5ng. Den har p\u00e5g\u00e5tt i all evighet. Den kan inte annat \u00e4n p\u00e5g\u00e5.\u00a0[…] Den enda plats d\u00e4r r\u00f6relse inte existerar \u00e4r i guldglorian. Man m\u00e5ste allts\u00e5 f\u00f6rst\u00e5 att allt som vi betecknar som gloria \u00e4r den fasta punkten. F\u00f6r \u00e4ndringar kan endast \u00e4ga rum i r\u00f6relse, och dessa f\u00f6r\u00e4ndringar i r\u00f6relse \u00e4r det vi kallar \u2019skapelse\u2019.\u201d\"\"<\/a><\/p>\n

(Martinus, Den intellektualiserade kristendomen,<\/em> st. 11)<\/p>\n

H\u00e4r har allts\u00e5 Martinus introducerat begreppet \u201d0X\u201d. \u201d0X\u201d ger, som jag f\u00f6rst\u00e5r det, ytterligare information om Gudomens beskaffenhet, som p\u00e5 ett fascinerande s\u00e4tt \u00f6ppnar upp f\u00f6r en djupare f\u00f6rst\u00e5else av X1:s dubbla roller<\/i>: \u201d0X\u201d\u00a0\u2013 Guds objektiva och existentiella urgrund eller aspekt. X1\u00a0\u2013 Guds subjektiva och funktionella aspekt. Mer om detta l\u00e4ngre fram i texten.<\/p>\n

P\u00e5 nedanst\u00e5ende rader kan vi se vad M\u00e4ster Eckhart skriver om Ettheten\/Gudomen, h\u00e4mtat ur\u00a0Erwin Bischofbergers bok M\u00e4ster Eckharts andliga undervisning <\/em>(1994), s.121-123:<\/p>\n

\u201dGud och Gudomen \u00e4r \u00e5tskilda \u2013 just genom verkande och icke-verkande. Eckhart skriver att \u2019Gud \u00e4r bortom Guds egenskaper \u2013 Gud \u00e4r Ettheten\u2019. Ettheten syftar till egenskapen bortom alla egenskaper. Ettheten \u00e4r en meta-term. Eckhart skiljer allts\u00e5 mellan Gud och den gudomliga urgrunden och kallar denna gudomliga urgrund Gudom (Gotheit).<\/i>\u201d<\/p>\n

Eckhart skiljer allts\u00e5 mellan Gud och den gudomliga urgrunden och kallar denna gudomliga urgrund Gudom. Gudomen, den gudomliga urgrunden \u00e4r \u201dvarken fader eller son eller helig ande.\u201d Gudomen \u00e4r en \u201dicke-person\u201d, ja, till och med \u201den icke-gud\u201d\u00a0\u2013 ett \u201dintet\u201d.<\/p>\n

Hos Eckhart \u00e4r allts\u00e5 Guds etthet \u201dutan alla egenskaper\u201d. D\u00e4rmed \u00e4r Ettheten\u201dren\u201d. Egenskaper som godhet, r\u00e4ttvis eller k\u00e4rleksfull l\u00e4gger n\u00e5got till Ettheten, n\u00e5got som tillh\u00f6r den verkande delen av Gudomen: Gud. Ettheten \u00e4r \u201drenare\u201d \u00e4n godheten eller k\u00e4rleksfullheten. Dessa begrepp l\u00e4gger till n\u00e5got som inte \u00e4r Gudomen. Eckhart menar att Gudomens egenskaper utpl\u00e5nar alla egenskaper: \u201dI det att Gud \u00e4r ett, s\u00e5 \u00e4r Guds Gudom d\u00e4r\u201d. Ettheten eller Gudomen kommer allts\u00e5 f\u00f6re <\/i>Gud.<\/p>\n

H\u00e4r blir den apofatiska eller den negativa teologins spr\u00e5kbruk det enda s\u00e4tt varigenom man kan beskriva Gudomen: genom att tala om Gud i negationer, dvs. beskriva vad Gudomen inte \u00e4r. F\u00f6r att uppleva Gud m\u00e5ste man g\u00f6ra sig av med alla invanda f\u00f6rst\u00e4llningar om Gud. Alla begreppsdefinitioner av Gud m\u00e5ste avl\u00e4gsnas till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r ett bildl\u00f6st sk\u00e5dande. Ande m\u00f6ter ande.<\/p>\n

Eckhart menar att \u201d\u00e5tskillnaden mellan de gudomliga egenskaperna, n\u00e4mligen Guds makt, vishet, godhet och liknande, helt och h\u00e5llet \u00e4r att tillskriva v\u00e5rt f\u00f6rst\u00e5nd, som f\u00f6rs\u00f6ker begripa Gud\u201d. Ordet Gud, menar Eckhart, avser en verklighet som m\u00e4nniskan s\u00e4tter sin egen m\u00e4nskliga pr\u00e4gel p\u00e5. Ordet Gud innefattar en m\u00e4ngd positiva egenskaper. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r som Eckhart menar att vi m\u00e4nniskor pratar om \u201dGud\u201d och inte om \u201dGudomen\u201d. Vidare menar han att allt som \u00e4r i Gudomen \u00e4r Ettheten, och den kan man inte tala om annat \u00e4n i negationer: \u201dGud och Gudomen \u00e4r \u00e5tskilda \u2013 just genom \u201dverkandet\u201d och \u201dicke-verkandet.\u201d<\/p>\n

Eckhart tillskriver inte Gud n\u00e5gra best\u00e4mda positiva egenskaper. Han n\u00f6jer sig med att s\u00e4ga vad Gud inte \u00e4r. Gud, eller r\u00e4ttare sagt Gudomen, \u00e4r f\u00f6r Eckhart \u201dofattbar\u201d, \u201doutgrundlig\u201d, \u201dutan namn\u201d, \u201dutanf\u00f6r alla kategorier\u201d, \u201dutan verksamhet\u201d, \u201dbottenl\u00f6s\u201d, \u201dvarken det ena eller det andra\u201d, \u201dvarken det eller detta\u201d, \u201dett icke-f\u00f6rnuft\u201d, \u201den icke-person\u201d och en \u201dicke-gud\u201d. \u00c5terigen: ett \u201dintet\u201d.<\/p>\n

F\u00f6r att f\u00f6rklara och stadf\u00e4sta Gudomens \u201drenhet\u201d skriver Eckhart f\u00f6ljande: \u201dGud \u00e4r intet; inte s\u00e5 som vore han utan vara. Fastmer \u00e4r han varken det ena eller det andra av det som man kan p\u00e5st\u00e5 n\u00e5got om \u2013 han \u00e4r ett vara \u00f6ver alla vara. D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste s\u00e4ttet, med vilket man skall \u00e4lska honom, vara utan s\u00e4tt \u2013 er ist ein weiseloses Sein.\u201d\"\"<\/a> <\/i><\/p>\n

Eckhart \u00e4r inte ute efter att f\u00f6rminska Gud, utan han vill utesluta alla m\u00e4nskliga beskrivningar av honom. Det framg\u00e5r tydligt i f\u00f6ljande citat: \u201dEn m\u00e4stare s\u00e4ger: den som tror att han har l\u00e4rt k\u00e4nna Gud och att han d\u00e4rvid verkligen har kunskap om n\u00e5got, han k\u00e4nner inte Gud. Men n\u00e4r jag p\u00e5st\u00e5r att Gud inte \u00e4r n\u00e5got vara, och \u00e4r \u00f6ver <\/i>varat s\u00e5 har jag d\u00e4rmed inte fr\u00e5nk\u00e4nt honom varat, tv\u00e4rtom har jag upph\u00f6jt det i honom.\u201d<\/p>\n

N\u00e4r Eckhart s\u00e4ger att Gud \u00e4r ingenting, menar han ingenting som vi kan f\u00f6rest\u00e4lla oss. \u201dOch \u00e4r Gud varken godhet eller verklighet eller sanning eller n\u00e5got, vad \u00e4r han d\u00e5? Han \u00e4r ett intets intet (nihtes nith<\/i>), han \u00e4r varken det ena eller det andra.\u201d F\u00f6r att kunna m\u00f6ta Gud m\u00e5ste vi allts\u00e5 g\u00f6ra oss av med v\u00e5ra invanda begrepp och m\u00e4nskliga f\u00f6rest\u00e4llningar Gud. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt kan vi n\u00e4rma oss den gudomliga, \u201drena\u201d k\u00e4rnan. Jag citerar \u00e5terigen ur Bischofbergers bok\u00a0M\u00e4ster Eckharts andliga undervisning<\/i>, s. 124:<\/p>\n

\u201dI formeln \u2019intets intet\u2019 st\u00e5r det f\u00f6rsta \u2019intet\u2019 f\u00f6r den absoluta tomhet p\u00e5 allt inneh\u00e5ll som utm\u00e4rker mystikens medvetande i den mystiska erfarenheten av Gudomen. Det andra \u2019intet\u2019 syftar p\u00e5 Gudomen sj\u00e4lv. Den \u00e4r inte n\u00e5got (bredvid n\u00e5got annat), den \u00e4r radikalt annorlunda, s\u00e5 annorlunda att den \u00e4r ett intet.\u201d<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Guds f\u00f6delse i m\u00e4nniskan<\/strong><\/p>\n

M\u00e4ster Eckhart skriver p\u00e5 flera st\u00e4llen om Guds f\u00f6delse i m\u00e4nniskan. Hos Eckhart \u00e4r Guds vara ett n\u00e5got som \u201dst\u00e4ndigt bor i det allra innersta\u201d. D\u00e4rf\u00f6r ska m\u00e4nniskan, om hon vill finna Gud, s\u00f6ka sig in\u00e5t i sig sj\u00e4lv. Hos Eckhart handlar Guds f\u00f6delse om en inre tillv\u00e4xt av sj\u00e4lskrafterna som g\u00f6r det m\u00f6jligt f\u00f6r henne att handla som Kristus. Eckhart menar att sj\u00e4lens innersta k\u00e4rna utg\u00f6r ber\u00f6ringspunkten mellan det gudomliga och m\u00e4nniskan. D\u00e4r, i sj\u00e4lens innersta k\u00e4rna, i dess \u201dinre gnista\u201d, \u00e4ger m\u00f6tet mellan Gud och m\u00e4nniska i gudsf\u00f6delsens skeende rum. Detta sj\u00e4lsliga centrum \u00e5terkommer Eckhart st\u00e4ndigt till i sina skrifter, predikningar och i sin andliga l\u00e4ra. Eckhart betraktar Guds liv som en evigt<\/i> p\u00e5g\u00e5ende process, som han ben\u00e4mner Guds f\u00f6delse i m\u00e4nniskan.<\/p>\n

Vad menar Eckhart d\u00e5 med \u201dGuds eviga f\u00f6delse i m\u00e4nniskan\u201d? Jag citerar \u00e5terigen ur Bischofsbergers bok M\u00e4ster Eckharts andliga undervisning<\/em>, s. 64:<\/p>\n

\u201dFadern <\/i>f\u00f6der sin Son<\/i>, och detta bereder honom en s\u00e5dan gl\u00e4dje, [\u2026] och fr\u00e5n dem b\u00e4gge blommar den Helige Ande <\/i>fram. N\u00e4r Fadern f\u00f6der Sonen i mig, \u00e4r jag samme Son och icke n\u00e5gon annan; v\u00e4l \u00e4r vi olika i v\u00e5r jordiska existens, men d\u00e4r \u00e4r jag samme Son och icke n\u00e5gon annan.\u201d<\/p>\n

M\u00e4nniskan dras allts\u00e5 in i \u2013 och har alltid befunnit sig i\u00a0\u2013 den treenige Gudens inomgudomliga liv, d\u00e4r sj\u00e4len \u00e4r ett med Sonen, \u00e4ven om den inte \u00e4r identisk med honom.<\/p>\n

\u201dGrunden f\u00f6r gudsf\u00f6delsen i Gud sj\u00e4lv och i m\u00e4nniskans egen existensgrund \u00e4r enheten i Gud. Det r\u00e5der ett dialektiskt f\u00f6rh\u00e5llande mellan enheten Gud som s\u00e4kerst\u00e4ller gudsf\u00f6delsens andliga och eviga rytm (\u201di varje Guds andetag\u201d, som Eckhart s\u00e4ger) och gudsf\u00f6delsens dynamiska skeende, genom vilket Gud uttrycker sitt v\u00e4sen i sin Son. Enheten i detta mest ursprungliga och i grunden enda-eviga reella skeende \u00e4r s\u00e5 stor att m\u00e5ngfalden inte har n\u00e5gon chans att bryta s\u00f6nder det som \u201dalltid\u201dhar skett och alltid kommer att ske\u201d. (\u201dM\u00e4ster Eckharts andliga undervisning\u201d<\/i>, s. 66.)<\/p>\n

En annan kyrkofader, Origenes, skriver helt i Eckharts anda f\u00f6ljande om denna gudomliga f\u00f6delse: \u201dSalig \u00e4r den som st\u00e4ndigt f\u00f6ds ur Gud. Den r\u00e4ttf\u00e4rdiga m\u00e4nniskan f\u00f6ds inte bara en g\u00e5ng ur Gud, utan han f\u00f6ds st\u00e4ndigt i varje god g\u00e4rning i vilken Gud f\u00f6der den r\u00e4ttf\u00e4rdige. Om nu Fr\u00e4lsaren st\u00e4ndigt f\u00f6ds genom Fadern, d\u00e5 f\u00f6der Gud st\u00e4ndigt ocks\u00e5 dig med varje g\u00e4rning, med varje tanke i honom, om du har barnaskapets Ande. Och f\u00f6dd p\u00e5 det s\u00e4ttet blir du en st\u00e4ndigt p\u00e5nyttf\u00f6dd gudsson i Jesus Kristus\u201d (citerad ur M\u00e4ster Eckharts andliga undervisning<\/em>, s. 71.)\u00a0\"\"<\/a><\/i><\/p>\n

Hans Hof (1922-2011) svensk pr\u00e4st, mystiker och professor i religionsfilosofi, skriver i sin artikel\u00a0Den universella mystiken. V\u00e4gvisare till svar p\u00e5 fr\u00e5gan om Gud,\u00a0<\/a>f\u00f6ljande om det som Eckhart kallar f\u00f6r det gudomliga sonskapet: \u201dDet \u00e4r h\u00e4r fr\u00e5ga om en relation mellan m\u00e4nniskan i detta inre kosmos och ett absolut bortom, bortom medvetandet, bortom kosmos, det gudomliga som ett absolut bortom. Det finns m\u00e5nga namn p\u00e5 denna relationernas relation \u2013 the cosmic mind, the cosmic unity, den kosmiske Kristus, Logos\/Ordet. Inneh\u00e5llet i denna kosmiska, mystiska relationsprocess, beskriver M\u00e4ster Eckhart s\u00e5: Gud f\u00f6der mig som sin son. Det vill s\u00e4ga: den innersta f\u00f6rbindelsen mellan kosmos liv som kosmos, som levande intelligent helhet, och det gudomliga som det absoluta bortom, den f\u00f6rbindelsen \u2013 Kristus-relationen, the cosmic mind \u2013 blir min personliga identitet. \u2019Nu lever icke mer jag utan Kristus lever i mig.\u2019 Kristus-relationen \u00e4r inneh\u00e5llet i min jag-identitet.\u201d<\/p>\n

Hof skriver vidare att: \u201dDet finns exempel p\u00e5 aktiv kontemplativ erfarenhet i form av bildupplevelse av det, som Eckhart kallar gudsf\u00f6delse eller upprinnelse ur Gudomens djup. Jag tror, att Eckhart anv\u00e4nde sina bildliga beteckningar \u2019sonskap\u2019, \u2019gudsf\u00f6delse\u2019 och \u2019upprinnelse\u2019 som \u2013 i efterhand gjorda \u2013 beteckningar p\u00e5 n\u00e5got han upplevde i ren, dvs. bildl\u00f6s, kontemplation. Jag finner det ytterst intressant, att de bilder som framkallas av inneh\u00e5ll i aktiv kontemplation kan \u00e5terge inneh\u00e5ll i den tysta, bildl\u00f6sa kontemplationen. D\u00e4rmed har vi fatt en nyckel till b\u00e4ttre f\u00f6rst\u00e5else av vad det \u00e4r som sker i det rent kontemplativa medvetandet i den universella mystiken.\u201d\u00a0Den universella mystiken. V\u00e4gvisare till svar p\u00e5 fr\u00e5gan om Gud,<\/a><\/p>\n

Hos Martinus finns livsmysteriets l\u00f6sning inbakad i f\u00f6rst\u00e5elsen av begreppen \u201d0X\u201d, \u201dX1\u201d, \u201dX2\u201d och \u201dX3\u201d (Gudomen, jaget\/skaparen, skapar- och upplevelsef\u00f6rm\u00e5gan och det skapade) samt i f\u00f6rst\u00e5elsen av skillnaden mellan 0X och X1 och den dubbelroll som X1 spelar. Martinus beskriver Gudomens (\u201d0X\u201d) medvetandeg\u00f6rande av sig sj\u00e4lv (\u201dX1\u201d) som ett evigt skapandet av kontraster i en fysisk och andlig tids- och rumsdimensionell illusorisk verklighet (\u201dX2\u201d och \u201dX3\u201d). Ole Therkelsen beskriver p\u00e5 ett f\u00f6rtj\u00e4nstfullt s\u00e4tt skillnaden mellan 0X och X1 i kapitel 12 i boken\u00a0Martinus og den ny verdensmoral<\/em>\u00a0(2009). Ole Therkelsen utg\u00e5r fr\u00e5n symbol 100 i symbolboken,\u00a0Den eviga v\u00e4rldsbilden,<\/em>\u00a0del 6, f\u00f6r att beskriva skillnaden mellan 0X och X1. (Symbol 100 best\u00e5r en liksidig triangel och var den f\u00f6rsta symbol Martinus tecknade 1924.)\u00a0 Nedan f\u00f6ljer Martinus f\u00f6rklaring av symbol 100:<\/p>\n

\u201dDen orsaksl\u00f6sa orsaken\u201d eller \u201dden f\u00f6rsta orsaken\u201d<\/p>\n

Det bakom alla ting existerande \u201dn\u00e5got\u201d som utg\u00f6r en treenig princip:<\/p>\n

X1, som Fadern, F\u00f6rsynen eller Alltet.<\/p>\n

X2, som den i alltet existerande \u201dskaparf\u00f6rm\u00e5gan\u201d eller \u201dgnistornas v\u00e4rld\u201d.<\/p>\n

X3, som \u201dformernas v\u00e4rld\u201d eller \u201ddet skapade\u201d.<\/p>\n

Ole Therkelsen skriver i sin bok\u00a0Martinus og den ny verdensmoral\u00a0<\/em>att vi p\u00e5 de tv\u00e5 f\u00f6rsta raderna i symbolf\u00f6rklaringen kan se att Martinus skriver att \u201dden orsaksl\u00f6sa orsaken\u201d eller \u201dden f\u00f6rsta orsaken\u201d kommer f\u00f6rst och \u201dskapar\u201d eller \u201df\u00f6der fram\u201d den treeniga principen X1, X2 och X3. Av detta f\u00f6ljer, enligt Ole Therkelsen , att 0X \u00e4r samma sak som den f\u00f6rsta orsaken. 0X kommer allts\u00e5 f\u00f6re X1, X2 och X3.\u00a0Den f\u00f6rsta nollan representerar det immateriella eller gudomliga n\u00e5got som innefattar allt. Alla kontraster upph\u00e4ver h\u00e4r varandra, vilket medf\u00f6r att nollan representerar den initiala tomheten. Nollan utg\u00f6r analysens b\u00f6rjan och \u00e4r ett representativt uttryck f\u00f6r 0X eller det immateriella n\u00e5got. Nollan kommer f\u00f6re den treeniga analysen och utg\u00f6r utg\u00e5ngspunkten n\u00e4r man analyserar livet eller det immateriella n\u00e5gots inneboende aspekter.\u00a00X och X1 utg\u00f6r allts\u00e5 tv\u00e5 analytiska infallsvinklar till det immateriella eller \u201dden orsaksl\u00f6sa orsaken\u201d.\u00a0Livet sj\u00e4lvt har ingen b\u00f6rjan, men den djupaste analysen av livet m\u00e5ste med n\u00f6dv\u00e4ndighet ha en b\u00f6rjan. Den m\u00e5ste ha sin utg\u00e5ngspunkt i det som existerar, n\u00e4mligen det immateriella n\u00e5got, eller initiala tomheten, som innefattar allt.<\/p>\n

Den f\u00f6rsta tomheten \u00e4r allts\u00e5 den nolla eller 0X man har innan man b\u00f6rjar med analysen av livet. Efter det f\u00f6ljer de tre inb\u00f6rdes avh\u00e4ngiga faktorerna X1, X2 och X3.\u00a0Den f\u00f6rsta tomheten \u00e4r s\u00e5ledes ett representativt uttryck f\u00f6r det 0X, som kommer f\u00f6re den treeniga principen i analyskedjan.X1 och 0X uttrycker olika analytiska infallsvinklar till \u201ddet immateriella\u201d eller \u201dden orsaksl\u00f6sa orsaken\u201d.<\/p>\n

I boken Den intellektualiserade kristendomen<\/em> introducerade Martinus begreppet 0X i st. 134 och 135. Vi kan genom inf\u00f6randet av begreppet 0X t\u00e4nka oss att X1 har haft en dubbelroll vid beskrivningen av det immateriella. Man skulle kunna l\u00e5ta 0X beteckna det immateriella utifr\u00e5n en existentiell och objektiv synvinkel och l\u00e5ta X1 beteckna det immateriella utifr\u00e5n en funktionell och subjektiv synvinkel, som Ole Therkelsen skriver i sin bok.<\/p>\n

Ole Therkelsen skriver vidare att 0X representerar en omanifesterad och existentiell princip och att X1 representerar en funktionell princip. X1 fungerar d\u00e5 som jaget eller skaparen som tillsammans med skaparf\u00f6rm\u00e5gan, X2, och det skapade, X3, utg\u00f6r det levande v\u00e4sendet. X1, X2 och X3 utg\u00f6r allts\u00e5 de tre funktionella principer som m\u00e5ste finns till f\u00f6r att det immateriella n\u00e5got ska kunna fungera som ett levande v\u00e4sen. 0X har i det sammanhanget ingen funktionell roll utan utg\u00f6r den existentiella aspekt som utg\u00f6r f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r att det gudomliga n\u00e5got ska kunna uppleva livet. 0X \u00e4r lika med det immateriella betraktat fr\u00e5n den objektiva sidan, medan X1 \u00e4r lika med det immateriella betraktat fr\u00e5n den subjektiva sidan. X1 utg\u00f6r och upplevs som det skapande och upplevande jaget av det levande v\u00e4sendet. Det utg\u00f6r den eviga centrum- eller jagf\u00f6rnimmelsen i alla levande v\u00e4sen. Denna jagupplevelse, X1, g\u00f6r det m\u00f6jligt f\u00f6r det levande v\u00e4sendet att skilja mellan \u201djag\u201d och \u201ddet\u201d, mellan sig sj\u00e4lv och omgivningen.<\/p>\n

I sin bok argumenterar Ole Therkelsen f\u00f6r att 0X representerar en omanifesterad och existentiell princip, medan X1 representerar en funktionell princip. X1 fungerar som jaget eller skaparen, vilken tillsammans med skaparf\u00f6rm\u00e5gan, X2, och det skapade, X3, utg\u00f6r det levande v\u00e4sendet. Tillsammans utg\u00f6r X1, X2 och X3 de tre funktionella principerna som m\u00e5ste finnas till f\u00f6r att n\u00e5got ska kunna framst\u00e5 och fungera som ett levande v\u00e4sen. Men 0X har inte en funktionell aspekt, det har endast en existentiell aspekt, enligt Ole Therkelsen.<\/p>\n

\u201d0X \u00e4r det immateriella sett fr\u00e5n en objektiv sida, medan X1 \u00e4r det immateriella sett fr\u00e5n en subjektiv sida, d\u00e5 X1 av det levande v\u00e4sendet upplevs som jaget. Alla v\u00e4sen har en evig centrumf\u00f6rnimmelse eller jagf\u00f6rnimmelse i kraft av X1. Tack vare X1 kan det levande v\u00e4sendet skilja mellan \u201djag\u201d och \u201ddet\u201d, mellan sig sj\u00e4lv och omgivningen.\u201d (Martinus og den ny verdensmoral,<\/em> kap 12.)<\/p>\n

Ole Therkelsen beskriver skillnaden mellan 0X\u00a0 och X1, X2 och X3 p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt: \u201dMartinus f\u00f6rklarar i sina analyser att X1, X2 och X3 \u00f6msesidigt f\u00f6ruts\u00e4tter varandra. En skapare tillsammans med materian \u00e4r utan mening utan en skaparf\u00f6rm\u00e5ga. En skaparf\u00f6rm\u00e5ga tillsammans med materien \u00e4r utan mening utan en skapare. Skaparen tillsammans med skaparf\u00f6rm\u00e5gan \u00e4r utan mening utan materien. D\u00e4remot kan 0X st\u00e5 ensam som f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r de tre X:en i analysen av livsmysteriet.\u201d (Martinus og den ny verdensmoral,<\/em> kap 12.)<\/p>\n

Ole Therkelsen avslutar sitt resonemang om skillnaden mellan 0X och X1, X2 och X3 p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt: \u201dDet \u00e4r just analysens b\u00f6rjan eller Martinus f\u00f6rsta analys av livet i form av 0X, den f\u00f6rsta orsaken eller det immateriella, som r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6r denna ben\u00e4mning. Det immateriella i form av 0X \u00e4r n\u00e4mligen summan av allt som existerar. 0X \u00e4r summan av alla existerande kontraster. Det evigt existerande, of\u00f6r\u00e4nderliga, immateriella 0X m\u00e5ste s\u00e5lunda vara hela ryggraden eller grundstammen i en evig v\u00e4rldsbild. 0X, X1, X2 och X3 har emellertid ingen reell existens. Det enda som reellt existerar \u00e4r det levande v\u00e4rldsalltet som utg\u00f6rs av de levande v\u00e4sendena. Livet existerar! Livet fungerar!\u201d\u00a0(Martinus og den ny verdensmoral,<\/em> kap 12.)<\/p>\n

Jag rekommenderar varmt en l\u00e4sning av kap 12 i\u00a0 Martinus og den ny verdensmoral\u00a0<\/em>i sin helhet.<\/p>\n

Vi l\u00e5ter Martinus f\u00e5 sista ordet: \u201dAllt som \u00f6ver huvud taget existerar \u00e4r en levande, arbetande organism.\u201d (Livets Bog<\/em>, del 7, st. 2658,1)\"\"<\/a><\/p>\n

Summa summarum<\/b><\/p>\n

Som framg\u00e5r av ovanst\u00e5ende textrader, menar jag att M\u00e4ster Eckhart har beskrivit det som Martinus ben\u00e4mner som \u201d0X\u201d eller \u201ddet gudomliga n\u00e5got\u201d. B\u00e5de Martinus och Eckhart kommer fram till en f\u00f6rsta initial omanifesterad verklighet ur vilken all skapelse emanerar i all evighet. Det \u00e4r det \u201dm\u00f6rka ljuset\u201d, \u201ddet intet\u201d, som mystiker i alla tider, i alla religioner, har talat om. Den initiala verkligheten kan man inte uppleva med sinnena, utan endast med intuitionen. Alla stora mystiker, med M\u00e4ster Eckhart som en av de fr\u00e4msta, har genom ett intuitivt \u00f6gonblick, en eller flera kosmiska glimtar, kommit i kontakt med livets allra innersta k\u00e4rna: Gudomen eller 0X.<\/p>\n

F\u00f6r mig \u00e4r det helt logiskt att Gudomen utg\u00f6r 0X i sin objektiva, existentiella urgrund och att urgrunden blir till Gud genom principerna X1, X2, X3 i sin subjektiva, upplevande och funktionella roll, som varande den \u201ddel av\u201d Gudomen som skapar och h\u00e5ller skapelsen ig\u00e5ng, som d\u00e4rigenom i all evighet upplever kontraster i r\u00f6relsernas fysiska och andliga v\u00e4rldar. F\u00f6r inte sant, n\u00e4r alla levande v\u00e4sen tekniskt sett utg\u00f6r en kopia av Gud, dvs. har ett X1, X2 och ett X3, och d\u00e4rigenom blir ett subjekt som kan uppleva kontraster, som kan uppleva skillnaden mellan \u201djag\u201d och\u201ddet\u201d, varf\u00f6r skulle d\u00e5 inte Gud vara ett subjekt, \u201dX1\u201d, som har en skapar- och upplevelsef\u00f6rm\u00e5ga, \u201dX2\u201d och som producerar skapade, kontrasterande timliga ting i X3-omr\u00e5det? Varf\u00f6r skulle inte Gud utg\u00f6ra 0X\u00a0\u2013 \u201ddet gudomliga n\u00e5got\u201d\u00a0\u2013 i sin absolut innersta, omanifesterade och vilande \u201dk\u00e4rna\u201d och samtidigt utg\u00f6ra principerna X1, X2 och X3 i sin aktivt, skapande och upplevande del? 0X\u00a0\u2013 \u201ddet gudomliga n\u00e5got\u201d\u00a0\u2013 utg\u00f6r v\u00e4rldsalltets eviga urgrund. Det \u00e4r alltets djupaste fundament och absoluta f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r en differentierad och evig p\u00e5g\u00e5ende skapelseprocess. Varifr\u00e5n skulle Gudomen h\u00e4mta den eviga lusten till skapelse och upplevelse, om inte ur sitt omanifesterade djupet, d\u00e4r den eviga j\u00e4mvikten och balansen\u00a0\u2013 \u201dden fasta punkten\u201d\u00a0\u2013 utg\u00f6r f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r att subjektet Gud, \u201dX1\u201d, ska manifesterar sig som den innersta upplevande faktorn; som den som \u201dm\u00e5ste\u201d bryta sig ut ur sin initiala omanifesterade urgrund och bli den f\u00f6reteelse som kan och vill uppleva livet, genom att i all evighet uppleva sig sj\u00e4lv genom ett o\u00e4ndligt antal timliga v\u00e4sen med varierande fysiska och andliga manifestationer. I det omanifesterade djupet, 0X, finns alla de hittills opr\u00f6vade manifestationsformer som \u201dtriggar\u201d Gudomen att i all evighet omskapa sig sj\u00e4lv i nya manifestationsformer med hj\u00e4lp av X1, X2 och X3-principerna. Gudomen\/Gud = 0X\/ X1, X2 X3.<\/p>\n

Martinus beskriver denna denna m\u00e4rkliga och h\u00f6gst enast\u00e5ende process i st. 11 av Den intellektualiserade kristendomen<\/em> p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt:<\/p>\n

\u201d[Utan jaget] finns det inte n\u00e5got levande v\u00e4sen. Jag har d\u00e4rf\u00f6r kallat jaget \u2019det levande\u2019 i det levande v\u00e4sendet. Det existerar i detta tillst\u00e5nd som absolut stillast\u00e5ende eller som \u2019den fasta punkt\u2019 kring vilket allt i v\u00e4rldsalltet r\u00f6r sig. I denna guldgloria b\u00f6rjar en ny gloria g\u00f6ra sig g\u00e4llande. Denna visar sig som kulminerande ljus, och detta \u00e4r b\u00f6rjan till det vi kallar \u2019ande\u2019. Med denna andes anknytning till kristusv\u00e4sendenas kosmiska talangk\u00e4rnor kunde v\u00e4sendet s\u00e4tta ig\u00e5ng r\u00f6relse. Det \u00e4r det vi k\u00e4nner som tankestoff. Men vi m\u00e5ste h\u00e4r f\u00f6rst\u00e5 att ingen r\u00f6relse av n\u00e5got slag s\u00e4tter ig\u00e5ng. Den har p\u00e5g\u00e5tt i all evighet. Den kan inte annat \u00e4n p\u00e5g\u00e5.\u201d<\/p>\n

H\u00e4r \u00e4r Martinus inne p\u00e5 n\u00e5got mycket intressant. Han beskriver \u201dden fasta punkten\u201d som den f\u00f6rsta guldglorian (0X i min tolkning). Ur denna guldgloria ger sig en annan eller ny guldgloria till k\u00e4nna (X1\/X2 i min tolkning). Detta kulminerande ljus (moderenergin i min tolkning) \u00e4r det samma som b\u00f6rjan till medvetande (d\u00e5 ande hos Martinus alltid \u00e4r det samma som medvetande). Detta medvetande \u201df\u00f6rbinder sig\u201d med kristusv\u00e4sendenas kosmiska talangk\u00e4rnor (de kosmiska skaparprinciperna, X2, i min tolkning) och s\u00e4tter ig\u00e5ng eller vidmakth\u00e5ller r\u00f6relsen (X3 i min tolkning). Som jag ser det har Martinus h\u00e4r beskrivit den process d\u00e4r \u201ddet gudomliga n\u00e5got\u201d, \u201dden absoluta stillheten\u201d, 0X\/X1, blir ett skapande och upplevande subjekt, genom att X1 tr\u00e4der in i sin skapande och upplevande roll och i samspelet med kristusv\u00e4sendenas kosmiska talangk\u00e4rnor, X2, skapar tankestoff och d\u00e4rmed s\u00e4tter ig\u00e5ng eller vidmakth\u00e5ller r\u00f6relsen i X3-omr\u00e5det. D\u00e5 Guds medvetandet \u00e4r tids- och rumsdimensionellt, m\u00e5ste Gud bryta sig ur sin 0X-tillvaro, den objektiva och existentiella urgrunden, \u201dden absoluta stillheten,\u201d och bli till ett skapande och upplevande subjekt, X1, X2 X3, som nu f\u00e5r sin egen existens bekr\u00e4ftad genom det eviga samspelt med universums myriader av \u201dfasta punkter\u201d.<\/p>\n

H\u00e4r kan vi se en fascinerande samst\u00e4mmighet i beskrivningen av Gud hos Martinus och M\u00e4ster Eckhart, d\u00e5 b\u00e5da talar om en \u201dicke-verkande del\u201d eller \u201dN\u00e5got som \u00e4r\u201d = 0X eller Gudomen och \u201den verkande del\u201d = X1, X2, X3 eller Gud.\"\"<\/a><\/p>\n

Guds upplevelsef\u00f6rm\u00e5ga \u00e4r ett mysterium. Att Gud bryter sig ut ur 0X och blir till ett subjekt, X1, med ett X2 och ett X3, g\u00f6r det inte l\u00e4ttare att begripa hur det g\u00e5r till. F\u00f6r att inte tala om Guds uppdelning av sig sj\u00e4lv, med hj\u00e4lp av moderenergin, i myriader av \u201dfasta punkter\u201d (Den intellektualiserade kristendomen<\/em>, st. 128). Hur g\u00e5r den fantastiska process till? Vi f\u00e5r helt enkelt bida v\u00e5r tid tills det kosmiska medvetandets intr\u00e4det \u00e4r ett faktum. F\u00f6rst d\u00e5 faller saker och ting p\u00e5 sin plats.<\/p>\n

Men, man kan ju under tiden fundera \u00f6ver om 0X, urgrunden, \u00e4r allas v\u00e5r urgrund eller om den \u00e4r f\u00f6rbeh\u00e5llen Gudomen. \u00c4r det s\u00e5 att n\u00e4r vi m\u00f6ter Gudomen, 0X, genom X1 eller v\u00e5rt jag, har vi d\u00e5 urgrunden som utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r v\u00e5r livsupplevelse eller \u00e4r urgrunden allena f\u00f6rbeh\u00e5llen Gudomen? Finns det en gr\u00e4ns som vi inte kan passera, d\u00e5 vi aldrig kan uppleva det samma som Gud g\u00f6r, dvs. uppleva allting p\u00e5 en g\u00e5ng?<\/p>\n

Alla levande v\u00e4sen i v\u00e4rldsalltet utg\u00f6r enligt Martinus ett subjekt, dvs. en evig och suver\u00e4n jag-del i Guds \u201dkropp\u201d. \u00c4ven Gud utg\u00f6r en jag-del i sig sj\u00e4lv; en jag-del som innefattar alla andra jag-delar och som d\u00e4rmed utg\u00f6r ett allomfattande \u201dmeta-jag\u201d. Det levande v\u00e4sendet kan aldrig, som jag har f\u00f6rst\u00e5tt det, \u201dkliva ur\u201d sin egen subjektivitet och g\u00e5 in i Guds jag eller subjektivitet, f\u00f6r att d\u00e4rigenom betrakta sig sj\u00e4lv utifr\u00e5n. D\u00e5 skulle det egna seendet, den egna subjektiviteten, g\u00e5 f\u00f6rlorad. Filosofen Jonna Bornemark klarg\u00f6r fr\u00e5gan i boken Kroppslighetens mystik\u00a0\u2212\u00a0<\/strong>en filosofisk l\u00e4sning av Mechthild von Magdeburg<\/em> (2015):<\/p>\n

\u201dOm\u00f6jligheten att omvandla subjektiviteten till individuella och objektifierade psyken finns med som ytterligare en sorts blindhet eller m\u00f6rker i diskussionen om ljus och seende i III:2. Att ha solen i \u00f6gonen (\u2019du \u00e4r solen i alla \u00f6gon\u2019) inneb\u00e4r ju just att man inte ser n\u00e5got. F\u00f6r m\u00e4nniskans kunskap finns en gr\u00e4ns eftersom den inte helt och fullt kan skilja sig fr\u00e5n, och d\u00e4rmed f\u00e5 syn p\u00e5, seendets f\u00f6ruts\u00e4ttningar. Seendet eller subjektiviteten l\u00e5ter sig helt enkelt inte skilja sig fr\u00e5n, och d\u00e4rmed f\u00e5 syn p\u00e5, seendets f\u00f6ruts\u00e4ttning. Seendet eller subjektiviteten l\u00e5ter sig helt enkelt inte g\u00f6ras om till n\u00e5got fullt synligt. Subjektivitetens r\u00f6relsefrihet \u00e4r ju st\u00e4ndigt det som ser och n\u00e4r man f\u00f6rs\u00f6ker omvandla det till n\u00e5got synligt f\u00f6rflyttas subjektiviteten genast till seendet av det synliga.\u201d (Bornemark,\u00a0Kroppslighetens mystik\u00a0\u2212\u00a0<\/strong>en filosofisk l\u00e4sning av Mechthild von Magdeburg<\/em> (2015), s. 80-81)<\/p>\n

D\u00e4r g\u00e5r, som jag ser det, gr\u00e4nsen f\u00f6r v\u00e5r gudomliga kapacitet. Att urgrunden d\u00e4rmed \u00e4r reserverad f\u00f6r Gudomen eller \u201dN\u00e5got som \u00e4r\u201d, \u201d0X\u201d, f\u00f6refaller mig vara det troligaste svaret p\u00e5 fr\u00e5gan. Det kommer alltid att finnas en gr\u00e4ns mellan v\u00e5rt eget seende och Guds seende. Vi blir aldrig helt och fullt det samma. Sammansm\u00e4ltningen blir inte total eller jag-utpl\u00e5nande, inte ens i \u201dden gudomliga v\u00e4rlden\u201d. (Det \u00e4r ju d\u00e4rf\u00f6r som det levande v\u00e4sendet g\u00e5r in i ett nytt spiralkretslopp efter vistelsen i salighetsriket, just f\u00f6r att jag-delen inte ska utpl\u00e5nas.) Upplevelsen i \u201dsalighetsriket\u201d f\u00f6refaller mig vara det n\u00e4rmaste vi kan komma i Guds s\u00e4tt att uppleva tillvaron: att vara den \u201dh\u00e4rskande\u201d faktorn bakom skapelsen; vara den enda verkligt sanna upplevaren av det skapade resultatet. Svaret p\u00e5 hur detta nu verkligen f\u00f6rh\u00e5ller sig, ligger och v\u00e4ntar p\u00e5 oss i en avl\u00e4gsen framtid. En framtid d\u00e4r vi inte l\u00e4ngre beh\u00f6ver spekulera kring dessa fr\u00e5gor. D\u00e5 vet vi svaret, d\u00e4rf\u00f6r att vi sj\u00e4lva \u00e4r eller utg\u00f6r svaret.\"\"<\/a><\/p>\n

M\u00e5nga av historiens stora mystiker har, anser jag, haft betydande kosmiska glimtar. Inte minst g\u00e4ller detta M\u00e4ster Eckhart. Jag menar att Eckhart har upplevt och f\u00f6rst\u00e5tt skillnaden mellan 0X och X1. Hos Eckhart finner vi tv\u00e5 helt centrala aspekter i hans l\u00e4ra: r\u00f6relsen och vilan<\/em>. \u201d\u00c5 ena sidan \u00e4r d\u00e4r utveckling, tillv\u00e4xt, f\u00f6r\u00e4ndring och f\u00f6rvandling. D\u00e4r finns ocks\u00e5 energi och dynamisk kraft. \u00c5 andra sidan \u00e4r d\u00e4r stillhet, en form av tidl\u00f6shet och av f\u00f6rh\u00e5llanden som inte \u00e4r f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ndring eller f\u00f6rvandling utan som st\u00e4ndigt f\u00f6rblir detsamma. Ingenting vinnes h\u00e4r och ingenting f\u00f6rloras; allt h\u00e5lls i st\u00e4ndig j\u00e4mvikt\u201d (Cyprian Smith, Paradoxens v\u00e4g <\/em>(2010), s. 163)<\/p>\n

Detta \u00f6msesidiga f\u00f6rh\u00e5llande mellan r\u00f6relse och vila i Eckharts verklighetsbeskrivning \u00e4r, enligt min mening, samma verklighetsbeskrivning som Martinus ger n\u00e4ra han beskriver relationen mellan 0X och X1, X2 och X3 i symbol nr. 100 \u201dDen orsaksl\u00f6sa orsaken eller den f\u00f6rsta orsaken\u201d i Den eviga v\u00e4rldsbilden, del 6. H\u00e4r blir X1:s dubbelroll tydlig och f\u00f6rklaringen till differentieringen mellan Gudomens eviga omanifesterade stillhet, 0X, vilans aspekt, sj\u00e4lva urgrunden, och den i materien, tiden och rummet upplevande och skapande X1, X2 och X3-delen: r\u00f6relsens och livsscenens dom\u00e4n, m\u00f6jliggjord genom urbeg\u00e4rets och moderenergins p\u00e5drivande verksamhet.<\/p>\n

Genom X1:s dubbelroll, som utg\u00f6rande b\u00e5de 0X och X1, blir Gudomens livsupplevelse genom sin skapande roll tydlig och klar. N\u00e5got Martinus f\u00f6rklarar i Den intellektualiserade kristendomen<\/em>, st. 129:<\/p>\n

\u201dVad \u00e4r livet? Och hur sker f\u00f6rnyelsen? Vad livet ang\u00e5r \u00e4r det i sig sj\u00e4lvt en f\u00f6rm\u00e5ga att uppleva och skapa. Gud \u00e4ger allts\u00e5 denna f\u00f6rm\u00e5ga. Gud m\u00e5ste ocks\u00e5 kunna skapa eller frambringa de skapade tingen, annars hade det inte funnits n\u00e5gonting att uppleva. […] Vad \u00e4r det som g\u00f6r Gud levande och skapande? Det som g\u00f6r v\u00e4rldsalltet levande och d\u00e4rmed till en evig, allt beh\u00e4rskande, levande, allvetande, allsm\u00e4ktig och allk\u00e4rleksfull Gudom \u00e4r allt det vi har n\u00e4mnt som inte \u00e4r tillg\u00e4ngligt f\u00f6r f\u00f6rnimmelse och som d\u00e4rf\u00f6r existerar utanf\u00f6r tid och rum, och d\u00e4rf\u00f6r bara kan analyseras som \u2019n\u00e5got som \u00e4r\u2019. Detta \u2019n\u00e5got som \u00e4r\u2019 \u00e4r v\u00e4rldsalltets absolut \u2019fasta punkt\u2019. Absolut all kraft ryms i detta f\u00f6r sinnena immateriella \u2019n\u00e5got\u2019. Denna v\u00e4rldsalltets \u2019fasta punkt\u2019 \u00e4r allts\u00e5 inte en \u2019fast punkt\u2019 i den meningen som m\u00e4nniskorna \u00e4r vana att se inom tid och rum. H\u00e4r utg\u00f6r den fasta punkten den principen att fastare stoff \u00e4r fundamentet f\u00f6r det mindre fasta eller l\u00e4ttare stoffet. Dessa fasta punkter eller fundament \u00e4r alla skapade och d\u00e4rf\u00f6r skenbara och f\u00f6rg\u00e4nglig. Var och en av dem \u00e4r i sj\u00e4lva verket en k\u00e4llreaktion fr\u00e5n den verkliga, immateriella fasta punkten eller jaget. Den verkligt fasta punkten \u00e4r d\u00e4remot inte tids- och rumsdimensionell. Den \u00e4r evig till sin natur.\u201d<\/p>\n

Martinus forts\u00e4tter f\u00f6rklaringen av det levande v\u00e4sendets innersta sl\u00e4ktskap med Gud genom att sl\u00e5 fast f\u00f6ljande:<\/p>\n

\u201dVi har allts\u00e5 kommit fram till att varje levande v\u00e4sen utg\u00f6r n\u00e5got av Guds jag och n\u00e5got av Guds andliga kropp eller struktur och \u00e4ven n\u00e5got av Guds fysiska struktur. Dessa kommer s\u00e5ledes ocks\u00e5 att framtr\u00e4da med en synlig fysisk struktur och en osynlig andlig struktur av immateriell natur\u201d. (Den intellektualiserade kristendomen<\/em>, st. 135)<\/p>\n

Kan relationen mellan 0X\u00a0\u2013 \u201dn\u00e5got som \u00e4r\u201d\u00a0\u2013 och X1, X2 och X3\u00a0\u2013 \u201dden skapande, verksamma och upplevande delen av Gudomen\u201d – beskrivas tydligare \u00e4n genom dessa b\u00e5da exempel?<\/p>\n

Men \u00e5terigen: \u201dAllt som \u00f6verhuvudtaget existerar \u00e4r en levande, arbetande organism\u201d (Livets Bo<\/em>g, de, 7, st. 2658,1). 0X , X1, X2 och X3 har ingen reell existens. De \u00e4r en tankekonstruktion som g\u00f6r det m\u00f6jligt f\u00f6r oss att skapa oss en liten f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r vad Gudomen \u00e4r, hur denna entitet \u201dfungerar\u201d och vilken v\u00e5r relation till denna entitet \u00e4r. Det \u00e4r lite som med kartan kontra verkligheten. Vi \u00e4r alla kartl\u00e4sare intill den dag vi st\u00e5r i begrepp att genomg\u00e5 \u201dDen stora f\u00f6delsen\u201d och d\u00e4rigenom bli en del av Guds prim\u00e4ra medvetandezon. D\u00e5 ser vi livet, d\u00e5 k\u00e4nner vi livet, d\u00e5 \u00e4r<\/em> vi livet.<\/p>\n

Lars Palerius, september 2018<\/em><\/p>\n

<\/span><\/div>
<\/div><\/div><\/div><\/div>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

M\u00e4ster Eckhart (1260-1327) var en tysk filosof och teolog. Han var dominikanmunk och en av medeltidens mest betydande mystiker. Inkvisitionen<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":1766,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"colormag_page_container_layout":"default_layout","colormag_page_sidebar_layout":"default_layout","footnotes":""},"class_list":["post-1805","page","type-page","status-publish","has-post-thumbnail","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/1805","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1805"}],"version-history":[{"count":37,"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/1805\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4632,"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/1805\/revisions\/4632"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/1766"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1805"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}