![\"\"](\"http:\/\/kosmologipodden.se\/wp-content\/uploads\/2018\/10\/unsplash_5247177ff41f4_1.jpg\")
<\/a>Det \u00e4r ocks\u00e5 l\u00e4tt att f\u00f6rlora sig i andliga teknikaliteter och komma med sj\u00e4lvs\u00e4kra p\u00e5st\u00e5enden om diverse himmelska ting. Detta kan vara ett omr\u00e5de d\u00e4r man kanske g\u00e4rna vill framst\u00e5 som extra kunnig, som lite sp\u00e4nnande. Genom att upplevelsen av gudomliga ting \u00e4r allt igenom subjektiv (det finns \u00e4nnu inget objektivt, allm\u00e4nt vedertaget bevis f\u00f6r Guds existens) kan man d\u00e5, om man s\u00e5 vill, tilldela sig just den rollen som den som vet lite mer, som den som har lite mer insikt eller k\u00e4nnedom om himmelska hierarkier och strukturer \u00e4n andra. Man kanske kan namnen p\u00e5 olika andliga m\u00e4stare, och k\u00e4nner till deras f\u00f6rehavanden och roller i fr\u00e4mjandet av m\u00e4nsklighetens etiska och moraliska utveckling. H\u00e4r finns det m\u00e5nga olika religi\u00f6sa inriktningar och New Age-l\u00e4ror att v\u00e4lja mellan, och g\u00e5 vilse bland.<\/p>\nKan det vara s\u00e5, att n\u00e4r behovet att vara just p\u00e5 det ovan beskrivna s\u00e4ttet \u00e4r som st\u00f6rst, d\u00e5 \u00e4r ocks\u00e5 avst\u00e5ndet till den gudomliga k\u00e4llan ocks\u00e5 mycket stort? Behovet av en djupkontakt med sitt gudomliga inre kanske d\u00e5 inte har den st\u00f6rsta prioriteten. Man kanske \u00e4r n\u00f6jd med sin egen f\u00f6rtr\u00e4fflighet\u00a0\u2212\u00a0sj\u00e4lvsuggestionens makt \u00e4r stor\u00a0\u2212\u00a0och har i och med det hamnat i det mentala tillst\u00e5nd som Martinus behandlar i boken Den l\u00e4ngst levande avguden (<\/i>1967). Under inflytandet av detta mentala tillst\u00e5nd \u00e4r det djupast sett sig sj\u00e4lv och sin r\u00e4ttf\u00e4rdighet man dyrkar, skriver Martinus. H\u00e4r, i detta mentala kraftf\u00e4lt, finns det en stor risk f\u00f6r religi\u00f6sa konflikter av olika slag. Inte s\u00e4llan tar sig r\u00e4ttf\u00e4rdigandet av den egna st\u00e5ndpunkten starka och ibland v\u00e5ldsamma uttryck. Martinus skriver f\u00f6ljande om grundorsaken till religi\u00f6sa konflikter:<\/p>\n
Martinus forts\u00e4tter analysen av den l\u00e4ngst levande avguden p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt:<\/p>\n \u201dMen en gudsdyrkan som i realiteten endast utg\u00f6r ett f\u00f6ranstaltande, varigenom individen kan dyrka och tillbedja sig sj\u00e4lv, f\u00f6rsvara sin of\u00e4rdiga natur och sina primitiva tendenser med hj\u00e4lp av en gudsbild som har samma primitiva mentalitet eller tendenser \u2013 varf\u00f6r individen allts\u00e5 kan beteckna sin egen levnadsart som \u2019gudomlig\u2019, \u2019helig\u2019 och \u2019r\u00e4ttf\u00e4rdig\u2019\u00a0\u2212\u00a0det \u00e4r <\/i>inte n\u00e5gon \u2019gudsdyrkan\u2019, utan \u2019avgudadyrkan\u2019 i kulmination. Och \u2019avguden\u2019 \u00e4r s\u00e5lunda inte den uppst\u00e4llda gudabilden, utan ingen annan \u00e4n individen eller \u2019gudsdyrkaren\u2019 sj\u00e4lv. D\u00e5 den h\u00e4r omtalade formen av avgudadyrkan \u00e4r kulminationen av avgudadyrkan, blir individen allts\u00e5 sj\u00e4lv den absolut l\u00e4ngst levande avguden\u201d (Martinus,\u00a0Den l\u00e4ngst levande avguden<\/i>, s. 113).<\/p>\n Sj\u00e4lvh\u00e4vdelse och \u00e4regirighet<\/b><\/p>\n Sj\u00e4lvh\u00e4vdelsens och egendomsr\u00e4ttens \u201dmakt \u00e4r r\u00e4tt\u201d-princip, sitter oerh\u00f6rt djupt f\u00f6rankrad i oss och utg\u00f6r n\u00e5gra av de mentala komponenter som jag menar ing\u00e5r i det begrepp som Johannes av Korset kallar f\u00f6r andens natt. F\u00f6reteelser som under v\u00e5r vandringen genom djurriket har varit n\u00f6dv\u00e4ndiga \u00f6verlevnadskomponenter, men som nu och fram\u00f6ver tillh\u00f6r den mentala barlast, som vi ska \u00f6verge och kasta \u00f6ver bord. Dessa b\u00e5da ovan n\u00e4mnda f\u00f6reteelser, sj\u00e4lvh\u00e4vdelsens och egendomsr\u00e4ttens \u201dmakt \u00e4r r\u00e4tt\u201d- princip, utg\u00f6r en kolossal bromskloss i v\u00e5r utveckling mot ett humanare sinnelag och ligger till hinder f\u00f6r v\u00e5rt \u00e5terer\u00f6vrande av gudskraften. Men ingenting \u00e4r f\u00f6rg\u00e4ves och allt detta ing\u00e5r som delar i utvecklingen och den kommande, mentala f\u00f6rvandling, d\u00e4r vi, dvs. djuret, likt en fj\u00e4ril, l\u00e4mnar det f\u00f6rpuppade stadiet och breder ut v\u00e5ra m\u00e4nskliga vingar och flyger ut i den kosmiska k\u00e4rlekens allomfattande vidunderliga, medm\u00e4nskliga landskap. \u00c4nnu ett tag m\u00e5ste dock Guds stora slipsten, lidandeerfarenheterna, arbeta bort de djuriska, sj\u00e4lviska anlagen hos oss m\u00e4nniskor innan vi \u00e4r befriade, b\u00e5de fr\u00e5n beteendem\u00f6nster och de konsekvenser som ett till\u00e4mpande av dessa handlingar medf\u00f6r, och fr\u00e5n den mentalitet som omfattas av begreppet \u201dden l\u00e4ngst levande avguden\u201d.<\/p>\n Andligt h\u00f6gmod<\/b><\/p>\n Andligt h\u00f6gmod kan ge sig till k\u00e4nna n\u00e4r man har nosat lite p\u00e5 det gudomliga. Kanske har man l\u00e4st eller upplevt n\u00e5got extra ordin\u00e4rt och blivit bekr\u00e4ftad eller omskakad p\u00e5 n\u00e5got eller n\u00e5gra omr\u00e5den av ens sj\u00e4ls br\u00e5ddjupa, m\u00e5ngfacetterade verksamhetsomr\u00e5den. Man kanske k\u00e4nner sig extra upplyft och vill ber\u00e4tta om detta f\u00f6r hela v\u00e4rlden, i hopp om att andra ska bli lika fascinerade som man sj\u00e4lv av det vetande man l\u00e4st sig till, eller av det man eventuellt har upplevt. (Ingen ovanlig reaktion n\u00e4r man har st\u00f6tt p\u00e5 Martinus andliga vetenskap.) Det \u00e4r i och f\u00f6r sig inget fel med det, men det \u00e4r inte vad andlig mognad eller djup andlig kontakt med Gud, eller det gudomliga, ytterst handlar om. H\u00e4r g\u00e4ller den gamla devisen: n\u00e4r eleven talar, tiger m\u00e4staren. En andlig m\u00e4stare som har fascinerat mig genom \u00e5ren \u00e4r den spanske mystikern Johannes av Korset som presenteras nedan.<\/p>\n Sj\u00e4lens dunkla natt \u00e4r ett uttryck som h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n 1500-tals mystikern Johannes av Korset och som skildrar ett tillst\u00e5nd n\u00e4r en individ upplever sj\u00e4lsligt lidande, hoppl\u00f6shet, livsleda och Guds fr\u00e5nvaro, samt den sj\u00e4lsliga reningsprocess som, i b\u00e4sta fall, leder fram till ett tillst\u00e5nd av fullkomlighet och vila i Gud. Johannes av Korset indelar sj\u00e4lens dunkla natt i tv\u00e5 stadier. Det f\u00f6rsta stadiet kallar han f\u00f6r sinnenas natt. Detta tillst\u00e5nd k\u00e4nnetecknas av n\u00e5gra speciella f\u00f6reteelser och beskrivningen av dem \u00e4r h\u00e4mtade ur boken Sj\u00e4lens dunkla natt\u00a0<\/i>av Johannes av korset (Karmeliterna, 1990, s. 49\u221253, svensk \u00f6vers\u00e4ttning av Gudrun Schultz). H\u00e4r f\u00f6ljer en kortare genomg\u00e5ng av dessa k\u00e4nnetecken.<\/p>\n \u201dBetr\u00e4ffande detta k\u00e4nnetecken m\u00e5ste man f\u00f6rst\u00e5 att denna h\u00e4mning av sj\u00e4lskrafterna liksom deras motvilja inte h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n n\u00e5gon indisposition eller n\u00e5got sjukligt sinnelag. Ty om det vore s\u00e5, d\u00e5 skulle sj\u00e4len ju s\u00e5 snart detta st\u00e4ndigt v\u00e4xlande sinnelag upph\u00f6r, med en smula anstr\u00e4ngning kunna \u00e5terv\u00e4nda till sin tidigare verksamhet och anv\u00e4nda sina sj\u00e4lskrafter. Men vid reningen av de sinnliga beg\u00e4ren f\u00f6rh\u00e5ller det sig inte s\u00e5. Ty knappt har den b\u00f6rjat, f\u00f6rr\u00e4n of\u00f6rm\u00e5gan att anv\u00e4nda sj\u00e4lskrafterna till meditation \u00f6kar mer och mer\u201d (Johannes av Korset,\u00a0Sj\u00e4lens dunkla natt<\/i>, s. 52).<\/p>\n Johannes av Korset forts\u00e4tter n\u00e5gra rader l\u00e4ngre ned: \u201dTy med dem som inte g\u00e5r kontemplationens v\u00e4g f\u00f6rh\u00e5ller det sig helt annorlunda. Hos dem \u00e4r denna natt av k\u00e4nslotorka hos den sinnliga delen av m\u00e4nniskan inte s\u00e5 ih\u00e5llande; ibland f\u00f6refinns den, ibland inte; emellan\u00e5t kan man inte meditera, andra g\u00e5nger kan man det lika bra som f\u00f6rut. Ty Gud leder dem in i denna natt endast f\u00f6r att pr\u00f6va dem, g\u00f6ra dem \u00f6dmjuka och f\u00f6r att rena de sinnliga beg\u00e4ren, s\u00e5 att de inte skall v\u00e4nja sig vid ett lastbart frosseri i andlig ting, men inte f\u00f6r att leda dem in i andens v\u00e4g, dvs. fram till den kontemplation vi talar om. Inte alla de som vinnl\u00e4gger sig om att vandra p\u00e5 andens v\u00e4g blir av Gud upph\u00f6jda till kontemplation, inte ens h\u00e4lften av dem. Och varf\u00f6r? Gud ensam vet svaret\u201d (Johannes av Korset,\u00a0Sj\u00e4lens dunkla natt<\/i>, s. 52\u221253).<\/p>\n \u201dL\u00e5t oss f\u00f6rst se p\u00e5 sinnenas (utsidans) natt. Sinnena \u00e4r v\u00e5ra f\u00f6nster mot allt som m\u00f6ter oss i sinnev\u00e4rlden: m\u00e4nniskor, ting, situationer och omst\u00e4ndigheter vi hamnar i. Vi tillbringar ofta v\u00e5r tid med att titta ut genom f\u00f6nstret. Vi \u00e4r s\u00e5 \u2019ut\u00e5triktade\u2019 att vi inte eller knappast har kontakt med den djupare, andliga dimensionen i v\u00e5rt v\u00e4sen. \u00c4ven i v\u00e5r relation till Gud befinner vi oss huvudsakligen p\u00e5 sinnenas niv\u00e5. Vi n\u00e4rmar oss Gud utifr\u00e5n v\u00e5ra sj\u00e4lvcentrerade behov, vi behandlar honom som en springpojke som g\u00e5r v\u00e5ra \u00e4renden. Vi g\u00f6r Gud till en mj\u00f6lkko, som M\u00e4ster Eckhart (ca 1260\u22121327) uttrycker det. I b\u00e4sta fall blir vi kanske f\u00f6r\u00e4lskade i honom: vi har det sk\u00f6nt under b\u00f6nestunderna, vi njuter av att t\u00e4nka p\u00e5 Gud och tala med honom.\u201d [\u2026] \u201dI sj\u00e4lva verket \u00e4r det endast periferin som \u00e4r involverad, vilket bekr\u00e4ftas av att f\u00f6r\u00e4lskelse kan g\u00e5 \u00f6ver, ibland utan att l\u00e4mna n\u00e5gra sp\u00e5r\u201d (Stinissen, Natten \u00e4r mitt ljus<\/em>, s. 12\u221213, Karmeliterna, 1990).<\/p>\n N\u00e4r det g\u00e4ller de tre tecknen fr\u00e5gar sig Stinissen hur man kommer vidare fr\u00e5n detta ytliga liv p\u00e5 sinnenas niv\u00e5 fram till andens niv\u00e5. P\u00e5 denna fr\u00e5ga ger Stinissen ett svar som jag tror m\u00e5nga andligt intresserade m\u00e4nniskor kan k\u00e4nna igen sig i. Han skriver f\u00f6ljande om sinnenas natt:<\/p>\n \u201dGud h\u00f6ljer utsidan och det liv som utspelades d\u00e4r, i dunkel. Det \u00e4r inte roligt l\u00e4ngre att \u2019titta ut genom f\u00f6nstret\u2019, inte roligt att resa, att l\u00e4sa en roman eller att g\u00e5 p\u00e5 bio. Det som tidigare sk\u00e4nkte gl\u00e4dje l\u00e4mnar nu en k\u00e4nsla av tomhet. Du har intryck av att du f\u00f6rlorat din tid, att du missat det v\u00e4sentliga. Men ocks\u00e5 umg\u00e4nget med Gud har f\u00f6rlorat sin charm. Mj\u00f6lkkon ger ingen mj\u00f6lk l\u00e4ngre. Det gamla s\u00e4ttet be har tj\u00e4nat ut, det v\u00e4cker nu bara motvilja och leda\u201d (Stinissen,\u00a0Natten \u00e4r mitt ljus<\/em>, s. 13).<\/p>\n Stinissen beskriver att Johannes av Korset menar att sj\u00e4lens struktur har en \u201dutsida och en insida. Utsidan kallar Johannes av Korset f\u00f6r \u201del sentido\u201d, eller \u201dsinnet\u201d. I denna niv\u00e5 ing\u00e5r \u201dkroppen, k\u00e4nslolivet, lidelserna eller passionerna (gl\u00e4dje, hopp sorg, och r\u00e4dsla), alla sm\u00e5 beg\u00e4r (apetitos), m.a.o. det som f\u00e5r oss att s\u00e4ga \u2019jag tycker om \u2013 jag tycker inte om\u2019, fantasin och till och med f\u00f6rst\u00e5ndet i den m\u00e5n det \u00e4r beroende av kunskap som f\u00f6rmedlas av sinnena\u201d (Stinissen, Natten \u00e4r mitt ljus<\/em>, s. 11\u221212)<\/p>\n Insidan kallar Johannes av Korset\u00a0 f\u00f6r \u201del esp\u00edritu\u201d eller \u201danden\u201d. Den sammanfattas av Stinissen p\u00e5 f\u00f6ljande vis:\u00a0\u201dH\u00e4r bor viljan och k\u00e4rleken. Det \u00e4r viljan som \u00e4r k\u00e4rlekens organ. \u00c4lska en m\u00e4nniska \u00e4r att bejaka hennes existens, att \u2019vilja\u2019 henne, n\u00e5got vi ger uttryck f\u00f6r n\u00e4r vi s\u00e4ger: \u2019Tack f\u00f6r att du finns.\u2019 Till denna niv\u00e5 h\u00f6r ocks\u00e5 f\u00f6rst\u00e5ndet i den m\u00e5n det \u00e4r oberoende av sinnena. Vi kan kalla det f\u00f6r andlig vishet, ett intuitivt h\u00f6gre eller djupare vetande. H\u00e4r bor ocks\u00e5 de djupare \u2019k\u00e4nslorna\u2019 som inte \u00e4r k\u00e4nslor i vanlig mening (vi saknar en beteckning f\u00f6r dem): trygghet, mening, gemenskap och framf\u00f6r allt frid. Men du \u00e4r mer \u00e4n en utsida och en insida. Det finns ett tredje element, n\u00e4mligen sj\u00e4lens centrum. Det \u00e4r d\u00e4r du \u00e4r Guds avbild, d\u00e4r du \u00e4r besl\u00e4ktad med Gud, \u2019gudomlig\u2019. D\u00e4r bor den heliga Treenigheten, d\u00e4r \u00e4r du ett levande tempel, oavsett om du lever i synd eller ej\u201d (Stinissen, Natten \u00e4r mitt ljus,<\/em>\u00a0s. 11\u221212).<\/p>\n H\u00e4r finns det nog hos m\u00e5nga av oss en h\u00f6g grad av igenk\u00e4nnande. Efter \u00e5r av emellan\u00e5t intensivt studerande av de kosmiska analyserna och ett f\u00f6rs\u00f6k att oms\u00e4tta dessa i praktiken, kan det uppst\u00e5 en k\u00e4nsla av hoppl\u00f6shet. Vad spelar det f\u00f6r roll vad jag g\u00f6r eller t\u00e4nker, jag kan \u00e4nd\u00e5 inte p\u00e5skynda eller hoppa \u00f6ver n\u00e5got steg i utvecklingen. Jag blir faktiskt inte en b\u00e4ttre m\u00e4nniska av att l\u00e4sa analyserna, de \u00e4r inte n\u00e5gon slags \u201dquick fix\u201d. M\u00f6jligtvis kan jag b\u00f6rja uppm\u00e4rksamma mina brister och tillkortakommanden och f\u00f6rs\u00f6ka v\u00e4nja mig av med de mest besv\u00e4rande av dem.<\/p>\n Vad jag d\u00e4remot kan ha nytta av vid l\u00e4sandet av de kosmiska analyserna, \u00e4r att jag f\u00e5r en f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r utvecklingens g\u00e5ng och min nuvarande placering i denna. Jag f\u00f6rst\u00e5r att livet \u00e4r en evig f\u00f6reteelse och att jag s\u00e5r det jag har sk\u00f6rdat. Jag f\u00f6rst\u00e5r ocks\u00e5 att ingenting \u00e4r meningsl\u00f6st eller bortkastat, att allt, precis allt, har ett syfte och tj\u00e4nar ett h\u00f6gre \u00e4ndam\u00e5l. Denna insikt sk\u00e4nker en stor gl\u00e4dje, ett stor v\u00e4lbehag hos mig. Det ger en ov\u00e4rderlig grund att st\u00e5 p\u00e5, en utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r vilka f\u00f6reteelser jag nu och fram\u00f6ver ska inrikta min moraliska kompass mot – vilket ofta betyder ett \u201dnedk\u00e4mpande\u201d av gamla djuriska drifter och sj\u00e4lviska behov. Inte minst g\u00e4ller detta den egna sj\u00e4lvbilden. Vem \u00e4r jag? Vem vill jag vara? Vilka v\u00e4rderingar bygger jag min identitet p\u00e5? Vilka \u00e4r de v\u00e4rderingar som jag f\u00f6rsvarar och som har gett mig den plats i tillvaron d\u00e4r jag nu befinner mig?<\/p>\n Kan detta ha n\u00e5got att g\u00f6ra med det \u201dytliga liv p\u00e5 sinnenas niv\u00e5\u201d som Stinissen, genom Johannes av Korset, talar om? Att f\u00f6rst\u00e5elsen av vem eller vad Gud \u00e4r f\u00f6r n\u00e5got inte har bottnad i min sj\u00e4l? Att den teoretiska f\u00f6rst\u00e5elsen av Martinus begrepp \u201ddet obehagligt goda\u201d fortfarande \u00e4r en teori och inte n\u00e5got som jag fullt ut har acceptera som den verklighet vi m\u00e4nniskor f\u00f6r n\u00e4rvarande \u00e4r underlagda?<\/p>\n Jag vet inte om Johannes av Korset kom till full klarhet \u00f6ver det som Martinus kallar f\u00f6r \u201dGuds sekund\u00e4ra medvetande\u201d, dvs. det faktum hur Gud, ben\u00e4mningen p\u00e5 det absolut goda, kan till\u00e5ta all ondska i v\u00e4rlden. Egentligen spelar det ingen roll. \u00c5rhundraden har g\u00e5tt sedan vi sj\u00e4lva, i tidigare inkarnationer, levde i det tankeklimatet som, i kyrkliga eller andra religi\u00f6sa sammanhang, var r\u00e5dande under 1500-talet. Fr\u00e5gan \u00e4r om jag i dagsl\u00e4get kan ha n\u00e5gon nytta av det som Johannes av Korset skriver om. Finns det en sinnenas natt \u00e4ven i dag? Kan vi i s\u00e5 fall ta n\u00e4sta steg till det som Johannes av Korset ben\u00e4mner \u201dandens natt\u201d. Vad menas d\u00e5 med andens natt? \u00c4r det n\u00f6dv\u00e4ndigt att vi genomg\u00e5r denna sj\u00e4lsliga reningsprocess, eller har vi redan gjort det i n\u00e5gon form, i en tidigare inkarnation? Tillh\u00f6r Johannes av Korsets l\u00e4ra endast de m\u00e4nniskor som befinner sig inom den gamla v\u00e4rldsimpulsens dom\u00e4ner?<\/p>\n Stinissen skriver vid genomg\u00e5ngen av Johannes av Korsets l\u00e4ra, i b\u00f6rjan av sin bok Natten \u00e4r mitt ljus (<\/em>1990), om den kontemplativa, bildl\u00f6sa b\u00f6nen (som ligger p\u00e5 en h\u00f6gre niv\u00e5 \u00e4n de meditativa, bild- och temainriktade b\u00f6nerna.). Han menar, att s\u00e5 l\u00e4nge som man \u00e4r tillfreds med sinnenas niv\u00e5, s\u00f6ker man sig inte djupare. Men n\u00e4r denna niv\u00e5 inte l\u00e4ngre ger n\u00e5gon tillfredsst\u00e4llelse, kan det h\u00e4nda att man s\u00f6ker sig vidare, till en djupare niv\u00e5.<\/p>\n \u201dS\u00e5 mycket mer som du f\u00f6rnimmer ett sug fr\u00e5n sj\u00e4lens centrum som drar dig mot djupare zoner. I b\u00f6rjan m\u00e4rker du vanligtvis endast f\u00f6rlusten av det gamla. Du vet \u00e4nnu inte vad du f\u00e5r i st\u00e4llet och hur du nu skall bete dig under b\u00f6nen n\u00e4r det gamla, invanda s\u00e4ttet inte l\u00e4ngre fungerar. Men s\u00e5 sm\u00e5ningom uppt\u00e4cker du att allt detta arbetande med tankar och bilder inte l\u00e4ngre beh\u00f6vs, att det inte heller spelar n\u00e5gon roll l\u00e4ngre om du har upph\u00f6jda k\u00e4nslor ifr\u00e5ga om Gud. Du b\u00f6rjar f\u00f6rst\u00e5 att b\u00f6nen kan vara mycket enklare, att det r\u00e4cker med att vara hos Gud, se p\u00e5 honom med en k\u00e4rleksfull blick. Johannes av Korset talar ofta om \u2019atenci\u00f3n amorosa\u2019 (k\u00e4rleksfull uppm\u00e4rksamhet)\u201d (Stinissen, Natten \u00e4r mitt ljus<\/em>, s. 14).<\/p>\n Detta \u00e4r en tankeg\u00e5ng som jag \u00e4r v\u00e4ldigt tilltalad av, detta att \u201dbara\u201d vara i Gud. Det \u00e4r en enkelhet som \u00e4r befriande och kravl\u00f6s p\u00e5 ett mycket konstruktiv s\u00e4tt; du \u00e4r fri, du vilar och kan \u201dbara vara\u201d.\u00a0Stinissen utvecklar dessa tankeg\u00e5ngar vidare, d\u00e4r han beskriver den utveckling som \u00e4ger rum i och med till\u00e4mpandet av en \u201denklare\u201d b\u00f6n \u2013 den kontemplativa, bildl\u00f6sa b\u00f6nen.<\/p>\n \u201dAllteftersom du v\u00e4njer dig vid det nya, enklare s\u00e4ttet att be, utan m\u00e5nga tankar och ord, f\u00f6rst\u00e5r du att du, i st\u00e4llet f\u00f6r de varma k\u00e4nslor du f\u00f6rlorat, f\u00e5tt n\u00e5got mycket v\u00e4rdefullare. Den tillfredsst\u00e4llelse du f\u00e5r i den kontemplativa b\u00f6nen engagerar djupare zoner i ditt v\u00e4sen.\u00a0 Det \u00e4r sk\u00f6nt f\u00f6r dig att befinna dig s\u00e5 djupt under vattenytan att det knappast ber\u00f6r dig om det p\u00e5 ytan stormar eller inte. Detta oberoende av k\u00e4nslorna ger en st\u00f6rre inre stabilitet. Du f\u00e5r en ny inre sammanh\u00e5llning, en klarare identitet. Du m\u00e5r b\u00e4ttre, fysiskt och psykiskt. Genom att b\u00f6nen \u00e4r vila i Gud, tar den inte kraft utan ger i st\u00e4llet kraft\u201d (Stinissen, Natten \u00e4r mitt ljus<\/em>, s. 15).<\/p>\n H\u00e4r kunde man tro att allt skulle vara frid och fr\u00f6jd; att gudskontakten \u00e4r h\u00e4r f\u00f6r att stanna; att man har hittat v\u00e4gen som man ska vandra resten av sitt liv. Man kanske tror att vilan i Gud kommer att bli allt djupare och tillfredsst\u00e4llelsen allt st\u00f6rre. Men, skriver Stinissen, ist\u00e4llet h\u00e4nder f\u00f6ljande:<\/p>\n \u201dI sj\u00e4lva verket v\u00e4ntar en ny natt som \u00e4r oj\u00e4mf\u00f6rligt mycket m\u00f6rkare och sm\u00e4rtsammare \u00e4n den f\u00f6rsta. [\u2026] Att sinnenas niv\u00e5 f\u00f6rm\u00f6rkades under sinnenas natt k\u00e4ndes visserligen sv\u00e5rt, med det var trots allt relativt l\u00e4tt att f\u00f6rst\u00e5. [\u2026] H\u00e4r f\u00f6rlorar du b\u00e5de k\u00e4rleken och Gud. I den f\u00f6rsta natten g\u00e4llde det att rena och f\u00f6rdjupa k\u00e4rleken, och resultatet var en ny, omarbetad utg\u00e5va av den. I sinnenas natt d\u00e4remot blir den ytliga m\u00e4nniskan en djup m\u00e4nniska. I andens natt d\u00e4remot blir m\u00e4nniskan gudomliggjord. H\u00e4r \u00e4r det inte en fr\u00e5ga om att \u00e4lska Gud med en \u00e4nnu djupare k\u00e4rlek, utan om att \u00e4lska honom med hans egen k\u00e4rlek. Allt du har byggt upp rivs ner, f\u00f6r att ge plats f\u00f6r Gud sj\u00e4lv. H\u00e4r mister du ditt liv f\u00f6r att vinna Guds liv\u201d (Stinissen, Natten \u00e4r mitt ljus<\/em>, s. 16).<\/p>\n Innan vi forts\u00e4tter med att betrakta Johannes av Korsets tankar om b\u00f6nens inre liv och v\u00e5r relation till Gud, vill jag stanna upp och g\u00f6ra n\u00e5gra reflektioner utifr\u00e5n Martinus tankar om b\u00f6nen och detta att vinna Guds liv.<\/p>\n Martinus skriver i boken B\u00f6nens mysterium (<\/em>V\u00e4rldsbild f\u00f6rlag, 1981) att tanken l\u00e4tt kan uppst\u00e5 att b\u00f6nen inte ang\u00e5r den nutida, moderna m\u00e4nniskan. Martinus fr\u00e5gar sig i kapitel 1 f\u00f6ljande:<\/p>\n \u201d\u00c4r det inte blasfemi att tigga Gudomen om den eller den speciella ynnesten, den eller den speciella \u201dhj\u00e4lpen i n\u00f6den\u201d, n\u00e4r allt \u00e4r s\u00e5 underst\u00e4llt den gudomliga viljan, att v\u00e5ra \u201dhuvudh\u00e5r \u00e4r r\u00e4knade\u201d, ja, att inte ens ett dammkorn av en slump kan l\u00e4gga sig p\u00e5 det ena eller andra st\u00e4llet?\u201d (Martinus,\u00a0B\u00f6nens mysterium<\/em>, s. 7).<\/p>\n \u00c4r inte Martinus h\u00e4r inne p\u00e5 det omr\u00e5de som Stinissen beskriver som b\u00f6nens \u201dutsida\u201d? Dvs. vi skapar oss en bild av vad Gud \u00e4r f\u00f6r n\u00e5got, vi \u201df\u00f6rtingligar\u201d Gud f\u00f6r att kunna etablera en kommunikation med detta himmelska allv\u00e4sen. F\u00f6r inte sant, hur ber man till n\u00e5gon som inte har n\u00e5gon form eller storlek, n\u00e5gon som man inte kan se i vanlig bem\u00e4rkelse, n\u00e5gon som finns \u00f6verallt samtidigt som det utg\u00f6r v\u00e5r djupaste, innersta best\u00e5ndsdel, n\u00e5gon som endast utg\u00f6r \u201dett N\u00e5got som \u00e4r\u201d? Martinus forts\u00e4tter:<\/p>\n \u201dDet \u00e4r sj\u00e4lvklart, att materialisten, som ju inte har n\u00e5gon som helst insikt i rent andliga eller kosmiska f\u00f6reteelser utan endast f\u00f6rlitar sig p\u00e5 m\u00e5tt- och viktbest\u00e4mningar, betraktar bedjande som rent nonsens, ja, som kulminationen av naivitet och \u00f6vertro\u201d (Martinus, B\u00f6nens mysterium<\/em>, s. 7).<\/p>\n N\u00e4r det g\u00e4ller den religi\u00f6sa m\u00e4nniskans f\u00f6rh\u00e5llande till b\u00f6nen, d\u00e4r hon genom sin tro p\u00e5 Guds allmakt och de himmelska makternas ofelbarhet, ja, tror att allt \u00e4r fullkomligt underordnat den gudomliga viljan, fr\u00e5gar sig Martinus om denna m\u00e4nniskas \u00f6vertygelse \u00e4r en absolut garanti f\u00f6r att hon aldrig n\u00e5gonsin kan bli olycklig.<\/p>\n \u201dNej, absolut inte. Varken vetande p\u00e5 det materiella eller p\u00e5 det andliga planet kan ge en s\u00e5dan garanti. Vad hj\u00e4lper det att man \u00e4r en genial forskare i geologi, astronomi, fysisk eller kemi eller till och med i psykologi? Kan det garantera, att man aldrig skall miste dem man \u00e4lskar mest? Kan det garantera, att ens \u00e4kta make eller maka inte blir sjuk och d\u00f6r l\u00e5ngt i f\u00f6rtid? Kan det garantera, att ens barn blir just de praktexemplar i h\u00e4lsa, moral, beg\u00e5vning och position, som man s\u00e5 innerligt hoppats och dr\u00f6mt om? Befinner sig inte den framst\u00e5ende religi\u00f6sa forskaren i samma situation? Kan det vetande han besitter om alltets fullkomlighet ge honom n\u00e5gon som helst garanti f\u00f6r att han inte kan r\u00e5ka ut f\u00f6r samma miss\u00f6den? Nej, enbart vetande kan inte garantera lyckan\u201d (Martinus, B\u00f6nens mysterium<\/em>, s. 8).<\/p>\n Martinus utvecklar vidare tanken om att b\u00f6nen har sina egen lagar och att den \u00e4r en vetenskap f\u00f6r sig. Han fr\u00e5gar sig i inledningen av kap 2 om b\u00f6nen verkligen kan garantera lyckan? \u201dJa, b\u00f6nen kan bli s\u00e5 fullkomlig, att den i f\u00f6rening med kosmiskt vetande helt kan utest\u00e4nga sorgens och olyckornas m\u00f6rka skuggor fr\u00e5n individens sj\u00e4lsomr\u00e5de. Inte s\u00e5, att den g\u00f6r vederb\u00f6rande immun mot sm\u00e4rtor och lidanden i k\u00f6tt och blod. De kroppsliga lidandena f\u00f6rblir mycket ofta helt of\u00f6r\u00e4ndrade trots mycken b\u00f6n\u201d (Martinus, B\u00f6nens mysterium<\/em>, s. 9).<\/p>\n Vad b\u00f6nen kan \u201dutr\u00e4tta\u201d och varf\u00f6r det finns en mening med att be till Gud, trots b\u00f6nens tillsynes uppenbara begr\u00e4nsning, \u00e5terkommer vi till lite senare, n\u00e4r vi har klargjort och f\u00f6rtydligat vad Johannes av Korset menar med begreppet \u201dandens natt\u201d. Han skriver i inledningen av andra delen till boken Sj\u00e4lens dunka natt<\/em> (1990) f\u00f6ljande om \u201dandens dunkla natt.\u201d<\/p>\n \u201dH\u00e4r har vi nu allts\u00e5 en sj\u00e4l som Gud vill lyfta \u00e4nnu h\u00f6gre upp. Men n\u00e4r hon v\u00e4l har genomg\u00e5tt den l\u00e5ngvariga k\u00e4nslotorka och de m\u00f6dor som utg\u00f6r den f\u00f6rsta reningen eller sinnenas natt, s\u00e5 leder Guds Majest\u00e4t henne ingalunda genast in i andens natt. Utan vanligen f\u00f6rflyter det l\u00e5ng tid, ja rentav flera \u00e5r efter att hon har l\u00e4mnat nyb\u00f6rjarens stadium, under vilka hon m\u00e5ste utveckla sig p\u00e5 det stadium d\u00e4r de st\u00e5r som h\u00e5ller p\u00e5 att avancera. [\u2026] Hennes inbillningsf\u00f6rm\u00e5ga och \u00f6vriga sj\u00e4lskrafter \u00e4r inte l\u00e4ngre bundna till den resonerande meditationen och till vissa f\u00f6reskrifter f\u00f6r det andliga livet. Utan att g\u00f6ra sig m\u00f6da med meditation finner hon i sin ande omedelbart en stilla och \u00e4lskande kontemplation och andlig gl\u00e4dje. Trots detta har emellertid sj\u00e4lens rening \u00e4nnu inte fullbordats. De viktigaste fattas, andens rening, och utan den kan sinnenas rening, hur djup den \u00e4n har varit, inte fullbordas och inte vara fullst\u00e4ndig, och detta p\u00e5 grund av det n\u00e4ra sambandet mellan det sinnliga och det andliga i m\u00e4nniskan, vilka tillsammans utg\u00f6r en person\u201d (Johannes av Korset, Sj\u00e4lens dunkla natt<\/em>, s. 73).<\/p>\n Som f\u00f6rklaring till detta faktum skriver Johannes av Korset vidare:\u00a0\u201dOch just d\u00e4rf\u00f6r att sj\u00e4lens rening \u00e4nnu inte \u00e4r fullbordad inst\u00e4ller sig emellan\u00e5t vissa bekymmer, perioder av torka, m\u00f6rker och sj\u00e4lskval som ofta \u00e4r mycket intensivare \u00e4n de f\u00f6reg\u00e5ende. Ty de \u00e4r samtidigt tecken p\u00e5 och f\u00f6rel\u00f6pare till den kommande natten\u201d\u00a0(Johannes av Korset, Sj\u00e4lens dunkla natt<\/em>, s. 73).<\/p>\n N\u00e5gra av de utmaningar och sv\u00e5righeter som kan drabba individen i det h\u00e4r kritiska skedet skedet, \u00e4r f\u00f6ljande:\u00a0\u201dDet f\u00f6rsta sk\u00e4let \u00e4r sj\u00e4lva upph\u00f6jdheten hos den gudomliga Visheten, som \u00f6verg\u00e5r sj\u00e4lens fattningsf\u00f6rm\u00e5ga och som d\u00e4rf\u00f6r blir som ett m\u00f6rker f\u00f6r henne. Det andra sk\u00e4let \u00e4r sj\u00e4lens ringhet och orenhet, vilket g\u00f6r att detta ljus f\u00f6r henne \u00e4r pl\u00e5gsamt, sm\u00e4rtfyllt och dunkelt.\u201d\u00a0(Johannes av Korset, Sj\u00e4lens dunkla natt<\/em>, s. 81).<\/p>\n P\u00e5 grund av den stora skillnaden mellan det gudomliga ljuset och sj\u00e4len, avsl\u00f6jas alla v\u00e5ra l\u00e4gre sidor.\u00a0En annan stor utmaning under den h\u00e4r perioden \u00e4r v\u00e5r m\u00e4nskliga, moraliska och andliga svaghet:\u00a0\u201dTy d\u00e5 den gudomliga kontemplationen griper sj\u00e4len med en viss styrka f\u00f6r att st\u00e4rka och alltmer beh\u00e4rska henne, s\u00e5 lider hon i sin svaghet s\u00e5 sv\u00e5rt att hon n\u00e4stan blir f\u00f6rtvivlad\u201d\u00a0\u00a0(Johannes av Korset, Sj\u00e4lens dunkla natt<\/em>, s. 83).<\/p>\n Johannes av Korset skriver att detta sker med stor kraft d\u00e5 sinnet och anden liksom \u00e4r i h\u00e4nderna p\u00e5 en v\u00e4ldig kraft och individen kan drabbas av en v\u00e4ldig \u00e5ngest inf\u00f6r det intr\u00e4ffade. Hon har nu ingenting kvar av det gamla hon fann st\u00f6d i och att ingen har f\u00f6rbarmande med henne. Profeten Job beskriver detta tillst\u00e5nd p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt: \u201dSkona mig, skona mig, ni som \u00e4r mina v\u00e4nner, ty Guds hand har slagit mig\u201d (GT, Job 19:21)<\/a><\/p>\n Jag ger, innan vi g\u00e5r vidare, ytterligare ett exempel p\u00e5 sj\u00e4lsliga lidanden som ing\u00e5r i den h\u00e4r processen; en process d\u00e4r Johannes av Korset talar om f\u00f6rbindelsen mellan det gudomliga och det m\u00e4nskliga:<\/p>\n \u201dDet gudomliga \u00e4r den renande kontemplationen, och det m\u00e4nskliga \u00e4r sj\u00e4len sj\u00e4lv. Det gudomliga instr\u00f6mmar i sj\u00e4len f\u00f6r att fullkomna och f\u00f6rnya henne s\u00e5 att hon blir gudomlig. Det befriar henne fr\u00e5n alla de vanem\u00e4ssiga b\u00f6jelser och egenheter som finns hos den gamla m\u00e4nniskan och med vilka hon \u00e4r helt f\u00f6renad och sammansm\u00e4lt. P\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt f\u00f6rkrossar och nedriver Gud sj\u00e4lens andliga substans och inh\u00f6ljer henne i ett s\u00e5 djupt och svart m\u00f6rker, att sj\u00e4len vid anblicken av sitt el\u00e4nde k\u00e4nner sig f\u00f6rintad och utslocknad och tror sig prisgiven \u00e5t en fasansfull andlig d\u00f6d\u201d (Johannes av Korset, Sj\u00e4lens dunkla natt<\/em>, s. 84).<\/p>\n Till sist kan man fr\u00e5ga sig, utan att g\u00e5 in p\u00e5 alla det psykologiska effekter av denna reningsprocess som kan uppst\u00e5 i m\u00e4nniskans inre, hur l\u00e4nge andens natt egentligen kan p\u00e5g\u00e5. Enligt Johannes av Korset b\u00f6r den p\u00e5g\u00e5 i \u00e5tminstone n\u00e5gra \u00e5r, om den ska r\u00e4knas f\u00f6r n\u00e5gonting, hur str\u00e4ng den \u00e4n \u00e4r. Johannes av Korset menar att l\u00e4ngden p\u00e5 andens natt beror p\u00e5 m\u00e4nniskan sj\u00e4lviskhet och villigheten att underkasta sig dessa pr\u00f6vningar.<\/p>\n Vad \u00e4r sanning?<\/strong><\/p>\n Individen blir nu en fullblodsateist och tar moraliskt sett saker och i ting i egna h\u00e4nder. M\u00e4nniskan blir sin egen etiska och moraliska v\u00e4rdem\u00e4tare, d\u00e4r den egna behovstillfredsst\u00e4llelsen kommer i f\u00f6rsta hand. H\u00e4r kan individen st\u00e4llas inf\u00f6r sv\u00e5rl\u00f6sta etiska och moraliska problem, vilket kan skapa sv\u00e5ra existentiella kriser. Individen vet till slut varken ut eller in, vilket i v\u00e4rsta fall kan leda till att hon sluter sig i sin egen br\u00e4ckliga trygghetsbubbla, och framlever sina dagar i ett slags mentalt limbotillst\u00e5nd, d\u00e4r den existentiella \u00e5ngesten alltid ligger p\u00e5 lur och hotar v\u00e4nda upp och ner p\u00e5 \u201dhalvsovande\u201d vardagslunken. H\u00e4r sl\u00e5r materialisten huvudet i v\u00e4ggen och kommer inte vidare. Hela tillvaro riskerar att upplevas som b\u00e5de meningsl\u00f6st, deprimerande och or\u00e4ttvis. Nu \u00e4r det inte l\u00e5ngt kvar till dess att individen vadar omkring i martyrskapets mentalt sunkiga tr\u00e4skmarker. Hoppl\u00f6sheten \u00e4r nu i det n\u00e4rmaste total. Det \u00e4r inte f\u00f6r inte som konsumtion har blivit en livsstil. Vad g\u00f6r man nu, vad tar man sig till? Andens natt ligger nu tung \u00f6ver individens medvetandehorisont. Hur kommer man ur detta negativa skruvst\u00e4d som hotar att kv\u00e4va den sista gnuttan av livslust? Ja, vad g\u00f6r man?<\/p>\n Martinus svar p\u00e5 vad sanning \u00e4r kan vi l\u00e4sa om i boken Vad \u00e4r sanning<\/em>? (V\u00e4rldsbild f\u00f6rlag, 1960, svensk \u00f6vers\u00e4ttning av Nils Kal\u00e9n). I kapitel 13 skriver Martinus bland annat f\u00f6ljande om det ovan beskrivna mentala klimatet:<\/p>\n \u201dD\u00e5 sanningen \u00e4r ett absolut vetande om osanningen, vilken \u00e4r det samma som det fullkomliga livets kontraster: hat, h\u00e4mnd, mord, dr\u00e5p, sm\u00e4rta. Lidande, osundhet, sjukdom, eller kort sagt, om \u00f6vertr\u00e4delser av alla livets lagar, m\u00e5ste v\u00e4sendet eller gudasonen f\u00f6ras fram till osanningens eller m\u00f6rkrets speciella sf\u00e4r eller dom\u00e4ner. I en zon, d\u00e4r det aldrig manifesterades osanning,sm\u00e4rta, lidande, mord, dr\u00e5p, sorg och n\u00f6d, utan d\u00e4r allt var uppfyllelsen av livslagarna, och livet d\u00e4rf\u00f6r endast kunde existera som nyanser av lust, fr\u00f6jd och gl\u00e4dje, kunde ett verkligt vetande om en s\u00e5dan tillvaros sanna natur och grundval om\u00f6jligt till\u00e4gnas som f\u00f6rstahandsvetande\u201d (Martinus,\u00a0Vad \u00e4r sanning?<\/em>, s 34).<\/p>\n Martinus skriver vidare att det levande v\u00e4sendet m\u00e5ste, f\u00f6r att kunna veta vad sanning \u00e4r, \u201dledas genom m\u00f6rkrets sf\u00e4rer. Gudasonen m\u00e5ste absolut l\u00e4mna sin fader f\u00f6r att d\u00e4rigenom uppleva faderns oumb\u00e4rlighet. Det levande v\u00e4sendet m\u00e5ste uppleva att vara \u201dutan gud\u201d, f\u00f6r att d\u00e4rigenom komma till insikt om vad tillvaron eller livet utan Gudomen verkligen \u00e4r\u201d (Martinus, Vad \u00e4r sanning?<\/em>, s. 34).<\/p>\n \u00c4r det inte exakt d\u00e4r, i den utvecklingsfasen, som v\u00e4rlden i stort nu befinner sig?<\/p>\n \u00c4ven natten har sitt ljus<\/strong><\/p>\n \u201dH\u00e4r b\u00f6r vi ange orsaken till varf\u00f6r det \u00e4r s\u00e5 f\u00e5, som n\u00e5r fram till detta h\u00f6ga tillst\u00e5nd av fullkomlighet i f\u00f6reningen med Gud. Man b\u00f6r veta, att det inte beror p\u00e5 att Gud vill, att det bara ska finnas f\u00e5 av dessa andar, som upph\u00f6jts s\u00e5 h\u00f6gt. Han skulle ju snarare vilja, att alla vore fullkomliga. Men han finner bara f\u00e5 k\u00e4ril, som kan utst\u00e5 ett s\u00e5 h\u00f6gt och sublimt verk.\u00a0[\u2026] D\u00e4rf\u00f6r forts\u00e4tter han inte med att rena dem och lyfta upp dem ur jordens stoft genom sp\u00e4kningens m\u00f6da. F\u00f6r att kunna utst\u00e5 detta hade de n\u00e4mligen beh\u00f6vt st\u00f6rre uth\u00e5llighet och stryka \u00e4n de visade sig ha\u201d (Johannes av Korset,\u00a0Levande k\u00e4rleksl\u00e5ga<\/em>, citerad ur Natten \u00e4r mitt ljus<\/em>, s. 29).<\/p>\n Allt det h\u00e4r ovan n\u00e4mnda, denna \u201dreligi\u00f6sa str\u00e4nghet\u201d, k\u00e4nns i mina \u00f6gon en smula avl\u00e4gset fr\u00e5n Martinus s\u00e4tt att beskriva b\u00f6nens vetenskap i boken B\u00f6nens mysterium, d\u00e4r han i nio tankekoncentrationer analyserar den kosmiska kraften i b\u00f6nen \u201dFader v\u00e5r\u201d. I Martinus f\u00f6rklaring av utvecklingens g\u00e5ng, med b\u00f6nen som ett oumb\u00e4rligt redskap eller hj\u00e4lpmedel, finns det en kombination av medveten uppm\u00e4rksamhet p\u00e5 de l\u00e4gre sidorna i medvetandet; ett avv\u00e4njande av dessa, och en helt naturlig tillv\u00e4xtprocess, som \u00e4ger rum genom polf\u00f6rvandlingen. Den nya v\u00e4rldsmoralen \u00e4r, av naturliga sk\u00e4l, befriad fr\u00e5n b\u00e5de religi\u00f6st tv\u00e5ng och andliga m\u00e5sten. H\u00e4r sker det en l\u00e5ngsam och ytterst k\u00e4rleksfull utveckling, steg f\u00f6r steg, i riktning mot ett nytt medvetande och ett nytt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt medm\u00e4nniskor och natur. I Martinus f\u00f6rklaringsmodell av v\u00e4rldsalltet m\u00f6ter vi f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen den sanna bilden av vem och vad Gud \u00e4r f\u00f6r n\u00e5got. H\u00e4r tr\u00e4der den allt igenom k\u00e4rleksfulla guden fram. Fram till nu har denna Gud varit sv\u00e5rf\u00e5ngad f\u00f6r de flesta av oss. N\u00e5gra av oss kanske k\u00e4nner igen sig i d\u00e5tidens religi\u00f6st \u201dframkallade\u201d m\u00f6te med Gud. Ett m\u00f6te som var s\u00e5 personligt menat och d\u00e4rf\u00f6r inte m\u00f6jligt att s\u00e4tta in i ett st\u00f6rre perspektiv. Nu \u00e4r tiden kommen f\u00f6r ett m\u00f6te med Gud p\u00e5 en annan, h\u00f6gre niv\u00e5, d\u00e4r vi f\u00f6rst\u00e5r att Gud \u00e4r lika med allt och alla, samt att Gud utg\u00f6r den f\u00f6reteelse i tillvaron som vi alla \u00e4r levande reflexer eller speglingar av.<\/p>\n Men nu \u00e5ter en avslutande g\u00e5ng till Johannes av Korset och hans l\u00e4ra om sj\u00e4lens dunkla natt.<\/p>\n Kanske var Johannes av Korsets l\u00e4ra om den inre f\u00f6rvandling som \u00e4ger rum i under sj\u00e4lens dunkla natt inte avsedd f\u00f6r alla, vilket han ju ocks\u00e5 skriver; alla n\u00e5r inte till det kontemplativa stadiet. Kanske \u00e4r den vikt f\u00f6r de stora helgonen, eller en andligt elit, som ska verka som f\u00f6rebilder f\u00f6r oss andra genom sina handlingar och texter. Kanske var Johannes av Korset l\u00e4ra till en viss del knuten till den religi\u00f6sa kontext som var r\u00e5dande under hans livstid, \u00e4ven om delar av den nog kan s\u00e4gas vara allm\u00e4ngiltiga i m\u00e4nniskans religi\u00f6sa utveckling, i s\u00f6kandet efter en f\u00f6rdjupad och innerlig gudskontakt.<\/p>\n Andlig h\u00e4ngivenhet<\/strong><\/p>\n Den treenige Guden och X-analysen<\/strong><\/p>\n Den treenige Guden \u00e4r den gamla v\u00e4rldsimpulsen formulering eller uttryckss\u00e4tt. Utan n\u00e5gon st\u00f6rre anstr\u00e4ngning g\u00e5r det att omformulera\u00a0 begreppet \u201dden treenige Guden\u201d till Martinus X-analyser. Nu med till\u00e4gget 0X, som jag tolkar som den eviga, omanifesterade objektiva existentiella ur-grunden och X1, X2 och X3 som utg\u00f6rande de tre funktionella, subjektiva principerna som beh\u00f6vs f\u00f6r att \u201dett n\u00e5got som \u00e4r\u201d ska kunna framst\u00e5 och fungera som ett levande v\u00e4sen (se \u00e4ven mina reflektioner om 0X i det tidigare blogginl\u00e4gget\u00a0M\u00e4ster Eckhart, Martinus och 0X<\/a>). Det verkligt intressanta i citatet fr\u00e5n inledningen till\u00a0Levande k\u00e4rleksl\u00e5ga<\/em>, och som anknyter till temat i det h\u00e4r blogginl\u00e4gget \u2013 att \u00e5terer\u00f6vra gudskraften\u00a0\u2212 \u00e4r just att vi i detta liv kan uppleva \u201dGuds h\u00e4rlighet\u201d och \u201dhans evighet p\u00e5b\u00f6rjas i den m\u00e4nniska som l\u00e5ter sig p\u00e5verkas av den treenige Guden\u201d. Eller lite annorlunda uttryckt: \u00f6ppna upp ditt hj\u00e4rta inf\u00f6r den gudomliga kraftens intr\u00e4de i din sj\u00e4l och begripligg\u00f6r denna gudskraft med hj\u00e4lp av Martinus X-analyser, och du f\u00e5r en intellektualiserad, k\u00e4nslom\u00e4ssig f\u00f6rklaring p\u00e5 vad som \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att h\u00e4nda med dig. En tankeg\u00e5ng jag utvecklar vidare nedan (se \u201dAtt \u00e5terer\u00f6vra gudskraften\u201d).<\/p>\n Martinus l\u00e4sning av Fader v\u00e5r<\/strong><\/p>\n Om vi nu \u00e5terv\u00e4nder till Martinus och hans tankar om b\u00f6nen, finns det oerh\u00f6rt mycket att h\u00e4mta i boken B\u00f6nens mysterium. Den \u00e4r en verklig kraftk\u00e4lla n\u00e4r det g\u00e4ller det g\u00e4ller att \u00e5terer\u00f6vra gudskraften. De kapitel jag finner extra intressanta och l\u00e4rorika f\u00f6r just den h\u00e4r utvecklingsprocessen \u00e4r kapitel 14, 15 och 16. D\u00e4r finns det m\u00e5nga livgivande tankar kring f\u00f6rst\u00e5elsen av b\u00f6nen Fader v\u00e5rs djupa inneb\u00f6rd, som verkligen kan hj\u00e4lpa oss att inte blockera infl\u00f6det av gudskraften:<\/p>\n Martinus summerar kapitel 14 och 15 med orden: \u201dI sin helhet kan allts\u00e5 den sjunde och den \u00e5ttonde tankekoncentrationen i \u2019Fader v\u00e5r\u2019 i sj\u00e4lva verket uttryckas s\u00e5: \u2019Hj\u00e4lp oss, s\u00e5 att vi inte l\u00e5ter oss f\u00f6rledas till att ignorera v\u00e5rt erfarenhetsmaterial, v\u00e5r kunskap eller andras ber\u00e4ttigade r\u00e5d och v\u00e4gledning, utan st\u00e4ndigt vidmakth\u00e5ller v\u00e5r f\u00f6rm\u00e5ga att undg\u00e5 det \u2019onda\u2019 eller obehagliga som vi i sj\u00e4lva verket har kunskap och f\u00f6rm\u00e5ga nog till att undvika\u2019\u201d (Martinus, B\u00f6nens mysterium<\/em>, s. 78).<\/p>\n Ytterst t\u00e4nkv\u00e4rda ord fr\u00e5n Martinus sida, som \u00e4r v\u00e4l v\u00e4rda att l\u00e4gga p\u00e5 minnet.<\/p>\n Att \u00e5terer\u00f6vra gudskraften<\/strong><\/p>\n Att bygga upp ett inre rum d\u00e4r det stilla m\u00f6tet med Gud kan \u00e4ga rum, anser jag vara en absolut n\u00f6dv\u00e4ndighet f\u00f6r att kunna h\u00e4rb\u00e4rgera det centrerade medvetandet, som nu har fokus inst\u00e4llt p\u00e5 just detta Gudsm\u00f6te. \u201dPlatsen\u201d som det h\u00e4r handlar om har inga inre eller egentliga avgr\u00e4nsningar, d\u00e5 den utg\u00f6r sj\u00e4lva evigheten och o\u00e4ndligheten. Snarare handlar det om en centrerad uppm\u00e4rksamhet, som kan upplevas som ett andligt rum eller en avgr\u00e4nsning. Att verkligen m\u00f6ta och \u201dse\u201d<\/em> subjektet Gud, det levande, personliga allv\u00e4sendet,<\/em> sker enligt min mening, utanf\u00f6r tid och rum. Gud visar sig genom allt och alla, genom mineraler och v\u00e4xter, djur och m\u00e4nniskor, andliga gestalter p\u00e5 olika utvecklingsniv\u00e5er, alltifr\u00e5n skydds\u00e4nglar till kristusv\u00e4sen.<\/p>\n Men det h\u00f6gst privata m\u00f6tet med Gud, \u00f6ga mot \u00f6ga s\u00e5 att s\u00e4ga, sker alltid p\u00e5 Guds villkor. Det \u00e4r Gud som p\u00e5kallar din uppm\u00e4rksamheten, det \u00e4r Gud som m\u00f6jligg\u00f6r en \u201ddialog\u201d mellan dig och sig sj\u00e4lv. Det \u00e4r Gud sj\u00e4lv som utg\u00f6r den \u201dplats\u201d d\u00e4r m\u00f6tet kan \u00e4ga rum. Gud visar sig f\u00f6r dig genom den gudomliga k\u00e4rlekskraften och l\u00e5ter dig, i de lyckligaste av \u00f6gonblick, erfara en f\u00f6rsmak av den kommande allk\u00e4rlekens s\u00f6tma, den h\u00f6gsta eldens rena och evigt \u201dbrinnande\u201d k\u00e4rleksl\u00e5ga.<\/p>\n Har denna process v\u00e4l startat i ditt inre \u2212\u00a0den processen \u00e4r \u00e5terigen intimt knuten till den motsatta polens expansion, d\u00e5 det \u00e4r den expansionen som m\u00f6jligg\u00f6r detta nya \u00e5terer\u00f6vrade av gudskraften \u2212\u00e4r du p\u00e5 god v\u00e4g att \u00e5terer\u00f6vra gudskraften. Det \u00e4r, som jag ser det, ett medgivande fr\u00e5n Gud sida att du nu \u00e5terigen kan h\u00e4mta kraft ur den obegr\u00e4nsade k\u00e4lla, som Gud sj\u00e4lv utg\u00f6r. Och detta k\u00e4nns i hj\u00e4rtat. Det liksom v\u00e4xer i storlek. Det upplevs som ett inifr\u00e5n kommande tryck. Som att kraften h\u00e5ller p\u00e5 att pressa sig ut ur hj\u00e4rtats allt f\u00f6r tr\u00e5nga utrymme. Kraften och v\u00e4lbehaget f\u00f6rdelar sig ocks\u00e5 till resten av kroppen, dock utan att n\u00e4mnv\u00e4rt ber\u00f6ra de sexuella organen. Den h\u00e4r kraften ligger p\u00e5 ett h\u00f6gre plan \u00e4n vad det enpoliga sexualtillst\u00e5ndet g\u00f6r. D\u00e4rf\u00f6r g\u00e5r den \u201df\u00f6rbi\u201d dessa kroppsdelar.<\/p>\n Den h\u00e4r kraften representerar n\u00e4mligen den kommande dubbelpoliga m\u00e4nniskans v\u00e4senstillst\u00e5nd, d\u00e4r sexualiteten tar sig helt andra uttrycksformer \u00e4n i djurriket med sin huvudsakliga koncentration p\u00e5 penetrering och egendomsr\u00e4tt. Den nya sexualitetens kraft vill n\u00e5got annat \u00e4n bara dig sj\u00e4lv. Den vill ut till allt och alla, vill dra in allt och alla \u201din i sig sj\u00e4lv\u201d; den vill omfamna allt och alla utan en tanken p\u00e5 favorisering av n\u00e5gon eller n\u00e5got. Detta \u00e4r en vidareutvecklad, h\u00f6gre form av sexualitet som ger tillvaron en annan lyster, en annan \u201df\u00e4rg\u201d eller \u201dvibration\u201d; som ger ett annan \u201ddjupupplevelse\u201d av m\u00e4nniskor och omgivningar. Den laddar atmosf\u00e4ren med k\u00e4rlek och omtanke; med en lust att vara till gl\u00e4dje f\u00f6r allt och alla man m\u00f6ter.<\/p>\n Avslutande tankar<\/strong><\/p>\n Johannes av Korset har, \u00e5terigen tillsammans med andra mystiker, hj\u00e4lp till med att internalisera och levandeg\u00f6ra den gamla v\u00e4rldsimpulsens Gudsbild, d\u00e4r upplevelsen av den k\u00e4rleksfulla guden, genom Jesus Kristus inkarnation, g\u00e4rning och korsf\u00e4stelse, p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt st\u00e5r i centrum. Kanske fungerade Johannes av Korsets l\u00e4ra som en f\u00f6rtr\u00f6stansfull motvikt till det st\u00e4ndiga orosmolnet p\u00e5 den religi\u00f6sa himlen; Dj\u00e4vulen och det st\u00e4ndiga hotet om att hamna den evigt brinnande elden, som p\u00e5 Johannes av Korsets tid var en h\u00f6gst p\u00e5taglig och skr\u00e4mmande realitet i folks medvetande.<\/p>\n Med Martinus kosmiska analyser, den full\u00e4ndade beskrivningen av Gud, livet och utvecklingens g\u00e5ng, kan vi \u00e5terknyta kontakten med v\u00e5r innersta k\u00e4rna. Nu med den gamla v\u00e4rldsimpulsens straffande gudsbild utraderad ur medvetandet. Vi f\u00f6rst\u00e5r allt eftersom att allt, precis allt, djupast s\u00e4tt \u00e4r uttryck f\u00f6r en villkorsl\u00f6s k\u00e4rlek. Endast den eviga k\u00e4rleken kan h\u00e5lla det kosmiska hjulet ig\u00e5ng. Endast den eviga k\u00e4rleken kan skapa livsyttringar. Endast denna of\u00f6rst\u00f6rbara k\u00e4rlekskraft utg\u00f6r den faktor som i alla evighet kan l\u00e5ta det levande v\u00e4sendet f\u00e4rdas genom spiralkretslopp efter spiralkretslopp och uppleva m\u00f6rkret och ljusets olika skiftningar, nyanser och manifestationsformer.<\/p>\n Att \u00e5nyo stifta bekantskap med denna allmakt, menar jag, \u00e4r den \u00f6verl\u00e4gset viktigaste uppgiften vi har liggande framf\u00f6r oss. Det \u00e4r endast s\u00e5 som den s\u00e5 efterl\u00e4ngtade v\u00e4rldsfreden kan etableras och f\u00f6rverkligas p\u00e5 jordklotet. Ty endast genom att f\u00f6rdjupa oss i den sj\u00e4lsliga utvecklingsprocessen; djupast sett utvecklingen fr\u00e5n djur till m\u00e4nniska, och med den medvetandeg\u00f6ra frig\u00f6relseprocessen fr\u00e5n djurrikets dr\u00e4pande manifestations- och tankearter, kan vi s\u00e5 sm\u00e5ningom bli den k\u00e4rlekscell som ska smycka Guds evigt glittrande och pulserande guldgloria, genom spiralkretsloppets andliga riken.\u00a0Nu med det kosmiska medvetandet som den inre, moraliska kompassen och den mentala v\u00e4gvisaren, eller det medvetandetillst\u00e5nd som just utg\u00f6r den prim\u00e4ra ingrediensen i Guds evigt glittrande och pulserande guldgloria. Detta gigantiska, allsm\u00e4ktiga medvetande som \u00f6verstiger varje m\u00e4nsklig fattningsf\u00f6rm\u00e5ga och som utg\u00f6r Guds vetande om sig sj\u00e4lv genom evigheternas evighet, \u00e4r vi f\u00f6r alltid en del av.<\/p>\n Eller som Kristus uttrycker det i NT, Joh 10:34:\u00a0<\/a>\u201dJesus svarade dem: \u2019St\u00e5r det inte i er lag: Jag har sagt att ni \u00e4r gudar?\u2019\u201d\u00a0Ett p\u00e5st\u00e5ende som till hundra procent f\u00f6rklaras,\u00a0 understryks och utvecklas av Martinus i hans samlade verk, Tredje testamentet<\/em>. Ett verk som ocks\u00e5 f\u00f6rklarar vad mystikernas, genom tiderna skiftande, upplevelser av den gudomliga ur-kraftens, den h\u00f6gsta eldens, innersta och osynliga livsk\u00e4rna \u00e4r f\u00f6r n\u00e5got; detta helt centrala och allt \u00f6verskuggande m\u00f6te med det omanifesterade och evigt livgivande \u201dX\u201d eller \u201dN\u00e5got som \u00e4r\u201d.<\/p>\n \u201dDe levande v\u00e4sendena och Gudomen \u00e4r f\u00f6renade med varandra i en oskiljbar kosmisk, organisk enhet. Denna Gudomens och de levande v\u00e4sendenas ouppl\u00f6sliga sammanknytning till en enhet \u00e4r s\u00e5lunda fundamentet f\u00f6r all livsupplevelse, f\u00f6r all skapelse och d\u00e4rmed f\u00f6r hela v\u00e4rldsalltets framtr\u00e4dande som en levande, allt beh\u00e4rskande evig Gudom, samt alla existerande levande v\u00e4sens framtr\u00e4dande som denna Gudoms eviga och orubbliga manifestations- och upplevelseredskap. Utan Gudomens existens skulle det allts\u00e5 inte kunna existera n\u00e5gra levande v\u00e4sen. Och utan de levande v\u00e4sendenas existens skulle gudomens existens likas\u00e5 vara en total om\u00f6jlighet\u201d (Martinus, Livets Bog<\/em>, del 7, st. 2638).<\/p>\n Lars Palerius, oktober 2018.<\/p>\n <\/p>\n Om Johannes av Korset<\/strong><\/p>\n Johannes av Korset, (egentligen Juan de Yepes y \u00c1lvarez ) f\u00f6rgrundsgestalt inom kristen mystik och spansk poesi.<\/p>\n I Nationalencyklopedin<\/em> kan man l\u00e4sa att Johannes av Korset (1542\u22121591) f\u00f6ddes i Fontiveros, n\u00e4ra \u00c1vila och att han intr\u00e4dde i Karmelitorden \u00e5r 1563. Johannes av Korset pr\u00e4stvigdes efter studier\u00a0 vid universitetet i Salamanca \u00e5r 1567, samma \u00e5r som han tr\u00e4ffade en annan av Spaniens religi\u00f6sa f\u00f6rgrundsgestalter; Teresa av \u00c1vila (1515\u22121582), spansk mystiker och ordensreformator, helgon och kyrkol\u00e4rare. Johannes av Korset grundade ett karmelitkloster, som successivt reformerades i en str\u00e4ngare riktning under inflytande av just Teresa av \u00c1vila. Denna reformation v\u00e4ckte anst\u00f6t hos \u00f6verordnade, vilket medf\u00f6rde av Johannes av Korset f\u00e4ngslades i nio m\u00e5nader i klosterf\u00e4ngelset i Toledo, under usla f\u00f6rh\u00e5llanden. Under f\u00e4ngelsevistelsen skrev Johannes av Korset n\u00e5gra av de dikter som kom att g\u00f6ra honom till en av v\u00e4rldslitteraturens st\u00f6rsta diktare. Johannes av Korset lyckades rymma fr\u00e5n klosterf\u00e4ngelset och fick senare uppr\u00e4ttelse inom Karmelitorden.\u00a0Vidare kan vi l\u00e4sa i Nationalencyklopedin<\/em> att Johannes av Korset \u00e4nnu en g\u00e5ng, mot slutet av sitt liv, tillsammans med \u00f6vriga \u201dbarfotakarmeliter\u201d r\u00e5kade i konflikt med de kyrkliga auktoriteterna. Detta ledde till att Johannes av Korset drog sig tillbaka och levde i ensamhet. H\u00e4r nedan citeras n\u00e5gra rader om hans verk:<\/p>\n \u201dJohannes av Korsets mest k\u00e4nda prosaverk, Subida del monte Carmelo<\/em> (Bestigningen av berget Karmel<\/em>, svensk \u00f6vers\u00e4ttning 1978) och Noche oscura del alm<\/em>a (Sj\u00e4lens dunkla natt<\/em>, svensk \u00f6vers\u00e4ttning 1972), \u00e4r kommentarer till n\u00e5gra av hans mest k\u00e4nda dikter. De inneh\u00e5ller en detaljerad beskrivning av m\u00e4nniskans v\u00e4g till f\u00f6rening med Gud. Den m\u00f6rka nattens motiv har p\u00e5verkats av bl.a. samtida folklig poesi och bildspr\u00e5ket i H\u00f6ga Visan<\/em>. H\u00f6jdpunkten p\u00e5 reningens v\u00e4g till f\u00f6rening med Gud \u00e4r \u201dden mystiska f\u00f6rm\u00e4lningen\u201d, s\u00e4rskilt beskriven i C\u00e1ntico espiritual<\/em> (Andlig S\u00e5ng<\/em>, svensk \u00f6vers\u00e4ttning 1977). \u00c4ven Llama de amor viva<\/em> finns p\u00e5 svenska (i samlingen Levande k\u00e4rleksl\u00e5ga och mindre skrifter<\/em>, 1984).\u201d\u00a0(http:\/\/www.ne.se\/uppslagsverk\/encyklopedi\/l\u00e5ng\/johannes-av-korset<\/a>)<\/p>\n <\/p>\n<\/a>\u201dAll religi\u00f6s konflikt bottnar allts\u00e5 i detta enda: kampen f\u00f6r den prestige som man kommer att f\u00f6rlora i och med folkets eller massornas accepterande av de nya idealen. Och denna kamp blir s\u00e5 mycket h\u00e5rdare, som man ju genom f\u00f6rf\u00f6ljelsen av den nya idealen menar sig tj\u00e4na sin gud, menar sig komma i gunst hos honom, bli hans favorit, bli \u2019fr\u00e4lst\u2019 och \u2019helig\u2019. Man inbillar sig hela tiden att det \u00e4r honom man tj\u00e4nar, hans \u00e4renden man g\u00e5r genom att f\u00f6rf\u00f6lja de verkliga reformatorerna. Att det i sj\u00e4lva verket i allra h\u00f6gsta grad \u00e4r sina egna \u00e4renden man g\u00e5r, att det \u00e4r f\u00f6rsvaret f\u00f6r sig sj\u00e4lv man bygger upp, att man k\u00e4mpar f\u00f6r sin egen position, sitt eget anseende, detta ser man lika lite som man ser \u2019bj\u00e4lken i sitt eget \u00f6ga\u2019. <\/i>Att denna ens kamp och levnadsart \u00e4r \u2019gudsdyrkan\u2019, att \u201ddet \u00e4r gudomen man tj\u00e4nar; att ens f\u00f6rf\u00f6ljelse eller vrede och harm \u00e4r \u2019helig\u2019 och \u2019r\u00e4ttf\u00e4rdig\u2019, det har man lika l\u00e4tt att inbilla sig, som man har l\u00e4tt att se \u2019grandet i sin br\u00f6ders \u00f6ga\u2019\u00a0<\/i>(Martinus,\u00a0Den l\u00e4ngst levande avguden<\/i>, s. 112, svensk \u00f6vers\u00e4ttning av Nils Kal\u00e9n, V\u00e4rldsbild f\u00f6rlag, 1967).<\/p>\n<\/a>Den \u201dl\u00e4ngst levande avgudens\u201d mentalitet eller mentala tillst\u00e5nd; sj\u00e4lvsuggestionens egoistiskt inriktade och f\u00f6rvr\u00e4ngda verklighetsuppfattning, \u00e4r snuddande n\u00e4ra vilken materiell \u00e4regirighet eller sj\u00e4lvh\u00e4vdelse som helst. Detta \u00e4r ett mentalt tillst\u00e5nd, som i en svagare eller mer subtil form, kan iakttas hos en del andligt intresserade m\u00e4nniskor av i dag. En inte obetydlig skillnad fr\u00e5n t.ex. den ekonomiskt inriktade \u00e4regirigheten, kan dock vara, att h\u00e4r p\u00e5 det esoteriska omr\u00e5det kan man k\u00e4nna sig extra beskyddad av gudomliga krafter, av gudomliga hj\u00e4lpare. Vilket man i och f\u00f6r sig mycket v\u00e4l kan vara, men det \u00e4r inte det som \u00e4r min po\u00e4ng h\u00e4r. Min avsikt \u00e4r heller inte att misskreditera n\u00e5gon eller n\u00e5gra personer eller att framh\u00e4va mig sj\u00e4lv p\u00e5 n\u00e5got som helst vis. Tv\u00e4rtom. Det \u00e4r just genom sj\u00e4lvupplevelsen av det ovan beskrivna andliga h\u00f6gmodet, som jag finner fr\u00e5gan om sj\u00e4lens dunkla natt och detta att \u00e5terer\u00f6vra gudskraften s\u00e5 intressant. Jag tror n\u00e4mligen att turordningen \u00e4r just denna f\u00f6r m\u00e4nniskor med andliga intressen som har l\u00e4mnat det instinktbaserade, allm\u00e4nna, religi\u00f6sa stadiet: f\u00f6rst andligt h\u00f6gmod, sedan n\u00e5gon form av sj\u00e4lens dunkla natt och till sist \u00e5terer\u00f6vrandet av gudskraften, genom b\u00e4randet av nyckeln till \u00f6dmjukhetens port runt halsen.<\/p>\n<\/a>Johannes av Korset och sinnenas natt<\/b><\/p>\n\n
\n
\n
<\/a>Johannes av Korset forts\u00e4tter beskrivningen av det tredje tecknet i sinnenas natt med f\u00f6ljande kommentar:<\/p>\n<\/a>Wilfrid Stinissen kommenterar i sin bok Natten \u00e4r mitt ljus<\/em>\u00a0(1990) begreppet sinnenas natt och dess tre tecken p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt:<\/p>\n<\/a>Johannes av Korset och sj\u00e4lens in- och utsida<\/strong><\/p>\n<\/a>Nu kommer vi, som en f\u00f6ljd av detta existentiella ifr\u00e5gas\u00e4ttande, till n\u00e5gra intressanta f\u00f6ljdfr\u00e5gor: Varf\u00f6r b\u00e4r jag vidare vissa v\u00e4rderingar, fast jag vet att det inte l\u00e4ngre \u00e4r konstruktiva eller gagnar min fortsatta utveckling? Varf\u00f6r \u00e4r jag ett f\u00f6rsvarsv\u00e4sen och inte ett f\u00f6rl\u00e5telsev\u00e4sen, f\u00f6r att tala med Martinus? Varf\u00f6r kan jag inte sluta upp med att blir arg och f\u00f6rtvivlad \u00f6ver sakernas tillst\u00e5nd i v\u00e4rlden? Varf\u00f6r kan jag inte finna mig i allt? Varf\u00f6r \u00e4r sann lycka ett s\u00e5 sv\u00e5rf\u00e5ngat tillst\u00e5nd?<\/p>\n<\/a>Johannes av Korset och den kontemplativa b\u00f6nen<\/strong><\/p>\n<\/a>Martinus och b\u00f6nens mysterium<\/strong><\/p>\n<\/a>Johannes av Korset och andens natt<\/strong><\/p>\n<\/a>H\u00e4r talar vi allts\u00e5 om v\u00e4ldiga krafter som tar en m\u00e4nniska i besittning. Man kan n\u00e4stan undra om det var v\u00e4rt all m\u00f6da att genomg\u00e5 detta tillst\u00e5nd, f\u00f6r att komma fram till den gudomliga vilan i det kontemplativa stadiet. H\u00e4r var det s\u00e4kert, f\u00f6r m\u00e5nga, frestande att ge upp sina anstr\u00e4ngningar. Man kan ocks\u00e5 fr\u00e5ga sig om detta fortfarande \u00e4r aktuellt f\u00f6r nutidsm\u00e4nniskan, med helt andra erfarenheter i bagaget, att g\u00f6ra samma mentala resa. \u00c4r detta nedbrytande av de sj\u00e4lsliga krafterna i sinnenas natt \u00e4nd\u00e5 aktuellt f\u00f6r oss nutidsm\u00e4nniskor, kanske nu i en annan form? \u00c4r det en universell princip? Det finns mycket som talar f\u00f6r det. Vi kanske bara beh\u00f6ver en ny terminologi, som passar f\u00f6r v\u00e5r tids\u00e5lder, f\u00f6r att kunna anamma dessa tankeg\u00e5ngar. \u00c4r det inte just detta som Martinus talar om n\u00e4r han skriver om den djuriska mentalitetens underg\u00e5ng i oss alla, till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r framv\u00e4xandet av det m\u00e4nskliga, humana sinnelaget, f\u00f6rverkligat genom polf\u00f6rvandlingens fortskridande?<\/p>\n<\/a>Fr\u00e5n ett Martinusperspektiv skulle man \u00e4ven kunna s\u00e4ga att sj\u00e4lens dunkla natt, ur ett kosmiskt perspektiv, \u00e4r en utvecklingsprocess som str\u00e4cker sig genom hela djurriket. Det levande v\u00e4sendet f\u00f6rlorar sitt kosmiska medvetande i och med intr\u00e4det i den nya spiralens djurrike, och lever nu i huvudsak utifr\u00e5n instinktiva beteendem\u00f6nster. I djurrikets avslutande del, n\u00e4r det begynnande m\u00e4nskliga medvetandet \u00e4r ett faktum, \u00e4gnar sig individen, i skiftande former och genom en m\u00e4ngd olika manifestationer, \u00e5t sinnenas v\u00e4rld; det ytliga, \u201dbekv\u00e4ma\u201d religi\u00f6sa livet d\u00e4r ont och gott oftast \u00e4r klart definierade begrepp som inte skapar n\u00e5gra p\u00e5tagliga moraliska dilemman. Men i takt med polf\u00f6rvandlingens inre, sj\u00e4lsliga f\u00f6rvandlingsprocess, f\u00f6rlorar individen till slut f\u00f6rm\u00e5gan att tro, f\u00f6rlorar den religi\u00f6sa instinkten, och blir helt utl\u00e4mnad \u00e5t sin egen eller andra individers fluktuerande moraluppfattningar.<\/p>\n<\/a>Till slut koncentreras m\u00e4nniskan medvetande p\u00e5 en enda fr\u00e5ga: vad \u00e4r sanning? Hon st\u00e5r nu utan svar p\u00e5 livets stora fr\u00e5gor, hon blir ett l\u00e4tt offer f\u00f6r h\u00f6gljudda debatt\u00f6rers och demagogers f\u00f6rf\u00f6riska l\u00f6gner; hon blir som ett tr\u00e4d vars rotsystem inte l\u00e4ngre \u00e4r f\u00f6rankrat i jorden och mycket l\u00e4tt bl\u00e5ser omkull. Andens natt \u00e4r nu ett faktum. M\u00e4nniskan har nu p\u00e5 det sj\u00e4lviska, moraliska omr\u00e5det n\u00e5tt v\u00e4gs \u00e4nde. D\u00f6den blir livet, allt \u00e4r relativt, l\u00f6gnen blir till slut sanning, efter att den har utropats tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga g\u00e5nger. Pengar, makt och fysisk styrka (l\u00e4s vapen, p\u00e5 nationell niv\u00e5) \u00e4r det enda som riktigt r\u00e4knas i den allt mer turbulenta tillvaro som denna individ (och ett allt st\u00f6rre antal \u201dny-nationalistiska\u201d l\u00e4nder) nu befinner sig i. Inte undra p\u00e5 att den kanske viktigaste fr\u00e5gan \u00e4r: vad \u00e4r sanning?, d\u00e5 det djupast sett handlar om inget mindre \u00e4n fr\u00e5gan om liv och d\u00f6d, dvs. fr\u00e5gan om en total utpl\u00e5ning i samband med den egna d\u00f6den.<\/p>\n<\/a>Men natten \u00e4r inte alltid lika m\u00f6rk. Johannes av Korset menar att det \u00e4ven f\u00f6rekommer stunder av tr\u00f6st och vila d\u00e5 denna andens natt inte renar sj\u00e4len, utan sk\u00e4nker den upplysning och gl\u00e4dje. Vid dessa tillf\u00e4llen k\u00e4nner sj\u00e4len sig fri och lycklig och njuter gl\u00e4djen av en k\u00e4rleksfull f\u00f6rtrolighet eller gemenskap med Gud. Johannes av Korset uttrycker ocks\u00e5 samtidigt sin sorg \u00f6ver att s\u00e5 m\u00e5nga saknar den r\u00e4tta beslutsamheten att g\u00e5 den h\u00e4r v\u00e4gen. Om detta dilemma skriver han f\u00f6ljande:<\/p>\n<\/a>F\u00f6r egen del spelar detta en mindre roll. Det som fascinerar mig hos Johannes av Korset \u00e4r fr\u00e4mst hans h\u00e4ngivenhet att n\u00e5 fram till Gud. Han var en person som var beredd av offra precis allt f\u00f6r att tj\u00e4na och vila i Gud. Han var ocks\u00e5 en person som genom sin skrivande g\u00e4rning var en v\u00e4gledande andlig l\u00e4rare, som gjorde ett starkt intryck p\u00e5 sin samtid, och fortfarande g\u00f6r det. Jag ser Johannes av Korsets skrifter som en l\u00e4ra, som i dag i f\u00f6rsta hand, v\u00e4nder sig till personer inom den gamla v\u00e4rldsimpulsens dom\u00e4ner. Det som jag tror kan inspirerar personer med ett andligt intresse utanf\u00f6r denna dom\u00e4n, \u00e4r som sagt Johannes av Korsets starka h\u00e4ngivenhet. Samtidigt \u00e4r l\u00e4sningen av honom en resa tillbaka i tiden, till tidigare inkarnationers religi\u00f6sa vederm\u00f6dor och gl\u00e4dje\u00e4mnen. Just hans f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r, och beskrivning av, den levande k\u00e4rleksl\u00e5ga som finns i det sj\u00e4lsliga djupet hos var och en av oss, \u00e4r fascinerande l\u00e4sning. I boken Levande k\u00e4rleksl\u00e5ga<\/em> skildrar Johannes av Korset \u201dden h\u00f6gsta formen av mystik och visar oss m\u00e4nniskans o\u00e4ndliga m\u00f6jlighet och v\u00e4rdighet. H\u00e4r blir det verkligen uppenbart att m\u00e4nniskans mysterium tangerar Guds. Redan i detta liv kan Guds h\u00e4rlighet bli p\u00e5taglig och hans evighet p\u00e5b\u00f6rjas i den m\u00e4nniska som l\u00e5ter sig p\u00e5verkas av den treenige Guden, som lever i henne\u201d (Anders Arborelius, f\u00f6rordet till\u00a0Levande k\u00e4rleksl\u00e5ga<\/em>, s. 7. Karmeliterna, 1984).<\/p>\n\n
<\/a>Vad menar jag d\u00e5 med att \u00e5terer\u00f6vra gudskraften? Jo, detta att jag genom tacksamhet, sj\u00e4lslig \u00f6ppenhet och ett avskalande av alla yttre f\u00f6reteelser, kan m\u00f6ta och ta emot den gudomliga k\u00e4rlekskraften. F\u00f6r mig blir det allt tydligare att det \u00e4r hj\u00e4rtats andliga sida, k\u00e4nslokroppen, som \u00e4r \u00e4mnad att vara den kanal genom vilken vi kan f\u00f6rnimma den gudomliga kraften, innan vi har f\u00e5tt kosmiskt medvetande. Att m\u00f6ta Gud \u00e4r en k\u00e4nslom\u00e4ssig upplevelse, som i b\u00e4sta fall kan analyseras och f\u00f6rst\u00e5s med hj\u00e4lp av intellektet.<\/p>\n<\/a>Johannes av Korset levde och verkade i en helt annat tid \u00e4n v\u00e5r, under helt andra omst\u00e4ndigheter och f\u00f6ruts\u00e4ttningar \u00e4n de vi nu lever under p\u00e5 2000-talet. Som jag ser det, utarbetade Johannes av Korset en l\u00e4ra som passade d\u00e5tidens religi\u00f6sa inriktning. Om vi i dagsl\u00e4get har nytta av han tankar och tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4tt f\u00f6r att n\u00e5 Gud och uppleva kontemplationens \u201dljuva frukter\u201d, \u00e4r ju upp till var och en att bed\u00f6ma. Den stora v\u00e4lg\u00e4rning Johannes av Korset har gjort, tillsammans med andra epokg\u00f6rande mystiker, \u00e4r \u00e5terigen att stadf\u00e4sta Guds existens. Han har p\u00e5 sitt eget speciella s\u00e4tt riktat sig till de personer som k\u00e4nner sig manade och attraherade av att p\u00e5b\u00f6rja och f\u00f6rhoppningsvis avsluta den sv\u00e5ra, och under stundom ytterst kr\u00e4vande resan genom sj\u00e4lens dunkla natt.<\/p>\n<\/a>Jag l\u00e5ter Martinus avsluta detta blogginl\u00e4gg med att beskriva Gudomens och de levande v\u00e4sendenas eviga f\u00f6rening och samexistens. H\u00e4r kan vi se en skymt av det ol\u00f6sliga band som knyter samma alla\u00a0 levande v\u00e4sen till en enda allomfattande kosmisk enhet och som ytterligare st\u00e4rker Kristus uttalande i Joh 10:34: \u201d\u00a0[\u2026] ni \u00e4r gudar.\u201d<\/p>\n