{"id":2813,"date":"2018-10-30T18:26:11","date_gmt":"2018-10-30T18:26:11","guid":{"rendered":"http:\/\/kosmologipodden.se\/?page_id=2813"},"modified":"2018-11-03T11:25:56","modified_gmt":"2018-11-03T11:25:56","slug":"mellan-ande-och-materia-om-vetenskapsmannen-jesuitprasten-och-den-nutida-mystikern-pierre-teilhard-de-chardins-kristna-utvecklingslara","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/kosmologipodden.se\/?page_id=2813","title":{"rendered":"Mellan ande och materia \u2013 om Pierre Teilhard de Chardins kristna utvecklingsl\u00e4ra"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Hur formas v\u00e5r tro eller uppfattning om v\u00e4rlden? Vad \u00e4r det som g\u00f6r att vi faller f\u00f6r just den l\u00e4ran, den religionen eller den vetenskapsinriktningen? Vad i mitt inre avg\u00f6r vad som \u00e4r sant eller inte? Och vidare: Vad underbygger jag min tro eller p\u00e5st\u00e5dda vetande med? Hur m\u00e5nga av mina p\u00e5st\u00e5enden om verkligheten eller religi\u00f6st f\u00e4rgade trossatser \u00e4r mina egna, \u00e4r sj\u00e4lvupplevda? Vad \u00e4r det som ger resonans i mitt inre n\u00e4r jag tilltalas av ett begrepp, en mening eller en religi\u00f6s eller vetenskaplig f\u00f6rklaringsmodell? I ett f\u00f6rs\u00f6k att svara p\u00e5 \u00e5tminstone n\u00e5gra av de ovanst\u00e5ende fr\u00e5gorna, har jag den h\u00e4r g\u00e5ngen (i s\u00e4llskap med Martinus v\u00e4rldsbild som referensram) intresserat mig f\u00f6r vetenskapsmannen, jesuitpr\u00e4sten och mystikern Pierre Teilhard de Chardins (1881\u22121955) tankev\u00e4rld och trosuppfattning. (En kortare levnadsbeskrivning av Teilhard de Chardins liv och verksamhet finns att l\u00e4sa i slutet p\u00e5 blogginl\u00e4gget.) Det som intresserar mig hos Teilhard de Chardin \u00e4r hans kristna utvecklingsl\u00e4ra och hur han som mystiker och vetenskapsman (paleontolog) kommer fram till sin syn p\u00e5 Gud, Kristus och den m\u00e4nskliga fysiska och andliga utvecklingsprocessen. M\u00e5nga av hans tankeg\u00e5ngar tangerar omr\u00e5den och tankeg\u00e5ngar som Martinus djupg\u00e5ende har behandlat bland annat i sitt huvudverk Livets Bog<\/em>, del 1\u22127, och i de s\u00e5 kallade symbolb\u00f6ckerna\u00a0Den eviga v\u00e4rldsbilden<\/em>, del 1\u22126. Det \u00e4r helt enkelt fascinerande att se hur en m\u00e4nniska som Teilhard de Chardin, utan kosmiskt medvetande, genom ett inre seende kunde komma fram till s\u00e5 djupg\u00e5ende sanningar om det levande v\u00e4sendets natur och relation till det gudomliga. Min uppfattning \u00e4r att Teilhard de Chardin uppn\u00e5dde sina djuplodade kosmiska insikter genom n\u00e5gon form av kosmisk glimt, vilket gjorde det m\u00f6jligt f\u00f6r honom, att p\u00e5 ett logiskt och stringent s\u00e4tt framl\u00e4gga sin kristna utvecklingsl\u00e4ra.\u00a0\u00a0\"\"<\/a><\/p>\n

Teilhard de Chardin, noosf\u00e4ren och den kosmiske Kristus<\/strong><\/p>\n

Teilhard de Chardin var en m\u00e5ngsidig person med djupg\u00e5ende kunskaper inom b\u00e5de naturvetenskap och teologi. Han var ocks\u00e5 mystiker med egna upplevelser av utvecklingens inneboende k\u00e4rlekskraft och han intresserade sig s\u00e4rskilt f\u00f6r m\u00e4nniskans sociala och, framf\u00f6r allt, andliga utvecklingsm\u00f6jligheter. Teilhard de Chardins kristna utvecklingsl\u00e4ra behandlar bland annat relationen mellan ande och materia och en holistisk vision som han kallar f\u00f6r \u201ddet m\u00e4nskliga fenomenet.\u201d Bakom detta m\u00e4nskliga fenomen finns en utvecklingstanke, menar Teilhard de Chardin, som leder till det han kallar \u201dnoosf\u00e4ren\u201d (fr\u00e5n det grekiska \u201dnoos\u201d, medvetande eller sinne). Det \u00e4r en sf\u00e4r som utg\u00f6r \u201dplatsen\u201d f\u00f6r utvecklandet av det Teilhard de Chardin kallar \u201dden kosmiske Kristus.\u201d Teilhard de Chardin menar vidare att all utveckling leder till, och samlas upp i, det han kallar \u201domegapunkten\u201d. Denna kosmiska \u201dur-punkt\u201d eller \u201dkosmiska Kristusmedvetande\u201d, \u00e4r n\u00e5got jag \u00e5terkommer till l\u00e4ngre fram i texten. Teilhard de Chardin har p\u00e5 det \u00e4mnesomr\u00e5de som behandlar \u201dnoosf\u00e4ren\u201d s\u00e4llskap av biologen Rupert Sheldrake, som talar om ett formskapande f\u00e4lt, det morfogenetiska f\u00e4ltet, och James Lovelock, som har utvecklat Gaia-hypotesen som inneb\u00e4r att jorden \u00e4r en levande organism. Alla tre har det gemensamma syns\u00e4ttet eller uppfattningen, att de betraktar universum som en levande enhet, d\u00e4r allt st\u00e5r i relation till varandra (\u00e4ven om deras syns\u00e4tt p\u00e5 Gud och Kristus med all s\u00e4kerhet skiljer sig \u00e5t en del).<\/p>\n

P\u00e5 sidorna 22\u221223 i boken S\u00e5 tror jag<\/em>\u00a0(F\u00f6rlagshuset Hagaberg, 1984) introduceras n\u00e5gra av Teilhard de Chardins grundtankar om alla levande v\u00e4sens samverkande medvetande, som till sist konvergerar, sammanstr\u00e5lar, i en superpersonlighet. Han betonar i sina texter att det yttre och det inre hela tiden korresponderar med varandra. Ingrid Olausson skriver f\u00f6ljande i f\u00f6rordet till boken:<\/p>\n

\u201dTeilhard de Chardin talar om ett organiskt universum, som \u00e4r en levande enhet, d\u00e4r allt st\u00e5r i relation till allt annat.\u00a0[…]\u00a0Han ser jorden som omsluten av ett enda t\u00e4nkande. V\u00e5ra medvetanden h\u00e5ller p\u00e5 att utvecklas f\u00f6r att slutligen f\u00f6renas i ett \u00f6vermedvetande, d\u00e4r varje del, varje enskilt personligt medvetande har funnit sig sj\u00e4lv och kan ge uttryck f\u00f6r sin identitet i samverkan med andra medvetna individer. V\u00e5ra samverkande medvetanden sammanstr\u00e5lar \u2013 konvergerar \u2013 till sist i en superpersonlighet, som \u00e4r det slutgiltiga m\u00e5let f\u00f6r utvecklingen, i ett centrum som han kallar Omega\u201d (ur f\u00f6rordet till boken S\u00e5 tror jag<\/em>, s. 22\u221223).<\/p>\n

Redan h\u00e4r ser vi fler intressanta ber\u00f6ringspunkter med Martinus kosmiska analyser. Martinus skriver i inledningen av Livets Bog,\u00a0<\/em>del 1, om varje individs v\u00e4xelverkan med omgivningens eller universums energier.<\/p>\n

\u201dEftersom upplevelsen av livet endast kan existera i form av en v\u00e4xelverkan mellan tv\u00e5 former av energi, n\u00e4mligen den fr\u00e5n universum i form av v\u00e5r omgivning, och den fr\u00e5n v\u00e5rt eget inre utstr\u00e5lande energin i form av v\u00e5r manifestation, och denna v\u00e4xelverkan i form av livsupplevelsen just \u00e4r identisk med skapandet av v\u00e5r tillvaro, blir det alldeles tydligt att var och en av oss utg\u00f6r en icke obetydlig faktor vid detta skapande av v\u00e5rt \u00f6de\u00a0\u2212 s\u00e4rskilt som vi ju inom ett visst omr\u00e5de \u00e4ger en s\u00e5 kallad \u2019fri vilja\u2019\u201d (Martinus, Livets Bog,<\/em> del 1, st. 2).<\/p>\n

H\u00e4r beskriver Martinus de grundl\u00e4ggande f\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6r v\u00e5r livsupplevelse, den st\u00e4ndigt p\u00e5g\u00e5ende v\u00e4xelverkan mellan v\u00e5r egen och omgivningens energier. Denna v\u00e4xelverkan kommer s\u00e5 sm\u00e5ningom att leda fram till utvecklandet av det kosmiska medvetandet och det efterf\u00f6ljande intr\u00e4det i Guds prim\u00e4ra medvetandezon.<\/p>\n

\"\"<\/a>Tro, utveckling och f\u00f6rnuft<\/strong><\/p>\n

N\u00e4r Teilhard de Chardin talar om en \u201dsuperpersonlighet\u201d och ett centrum som han ben\u00e4mner \u201dOmega\u201d, som ocks\u00e5 enligt honom \u00e4r det slutgiltiga m\u00e5let f\u00f6r utvecklingen, tolkar jag uttrycket \u201dsuperpersonlighet\u201d som kosmiskt medvetande och \u201dOmega\u201d som Guds prim\u00e4ra medvetandezon \u2013 i f\u00f6rsta instansen det som Martinus kallar \u201ddet riktiga m\u00e4nniskoriket\u201d. Teilhard de Chardin hade, s\u00e5 vitt jag vet, ingen k\u00e4nnedom om Martinus v\u00e4rldsbild, och han omfattade heller inte tron p\u00e5 reinkarnation. Hos Teilhard de Chardin, som bek\u00e4nner till den katolska l\u00e4ran, finns en utvidgad bild av troendet och Kristusmissionens kosmiska mening som g\u00e5r utanf\u00f6r den katolska l\u00e4ran, som jag uppfattar saken. Han beskriver det p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt.<\/p>\n

\u201dP\u00e5 det strikt psykologiska planet, som jag h\u00e4r vill h\u00e5lla mig till, menar jag med \u2019tro\u2019 f\u00f6rnuftets samtycke till en allomfattande syn p\u00e5 universum.\u00a0[…] Att tro \u00e4r att utveckla en p\u00e5 insikter grundad helhetssyn. […]\u00a0Precis som friheten uttrycker sig i naturen samtidigt som den anv\u00e4nder sig av och bygger p\u00e5 naturlagarna, s\u00e5 v\u00e4xer tron fram i oss, samtidigt som den v\u00e4ver kring sig ett sammanh\u00e4ngande n\u00e4t av tankar och handlingar. Men detta n\u00e4t h\u00e5ller egentligen bara ihop tack vare tron, som \u00e4r den styrande principen fr\u00e5n b\u00f6rjan. N\u00e4r det g\u00e4ller den religi\u00f6sa psykologin r\u00e5der det allts\u00e5 samma homogenitetsprincip som styr alla andar sammansatta f\u00f6rlopp i naturen. Att tro \u00e4r att utveckla en helhetssyn vars ursprung \u00e4r ofattbart\u201d<\/em>\u00a0(S\u00e5 tror jag<\/em>, s. 30).<\/p>\n

Teilhard de Chardin forts\u00e4tter detta intressanta resonemang om trons natur p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt:<\/p>\n

\u201dAv denna tv\u00e5faldiga sats f\u00f6ljer att, om jag skall kunna klarg\u00f6ra min kristna tro f\u00f6r mig sj\u00e4lv, s\u00e5 kan jag inte ha n\u00e5gon annan metod (och jag har heller aldrig funnit n\u00e5gon annan) \u00e4n att i mig sj\u00e4lv bekr\u00e4fta en andlig och psykologisk utveckling\u201d (S\u00e5 tror jag<\/em>, s. 30\u221231).<\/p>\n

Ber\u00f6r inte Teilhard de Chardin h\u00e4r v\u00e5r grundl\u00e4ggande f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r inh\u00e4mtade av kunskap? Innan n\u00e5got verkligen \u00e4r sj\u00e4lvupplevt \u00e4r vi utl\u00e4mnade till v\u00e5rt egen subjektiva tro eller till andra m\u00e4nniskors utsagor, om t ex himmelska ting. F\u00f6r inte sant. Hur f\u00f6rh\u00e5ller vi oss till Martinus kosmiska analyser? Vad av det han skriver om i Livets Bog<\/em> har jag sj\u00e4lv upplevt?<\/p>\n

Det finns en logisk stringens och en mycket sannolik f\u00f6rklaringsmodell p\u00e5 tillvaros grundl\u00e4ggande sp\u00f6rsm\u00e5l om livet och d\u00f6den hos Martinus, som jag finner oerh\u00f6rt tilltalande. S\u00e5 h\u00e4r uttrycker sig Martinus i Livets Bog,<\/em> del 1, om det han kallar ”logiskt sammanh\u00e4ngande tankekedjor” och den mentala k\u00e4nslo- och intelligenskombination, som g\u00f6r det m\u00f6jligt f\u00f6r den s\u00f6kande individen att till\u00e4gna sig de kosmiska analyserna.<\/p>\n

\u201dOch det \u00e4r i full harmoni med detta som den nya v\u00e4rldsimpulsens analyser eller den gudomliga v\u00e4rldsplanen, manifesterad i sammanh\u00e4ngande tankekedjor\u00a0\u2212 och d\u00e4rmed \u00e5sk\u00e5dliggjord inte bara f\u00f6r k\u00e4nslan utan \u00e4ven f\u00f6r intelligensen eller f\u00f6rnuftet\u00a0\u2212 genom de f\u00f6ljande kapitlen \u00f6verl\u00e4mnas till den allvarligt s\u00f6kande l\u00e4saren\u201d (Livets Bog,<\/em> del 1, st. 252).<\/p>\n

H\u00e4r menar allts\u00e5 Martinus att vi under l\u00e4sningen av Livets Bog<\/em>, genom en kombination av k\u00e4nsla och intellekt, kan tillgodog\u00f6ra oss den nya v\u00e4rldsimpulsens analyser eller den gudomliga v\u00e4rldsplanen.<\/p>\n

Men hur mycket av det jag l\u00e4st i Martinus samlade verk Tredje testamentet<\/em>, har jag egentligen sj\u00e4lv upplevt som orubbliga fakta. Inte f\u00f6r att jag f\u00f6r en sekund sj\u00e4lv betvivlar det Martinus uttalar sig om. Inte alls. F\u00f6r min del beskriver Martinus hur v\u00e4rlden och universum \u00e4r beskaffad. Men fr\u00e5gan kvarst\u00e5r och den \u00e4r principiellt intressant, tycker jag. Vad har jag sj\u00e4lv upplevt och vad \u00e4r det jag tror p\u00e5? Vad finns det f\u00f6r erfarenheter i br\u00e5ddjup av min sj\u00e4l som g\u00f6r att jag tror p\u00e5, och tar till mig, Martinus utsaga om t. ex. spiralkretsloppsprincipen, \u00e4ven om jag inte har upplevt de bakomliggande kosmiska mekanismer som h\u00e5ller denna eviga princip ig\u00e5ng. Vad \u00e4r det som g\u00f6r att jag tror p\u00e5 det Martinus s\u00e4ger? Vad \u00e4r det som skapar en samklang mellan de kosmiska analyserna och mitt eget liv, mina egna erfarenheter?<\/p>\n

\"\"<\/a>Allt h\u00e4nger samman, v\u00e4rlden utg\u00f6r en enda helhet<\/strong><\/p>\n

Teilhard de Chardin vidareutvecklar sitt resonemang om tron:<\/p>\n

\u201dOm jag p\u00e5 grund av n\u00e5gon inre omv\u00e4lvning i tur och ordning skulle f\u00f6rlora min tro p\u00e5 Kristus, p\u00e5 en personlig Gud och p\u00e5 anden, s\u00e5 f\u00f6rest\u00e4ller jag mig att jag orubbligt skulle forts\u00e4tta att tro p\u00e5 v\u00e4rlden. […] I sin djupaste form \u00e4r tron p\u00e5 v\u00e4rlden, s\u00e5 som jag uppfattar den, en alldeles speciell k\u00e4nsla f\u00f6r alltings \u00f6msesidiga beroende av varandra.\u00a0[…] Ju mer jag tar fasta p\u00e5 min tankes lust att analysera och p\u00e5 de utmaningar som den moderna vetenskapen ger, desto mer finner jag mig inbegripen i de kosmiska sammanhangen\u201d (S\u00e5 tror jag<\/em>, s. 36).<\/p>\n

Teilhard de Chardin kommer lite senare i samma stycke in p\u00e5 hur hans tro f\u00f6ddes:<\/p>\n

\u201dTack vare biologin (den beskrivande, historiska och experimentella) inser vi mer och mer v\u00e5r samh\u00f6righet med hela biosf\u00e4ren. Tack vare fysiken uppt\u00e4cker vi en enhetlighet och samh\u00f6righetsk\u00e4nsla utan gr\u00e4ns i materiens olika skikt. \u2019Allt h\u00e4nger samman.\u2019 […] Tron visar sig i en varm \u00f6nskan att f\u00f6rdjupa detta faktum, som ingen egentligen tvivlar p\u00e5 (att allt h\u00e4nger samman) samt i en vilja att prioritera detta faktum framf\u00f6r andra som man kommer fram till. Jag tror att jag tog det f\u00f6r mig avg\u00f6rande steget utifr\u00e5n denna lust och denna \u2019dragning\u2019 \u2212 det var s\u00e5 min tro f\u00f6ddes\u201d (S\u00e5 tror jag<\/em>, s. 36\u221237).<\/p>\n

Det som jag uppfattar som det viktigaste hos Teilhard de Chardin \u00e4r hans k\u00e4nsla av att v\u00e4rlden utg\u00f6r en helhet. Han skriver f\u00f6ljande:<\/p>\n

\u201dVarje t\u00e4nkande m\u00e4nniska uppfattar universum som ett system som \u00e4r o\u00e4ndligt sammanl\u00e4nkat i tid och rum. Enligt allm\u00e4n uppfattning utg\u00f6r det ett sammanh\u00e4ngande block. Men jag uppfattar ordet bara som en provisorisk id\u00e9 som oundvikligen leder vidare till ett mer \"\"<\/a>avg\u00f6rande uttryck: v\u00e4rlden \u00e4r en helhet<\/em>\u201d (S\u00e5 tror jag<\/em>, s. 37).<\/p>\n

Teilhard de Chardin forts\u00e4tter sitt resonemang om helheten med att konstatera att tanken p\u00e5 en helhet till en b\u00f6rjan var b\u00e5de mycket svag och obest\u00e4md.<\/p>\n

\u201dVar det fr\u00e5gan om en statisk eller dynamisk helhet, materiell eller andlig, i r\u00f6relse fram\u00e5t eller periodisk eller cirkul\u00e4r?\u00a0[…] Det \u00e4r helt enkelt s\u00e5, att jag ut\u00f6ver sambandet mellan alla levande varelser och fenomen skymtar eller anar en global verklighet som i sig \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigare, fastare, rikare eller mer best\u00e4md \u00e4n varje enskild del i den. Med andra ord ser jag inte l\u00e4ngre olika \u2019saker\u2019\u00a0i v\u00e4rlden utan bara \u2019element\u2019\u201d (S\u00e5 tror jag,<\/em> s. 37).<\/p>\n

Teilhard de Chardin forts\u00e4tter:<\/p>\n

\u201d\u00d6verg\u00e5ngen fr\u00e5n \u2019samband\u2019 till \u2019helhet\u2019, fr\u00e5n \u2019saker\u2019 till \u2019element\u2019 kan tyckas om\u00e4rklig: det beh\u00f6vs bara en liten f\u00f6rskjutning s\u00e5 kan vi s\u00e4ga att de \u00e4r \u2019identiska\u2019. Men, de \u00e4r \u00e4nd\u00e5 just h\u00e4r som det finns en gr\u00e4nslinje f\u00f6r alla t\u00e4nkande m\u00e4nniskor. Att indela intelligenser eller sj\u00e4lar i n\u00e5gon sorts grupper kan tyckas vara om\u00f6jligt. Men i sj\u00e4lva verket g\u00e4ller h\u00e4r en mycket enkel lag\u201d (S\u00e5 tror jag<\/em>, s. 37\u221238).<\/p>\n

Nu kommer Teilhard de Chardin in p\u00e5 det han kallar f\u00f6r \u201dpluralister\u201d och \u201dmonister\u201d. Tv\u00e5 grupper med vitt skilda syns\u00e4tt p\u00e5 livet och universum:<\/p>\n

\u201dBortsett fr\u00e5n en m\u00e4ngd varianter, beroende p\u00e5 vad man sysslar med i samh\u00e4llet eller vilken forskningsinriktning eller religi\u00f6s \u00e5sk\u00e5dning man har, s\u00e5 finns de i grunden bara tv\u00e5 syns\u00e4tt: det ena uppfattar m\u00e5ngfalden och g\u00e5r aldrig bortom den och k\u00e4nner heller inget behov av att g\u00f6ra det \u2013 medan det andra betraktar samma m\u00e5ngfald som sj\u00e4lvklart ing\u00e5ende i en enhet. Pluralister och monister med andra ord, de som inte ser och de som ser\u201d (S\u00e5 tror jag<\/em>, s. 38).<\/p>\n

H\u00e4r kan vi ana att tanken om ett levande, icke-statiskt universum har tagit form hos Teilhard de Chardin. Delarna eller \u201delement\u201d utg\u00f6r tillsammans en levande enhet. Teilhard de Chardin st\u00e4ller sig f\u00f6ljande fr\u00e5ga:<\/p>\n

\u201dOch \u00e4r det m\u00f6jligt, att om det ena eller det andra syns\u00e4ttet s\u00e4ga att det \u00e4r \u2019det enda r\u00e4tta\u2019? Vi r\u00f6r h\u00e4r vid problemet om tron har ett absolut v\u00e4rde och om en omv\u00e4ndelse \u00e4r m\u00f6jlig\u201d (S\u00e5 tror jag<\/em>, s. 38).<\/p>\n

N\u00e4r det g\u00e4ller gruppen pluralister uttalar sig Teilhard de Chardin p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt:<\/p>\n

\u201dAtt vara pluralist uttrycker en brist, ett tomrum. Pluralistens attityd \u00e4r inte positiv, han avst\u00e5r fr\u00e5n att finna en f\u00f6rklaring. D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste han l\u00e5ta bli att anse, att det positiva \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n det negativa \u2013 eller ocks\u00e5 m\u00e5ste han b\u00f6ja sig f\u00f6r den konstruktiva m\u00f6jligheten: att betrakta universum som en enhet\u201d (S\u00e5 tror jag<\/em>, s. 39).<\/p>\n

Vidare konstaterar Teilhard de Chardin f\u00f6ljande:<\/p>\n

\u201d\u00c4r det inte en sj\u00e4lvklarhet, n\u00e5got som vi utan vidare ser, att v\u00e4rlden utg\u00f6r en helhet? Jo, jag tror faktiskt det. Det \u00e4r fr\u00e5gan om en grundl\u00e4ggande uppfattning, och det \u00e4r, s\u00e5vitt jag kan f\u00f6rst\u00e5, den som utg\u00f6r grunden f\u00f6r hela min trosbyggnad\u201d (S\u00e5 tror jag<\/em>, s. 39).<\/p>\n

Teilhard de Chardin tycks ocks\u00e5 mena, att just f\u00f6r att m\u00e4nniskan \u201d\u00e4r i denna v\u00e4rlden\u201d, \u00e4ger hon ett speciellt sinne som g\u00f6r att hon mer eller mindre uppfattar den helhet som hon \u00e4r en del av. Teilhard de Chardin f\u00f6ljer upp med ett mycket intressant konstaterande vad g\u00e4ller medvetandets och upplevelsef\u00f6rm\u00e5gans natur.<\/p>\n

\"\"<\/a>\u201dDet finns inget f\u00f6rv\u00e5nade i existensen av detta \u2019sinne\u2019. Som sexuell varelse har m\u00e4nniskan en naturlig k\u00e4nsla f\u00f6r k\u00e4rlek \u2013 varf\u00f6r skulle hon d\u00e5 inte, som en del av universum, ha en intuitiv k\u00e4nsla f\u00f6r detta universum? Faktiskt kan ingenting i mystikens v\u00e4ldiga och m\u00e5ngskiftande omr\u00e5de (dvs. inom religion, poesi, samh\u00e4lle och vetenskap) f\u00f6rklaras utan denna hypotes: vi har f\u00f6rm\u00e5gan att uppfatta enheten \u2013 i tid och rum \u2013 i allt som finns; att allts\u00e5 uppfatta helheten bakom m\u00e5ngfalden. Tala g\u00e4rna om \u201dbeg\u00e5vning\u201d eftersom detta kosmiska sinne precis som alla andra sj\u00e4lsliga g\u00e5vor \u00e4r mer eller mindre utpr\u00e4glat hos olika individer. Men det \u00e4r en beg\u00e5vning som \u00e4r djupt grundad i v\u00e5rt v\u00e4sen; den uttrycker hur vi \u00e4r skapade och \u00e4ven v\u00e5r l\u00e4ngtan att n\u00e5 ut \u00f6ver oss sj\u00e4lva och f\u00f6rena oss med andra\u201d (S\u00e5 tror jag<\/em>, s. 39\u201340).<\/p>\n

I del 1, \u201dTron p\u00e5 v\u00e4rlden\u201d, i den f\u00f6rsta delen av boken S\u00e5 tror jag<\/em>, avslutar Teilhard de Chardin sitt argumenterande f\u00f6r att v\u00e4rlden utg\u00f6r en levande enhet och att det, som jag tolkar det, finns en utvecklingstanke f\u00f6r m\u00e4nskligheten inbakad i hans v\u00e4rldsbild, om \u00e4n en indirekt s\u00e5dan, med f\u00f6ljande konstaterande, d\u00e4r Teilhard de Chardin tyckas mena att utvecklingen g\u00e5r fr\u00e5n att man \u00e4r pluralist, till att man blir monist, dvs. pluralister \u00e4r monister in spe.<\/p>\n

\u201dJag skrev tidigare att det bara finns tv\u00e5 grundtyper, pluralister och monister, men jag m\u00e5ste nu korrigera detta p\u00e5st\u00e5ende. Hos den enskilda individen kan \u2019sinnet f\u00f6r helheten\u2019 vara outvecklad eller rent av overksam. Men, \u00e4nnu mindre \u00e4n att ting kan vara op\u00e5verkade av jordens dragningskraft, kan en sj\u00e4l undg\u00e5 att k\u00e4nna universums n\u00e4rvaro. Det blotta faktum, att de \u00e4r m\u00e4nniskor, g\u00f6r att till och med pluralister har f\u00f6rm\u00e5gan att vara \u201dseende\u201d. De \u00e4r monister utan att veta om det\u201d (S\u00e5 tror jag<\/em>, s. 39).<\/p>\n

\"\"<\/a>Hos Martinus kan vi p\u00e5 ett flertal st\u00e4llen i Livets Bog<\/em> l\u00e4sa om m\u00e4nniskans utveckling fr\u00e5n djur till m\u00e4nniska:<\/p>\n

\u201dVi har nu n\u00e5tt s\u00e5 l\u00e5ngt fram i Livets Bog att vi f\u00e5tt en \u00f6verblick \u00f6ver de realiteter och f\u00f6rh\u00e5llanden som jordm\u00e4nskligheten \u00e4r underkastad. Genom dessa realiteters s\u00e4rskilda natur och karakt\u00e4r har vi f\u00f6rst\u00e5tt att denna m\u00e4nsklighet befinner sig i ett utvecklingstillst\u00e5nd som kan beskrivas som \u00f6verg\u00e5ngen fr\u00e5n djur till m\u00e4nniska. Jordm\u00e4nskligheten representerar h\u00e4rigenom ett sista st\u00f6rre utvecklingsavsnitt f\u00f6re den verkliga m\u00e4nniskozonens b\u00f6rjan. D\u00e5 jordm\u00e4nniskan allts\u00e5 \u00e4r ett \u00f6verg\u00e5ngsv\u00e4sen mellan djur och m\u00e4nniska, visar hon i sin manifestation, f\u00f6rutom sina djuriska tendenser, ocks\u00e5 mer eller mindre m\u00e4nskliga tendenser. Och det \u00e4r dessa sistn\u00e4mnda tendenser som gett det \u00e4nnu inte fullkomliga eller f\u00e4rdiga v\u00e4sendet ben\u00e4mningen \u2019m\u00e4nniska\u2019\u201d (Martinus,\u00a0Livets Bog<\/em>, del 1, st. 171).<\/p>\n

Martinus visar ocks\u00e5 i stycket nedan att det finns en moralisk aspekt eller dimension i utvecklingen fr\u00e5n djur till m\u00e4nniska, utvecklandet av f\u00f6rm\u00e5gan att \u201d\u00e4lska varandra\u201d, som jag menar utg\u00f6r en avg\u00f6rande faktor n\u00e4r det g\u00e4ller f\u00f6rm\u00e5ga att se eller uppfatta universum som en organisk, levande helhet eller som en sj\u00e4ll\u00f6s f\u00f6reteelse, d\u00e4r ingenting har en djupare mening, utan styrs av en till synes slumpartad, meningsl\u00f6s process utan en medveten eller \u00e4ndam\u00e5lsenlig (teleonomisk) avsikt eller styrning. Har man inte kommit till det stadiet i sin utveckling d\u00e5 man, \u00e5tminstone som en hypotes, kan t\u00e4nka sig att universum utg\u00f6r en yttre manifestation av Guds medvetande och skapelsef\u00f6rm\u00e5ga, ja, d\u00e5 \u00e4r man h\u00e4nvisad till uppfattningen eller tron p\u00e5 att universum utg\u00f6r en samling medvetsl\u00f6sa skapelser och r\u00f6relser, utan ett h\u00f6gre bakomliggande medvetande eller \u00e4ndam\u00e5l. Man har d\u00e5 inte f\u00f6rm\u00e5gan att uppleva universum som en helhet.<\/p>\n

Martinus uttrycker sig p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt om utvecklingen fr\u00e5n djur till m\u00e4nniska:<\/p>\n

\u201dMen d\u00e5 energierna fr\u00e5n \u2019den gudomliga skaparprincipens\u2019 ljusa utstr\u00e5lning redan l\u00e4nge varit en dominerande faktor i jordm\u00e4nsklighetens utveckling och d\u00e4rigenom gjort det till ett faktum att denna m\u00e4nsklighet utvecklas fr\u00e5n \u2019djurriket\u2019 till \u2019m\u00e4nniskoriket\u2019 och inte omv\u00e4nt, och d\u00e5 denna utveckling kan fortg\u00e5 enbart genom uppfyllandet av det stora budet \u2019\u00c4lska varandra\u2019, och detta uppfyllande f\u00f6r jordm\u00e4nniskans del, enligt den gudomliga v\u00e4rldsplanen, i sin tur endast kan utl\u00f6sas i form av de ovan n\u00e4mnda realiteterna eller punkterna, s\u00e5 kommer utvecklingen av dessa, och det d\u00e4rp\u00e5 vilande skapandet av ett gudomligt v\u00e4rldsrike, ocks\u00e5 h\u00e4r att framst\u00e5 som en absolut verklighet\u201d (Martinus,\u00a0Livets Bog,<\/em> del 1, st. 119).<\/p>\n

\"\"<\/a>I artikeln\u00a0\u201dJordens medvetande\u201d\u00a0<\/a>(publicerad av tidskriften Artos<\/em>) behandlar Teilhard de Chardin en m\u00e4ngd intressanta \u00e4mnen med underrubrikerna \u201dMedvetande eller materia\u201d, \u201dJorden och medvetandet\u201d, \u201dJordens medvetande\u201d, \u201d\u00c4lskandets kraft\u201d, \u201dDen m\u00e4nskliga enheten\u201d, \u201dMedvetandets framtid\u201d och \u201dGuds uppstigande\u201d. Det g\u00e5r tyv\u00e4rr utanf\u00f6r detta blogginl\u00e4ggs ramar att g\u00e5 igenom de enskilda rubrikernas inneh\u00e5ll. Jag rekommenderar den intresserade att sj\u00e4lv botanisera i artikeln. Men n\u00e5got vill jag \u00e4nd\u00e5 s\u00e4ga om ett par av \u00e4mnena. Jag b\u00f6rjar med \u201dMedvetande eller materia\u201d. Teilhard de Chardin b\u00f6rjar artikeln med att ber\u00f6ra det faktum att m\u00e4nniskan sj\u00e4lv har f\u00f6rbisetts i s\u00e5 gott som alla vetenskapliga studier av naturen.<\/p>\n

\u201dF\u00f6r somliga \u00e4r hennes \u2019andliga\u2019 v\u00e4rde alltf\u00f6r h\u00f6gt f\u00f6r att hon utan helger\u00e5n skall kunna innefattas i en allm\u00e4n historisk process. F\u00f6r andra \u00e4r hennes val- och abstraktionsf\u00f6rm\u00e5ga alltf\u00f6r fr\u00e4mmande f\u00f6r den materiella determinismen f\u00f6r att det skall vara m\u00f6jligt eller ens meningsfullt att f\u00f6rknippa henne med fysikens element.\u00a0[…] P\u00e5 grund av \u00f6verdriven v\u00f6rdnad eller tv\u00e4rtom brist p\u00e5 v\u00f6rdnad sv\u00e4var allts\u00e5 m\u00e4nniskan ovan v\u00e4rldsalltet eller f\u00f6rpassas till dess utkant \u2013 hon \u00e4r antingen rotl\u00f6s eller ovidkommande. Den som bedriver vetenskap befinner sig p\u00e5 s\u00e5 vis sj\u00e4lv utanf\u00f6r vetenskapens arbetsf\u00e4lt. Detta \u00e4r roten till v\u00e5ra nuvarande intellektuella och moraliska bekymmer. Vi kommer aldrig att f\u00f6rst\u00e5 vare sig m\u00e4nniskan eller naturen om vi inte g\u00f6r vad de faktiska omst\u00e4ndigheterna p\u00e5kallar, n\u00e4mligen f\u00f6rs\u00e4tter den ena i den andra (utan att f\u00f6rd\u00e4rva n\u00e5gon av dem)\u201d (Teilhard de Chardin, \u201dJordens medvetande\u201d,<\/a>\u00a0s. 1)<\/p>\n

\u00c4r det inte h\u00e4r materialismens grundl\u00e4ggande problematik som vi ser beskrivas av Teilhard de Chardin? Den g\u00e4ngse materialistiska uppfattningen \u00e4r att v\u00e4rlden endast best\u00e5r av materia som existerar oberoende av m\u00e4nniskan; att det \u00e4r ur materians komplexitet som medvetandet har uppkommit och att det inte finns en \u00f6vergripande, meningsfull mening eller avsikt med v\u00e5ra liv. Allt utvecklas, enligt det materialistiska syns\u00e4ttet, genom slumpvisa mutationer i materien i en o\u00e4ndlig orsak- och verkankedja, d\u00e4r medvetandet inte kan korrespondera eller interagera med materien, utan \u00e4r h\u00e4nvisad till att \u201dlyda\u201d den deterministiska lagen som s\u00e4ger att den fria viljan \u00e4r en illusion och en m\u00e4nniska inte kunde ha handlat annorlunda \u00e4n hon gjorde. Med andra ord: vi \u00e4r mentalt f\u00e4ngslade i en orsak-och verkankedja som dikterar v\u00e5ra liv och beslut.<\/p>\n

V\u00e5r vilja \u00e4r, enligt den determinism som f\u00f6ljer p\u00e5 denna v\u00e4rlds\u00e5sk\u00e5dning, precis som naturen orsaksbest\u00e4md, eftersom det finns redan givna villkor, s\u00e5som naturlagar, som g\u00f6r att vi agerar p\u00e5 det s\u00e4tt som vi g\u00f6r. Inga andra alternativa \u00e4r m\u00f6jliga. V\u00e5rt medvetande utg\u00f6r enligt epifenomenalismen (en materialistiskt grundad id\u00e9inriktning eller medvetandefilosofi) ett s\u00e5 kallat epifenomen, allts\u00e5 ett sekund\u00e4rt fenomen, och utg\u00f6r endast en biprodukt av de elektromagnetiska aktiviteterna eller processerna i hj\u00e4rnan. Tron p\u00e5 den fria viljan \u00e4r enligt detta syns\u00e4tt, endast att betrakta som en illusion. Inom medvetandefilosofin anses det allts\u00e5 att alla mentala fenomen orsakas av fysiska fenomen (materien) och att medvetandet inte kan inverka p\u00e5, eller orsaka, fysiska fenomen. Vidare anses det att den fysiska v\u00e4rlden fungerar oberoende av den mentala v\u00e4rlden; att denna mentala v\u00e4rld existerar som en derivat parallell v\u00e4rld till den fysiska v\u00e4rlden (dvs. n\u00e5got som \u00e4r bildat eller h\u00e4rlett ur n\u00e5got annat), p\u00e5verkas av den fysiska v\u00e4rlden, men inte har n\u00e5gon effekt eller p\u00e5verkan p\u00e5 den fysiska v\u00e4rlden.<\/p>\n

\"\"<\/a>Till denna minst sagt dystra v\u00e4rldsbild st\u00e4ller sig Teilhard de Chardin skeptiskt undrande:<\/p>\n

\u201dLivet \u00e4r ju inte en statisk och orubblig relation mellan v\u00e4rldens olika element, utan framst\u00e5r tv\u00e4rtom helt klart som ett alltomfattande f\u00f6rlopp, eftersom jordelivet \u00e4r en del av globens planet\u00e4ra utveckling som i sin tur \u00e4r en del av den totala kosmiska utvecklingen. D\u00e4rav f\u00f6ljer detta dilemma: antingen \u00e4r det av tanken fullkomnade livet inget annat \u00e4n en illusion i v\u00e4rlden, eller s\u00e5 spelar det en universell, central och avg\u00f6rande roll, hur obefintlig den fysiska realitet man tillskriver den \u00e4n \u00e4r. Detta \u00e4r den verkliga vetenskapliga situationen<\/em>\u201d (\u201dJordens medvetande\u201d<\/a>, s. 2).<\/p>\n

Teilhard de Chardin framl\u00e4gger en intressant tanke g\u00e4llande korrelationen mellan \u201dlivet\u201d och \u201dmaterien\u201d:<\/p>\n

\u201dDet finns bara ett (i den m\u00e5n det verkligen existerar) som kan m\u00e4ta sig med livet och g\u00f6ra anspr\u00e5k p\u00e5 samma storhet och universalitet. Det \u00e4r entropin, denna g\u00e5tfulla inveckling<\/em> av v\u00e4rlden som st\u00e4ndigt lite mera verkar dra till sig den kosmiska energin och s\u00e4nda ut den i en m\u00e5ngfald som \u00e4r helt och h\u00e5llet sannolik och oorganiserad. Inf\u00f6r v\u00e5rt s\u00f6kande sinne utspelar sig allts\u00e5 en slutgiltig tvekamp om herrav\u00e4ldet \u00f6ver universum mellan livet (tanken) och entropin (materien). \u00c4r liv och entropi tv\u00e5 j\u00e4mnstarka delar av en enda fundamental verklighet som f\u00f6r evigt uppv\u00e4ger varandra? Eller har en av de tv\u00e5 djupast inne f\u00f6rdelen att av naturen vara ursprungligare och varaktigare \u00e4n den andra?\u201d (\u201dJordens medvetande\u201d<\/a>, s. 2\u22123).<\/p>\n

Teilhard de Chardin argumenterar f\u00f6r materiens otillr\u00e4cklighet som orsaken till sj\u00e4lva livet och medvetandet:<\/p>\n

\u201dEftersom materien \u00e4r p\u00e5taglig och historiskt sett f\u00f6refaller<\/em> ha existerat f\u00f6re allt annat tar man den utan vidare granskning f\u00f6r kosmos ursprungsmaterial och begripligaste del. Men detta leder ingenstans<\/em>. Inte bara undslipper materien i sig, symbol f\u00f6r m\u00e5ngfald och f\u00f6rg\u00e4nglighet, tankens direkta grepp, utan den visar sig genom sj\u00e4lva sin natur vara ur st\u00e5nd att frambringa den v\u00e4rld som omger och formar oss \u2013 och detta \u00e4r ett betydligt allvarligare tillkortakommande.\u00a0[…] Det \u00e4r fullkomligt om\u00f6jligt att f\u00f6rest\u00e4lla sig att \u2019interioriserade\u2019 och spontana element n\u00e5gonsin skulle kunna komma till i ett universum som f\u00f6rmodas ursprungligen ha formats helt och h\u00e5llet genom determinism. Den som utg\u00e5r fr\u00e5n detta kan aldrig anknyta till universums nuvarande tillst\u00e5nd. I ett kosmos som ursprungligen best\u00e5r och bildas av element\u00e4r \u2019frihet\u2019 leder d\u00e4remot den stora m\u00e5ngfalden och vanorna l\u00e4tt till slutsatsen<\/em> av alla de synbart str\u00e4nga regler som materiens matematiska fysik bygger p\u00e5. Ett universum av ursprungligen \u2019materiell\u2019 karakt\u00e4r \u00e4r o\u00e5terkalleligen sterilt och or\u00f6rligt, medan ett universum av \u2019andlig\u2019 karakt\u00e4r \u00e4ger all den b\u00f6jlighet som kr\u00e4vs f\u00f6r att b\u00e5de utveckling (liv) och inveckling (entropi) skall kunna existera. Detta borde vara tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att avg\u00f6ra v\u00e5rt intellektuella val\u201d (\u201dJordens medvetande\u201d<\/a>,\u00a0s. 3\u22124).<\/p>\n

F\u00f6ljande citat f\u00e5r avsluta delinl\u00e4gget om begreppen medvetande och materia. H\u00e4r sl\u00e5r Teilhard de Chardin fast att m\u00e4nniskan \u00e4r \u201dalltings nyckel och den yttersta harmonin\u201d:<\/p>\n

\"\"<\/a>\u201dNej, kosmos kan inte betraktas som ett dammoln av omedvetna element i vilket livet p\u00e5 obegripligt vis har uppst\u00e5tt, ungef\u00e4r som det sker en olycka eller uppst\u00e5r r\u00f6ta. Kosmos \u00e4r levande, f\u00f6rst och fr\u00e4mst och p\u00e5 fundamental vis.<\/em> Hela dess historia \u00e4r egentligen inte annat \u00e4n ett enormt psykiskt fenomen: det l\u00e5ngsamma, men stadigt fortskridande samlandet av ett diffust medvetande som gradvis befrias fr\u00e5n de \u2019materiella\u2019 omst\u00e4ndigheter som ett ursprungstillst\u00e5nd av extrem pluralitet har skymt det med. Ur denna synvinkel sett \u00e4r m\u00e4nniskan i naturen endast den genombrottsort d\u00e4r denna djupa och kosmiska utveckling kulminerar och avsl\u00f6jar sig sj\u00e4lv. D\u00e4rmed upph\u00f6r m\u00e4nniskan att vara som en gnista som av en h\u00e4ndelse fallit p\u00e5 jorden n\u00e5gon annanstans ifr\u00e5n. Hela universum gl\u00f6der och m\u00e4nniskan \u00e4r som en l\u00e5ga som pl\u00f6tsligt flammar upp p\u00e5 jorden. Hon \u00e4r inte l\u00e4ngre naturens stumma g\u00e5ta eller tonen som inte st\u00e4mmer. Hon \u00e4r alltings nyckel och den yttersta harmonin. Allt tar form i henne, allt f\u00f6rklaras\u201d (\u201dJordens medvetande\u201d<\/a>, s. 4).<\/p>\n

H\u00e4r beskriver, som jag tolkar det, Teilhard de Chardin medvetandet (djupaste sett Guds medvetande) som l\u00f6sningen p\u00e5 fr\u00e5gan om livets uppkomst och det m\u00e4nskliga medvetandets komplexa uppkomst och framv\u00e4xt, till synes ur materiens kokande kittel. Martinus beskriver den djupast bakomliggande faktorn till medvetandets uppkomst p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt.<\/p>\n

\u201dBakom alla synliga eller manifesterade f\u00f6reteelser hos det levande v\u00e4sendet existerar som n\u00e4mnt \u2019urbeg\u00e4ret\u2019, vilket vill s\u00e4ga lusten till manifestation, som \u00e4r detsamma som lusten till livet. Denna lust eller l\u00e4ngtan ligger helt utanf\u00f6r individens fysiska dagsmedvetande, i det att den existerar som permanent vanemedvetande eller \u00e4r en evig automatfunktion. Detta urbeg\u00e4r \u00e4r mycket enkelt i sin analys, i det att det endast kan vara riktat mot manifestationen i dess helhet\u201d (Martinus, Livets Bog<\/em>, del 2, st. 529).<\/p>\n

Martinus skriver vidare om urbeg\u00e4ret som den f\u00f6rsta energin som ligger till grund f\u00f6r livets och medvetandet uppkomst:<\/p>\n

\u201d\u2019Urbeg\u00e4ret\u2019 \u00e4r den f\u00f6rsta form av energi, genom vilken jagets n\u00e4rvaro eller existens kan bli k\u00e4nd. Vi \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r h\u00e4r vid livets allra innersta och f\u00f6rsta analys. \u2019Urbeg\u00e4rets\u2019 energi \u00e4r det material eller den materia, genom vilken allt framtr\u00e4dande eller all uppenbarelse av liv och tillvaro konstf\u00e4rdigt f\u00f6rtonar sig in i det eviga allra h\u00f6gsta \u2019n\u00e5got\u2019 (X1) och blir ett med detta. H\u00e4r \u00e4r gr\u00e4nsen f\u00f6r allt synligt, f\u00f6r all skapelse. H\u00e4r st\u00e5r vi ansikte mot ansikte med sj\u00e4lva \u2019Skaparen\u2019. \u2019Urbeg\u00e4ret\u2019 \u00e4r den sista sl\u00f6jan mellan forskaren och livets upphov, n\u00e4r han kommer utifr\u00e5n materien och s\u00f6ker sig in\u00e5t mot livets f\u00f6rklaring, och den f\u00f6rsta sl\u00f6jan, n\u00e4r han inifr\u00e5n detta upphov s\u00f6ker sig ut\u00e5t mot materien. \u2019Urbeg\u00e4ret\u2019 \u00e4r hans eget innersta v\u00e4sen. Det \u00e4r alla hans tankeklimats, hela hans medvetenhetslivs moder, medan jaget \u00e4r detta hans dagliga v\u00e4sens fader. Hela hans framtr\u00e4dande, hans tankar, viljande och kunnande \u00e4r barn av detta eviga \u2019kosmiska \u00e4ktenskap\u2019 mellan jaget och \u2019urbeg\u00e4ret\u2019\u201d (Livets Bog<\/em>, del 2, st. 530).<\/p>\n

\"\"<\/a>Som vi kan se av ovanst\u00e5ende citat, \u00e4r livets och medvetandets innersta orsak och k\u00e4lla inte en materiell f\u00f6reteelse, utan en psykisk eller andlig s\u00e5dan. Martinus stadf\u00e4ster detta faktum p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt:<\/p>\n

\u201dDessa tv\u00e5 realiteter framtr\u00e4der s\u00e5lunda harmoniskt sammansm\u00e4lta till ett begrepp med tv\u00e5 analyser, en enhet best\u00e5ende av tv\u00e5 principer. Denna enhet utg\u00f6r jagets sanna analys. Genom \u2019urbeg\u00e4ret\u2019\u00a0\u00e4r jaget rotf\u00e4st i materien och denna i jaget. Det existerar d\u00e4rf\u00f6r inte n\u00e5got jag som inte befinner sig i eller \u00e4r sammansm\u00e4lt med materia, och inte n\u00e5gon materia, vari \u2019detta gudomliga n\u00e5got\u2019 inte finns\u201d (Martinus, Livets Bog,<\/em> del 2, st. 530).<\/p>\n

I Martinus f\u00f6rklaringsmodell \u00e4r det medvetandet som ligger till grund f\u00f6r materiens reaktioner, dess eviga variationsf\u00f6rm\u00e5ga och eviga vara. I Martinus beskrivning av relationen mellan ande och materia, \u00e4r materien att betrakta som \u201dden ena sidan\u201d av jaget \u2013 den illusoriska och absolut n\u00f6dv\u00e4ndiga komponenten, r\u00f6relsen, som kr\u00e4vs f\u00f6r livsupplevelsens f\u00f6rverkligande. Jaget, X1 eller \u201dEtt n\u00e5got som \u00e4r\u201d \u00e5stadkommer ett fanatiskt illusionsnummer genom att skapa en illusion av r\u00f6relse och f\u00f6rvandling. Djupast sett existerar endast X eller Gudomen. Allt annat i tillvaron, vare sig det handlar om det fysiska eller de andliga tillvaroplanen, \u00e4r djupast sett en illusion och utg\u00e5r i all evighet fr\u00e5n det n\u00e5got som \u00e4r r\u00f6relsens regulator.<\/p>\n

\u201dAtt en s\u00e5dan regulator finns kan vi inte komma f\u00f6rbi, eftersom alla r\u00f6relser som n\u00e4mnt visar sig vara led i en logisk eller \u00e4ndam\u00e5lsenlig skapelse. Denna logik \u00e4r allts\u00e5 n\u00e5got som \u00e4r \u00f6verordnad r\u00f6relserna. Men d\u00e5 vi i v\u00e5rt eget liv erfar som ett faktum, att logik inte kan existera som en sj\u00e4lvst\u00e4ndig egenskap, utan endast upptr\u00e4der som en f\u00f6rm\u00e5ga hos ett \u2019n\u00e5got\u2019 inom oss sj\u00e4lva, vilket upplever r\u00f6relserna och \u00f6nskar gripa in i dessa, s\u00e5 m\u00e5ste detta upplevande och \u00f6nskande eller beg\u00e4rande \u2019n\u00e5got\u2019 finnas till f\u00f6re logiken. Och d\u00e5 detta \u2019n\u00e5got\u2019 upplever eller erfar r\u00f6relserna och i sin tur ger uttryck f\u00f6r dessa erfarenheter i form av ett logiskt ingripande i r\u00f6relserna, blir det allts\u00e5 h\u00e4r till faktum, att detta \u2019n\u00e5got\u2019 \u00e4r den sista och djupaste orsaken till allting i hela det levande v\u00e4sendets manifestation, existens eller framtr\u00e4dande\u201d (Livets Bog<\/em>, del 3, st 672).<\/p>\n

Martinus f\u00f6rtydligar ytterligare jagets grundl\u00e4ggande betydelse f\u00f6r livsupplevelsen genom att beskriva att det finns ett viljebest\u00e4mmande \u201dn\u00e5got\u201d som \u00e4r \u00f6verordnat all r\u00f6relse:<\/p>\n

\u201dDet kan allts\u00e5 inte i sig sj\u00e4lvt vara viljebest\u00e4mt och skiljer sig d\u00e4rigenom fr\u00e5n alla r\u00f6relsearter eller manifestationer. Det kan inte som dessa vara en produkt av ett f\u00f6reg\u00e5ende t\u00e4nkande, utan \u00e4r i sig sj\u00e4lvt \u2019det t\u00e4nkande\u2019, \u2019det skapande\u2019, \u2019det manifesterande\u2019. D\u00e5 det inte kan vara en produkt av n\u00e5gon som helst form av f\u00f6reg\u00e5ende orsak, m\u00e5ste det med n\u00f6dv\u00e4ndighet existera som den absolut \u2019f\u00f6rsta\u2019 orsaken. Det skiljer sig d\u00e4rmed fr\u00e5n alla andra slags \u2019orsaker\u2019 genom att vara \u2019orsaksl\u00f6st\u2019\u201d (Martinus,\u00a0Livets Bog<\/em>, del 3, st. 686).<\/p>\n

H\u00e4r har Martinus beskrivit det han kallar f\u00f6r \u201dden orsaksl\u00f6sa orsaken\u201d, tillika X, Gudomen eller evigheten och o\u00e4ndligheten. Vi befinner oss h\u00e4r vid livets djupaste och innersta ur-princip; det levande v\u00e4sendet, som ocks\u00e5 i sig sj\u00e4lv utg\u00f6r det Martinus kallar f\u00f6r livsmysteriets l\u00f6sning. Livet best\u00e5r av, och manifesteras genom, levande v\u00e4sen, vilka i all evighet upplever tillvaron i Guds organism \u2013 universum: \u201dI honom \u00e4r det som vi lever och r\u00f6r oss och \u00e4r till\u201d (Martinus, Livets Bog<\/em>\u00a0del 2, st. 540).<\/p>\n

\"\"<\/a>I artikeln \u201dJordens medvetande\u201d<\/a>, under rubriken \u201d\u00c4lskandets kraft\u201d, skriver Teilhard de Chardin om k\u00e4rlekens f\u00f6runderliga och g\u00e5tfulla kraft:<\/p>\n

\u201d\u00c4lskandet \u00e4r den mest universella, st\u00f6rsta och g\u00e5tfullaste av de kosmiska energierna. Efter m\u00e5nghundra\u00e5rigt trevande har den ytligt sett ringats in och kanaliserats av samh\u00e4lleliga institutioner. Moralisterna har anv\u00e4nt dessa omst\u00e4ndigheter f\u00f6r att reglementera den \u2013 utan att f\u00f6r den skull i sina framst\u00e4llningar n\u00e5 bortom en niv\u00e5 av element\u00e4r empirism med kvardr\u00f6jande inflytande fr\u00e5n \u00f6verblommade f\u00f6rest\u00e4llningar om materien och sp\u00e5r av \u00e5lderdomliga tabun\u201d (\u201dJordens medvetande\u201d<\/a>, s. 11).<\/p>\n

Teilhard de Chardin fr\u00e5gar sig vidare i samma stycke:<\/p>\n

\u201d\u00c4r det verkligen m\u00f6jligt f\u00f6r m\u00e4nniskan att forts\u00e4tta att leva och v\u00e4xa utan att allvarligt fr\u00e5ga sig vilken sanning och kraft som f\u00f6rsl\u00f6sas i hennes otroliga \u00e4lskarf\u00f6rm\u00e5ga?\u00a0[…] \u00c4r det till sitt v\u00e4sen inte helt enkelt just dragningen till det centrum som h\u00e5ller p\u00e5 att bildas i universum, upplevd av varje medvetet element?\u201d (\u201dJordens medvetande\u201d<\/a>, s. 11).<\/p>\n

H\u00e4r kommer Teilhard de Chardin in p\u00e5, menar jag, det \u00e4mnesomr\u00e5de som Martinus ben\u00e4mner som \u201dDen h\u00f6gsta elden\u201d \u2013 Guds eget hj\u00e4rtslag eller sj\u00e4lva k\u00e4rnan i \u201dden gudomliga skaparprincipen\u201d. Martinus beskriver den h\u00f6gsta eldens intima f\u00f6rbindelse med urbeg\u00e4ret (och detta livets allra innersta beg\u00e4rs helt avg\u00f6rande betydelse f\u00f6r livsupplevelsens tillkomst) p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt:<\/p>\n

\u201dDet \u00e4r det st\u00e4ndiga bindemedlet mellan jaget, dess \u2019\u00f6vermedvetande\u2019 och \u2019\u00f6deselement\u2019. Det \u00e4r urkraften i dess \u2019evighetskropp\u2019. Det \u00e4r \u2019den h\u00f6gsta eldens\u2019 grundk\u00e4lla eller djupaste ursprung\u201d (Martinus,\u00a0Livets Bog<\/em>, del 2, st. 529).<\/p>\n

Martinus f\u00f6rdjupar v\u00e5r kunskap om medvetandets uppkomst genom att ta oss \u00e4nnu djupare in i det eviga livets funktion genom beskrivningen av ett av dess helt centrala best\u00e5ndsdelar: \u201dmoderenergin\u201d. Denna energi utg\u00f6r den \u00f6verordnade sjunde grundenergi av vilken alla eviga skaparprinciper best\u00e5r. Martinus beskriver ocks\u00e5 moderenergin som Guds egen medvetandeenergi. Det \u00e4r den enda av det sju grundenergierna som inte ing\u00e5r i ett kretslopp. Moderenergin \u00e4r ocks\u00e5 ansvarig f\u00f6r det magiska trollerinummer, d\u00e4r det \u201dEna\u201d (Gud) blir till det \u201dm\u00e5nga\u201d, (alla levande v\u00e4sen i mikro-, mellan och makrokosmos) dvs. den kosmiska funktion som m\u00f6jligg\u00f6r Guds och de enskilda v\u00e4sendenas livsupplevelse. Det \u00e4r p\u00e5 det viset, genom att dela upp sig i ett o\u00e4ndligt antal livsenheter, som Gud s\u00e4krar sin eviga livsupplevelse. Det \u00e4r ocks\u00e5 Guds eller \u201dden or\u00f6rlige r\u00f6rarens\u201d enda m\u00f6jlighet att kunna uppleva en kontrast till sin evigt or\u00f6rliga tillvaro; att genom detta trollerinummer skapa en illusorisk och timlig utg\u00e5va av sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

\"\"<\/a>Utvecklingens drivkraft, enligt Teilhard de Chardin<\/strong><\/p>\n

I boken Pierre Teilhard de Chardin och Louis Massignon<\/em> (Artos & Norma f\u00f6rlag 2007) kommer f\u00f6rfattaren Johannes Sandgren, under rubriken \u201dUtvecklingens drivkraft\u201d, in p\u00e5 Teilhard de Chardins tankar om den fria viljan. I st\u00e4llet f\u00f6r en moral som h\u00f6r till ett statiskt och slutet universum som vill f\u00f6rs\u00e4kra sig om j\u00e4mvikt och en framtida f\u00f6ruts\u00e4gbarhet, presenterar Teilhard de Chardin, vad han kallar en \u201dr\u00f6relsemoral\u201d, som b\u00e5de \u00e4r helt annorlunda beskaffad och har ett annat perspektiv p\u00e5 tillvaron:<\/p>\n

\u201dF\u00f6r r\u00f6relsemoralen framst\u00e5r \u2026 denna samma v\u00e4rld som en h\u00f6gre sf\u00e4r i universum, mycket rikare p\u00e5 ok\u00e4nda krafter och anade sammans\u00e4ttningar \u00e4n materiens l\u00e4gre sf\u00e4rer. Det \u00e4r p\u00e5 det g\u00e5tfulla havet av moralisk energi som morgondagens dj\u00e4rvaste navigat\u00f6rer kommer ge sig ut f\u00f6r att utforska och f\u00f6rm\u00e4nskliga. I ett universum som befinner sig i andlig f\u00f6rvandling \u00e4r moralens allm\u00e4nna och h\u00f6gsta lag att pr\u00f6va allt och driva allt s\u00e5 l\u00e5ngt som m\u00f6jligt i riktning mot ett st\u00f6rre medvetande. Att minska kraften (om det inte sker f\u00f6r att uppn\u00e5 \u00e4nnu mera kraft)\u00a0\u2013 det \u00e4r det som \u00e4r synd<\/em>\u201d (Teilhard de Chardin, citerad ur\u00a0Pierre Teilhard de Chardin och Louis Massignon<\/em>, 2007, s. 51).<\/p>\n

”Vad \u00e4r det f\u00f6r energi han talar om h\u00e4r? Det \u00e4r den g\u00e5tfulla kraft som driver utvecklingen fram\u00e5t. Som vi har sett har denna \u201dkraft\u201d st\u00e5tt i centrum f\u00f6r den moderna tidens grubblande \u00f6ver tillvarons mening och gett upphov till den skr\u00e4mmande misstanken om att det kanske bara \u00e4r en blind och amoralisk pulsering som inte leder n\u00e5gonstans. Sj\u00e4lva personaliseringsprocessen som Teilhard de Chardin iakttar i utvecklingen av v\u00e4rlden utesluter emellertid en s\u00e5dan tolkning.” ( Pierre Teilhard de Chardin och Louis Massignon, 51-52)<\/em><\/p>\n

\u201dI och omkring oss \u2026 fortskrider v\u00e4rldens element utan uppeh\u00e5ll mot en st\u00f6rre personalisering genom att de ansluter sig till en enande personlig slutpunkt. V\u00e4rldens v\u00e4sentliga energi str\u00e5lar s\u00e5lunda ut fr\u00e5n denna yttersta samlingspunkt och str\u00f6mmar ocks\u00e5 tillbaka mot denna slutpunkt. Det \u00e4r denna energi som efter att ha r\u00f6rt om i den kosmiska massan p\u00e5 ett oklart s\u00e4tt stiger fram f\u00f6r att bilda noosf\u00e4ren. Vad kan man kalla ett s\u00e5dant inflytande? Det finns bara ett namn: k\u00e4rleken\u201d\u00a0(Teilhard de Chardin, citerad ur\u00a0Pierre Teilhard de Chardin och Louis Massignon<\/em>, 2007, s. 52).<\/p>\n

\"\"<\/a>Syntesen mellan det materiella och det andliga fullkomnas i k\u00e4rleken, skriver Teilhard de Chardin p\u00e5 ett st\u00e4lle. Ett uttalande helt i linje med Martinus analyser av den h\u00f6gsta elden. Det \u00e4r den ultimata k\u00e4rlekskraften som str\u00f6mmar genom allt och alla i avpassade styrka och form, allt utifr\u00e5n det utvecklingssteg vi befinner oss p\u00e5 i spiralkretsloppet. Den h\u00f6gsta elden skulle ocks\u00e5 kunna beskrivas som Guds hj\u00e4rtslag:<\/p>\n

\u201dDen f\u00f6r m\u00e4nskligheten f\u00f6reskrivna \u2019k\u00e4rleken till n\u00e4stan\u2019, som allts\u00e5 \u00e4r \u2019uppfyllelsen\u2019 av alla intellektuella lagar, \u00e4r i absolut mening \u2019sexualitet\u2019. Men n\u00e4r den allra h\u00f6gsta sympatin eller k\u00e4rleksutl\u00f6sningen \u00e4r \u2019sexualitet\u2019, \u00e4r ju \u2019sexualitet\u2019 den allra h\u00f6gsta och fullkomligaste utl\u00f6sande kraften i sj\u00e4lva livsupplevelsen. Det \u00e4r av denna anledning som den h\u00e4r i Livets Bog uttrycks med begreppet \u2019den h\u00f6gsta elden\u2019\u201d (Martinus,\u00a0Livets Bog,<\/em> del 4, st. 1138).<\/p>\n

Eller som Teilhard de Chardin \u00e5terigen formulerar det:\u00a0\u201dK\u00e4rleken \u00e4r den mest universella, imponerade och g\u00e5tfulla av alla kosmiska energier\u201d (citerat ur\u00a0Pierre Teilhard de Chardin och Louis Massignon<\/em>, s. 52).<\/p>\n

Teilhard de Chardin uttrycker h\u00e4r, med andra ord \u00e4n Martinus, precis samma sak. Martinus har full insikt i den h\u00f6gsta eldens uttryck, dess olika styrkegrader och verksamhetsomr\u00e5den. Teilhard de Chardin kan inte, av f\u00f6rklarliga sk\u00e4l, presentera en fullst\u00e4ndig redog\u00f6relse f\u00f6r denna k\u00e4rlekskraft. Min f\u00f6rmodan \u00e4r att han har sett eller upplevt delar av den h\u00f6gsta eldens djuplodade uttryck i ett sj\u00e4lsligt \u201df\u00f6rh\u00f6jt\u201d \u00f6gonblick, m\u00f6jligen genom en kosmisk glimt. S\u00e5 uppfattar jag det.<\/p>\n

Teilhard de Chardin \u00e4r mycket optimistisk vad g\u00e4ller kristendomens framtid. Han menar att v\u00e4rldens framtid \u00e4r intimt kopplad till kristendomen:<\/p>\n

\u201dI hela noosf\u00e4ren \u00e4r kristendomen f\u00f6r n\u00e4rvarande den enda tankestr\u00f6mning som \u00e4r tillr\u00e4ckligt dj\u00e4rv och tillr\u00e4ckligt progressiv f\u00f6r att p\u00e5 ett praktiskt och verkningsfullt s\u00e4tt omfatta v\u00e4rlden i en fullkomlig och gr\u00e4nsl\u00f6s full\u00e4ndbar gest, d\u00e4r tron och hoppet fullkomnas i k\u00e4rleken\u201d (citerat ur Pierre Teilhard de Chardin och Louis Massignon<\/em>, s. 56).<\/p>\n

H\u00e4r kommer Teilhard de Chardin \u00e5terigen in p\u00e5 begreppet noosf\u00e4ren. Denna sf\u00e4r utg\u00f6r, som jag uppfattar det, en v\u00e4xande \u201duppsamlingsplats\u201d f\u00f6r varje personligt medvetande. Dessa personliga medvetanden drivs mot ett allt intensivare samarbete med andra medvetandecentra, med vilka det kommunicerar. Det \u00e4r detta v\u00e4xande av medvetandecentra som utg\u00f6r sj\u00e4lva noosf\u00e4ren. N\u00e4r varje personligt medvetande blir ett med allt, utan att f\u00f6rlora sin individualitet, v\u00e4xer medvetandet. Den yttersta spetsen p\u00e5 all evolution \u00e4r \u201domegapunkten,\u201d menar Teilhard de Chardin. M\u00e5ngfaldigandet av centra som \u00e5terspeglar helheten av harmoniserade centra bidrar till den andliga uppst\u00e5ndelsen eller den kosmiske Kristus uppenbarelse.<\/p>\n

\"\"<\/a>Kristus, alltings mittpunkt, enligt Teilhard de Chardin<\/strong><\/p>\n

Som processteolog \u00e4r Teilhard de Chardin intresserad av det han ben\u00e4mner som \u201dden nya m\u00e4nniskan.\u201d Han ser Jesus som en representant f\u00f6r denna nya m\u00e4nniska. I ett inl\u00e4gg fr\u00e5n bloggen \u201dMonasticera mera\u00a0\u2013liv i staden och \u00f6knen\u201d med rubriken\u00a0Teilhard de Chardins processteologi<\/a>\u00a0nedan kan vi bland annat ta del av Teilhard de Chardins beskrivning av det han kallar Omega-punkten, d\u00e4r Kristus framtr\u00e4der som den nya m\u00e4nniskan:<\/p>\n

\u201dTeilhard de Chardin menar att genom tidens g\u00e5ng, och med den kraft som vilar i evolutionen, g\u00e5r universum fr\u00e5n att vara d\u00f6tt till att bli levande, personligt, d\u00e4r m\u00e4nniskan utg\u00f6r kronan av denna process. Den evolution\u00e4ra processen g\u00e5r fr\u00e5n att vara automatisk till personlig, m\u00e4nniskan kan s\u00e5 att s\u00e4ga medvetet<\/em> styra denna process genom medvetna val<\/em>. Slutet p\u00e5 denna process kallar de Chardin f\u00f6r Omega-punkten, en punkt i vilken allting sammanfattas och n\u00e5r sitt m\u00e5l \u2013 telos<\/em> \u2013 genom en \u00f6verpersonlig relation till Gud var agape, eller den sj\u00e4lvtranscenderande k\u00e4rleken, r\u00e5der. Detta Omega \u00e4r inte heller enbart en slutpunkt utan samtidigt sj\u00e4lva Logos, det vill s\u00e4ga Jesus, som ligger utanf\u00f6r tiden och som h\u00e5ller tiden och rummet samman. Kristus framtr\u00e4der s\u00e5 i omega-punkten som den nya m\u00e4nniskan i vilken m\u00e4nskligheten och kosmos sammanfattas och var individens verkliga frihet vilar\u201d (Teilhard de Chardins processteologi, 15 maj 2017)<\/a><\/p>\n

Teilhard de Chardin forts\u00e4tter utveckla sina tankar om den kosmiske Kristus p\u00e5 f\u00f6ljande intressanta s\u00e4tt:<\/p>\n

\u201dOm verkligen Kristus st\u00e5r som Omega p\u00e5 v\u00e5rt universums himmel \u2026 berikas hans uppst\u00e5ndna m\u00e4nsklighet av en rad m\u00e4rkliga egenskaper. F\u00f6rst \u00e4r han, b\u00e5de fysiskt och bokstavligen, den som uppfyller: det finns inget element i v\u00e4rlden, vid n\u00e5gon tidpunkt i v\u00e4rlden, som inte r\u00f6r sig, r\u00f6rs eller n\u00e5gonsin kommer att r\u00f6ra sig utanf\u00f6r hans ledande inflytande. Rymden och tidsf\u00f6rloppet \u00e4r fulla av honom. Fysiskt och bokstavligen \u00e4r han p\u00e5 nytt den som fullkomnar: ty v\u00e4rldens fullhet best\u00e5r enbart i den slutgiltiga syntesen, d\u00e4r ett h\u00f6gsta medvetande kommer att visa sig i en full\u00e4ndat organiserat, total komplexitet. Han, Kristus, \u00e4r den organiska principen f\u00f6r denna harmonisering, och d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r universum ipso facto<\/em> pr\u00e4glat av hans karakt\u00e4r, format av hans val och inspirerat av hans skepnad\u201d (citerat ur\u00a0Pierre Teilhard de Chardin och Louis Massignon<\/em>, s. 59).<\/p>\n

Om sin egen insats och sitt eget arbete skriver Teilhard de Chardin f\u00f6ljande:<\/p>\n

\u201d… Allt som r\u00f6r sig mot materiell tillv\u00e4xt fr\u00e4mjar i sista hand anden, och allt som r\u00f6r sig mot andlig tillv\u00e4xt fr\u00e4mjar i sista hand Kristus. F\u00f6ljaktligen \u2026 har jag gl\u00e4djen att tro att mitt arbetes frukter \u00e4r n\u00e5got som Kristus v\u00e4ntar p\u00e5 \u2026\u201d (citerat ur\u00a0Pierre Teilhard de Chardin och Louis Massignon<\/em>, s. 62)<\/p>\n

I samma bok, under rubriken \u201dDen gudomliga milj\u00f6n\u201d, talar Teilhard de Chardin om ett allomfattande mysterium som han kallar \u201dv\u00e4rldens skapande f\u00f6renings mysterium\u201d en \u201dpleromisering\u201d (fullhet), d\u00e4r Kristus \u00e4r den lysande mittpunkten.<\/p>\n

\u201dDet skymtar ett slags \u201dtredje kristusnatur\u201d (om jag f\u00e5r vara dj\u00e4rv nog att s\u00e4ga s\u00e5!) mellan \u00e5 ena sidan Ordet och \u00e5 andra sidan m\u00e4nniskan Jesus \u2013 en som \u00f6verallt st\u00e5r att finna i Paulus skrifter: den totale och totaliserande Kristus, i vilken det m\u00e4nskliga, individuella element som f\u00f6ddes av Maria genom uppst\u00e5ndelsens f\u00f6rvandlingskraft lyfts upp till att bli inte bara ett kosmiskt element, utan den yttersta psykiska mittpunkten f\u00f6r sammanfattningen av hela universum\u201d (citerat ur\u00a0Pierre Teilhard de Chardin och Louis Massignon<\/em>, s. 62).<\/p>\n

Det som Teilhard de Chardin beskriver som en \u201dtredje kristusnatur\u201d tolkar jag som Martinus beskrivning av Kristi \u00e5terkomst, vilket \u00e5terigen \u00e4r det samma som utvecklandet av kosmiska medvetandet.<\/p>\n

\"\"<\/a>\u201d\u2019Kristi \u00e5terkomst\u2019 betyder allts\u00e5 egentligen endast \u2019kosmiskt medvetande\u2019. Med det kosmiska medvetandet har m\u00e4nniskan n\u00e5tt det utvecklingsstadium, d\u00e4r hon till\u00e4gnat sig den mentala frigjordhet, den f\u00f6rm\u00e5ga att se med kosmisk klarsyn och den k\u00e4rlek eller lust att osj\u00e4lviskt \u00e4lska och skapa fred och gl\u00e4dje f\u00f6r sina medv\u00e4sen och sin omgivning, som Kristus manifesterade. Att erfara \u2019Kristi \u00e5terkomst\u2019 \u00e4r allts\u00e5 detsamma som att bli berikad med det medvetande som f\u00f6rvandlade \u2019Jesus fr\u00e5n Nasaret\u2019 till \u2019Kristus\u2019. Och p\u00e5 s\u00e5 vis blir alla m\u00e4nniskor med den stora f\u00f6delsen f\u00f6rvandlade. Fr\u00e5n att vara en \u2019Jesus fr\u00e5n Nasaret, f\u00f6dd i krubban\u2019, vilket vill s\u00e4ga: en person f\u00f6dd bland folkets allm\u00e4nhet utan n\u00e5gon synlig yttre glans, blir varje jordm\u00e4nniska genom den stora f\u00f6delsen f\u00f6rvandlad till en Kristus\u201d (Martinus,\u00a0Livets Bog,<\/em> del 5, st. 1893).<\/p>\n

Vi har i detta blogginl\u00e4gg f\u00e5tt en liten inblick i Teilhard de Chardins fascinerande utvecklingsl\u00e4ra. Det \u00e4r en l\u00e4ra som har, vill jag mena, f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt m\u00e5nga likheter med Martinus v\u00e4rldsbild. B\u00e5da beskriver m\u00e4nniskans medvetandeutveckling, vars slutm\u00e5l \u00e4r ett totalt uppg\u00e5ende i det kosmiska kristusmedvetandet. Det jag tycker \u00e4r fascinerande med vetenskapsmannen, teologen och mystikern Teilhard de Chardin, \u00e4r hans djupg\u00e5ende insikter i det gudomliga mysteriet (hos honom sammanfattat i begreppet \u201dden kosmiske Kristus\u201d); insikter framkomna utan ett kosmiskt medvetande. Genom Teilhard de Chardin, som ett exempel p\u00e5 en nutida mystikers upplevelse av det gudomliga, f\u00e5r vi allts\u00e5 en bekr\u00e4ftelse p\u00e5 att den v\u00e4xande insikten om himmelska ting \u00e4r n\u00e5got som kommer en m\u00e4nniska till del, allteftersom hon utvecklas k\u00e4nslom\u00e4ssigt och intellektuellt. Teilhard de Chardins exempel visar oss ocks\u00e5 att utvecklingen fram emot kosmiska insikter g\u00e5r via en \u00f6kad humanitet och k\u00e4rleken till n\u00e4stan, vilket s\u00e5 sm\u00e5ningom resulterar i en eller flera kosmiska glimtar. Vi kan d\u00e4rmed, varenda en av oss, med f\u00f6rtr\u00f6stan se ljust p\u00e5 framtiden och med sp\u00e4nning inv\u00e4nta avsl\u00f6jandet av de kosmiska hemligheter som Gud har i beredskap f\u00f6r oss, i takt med v\u00e5r egen v\u00e4xande humana f\u00f6rm\u00e5ga som m\u00f6jligg\u00f6r detta att k\u00e4nna k\u00e4rlek till v\u00e5r n\u00e4sta och att praktisera ett osj\u00e4lviskt handlande eller tj\u00e4nande i vardagen. Eller som\u00a0Teilhard de Chardin s\u00e5 klokt uttrycker saken:<\/p>\n

\u201dV\u00e4rldens utv\u00e4g, framtidens port, ing\u00e5ngen till det \u2019\u00f6verm\u00e4nskliga\u2019 \u00f6ppnar sig varken f\u00f6r n\u00e5gra f\u00e5 gynnade individer eller f\u00f6r ett ensamt folk<\/em>, som skulle vara utvalt framf\u00f6r andra.<\/em> Portarna \u00f6ppnar sig f\u00f6rst n\u00e4r<\/em> alla tillsammans skjuter p\u00e5 i en riktning d\u00e4r <\/em>alla kan f\u00f6renas\u00a0\u2013 f\u00f6r att till sist n\u00e5 sin full\u00e4ndning i en jordens andliga f\u00f6rnyelse\u201d\u00a0<\/em>(Teilhard de Chardin,\u00a0Fenomenet m\u00e4nniskan<\/em>, s. 6, Alhambra 2007).<\/p>\n

Lars Palerius, november 2018<\/p>\n

 <\/p>\n

\"\"<\/a>Kort biografi<\/strong><\/p>\n

Pierre Teilhard de Chardin,1881\u20131955, var en fransk jesuitpr\u00e4st, filosof och geolog. \u00c5ren 1926\u201346 bedrev han omfattande geologiska och paleontologiska unders\u00f6kningar i Kina, som omfattade bl.a. fyndet av Pekingm\u00e4nniskan i slutet av 1920-talet. I sitt f\u00f6rfattarskap str\u00e4vade Teilhard de Chardin efter att f\u00f6rena kristendomen och den naturvetenskapliga utvecklingsl\u00e4ran i en omdiskuterad helhetssyn som skrevs ner bl.a. i huvudverket Le Ph\u00e9nom\u00e8ne humain<\/em>\u00a0skrivet omkring 1940 men belagt med publiceringsf\u00f6rbud av romersk-katolska kyrkan och d\u00e4rf\u00f6r utgivet postumt f\u00f6rst 1955. Verket gavs ut i svensk \u00f6vers\u00e4ttning 1961 under titeln Fenomenet m\u00e4nniskan<\/em>. Fr\u00e5n 1951 var Teilhard de Chardin verksam inom ramen f\u00f6r paleontologisk forskning vid Wenner-Gren Foundation for Anthropological Research i New York.<\/p>\n

K\u00e4llangivelse: Nationalencyklopedin<\/em>, Pierre Teilhard de Chardin. http:\/\/www.ne.se\/uppslagsverk\/encyklopedi\/l\u00e5ng\/pierre-teilhard-de-chardin<\/p>\n

 <\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

<\/span><\/div>
<\/div><\/div><\/div><\/div>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Hur formas v\u00e5r tro eller uppfattning om v\u00e4rlden? Vad \u00e4r det som g\u00f6r att vi faller f\u00f6r just den l\u00e4ran,<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":2842,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"colormag_page_container_layout":"default_layout","colormag_page_sidebar_layout":"default_layout","footnotes":""},"class_list":["post-2813","page","type-page","status-publish","has-post-thumbnail","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2813","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2813"}],"version-history":[{"count":48,"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2813\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2916,"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2813\/revisions\/2916"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/2842"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2813"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}