{"id":2645,"date":"2018-10-14T11:45:06","date_gmt":"2018-10-14T11:45:06","guid":{"rendered":"http:\/\/kosmologipodden.se\/?page_id=2645"},"modified":"2023-04-27T11:11:16","modified_gmt":"2023-04-27T11:11:16","slug":"2645-2","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/kosmologipodden.se\/?page_id=2645","title":{"rendered":"Att se Gud – om Nicolaus Cusanus och Martinus gudsbild"},"content":{"rendered":"

Vad inneb\u00e4r det att se Gud? Att verkligen se <\/em>Gud. \u00c4r det n\u00e5got som inbegriper alla sinnena, eller \u00e4r det en upplevelse bortom det sinnliga, bortom intellektet och spekulationsf\u00f6rm\u00e5ga? \u00c4r den upplevelsen reserverad f\u00f6r hj\u00e4rtat, dvs. har den k\u00e4nslokroppen som utg\u00e5ngspunkt? \u00c4r v\u00e5r fr\u00f6liknande intuitionsf\u00f6rm\u00e5ga p\u00e5 n\u00e5got vis kopplad till k\u00e4nslokroppen och med den v\u00e5r begynnande f\u00f6rm\u00e5ga att se Gud? \u00c4r detta att se Gud detsamma som att vara befriad fr\u00e5n v\u00e5r egen f\u00f6rest\u00e4llningsf\u00f6rm\u00e5ga, dvs. att upplevelsen kommer till oss utan v\u00e5r medvetna medverkan eller \u00f6nsket\u00e4nkande? M\u00e5ste vi befrias fr\u00e5n v\u00e5rt tids- och rumsliga seende och t\u00e4nkande?<\/p>\n

M\u00e5ste vi upp i o\u00e4ndlighetens rymder f\u00f6r att kunna sk\u00e5da Gud? Kan man se Gud samtidigt som man fysiskt upplever Gud? Eller kan man se Gudsseendet som uppdelad i ett yttre och ett inre sk\u00e5dande – ett yttre betraktande d\u00e4r man erfar Gud genom alla skapade ting och upplever Guds skaparkrafts n\u00e4rvaro i allt och alla, och ett inre sk\u00e5dande d\u00e4r uppg\u00e5endet i det gudomliga alltets mittpunkt \u00e4r lika med Guds in- och genomtr\u00e4ngande av sj\u00e4len – att v\u00e5r innersta gudagnista g\u00e5r upp den kosmiska url\u00e5gans allt existerande, flammande enhet. Att vi b\u00e5de blir en enhet och samtidigt bevarar v\u00e5r individualitet, v\u00e5r unika k\u00e4rna.<\/p>\n

\"\"<\/a>Nicolaus Cusanus (1401\u20131464) var b\u00e5de filosof, teolog, humanist, naturvetare, matematiker, astronom och d\u00e4rtill mystiker. I Nationalencyklopedins artikel om Cusanus kan vi bland annat l\u00e4sa att han representerar \u00f6verg\u00e5ngen fr\u00e5n medeltiden till ren\u00e4ssansen och att han i sitt t\u00e4nkande var starkt p\u00e5verkad av nyplatonismen. Vidare kan vi i samma artikel l\u00e4sa att Cusanus i boken De docta ignorantia <\/em>(Den l\u00e4rda okunnigheten<\/em>, 1440) h\u00e4vdar att all vishet bygger p\u00e5 insikten om den egna f\u00f6rm\u00e5gans begr\u00e4nsning, samt att all kunskap f\u00f6ruts\u00e4tter en \u201dproportion\u201d mellan kunskapsf\u00f6rm\u00e5gan och dess objekt.<\/p>\n

N\u00e5gon s\u00e5dan kunskap kan dock inte r\u00e5da mellan Gud, som \u00e4r o\u00e4ndlig, och det \u00e4ndliga m\u00e4nskliga f\u00f6rnuftet, vilket inneb\u00e4r att v\u00e5r kunskap om Gud \u00e4r fr\u00e4mst negativ. Det \u00e4r ocks\u00e5 intressant ur ett Martinusperspektiv att se, att Cusanus tycks ha varit pr\u00e4glad av tanken om alla religioners gemensamma ursprung, eftersom han uppfattade att all religi\u00f6s kunskap hade en gemensam k\u00e4rna, som var identisk med kristendomens centrala tankar (De pace seu concordantia fidei; Om trons endr\u00e4k<\/em>t<\/em>, 1453). Cusanus var f\u00f6r sin tid \u00e4ven tolerant och visade en respektfull inst\u00e4llning till islam i sin text Cribatio Alcoran (En s\u00e5llning av Koranen)<\/em> fr\u00e5n 1461 (se vidare Nationalencyklopedin<\/em> 2000, \u201dCusanus, Nicolaus\u201d av Dick A.R. Haglund och Peter Nilson).<\/p>\n

\"\"<\/a>I boken De visione Dei <\/em>fr\u00e5n 1453, som f\u00f6religger i svensk \u00f6vers\u00e4ttning av Birgit H. Helander med titeln Gudsseendet <\/em>(Artos, 1999), behandlar Cusanus fr\u00e5gan om Guds seende. Under en b\u00e5tresa i november 1437, d\u00e4r Cusanus anslutit sig till en delegation som av p\u00e5ven f\u00e5tt uppdraget att i Konstantinopel inbjuda den grekiska kyrkans \u00f6verhuvud att delta i ett planerat unionskoncilium i Ferrara om en m\u00f6jlig \u00e5terf\u00f6rening mellan den romerska och den ortodoxa kyrkan. P\u00e5 hemv\u00e4gen drabbades Cusanus av en omv\u00e4lvande upplevelse d\u00e4r han fick en insikt om alltets grundl\u00e4ggande enhet eller helhet. Denna starka upplevelse skulle jag ben\u00e4mna som en kosmisk glimt, vilket \u00e4ven styrks av inledningen till den svenska \u00f6vers\u00e4ttningen: \u201dDet var p\u00e5 denna b\u00e5tresa som Cusanus, mitt ute p\u00e5 havet, drabbades av den \u00f6verv\u00e4ldigande insikten om docta ignorantia <\/em>(\u2019icke-vetandets vishet\u2019) och den d\u00e4rur utvecklade tanken om coincidentia oppositorum<\/em>, dvs. \u2019motsatserna samg\u00e5ende\u2019 i Gud. \u00c5t dessa b\u00e5da tankar skulle han sedan \u00e4gna sig i alla sina verk\u201d (ur inledningen till\u00a0Gudsseendet,<\/em> Birgit. H. Helander, 1999, s.15-16).<\/p>\n

Cusanus hade tidigare skrivit b\u00f6ckerna De docta ignorantia <\/em>(1440), och De coniecturis <\/em>(1443). Dessa skrifter avvek fr\u00e5n den r\u00e5dande skolastiken och filosofin s\u00e5 pass mycket att de st\u00f6tte p\u00e5 motst\u00e5nd. F\u00f6r att ytterligare f\u00f6rklara och \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6ra sina id\u00e9er skrev Cusanus bland annat boken De visione Dei (Gudsseendet). <\/em>Som beskrivs i inledningen till Gudsseendet<\/em>, \u00a0uppfattade Cusanus uppfattade \u201ddenna insikt som en himmelsk g\u00e5va fr\u00e5n ljusets fader: att i k\u00e4rlek, p\u00e5 ett obegripligt s\u00e4tt, kunna omfamna det obegripliga. D\u00e4rmed stod det klart f\u00f6r honom att man endast kan n\u00e4rma sig den gudomliga helheten genom insikten, att m\u00e4nskligt vetande i j\u00e4mf\u00f6relse med det gudomliga vetandet \u00e4r ett icke-vetande (docta ignorantia<\/em>). Allt t\u00e4nkande kan genom insikten av detta faktum \u00e5terf\u00f6ras till en enda gudomlig punkt som allting utg\u00e5tt fr\u00e5n. All erfarenhet p\u00e5 alla omr\u00e5de rymd i denna enhet. N\u00e4r man v\u00e4l f\u00f6rst\u00e5tt denna hemlighet, inser man ocks\u00e5 omedelbart att alla motsatser m\u00f6ts i Gud (coincidentia oppositorum<\/em>)\u201d\u00a0(Gudsseendet,<\/em> 1999, s.18).<\/p>\n

\"\"<\/a>H\u00e4r \u00e4r det mycket intressant att Cusanus talar om \u201d en enda gudomlig punkt <\/em>som allting utg\u00e5tt fr\u00e5n\u201d, att han just anv\u00e4nder uttrycket \u201dden gudomliga punkten<\/em>\u201d som beskrivning av existensens absoluta grundf\u00f6ruts\u00e4ttning. Hos Martinus m\u00f6ter vi samma tanke om \u201dden fasta punkten<\/em>\u201d som utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r all skapelse och upplevelse av livet. I Livets Bog, <\/em>del 2, skriver Martinus bland annat f\u00f6ljande:<\/p>\n

\u201dMen i \u2019den gudomliga v\u00e4rlden\u2019, d\u00e4r permanenta kroppar inte existerar, eftersom reinkarnationsprincipen d\u00e4r \u00e4r latent och inte f\u00f6rekommer i fasta eller permanent bundna materier, existerar inte heller n\u00e5gra fasta klot, ja \u00f6verhuvud taget inga fasta ting av n\u00e5got slag. Vi \u00e4r helt utanf\u00f6r skapelsens begynnelse. Vi \u00e4r i sj\u00e4lva Skaparens allra innersta k\u00e4rna. Vi \u00e4r bortom alla organismer eller kroppar. De existerar ju inte h\u00e4r. Jaget \u00e4r h\u00e4r i sin egen absoluta v\u00e4rld endast utrustat med sitt \u2019\u00f6vermedvetande\u2019. Men detta \u00e4r ju till hundra procent en automatfunktion, ledd och styrd i kraft av det i samma \u2019\u00f6vermedvetande\u2019 boende \u2019\u00f6deselementet\u2019 med dess inneh\u00e5ll av myriader \u2019talangk\u00e4rnor\u2019.\u00a0\u2019\u00d6vermedvetandet\u2019 utan \u2019undermedvetande\u2019 och d\u00e4rmed utan \u2019dags-\u2019 och \u2019nattmedvetande\u2019 ger inte individen f\u00f6rm\u00e5ga att p\u00e5 n\u00e5got vis uppleva livet. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r jaget oavbrutet knutet till sitt \u2019undermedvetande\u2019. Det existerar s\u00e5lunda aldrig n\u00e5gon tidpunkt d\u00e5 jaget \u00e4r utan \u2019dags-\u2019 eller \u2019nattmedvetande\u2019, vilket vill s\u00e4ga, att jaget aldrig vid n\u00e5got tillf\u00e4lle existerar utan att uppleva livet. Denna upplevelse \u00e5ter best\u00e5r uteslutande i att skapa, vilket \u00e4r detsamma som att kombinera materia. Att kombinera materia \u00e4r detsamma som att utveckla r\u00f6relse. Att utveckla r\u00f6relse \u00e4r detsamma som att flytta materia. Att flytta materia, detta kan endast ske p\u00e5 basis av energi eller kraft. Kraft \u00e4r i sin h\u00f6gsta kosmiska analys en medvetenhetsegenskap. D\u00e5 medvetenhetsegenskaper endast kan vara knutna till ett jag, blir det allts\u00e5 detta som \u00e4r den \u2019fasta punkten\u2019 f\u00f6r all materia, f\u00f6r all r\u00f6relse, all skapelse eller upplevelse\u201d (Livets Bog, del 2, st. 381<\/a>).<\/p>\n

\"\"<\/a>I ovanst\u00e5ende citat m\u00f6ter vi den fullst\u00e4ndiga f\u00f6rklaringen p\u00e5 vad \u201dden fasta punkten\u201d \u00e4r f\u00f6r n\u00e5got och dess funktion i skapandet av livsupplevelsen. Hela Martinus f\u00f6rklaring av X-analysen och det levande v\u00e4sendets od\u00f6dlighetsnatur \u00e4r en beskrivning utifr\u00e5n en fullkomligt klarg\u00f6rande upplevelse av begreppen docta ignorantia <\/em>(\u201dicke-vetandets vishet\u201d) och coincidentia oppositorum<\/em>, \u201dmotsatserna samg\u00e5ende\u201d i Gud.<\/p>\n

Utan att g\u00e5 h\u00e4ndelserna f\u00f6r mycket i f\u00f6rv\u00e4g, vill jag med detta exempel fr\u00e5n Martinus sida visa p\u00e5 den utvecklingsprocess som det m\u00e4nskliga medvetandet genomg\u00e5r under seklernas g\u00e5ng. Nicolaus Cusanus och andra stora mystiker, som t. ex. M\u00e4ster Eckhart, har klargjort Guds existens just genom att bland annat beskriva begreppen docta ignorantia <\/em>(\u201dicke-vetandets vishet\u201d) och coincidentia oppositorum<\/em>, \u201dmotsatserna samg\u00e5ende\u201d i Gud, eller genom att som hos Eckhart \u201dse\u201d och beskriva Gud som ett \u201dIntet\u201d, som varande: \u201doutgrundlig\u201d, \u201dutanf\u00f6r alla kategorier\u201d, \u201dutan verksamhet\u201d, \u201dvarken det ena eller det andra\u201d, \u201dett icke-f\u00f6rnuft\u201d, \u201den icke-person\u201d en \u201dicke-Gud\u201d (den negativa teologins spr\u00e5kbruk). Allts\u00e5 ett \u201dN\u00e5got\u201d bortom m\u00e4nsklig begrepps- och fattningsf\u00f6rm\u00e5ga. F\u00f6rst d\u00e4r, i detta outgrundliga medvetandetillst\u00e5nd, d\u00e4r Gud trots sin egenskapsl\u00f6sa natur upplevs som alltets upphov och ursprung, ett \u201dN\u00e5got som \u00e4r\u201d, d\u00e4r vi \u00e4r \u201drenade\u201d fr\u00e5n allt utom v\u00e5rt jag och v\u00e5rt \u00f6vermedvetande, kan vi enligt dessa mystiker \u201dse\u201d och uppleva Gudomens outs\u00e4gliga varande som en del av oss sj\u00e4lva, som v\u00e5r innersta v\u00e4sensk\u00e4rna.<\/p>\n

Men varken Cusanus eller M\u00e4ster Eckhart hade till uppgift att presentera en ny, vidareutvecklad kosmisk v\u00e4rldsbild. Den uppgiften var vikt \u00e5t Martinus. Man skulle, om man s\u00e5 vill, kunna beskriva Cusanus och Eckharts g\u00e4rningar som ett slags Johannes D\u00f6pares arbete. Ett f\u00f6rarbete som ing\u00e5r i F\u00f6rsynens plan med m\u00e4nniskan, och som har som m\u00e5l att beskriva X1:s eller jagets existens, och d\u00e4rmed internalisera det i v\u00e5r sj\u00e4l och v\u00e5rt medvetande. En s\u00e5 pass avancerad tanke som att Gud utg\u00f6r ett allt \u00f6verskuggande, levande <\/em>\u201dIntet\u201d, ett omanifesterat \u201dur-vara\u201d eller ett \u201dN\u00e5got som \u00e4r\u201d, beh\u00f6ver tid p\u00e5 sig, ja, \u00e5rhundraden eller rent av \u00e5rtusenden, f\u00f6r att sl\u00e5 ro i sj\u00e4len och kunna utvecklas, allt eftersom v\u00e5r grundenergiblandning f\u00f6r\u00e4ndras fr\u00e5n att utg\u00f6ra ett redskap f\u00f6r den dr\u00e4pande principen, till att utg\u00f6ra ett redskap f\u00f6r upplevelsen av den osj\u00e4lviska och sj\u00e4lvutl\u00e4mnande allk\u00e4rleken. Gud m\u00e5ste under spiralkretsloppets g\u00e5ng liksom \u201dv\u00e4nta in sig sj\u00e4lv\u201d och genomleva passagen i det sekund\u00e4ra medvetandeomr\u00e5det genom livsenheternas upplevelse av m\u00f6rkrets g\u00e4rningar och tankearter.<\/p>\n

\"\"<\/a>Men \u00e5ter till Cusanus tankar om gudsseendet. H\u00e4r finner vi bland annat begreppet \u201dmuren\u201d. Den utg\u00f6r enligt Cusanus gr\u00e4nsen f\u00f6r det m\u00e4nskliga intellektets r\u00e4ckvidd. Cusanus menar att m\u00e4nniskan genom sitt intellekt och sin tro f\u00f6rs\u00f6ker n\u00e5 bortom denna \u201dmur\u201d: platsen f\u00f6r den absoluta sanningen. Cusanus beskriver ibland \u201dmuren\u201d som \u201dden som omger paradisets eller platsen f\u00f6r mots\u00e4ttningarnas samg\u00e5ende\u201d (Gudseendet<\/em>, s. 50). Detta mots\u00e4ttningarnas sammang\u00e5ende \u00e4r allts\u00e5 n\u00e5got som sker bortom \u201dmuren\u201d. Bakom och \u00f6ver denna \u201dmur\u201d f\u00f6rm\u00e5r inte det m\u00e4nskliga intellektet str\u00e4cka sig, h\u00e4vdar Cusanus: \u201dBortom paradisets mur har en g\u00e5ng allt funnits till i all sin m\u00e5ngfald, med alla sina olikheter, men utan fientlighet. Och denna enhet kommer slutligen att \u00e5terst\u00e4llas tack vare skapelsens f\u00f6rblivande delaktighet i det gudomliga ursprunget\u201d\u00a0(Gudsseendet,<\/em> 1999, s.18).<\/p>\n

Det var detta t\u00e4nkande som gick utanf\u00f6r traditionell teologi och filosofi. Det som var sv\u00e5rt f\u00f6r delar av kristenheten att acceptera, var att Cusanus pekade p\u00e5 att logiken och vetenskapen inte var den h\u00f6gsta formen av t\u00e4nkande, utan att det \u00e4nd\u00e5 trots allt \u00e4r intellektet som \u201df\u00f6rm\u00e5r p\u00e5visa motsatserna samg\u00e5ende i den o\u00e4ndliga enheten. Ja, det \u00e4r o\u00e4ndligheten som ger de r\u00e4tta proportionerna \u00e5t allt m\u00e4nskligt t\u00e4nkande. D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste o\u00e4ndligheten alltid vara n\u00e4rvarande i t\u00e4nkandet\u201d (ur inledningen till Gudsseendet<\/em>, Birgit. H. Helander, 1999, s. 19).<\/p>\n

En vanlig tankeg\u00e5ng hos den tidens t\u00e4nkare var att intellektet \u00e4r lika med sj\u00e4len. Sj\u00e4len \u00e4r i sin tur kopplad till f\u00f6rst\u00e5ndet och minnet. \u00c4r det intellekt som Cusanus h\u00e4r talar om, ett intellekt som, f\u00f6rutom egenskaperna f\u00f6rst\u00e5nd och minnet, m\u00f6jligen har kompletterats med en gnutta intuition, som resulterar i det intuitiva seendet som jag misst\u00e4nker att Cusanus menar, n\u00e4r han s\u00e4ger att det \u00e4nd\u00e5 trots allt \u00e4r intellektet som f\u00f6rm\u00e5r p\u00e5visa motsatserna samg\u00e5ende i den o\u00e4ndliga enheten<\/em>? En kvalificerad gissning fr\u00e5n min sida, \u00e4r att s\u00e5 \u00e4r fallet.<\/p>\n

\"\"<\/a>Fr\u00e5gan om intellektets respektive k\u00e4nslans betydelse f\u00f6r den mystiska upplevelsen var n\u00e5got som debatterades flitigt under Cusanus levnad. I inledningen till boken Gudsseendet<\/em> (1999, s. 22\u221224)\u00a0skriver Birgit H. Helander om en motst\u00e5ndare till Cusanus, kartusianen Vinzenz av Aggsbach (1389\u22121464), prior f\u00f6r Aggsbach-klostret i Melk. Han var motst\u00e5ndare till b\u00e5de den p\u00e5vliga konciliepolitiken och den aristoteliska intellektualismen och ville ers\u00e4tta skolastiken med en mer k\u00e4nslosam mystik. Vinzenz av Aggsbach menade att m\u00e4nniskan m\u00e5ste n\u00e4rma sig Gud i ett tillst\u00e5nd utan insikt eller vetande och att mystik inte alls har n\u00e5got att g\u00f6ra med intellektet. Vinzenz av Aggsbach menade vidare att de teologiska dygderna tro, hopp och k\u00e4rlek inte kan spela n\u00e5got annat \u00e4n en sekund\u00e4r roll vid upplevelsen av Gud, d\u00e5 mystiken befinner sig p\u00e5 en helt annan niv\u00e5. F\u00f6r Vinzenz av Aggsbach var det Paulus upplevelse av att bli upph\u00f6jd till den tredje himlen som r\u00e4knades, d\u00e4r han invigdes av Kristus i de himmelska mysterierna. Paulus tar sj\u00e4lv avst\u00e5nd fr\u00e5n allt vetande f\u00f6rutom vetandet om Kristus. Det \u00e4r allts\u00e5 enligt Vinzenz av Aggsbach inte vetandet som spelar den avg\u00f6rande rollen vid gudsm\u00f6tet, utan trons gudomliga kraft (ur\u00a0inledningen till Gudsseendet,<\/em>\u00a0Birgit. H. Helander, 1999,\u00a022\u221224).<\/p>\n

Denna tankeg\u00e5ng var n\u00e5got som Cusanus tog avst\u00e5nd ifr\u00e5n (dvs. detta att avs\u00e4ga sig varje form av t\u00e4nkande och helt koncentrera sig p\u00e5 den k\u00e4nslt\u00e5else av det godas egenskaper, \u00e4ven en diffus eller rudiment\u00e4r s\u00e5dan, \u00e4r enligt Cusanus n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6r att kunna f\u00f6rst\u00e5 sj\u00e4lva gudsm\u00f6tet hom\u00e4ssiga aspekten) d\u00e5 han menade att k\u00e4rlek utan kunskap om det goda aldrig kan utg\u00f6r den grund som kr\u00e4vs f\u00f6r att kunna m\u00f6ta Gud. En f\u00f6rseliga och omv\u00e4lvande inneb\u00f6rd. Som ett svar p\u00e5 Vinzenz av Aggsbachs f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt, st\u00e4ller sig Cusanus f\u00f6ljande fr\u00e5ga i en brevv\u00e4xling med abboten Kaspar Aindorffer:<\/p>\n

\"\"<\/a>\u201dKan den fromma sj\u00e4len utan f\u00f6rnuftig insikt eller utan f\u00f6reg\u00e5ende eller samtidigt t\u00e4nkande, endast genom sj\u00e4lens affekter, i form av den s. k.\u00a0synderesis\u00a0<\/em>[ett v\u00e4rdebegrepp under skolastiken som beskriver den gudomliga lagen i m\u00e4nniskans inre; kan \u00e4ven beskrivas som samvetet] n\u00e5 Gud och omedelbart komma fram till Gud? [… ]\u201d\u00a0(ur inledningen till\u00a0Gudsseendet<\/em>, 1999, s. 25)<\/p>\n

Cusanus svarar sj\u00e4lv p\u00e5 fr\u00e5gan i ytterligare ett brev abboten Kaspar Aindorffer.<\/p>\n

\u201d[… ] Det \u00e4r om\u00f6jligt att en affekt s\u00e4tts i r\u00f6relse utan genom k\u00e4rlek, och allt som \u00e4lskas, kan endast \u00e4lskas som ett gott. Men ingen \u00e4r god utom Gud, som \u00e4r sanningen i sig sj\u00e4lv. Och vidare: allt som \u00e4lskas som n\u00e5got gott och utvalt, \u00e4lskas aldrig utan varje insikt om det goda, eftersom det uppskattas som gott och \u00e4lskas som s\u00e5dant. I varje s\u00e5dan k\u00e4rlek, som n\u00e5gon leds till genom Gud, finns n\u00e5gon form av insikt, \u00e4ven om han inte exakt vet, vad detta \u00e4r som \u00e4lskar honom. Det \u00e4r d\u00e4rmed ett samg\u00e5ende av vetande och icke-vetande, eller ett vetande icke-vetande. Ty om man inte skulle veta, vad som \u00e4r gott, skulle man inte \u00e4lska det goda; \u00e4nd\u00e5 vet den som \u00e4lskar det goda egentligen inte, vad det goda \u00e4r f\u00f6r n\u00e5got. K\u00e4rleken till n\u00e5got gott visar n\u00e4mligen \u00e4nnu inte att man varseblir det goda. Sj\u00e4lva sinnets r\u00f6relse \u00e4r det som \u00e4r k\u00e4rleken, och den skulle upph\u00f6ra n\u00e4r den n\u00e5tt sitt m\u00e5l. Den ande som \u00e4lskar Gud f\u00f6rblir alltid i r\u00f6relse, s\u00e5 att den kan uppn\u00e5 mera; och eftersom Gud \u00e4r ett o\u00e4ndligt gott, upph\u00f6r aldrig andens r\u00f6relse. Den \u00e4lskade anden kan d\u00e4rf\u00f6r aldrig sluta \u00e4lska, eftersom den \u00e4lskade \u00e4r ouppn\u00e5eligt \u00e4lskansv\u00e4rd\u201d (ur inledningen till\u00a0Gudsseendet<\/em>, 1999, s. 26\u221227)<\/p>\n

Cusanus tar allts\u00e5 avst\u00e5nd ifr\u00e5n Vinzenz av Aggsbachs tankeg\u00e5ng och menar att en f\u00f6rst\u00e5else av det godas egenskaper, \u00e4ven en diffus eller rudiment\u00e4r s\u00e5dan, \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 sj\u00e4lva gudsm\u00f6tets heliga och omv\u00e4lvande inneb\u00f6rd. Hur kan man annars veta att man har upplevt just detta\u00a0\u2212 den absoluta k\u00e4rleken?<\/p>\n

\"\"<\/a>Synnerligen intressant ur ett Martinusperspektiv \u00e4r ocks\u00e5 detta att Cusanus betraktar ande, r\u00f6relse och l\u00e4ngtan efter Gud som en syntes eller en enhetlig process. Han g\u00f6r denna iakttagelse ang\u00e5ende r\u00f6relsens betydelse i samband med individens l\u00e4ngtan efter Gud: \u201dDen ande som \u00e4lskar Gud f\u00f6rblir alltid i r\u00f6relse, s\u00e5 att den kan uppn\u00e5 mera; och eftersom Gud \u00e4r ett o\u00e4ndligt gott, upph\u00f6r aldrig andens r\u00f6relse. Den \u00e4lskade anden kan d\u00e4rf\u00f6r aldrig sluta \u00e4lska, eftersom den \u00e4lskade \u00e4r ouppn\u00e5eligt \u00e4lskansv\u00e4rd\u201d (ur inledningen till Gudsseendet,<\/em>\u00a01999, s. 27)<\/p>\n

H\u00e4r ser vi en samst\u00e4mmighet med Martinus vad g\u00e4ller uppfattningen om livsupplevelsens grundf\u00f6ruts\u00e4ttning nr 1: r\u00f6relsen<\/em>. Ingen r\u00f6relse, inget liv. H\u00e4r ser vi ocks\u00e5 att Cusanus p\u00e5 ett plan har f\u00f6rst\u00e5tt r\u00f6relsens allt avg\u00f6rande betydelse som drivkraft i m\u00e4nniskans l\u00e4ngtan efter att uppn\u00e5 kontakt med Gud. En process som inte har n\u00e5gon b\u00f6rjan eller n\u00e5got slut d\u00e5 evigheten, eller Gudomen, inte har n\u00e5gon b\u00f6rjan eller n\u00e5got slut. Hos Martinus tillkommer f\u00f6rklaringen av urbeg\u00e4ret som varande synonymt med Guds innersta och eviga beg\u00e4r efter att f\u00e5 sin egen existens bekr\u00e4ftad och upplevd, och vars f\u00f6ruts\u00e4ttning \u00e4r den \u201dEnas uppdelning i de m\u00e5nga\u201d, ombes\u00f6rjt av bland annat moderenergin och skaparprinciperna i \u00f6vermedvetandet. Vidare skulle nog Cusanus, om han hade haft kosmiskt medvetande, \u00e4ven ha kommit in p\u00e5 den f\u00f6reteelse som Martinus beskriver som perspektivprincipen och Gudomens nyttjande av denna vid skapelsen av storlekar, avst\u00e5nd och tid\/rum, f\u00f6r att ytterligare po\u00e4ngtera r\u00f6relsens allt avg\u00f6rande betydelse f\u00f6r livsupplevelsens tillblivelse\u00a0 och eviga varande.<\/p>\n

Martinus skriver om r\u00f6relsen som livets fr\u00e4msta k\u00e4nnetecken i Livets Bog<\/em>, del 5: \u201dVi har i hela v\u00e5rt omfattande studium av \u2019Livets Bog\u2019 kommit fram till att det blivit ett faktum f\u00f6r oss, att all manifestation som stoff eller materia utg\u00f6r stadier i ett kretslopp. Detta kretslopp \u00e5ter \u00e4r en mental r\u00f6relse fr\u00e5n m\u00f6rker till ljus och fr\u00e5n ljus till m\u00f6rker och s\u00e5 tillbaka till ljus och s\u00e5 vidare i forts\u00e4ttningen. D\u00e5 denna r\u00f6relse, som \u00e4r livets f\u00f6rn\u00e4msta k\u00e4nnetecken, \u00e4r hundraprocentigt logisk i sin helhetsverkan, blir den identisk med kulminationen av visdom och k\u00e4rlek. Allt \u00e4r s\u00e5lunda \u2019levande\u2019. All r\u00f6relse, all funktion, all utl\u00f6sning av energi \u00e4r i sin h\u00f6gsta instans eller i helheten en mental funktion\u201d (Livets Bog, del 5, st. 1641<\/a>).<\/p>\n

I\u00a0 Livets Bog<\/em>, del 6, skriver Martinus om den psykiska kraft som ligger bakom varje form av fysisk r\u00f6relse: \u201dDen f\u00f6rsta orsaken till varje fysisk r\u00f6relse kan endast utg\u00f6ras av psykisk kraft eller ande som genomtr\u00e4nger ifr\u00e5gavarande fysiska materia. Det \u00e4r denna n\u00e4rvaro av ande eller psykisk kraft bakom varje r\u00f6relse som g\u00f6r denna till livets f\u00f6rn\u00e4msta k\u00e4nnetecken. D\u00e5 det s\u00e5lunda \u00e4r psykisk kraft eller ande, vilket \u00e5terigen \u00e4r detsamma som medvetande, bakom vintergatornas, solarnas och klotens existens och r\u00f6relse, \u00e4r det inte s\u00e5 m\u00e4rkv\u00e4rdigt att de kan uppfylla just de villkor som m\u00e5ste uppfyllas f\u00f6r att de olika fysiska livsformerna inom deras omr\u00e5den skall kunna manifestera sig\u201d (Livets Bog, del 6, st. 2145<\/a>).<\/p>\n

\"\"<\/a>Vad g\u00e4ller sj\u00e4lva Gudsseendet skriver Cusanus f\u00f6ljande om dess f\u00f6ruts\u00e4ttningar, d\u00e4r det alltid \u00e4r Gud som initierar och utg\u00f6r f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r m\u00f6tet:<\/p>\n

\u201dOch Herre, vad \u00e4r din blick, n\u00e4r du med k\u00e4rlekens \u00f6ga ser p\u00e5 mig, annat \u00e4n att du blir sedd av mig? N\u00e4r du ser p\u00e5 mig, l\u00e5ter du mig se p\u00e5 dig, du som \u00e4r den dolde Guden. Jag ser, Herre, hur angel\u00e4gen du \u00e4r att visa ditt ansikte f\u00f6r alla som s\u00f6ker dig\u201d\u00a0(”Guds blick”, Signum nr 9\/1984<\/a>).<\/p>\n

I boken Gudsseendet\u00a0<\/em>kan vi l\u00e4sa f\u00f6ljande om Cusanus \u00f6nskan om att underl\u00e4tta benediktinermunkarnas f\u00f6rst\u00e5else av begreppet gudsseende:<\/p>\n

\u201dCusanus ville underl\u00e4tta benediktinernas f\u00f6rst\u00e5else av gudsseendets inneb\u00f6rd genom att bifoga en ikon av den allseende Kristus. Han rekommenderade munkarna att h\u00e4nga upp bilden till exempel p\u00e5 norrsidan i ett rum och samlas runt den, alla st\u00e5ende p\u00e5 samma avst\u00e5nd. Var och en skulle d\u00e5 omedelbart g\u00f6ra samma erfarenhet, n\u00e4mligen att den gudomliga blicken n\u00e5r var och en, var man \u00e4n r\u00e5kar befinna sig i rummet. Blicken \u00e4r f\u00e4st p\u00e5 var och en med en s\u00e5dan intensitet som om denna vore den enda som omfattades av den k\u00e4rleksfulla gudomliga blicken. Ingen av medbr\u00f6derna hade kunnat f\u00f6rest\u00e4lla sig att samma gudomliga blick ocks\u00e5 kunde omfatta n\u00e5gon annan och f\u00f6lja \u00e4ven denne, vart han \u00e4n g\u00e5r.\u201d\u00a0(Gudseendet,<\/em> 1999, s. 41\u221242).<\/p>\n

Cusanus argumenterar vidare f\u00f6r att det \u00e4r Gud som utg\u00f6r den grundl\u00e4ggande f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r m\u00e4nniskans gudsseendet; att det \u00e4r Gud som initierar denna kontakt med det \u00f6versinnliga.<\/p>\n

\u201dIfr\u00e5ga om relationen mellan m\u00e4nniska och Gud kunde man fr\u00e5n b\u00f6rjan uppfatta titeln \u201dGudsseendet\u201d som objektiv genitiv, dvs. det \u00e4r m\u00e4nniskans f\u00f6rs\u00f6k och f\u00f6rm\u00e5ga att se Gud som avses. Men inf\u00f6r den h\u00e4r ikonen blir det tydligt att titeln snarare skall uppfattas som subjektiv genitiv. Det \u00e4r Gud som fr\u00e5n b\u00f6rjan omfattat m\u00e4nniskan med sin k\u00e4rleksfulla blick och f\u00f6rst d\u00e4refter f\u00f6rm\u00e5r m\u00e4nniskans att se Gud. Gudsseendets inneb\u00f6rd blir d\u00e4rf\u00f6r hur Gud ser p\u00e5 m\u00e4nniskan och hur m\u00e4nniskan d\u00e4refter kan se Gud. Till skillnad fr\u00e5n m\u00e4nskligt seende, som saknar gudomlig fullkomlighet, \u00e5terstr\u00e5lar ikonen den gudomliga blicken, som ser in i varje hj\u00e4rta. D\u00e4rtill g\u00e5r den gudomliga blicken bortom b\u00e5de tid och rum, den ser det f\u00f6rflutna, nutiden och framtiden utan n\u00e5gon som helst begr\u00e4nsning.\u201d\u00a0(Gudsseendet<\/em>, 1999, s. 41\u221242)<\/p>\n

\"\"<\/a>I citaten nedan h\u00e4mtat ur tidskriften Signum nr 9\/1984<\/a>\u00a0\u00e5terger Cusanus p\u00e5 ett mycket illustrativt s\u00e4tt det egna medvetandets p\u00e5verkan p\u00e5 vad vi ser och hur vi tolkar eller upplever detta gudsseende.<\/p>\n

\u201dVarje ansikte, som kan blicka in i ditt, ser inget annat eller annorlunda \u00e4n sitt eget, ty det ser sitt \u00e4kta v\u00e4sen (videt veritatem suam). Den \u00e4kta f\u00f6rlagan (veritas exemplaris) kan inte vara n\u00e5got annat eller annorlunda \u00e4n det.\u201d<\/p>\n

\u201dHerre, din blick \u00e4r ditt ansikte. Den som med k\u00e4rleksfullt ansikte ser p\u00e5 dig, han finner inget annat \u00e4n ditt ansikte, som k\u00e4rleksfullt blickar p\u00e5 honom. Ju st\u00f6rre k\u00e4rlek som han str\u00e4var att se p\u00e5 dig med, med desto st\u00f6rre k\u00e4rlek finner han att du blickar p\u00e5 honom. Den som ser p\u00e5 dig med vrede, finner ditt ansikte vredgat. Den som ser p\u00e5 dig med gl\u00e4dje, finner ditt ansikte glatt. N\u00e4r \u00f6gat blickar genom ett r\u00f6df\u00e4rgat glas, ser det allt i r\u00f6tt. Och n\u00e4r sj\u00e4lens \u00f6ga \u00e4r inv\u00e4vt i inskr\u00e4nkningens och lidelsens sl\u00f6ja, d\u00e5 ser det dig som \u00e4r f\u00f6rem\u00e5let f\u00f6r dess blick, p\u00e5 ett inskr\u00e4nkt och affekterat s\u00e4tt\u201d (”Guds blick”, Signum nr 9\/1984<\/a>).<\/p>\n

Slutligen visar oss Cusanus med f\u00f6ljande citat den v\u00e4g som han anser leder till den \u201dplats\u201d d\u00e4r den dolda Guden befinner sig. En v\u00e4g som jag f\u00f6rmodar Cusanus menar \u00e4r allm\u00e4ngiltig f\u00f6r att vi ska kunna f\u00f6renas med Gud:<\/p>\n

\u201dD\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rst\u00e5r jag att jag m\u00e5ste g\u00e5 in i m\u00f6rkret och g\u00e5 med p\u00e5 motsatsernas sammanfall, vilket \u00f6verg\u00e5r f\u00f6rst\u00e5ndets f\u00f6rm\u00e5ga. D\u00e4r m\u00e5ste jag s\u00f6ka verkligheten. D\u00e4r m\u00f6ter mig om\u00f6jligheten, ovanf\u00f6r intellektets allra h\u00f6gsta m\u00f6jlighet, n\u00e4r jag kommer fram till det som \u00e4r ok\u00e4nt f\u00f6r varje intellekt och som varje intellekt bed\u00f6mer som l\u00e4ngst bort fr\u00e5n verkligheten. D\u00e4r finns du, min Gud, som \u00e4r den absoluta n\u00f6dv\u00e4ndigheten\u201d (”Guds blick”, Signum nr 9\/1984<\/a>).<\/p>\n

\"\"<\/a>Genom att g\u00e5 v\u00e4gen in i m\u00f6rkret och uppleva motsatsernas sammanfallande upplever Cusanus det ultimata Gudsm\u00f6tet, dvs. den yttersta verkligheten bortom den illusoriska, skapade verkligheten: Gudomen. Cusanus talar h\u00e4r om \u201dett vetande om icke-vetandet eller snarast icke-vetandets vishet\u201d. Cusanus uppmuntrar oss att till\u00e4gna oss s\u00e5 mycket kunskap som vi bara kan. Han vill ocks\u00e5 att vi ska j\u00e4mf\u00f6ra detta st\u00f6rsta m\u00e4nskliga vetande med ett gudomligt vetande, f\u00f6r att bevisa att allt m\u00e4nskligt vetande \u00e4r ett icke-vetande j\u00e4mf\u00f6rt med gudomligt vetande. Genom detta f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt stadf\u00e4ster Cusanus den urgamla sanningen att \u201ddet enda vi vet, \u00e4r att vi ingenting vet.\u201d Eller som Martinus uttrycker saken: \u00d6dmjukheten \u00e4r nyckeln till visdomens port. Vi ser vad Martinus skriver om denna f\u00f6reteelse i V\u00e4gen till invigning<\/em>:<\/p>\n

\u201dV\u00e4gen till den organiska invigning som i \u2019Livets bok\u2019 heter den stora f\u00f6delsen kan i sj\u00e4lva verket sammanfattas i det enda ordet \u2019\u00f6dmjukhet\u2019. \u00d6dmjukhet \u00e4r inte en av minderv\u00e4rdeskomplex framkallad slavisk mental inst\u00e4llning till n\u00e4stan utan i st\u00e4llet detsamma som den rena, verkliga och absolut normala insikten om ens egen ofullkomlighet eller mentala begr\u00e4nsning. Med en s\u00e5dan realistisk uppfattning om sig sj\u00e4lv \u00f6ppnar man medvetandet och d\u00e4rmed respekten och v\u00f6rdnaden f\u00f6r all verklig fullkomning, hos vem och var den \u00e4n visar sig. D\u00e4rmed f\u00e5r man automatiskt den fullkomligaste inst\u00e4llningen i fr\u00e5ga om sin egen vidare utveckling fram mot det eviga ljuset. \u00d6dmjukhet kan d\u00e4rf\u00f6r betecknas som nyckeln till \u2019visdomens port\u2019. Med \u2019visdomens port\u2019 ska h\u00e4r f\u00f6rst\u00e5s; \u2019invigning\u2019, \u2019den stora f\u00f6delsen\u201d, som \u00e5ter \u00e4r detsamma som upplevelsen av \u2019kosmisk klarsyn\u2019 (V\u00e4gen till invigning, <\/em>kap 1, s. 5).<\/p>\n

Som vi kunde l\u00e4sa tidigare i Nationalencyklopedins artikel, har Cusanus den sympatiska tanken om att de olika religionerna och konfessionerna tillsammans tillh\u00f6r helheten i Gud. I sin skrift De pace fidei <\/em>kallar Cusanus detta en enda religion med olika former, l\u00e4ror och riter. Birgitta H. Helander beskriver Cusanus inst\u00e4llning till det Ena, alltets ursprung med f\u00f6ljande ord:<\/p>\n

\u201dDet outgrundliga Ena (som redan Platon i dialogen Parmenides hade betecknat som den grundl\u00e4ggande enheten i verkligheten) \u00e4r \u00e4ven enligt Cusanus all skapelses ursprung. Att denna tanke utan vidare leder till ett ekumeniskt t\u00e4nkande, d\u00e4r man finner en samh\u00f6righet olika religioner emellan, \u00e4r l\u00e4ttf\u00f6rst\u00e5eligt. Bortom v\u00e5ra f\u00f6rmodanden kan f\u00f6rst\u00e5elsen av religionernas enhet endast uppn\u00e5s genom att vi \u00f6vervinner avst\u00e5ndet mellan det gudomliga och m\u00e4nniskan, genom mystikens f\u00f6rening med det gudomliga i kontemplation och meditation\u201d (”En enhetens filosof”, Birgit H. Helander, Signum nr 3\/2001)<\/a>.<\/p>\n

\"\"<\/a>Cusanus visar h\u00e4r att kunskapen om Gud g\u00e5r bortom m\u00e5nga av de f\u00f6rstelnade tolkningarna inom de etablerade religionerna, d\u00e5 han menar att det finns en gudomlig k\u00e4rna i varje m\u00e4nniska som har sitt ursprung i helheten. Som olika manifestationer eller deluttryck har alla religioner och konfessioner sin plats i den gudomliga helheten. Som Helander lyfter fram i den ovann\u00e4mnda artikeln i Signum, representerade Cusanus samtidigt en kombination av intellektuellt vetande och mystisk teologi. Cusanus hade exempelvis en korrespondens med de kontemplativa benediktinmunkarna i Tegernseeklostret i Bayern, som var k\u00e4nda f\u00f6r sin h\u00f6ga bildningsniv\u00e5. Sett fr\u00e5n ett Martinusperspektiv skulle denna kombination av intellektuellt vetande och mystisk teologi hos Cusanus kunna liknas vid en harmonisk balans mellan intelligens och k\u00e4nsla, vilket d\u00e5 ledde fram till Cusanus djupg\u00e5ende upplevelse av helheten och den gudomliga punkten som alltings innersta k\u00e4rna.<\/p>\n

N\u00e5gra avslutande reflektioner<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>Att se Gud \u00e4r att k\u00e4nna <\/em>Gud i varje fiber av ens existens. Det \u00e4r att bli delaktig i den k\u00e4rlekskraft som k\u00e4nnetecknar Guds omfamnande av en sj\u00e4lv, vilket \u00e4r lika med Guds intr\u00e4ngande i det egna sj\u00e4lsdjupet. Gud tar dig i besittning med sin ofattbara k\u00e4rlekskraft. Bakom guldtr\u00e5darna i guldglorian vilar den o\u00e4ndliga Gudomen. Gud besj\u00e4lar guldglorian och\u00a0guldtr\u00e5darna med sin medvetna \u00f6nskan om livsupplevelse, en evig \u00f6nskan om att f\u00e5 ge och ta emot k\u00e4rlek, vilken manifesterar sig i, och genom, Guds o\u00e4ndliga k\u00e4rleks- och skaparkraft. Gud \u00e4r n\u00e5got som \u00e4r. Det skapade f\u00f6reteelserna , de levande v\u00e4sendena, \u00e4r reflexer eller speglingar av det initiala, omanifesterade o\u00e4ndlighetsdjupet, Guds tankev\u00e4rld, som p\u00e5 samma g\u00e5ng inte \u00e4r n\u00e5got djup, utan endast utg\u00f6r n\u00e5got som \u00e4r. Alltets ursprung och innersta k\u00e4lla, livets utspring: den kosmiska font\u00e4nen vars glittrande str\u00e5lar alltid \u00e5terv\u00e4nder till sitt ursprung.<\/p>\n

De levande v\u00e4sendena utg\u00f6r eviga pusselbitar i det kosmiska evighetspusslet. Varje pusselbit utg\u00f6r en del i helheten, b\u00e5de till id\u00e9 och form. Gud l\u00e4gger i all evighet detta pussel, d\u00e4r varje l\u00e4ggning \u00e4r en unik spegling av varje livsenhets resa genom ljus och m\u00f6rker, genom alla t\u00e4nkbara motsatser och\u00a0 dess slutliga uppg\u00e5ende i den gudomliga Enheten. Varje litet mikropussel utg\u00f6r en egen, exklusiv pusselbit i det kosmiska evighetspusslet\u00a0\u2212 pusslet utan slut och utan b\u00f6rjan. Gud tar av sig sj\u00e4lv och l\u00e4gger pusslet i sig sj\u00e4lv, och omsluter p\u00e5 s\u00e5 vis varje individ i hela universum. Varje ny l\u00e4ggning blir till en fest i sitt slutfacit, i salighetsriket, d\u00e4r individen genomlever sitt innevarande spiralkretslopp med en gudalik upplevelsef\u00f6rm\u00e5ga, som en kung i eget rike.<\/p>\n

Varje v\u00e4sen \u00e4r sitt eget centrum i den centruml\u00f6sa Enheten, f\u00f6rverkligad genom tillvarons kanske st\u00f6rsta illusionsnummer: den Ena blir till de m\u00e5nga, och skapar p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt en multispegel, d\u00e4r de levande gudsreflexernas evigt skiftande bildgalleri utg\u00f6r Guds syn av sig sj\u00e4lv, Guds eviga upplevelse av liv, m\u00e5ngfald och r\u00f6relse. I all evighet.<\/p>\n

Lars Palerius, oktober 2018<\/em><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

<\/span><\/div>
<\/div><\/div><\/div><\/div>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Vad inneb\u00e4r det att se Gud? Att verkligen se Gud. \u00c4r det n\u00e5got som inbegriper alla sinnena, eller \u00e4r det<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":2653,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"colormag_page_container_layout":"default_layout","colormag_page_sidebar_layout":"default_layout","footnotes":""},"class_list":["post-2645","page","type-page","status-publish","has-post-thumbnail","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2645","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2645"}],"version-history":[{"count":21,"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2645\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4641,"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2645\/revisions\/4641"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/2653"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2645"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}