{"id":2923,"date":"2018-11-16T06:45:19","date_gmt":"2018-11-16T06:45:19","guid":{"rendered":"http:\/\/kosmologipodden.se\/?page_id=2923"},"modified":"2020-06-06T07:08:31","modified_gmt":"2020-06-06T07:08:31","slug":"att-gora-motstand-eller-inte-gora-motstand-%e2%88%92-det-ar-fragan","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/kosmologipodden.se\/?page_id=2923","title":{"rendered":"Att g\u00f6ra motst\u00e5nd eller inte g\u00f6ra motst\u00e5nd \u2212 det \u00e4r fr\u00e5gan"},"content":{"rendered":"

En betraktelse \u00f6ver pr\u00e4sten och motst\u00e5ndsmannen Dietrich Bonhoeffers liv i ljuset av Martinus analyser av f\u00f6rsvarsv\u00e4sens och fredsv\u00e4sens mentalitet och handlingss\u00e4tt<\/em><\/p>\n

\"\"<\/a>
Dietrich Bonhoeffer<\/figcaption><\/figure>\n

Den tyske pr\u00e4sten och motst\u00e5ndsmannen Dietrich Bonhoeffer avr\u00e4ttades i gryningen den 9 april 1945 i koncentrationsl\u00e4gret Flossenb\u00fcrg, efter att ha d\u00f6mts till h\u00f6gf\u00f6rr\u00e4deri mot den nazistiska staten f\u00f6r medverkan i det s\u00e5 kallade 20 juli-attentatet 1944 mot Adolf Hitler. Han hade d\u00e5 sedan 1933 varit aktiv motst\u00e5ndare till nazisternas politik och deras f\u00f6rf\u00f6ljelse av judarna.<\/p>\n

Bonhoeffers moraliska v\u00e4gval \u00e4r intressant att betrakta ur ett Martinusperspektiv. Vad motiverar och hur r\u00e4ttf\u00e4rdigar en lutheransk pr\u00e4st och teolog sin medverkan i attentatsplanerna att d\u00f6da Adolf Hitler? Hur g\u00e5r detta st\u00e4llningstagande ihop med att \u201dv\u00e4nda andra kinden till\u201d (Matt. 5:38\u221239)?<\/p>\n

Bonhoeffer var en m\u00e5ngfacetterad gestalt. Som Torbj\u00f6rn Johansson ber\u00e4ttar i boken\u00a0Dietrich Bonhoeffer, perspektiv p\u00e5 hans liv, teologi och kyrkokamp<\/em> (F\u00f6rsamlingsf\u00f6rlaget, 2007), tillh\u00f6rde hans familj en akademisk och kulturell elit, d\u00e4r den tyska kulturen satt i h\u00f6gs\u00e4tet. Fadern hette Karl Bonhoeffer och var professor i psykiatri och direkt\u00f6r vid en nervklinik vid universitetssjukhuset\u00a0 Charit\u00e9 i Berlin. Hans mor hette Paula och var l\u00e4rarinna.\u00a0Familjen Bonhoeffer gick inte i kyrkan, men barnen d\u00f6ptes och konfirmerades. P\u00e5 julafton l\u00e4ste modern ur Julevangeliet och p\u00e5 ny\u00e5rsafton texten till psalmen \u201dNun lasst uns gehn und treten\u201d. Men trots det religi\u00f6sa inslaget vid de stora helgerna, dominerades hemmet av en borgerlig, icke-religi\u00f6s akademisk atmosf\u00e4r.\u00a0Dietrich var en god pianist och hans f\u00f6r\u00e4ldrar undrade om han inte skulle \u00e4gna sig \u00e5t musiken. Bonhoeffer var dock redan i sj\u00e4tte klass klar \u00f6ver att han ville l\u00e4sa teologi. Han beskriver sj\u00e4lv sitt v\u00e4gval och om hur han vacklar mellan sj\u00e4lvupptagenhet och en \u00f6nskan om att ge sig sj\u00e4lv till n\u00e5got stort och viktigt i en halvfiktiv, sj\u00e4lvbiografisk novell fr\u00e5n 1932:<\/p>\n

\u201dHan rodnade n\u00e4r han en dag i sj\u00e4tte klass tyst svarade p\u00e5 l\u00e4rarens fr\u00e5ga om framtidsplaner, att han ville l\u00e4sa teologi. Han gl\u00f6mde till och med att resa sig upp, s\u00e5 snabbt kom svaret \u00f6ver hans l\u00e4ppar. Att st\u00e5 i centrum f\u00f6r l\u00e4rarens och hela klassens uppm\u00e4rksamhet, och dessutom s\u00e5 pl\u00f6tsligt beh\u00f6va svara p\u00e5 en fr\u00e5ga som var s\u00e5 personlig, knuffade ut honom p\u00e5 en arena mittemellan f\u00e5f\u00e4nga och \u00f6dmjukhet \u2026 [\u2026 ] D\u00e4r stod han i tillvarons mittpunkt som en profet, en v\u00e4gledare med kunskap och ideal, och de andra m\u00e5ste tystna och h\u00f6ra p\u00e5, medan den Evige lyste \u00f6ver hans ord och hans huvud. Det var d\u00e5 han b\u00f6rjade sk\u00e4mmas igen. Han k\u00e4nde igen sin hoppl\u00f6sa sj\u00e4lvupptagenhet. Hur ofta hade han inte f\u00f6rs\u00f6kt k\u00e4mpa ner den! Men den kr\u00f6p alltid in bakv\u00e4gen, och nu f\u00f6rst\u00f6rde den det h\u00e4r \u00f6gonblickets gl\u00e4dje\u201d\u00a0(citerat ur Ylva Eggehorn, Att ta ansvar f\u00f6r Gud<\/em>, Bokf\u00f6rlaget Cordia, 2004, s. 46).<\/p>\n

Vi anar h\u00e4r den inre kamp som redan i unga \u00e5r tycks ha pr\u00e4glat Bonhoeffers liv: lusten att synas och h\u00f6ras, att vilja utr\u00e4tta n\u00e5got i det godas namn, i kombination med djup f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r \u00f6dmjukhetens motsatta sinnelag; detta att inte ta plats f\u00f6r sakens egen skull, inte styra och st\u00e4lla med andra, inte briljera med sitt kunnande och d\u00e4rmed l\u00e5ta h\u00f6gmodet f\u00e5r fritt spelrum.<\/p>\n

\"\"<\/a>Efter teologistudier i Th\u00fcringen och Berlin blev Bonhoeffer privatdocent och evangelisk-luthersk pastor. Som framg\u00e5r av Eric Metaxas bok\u00a0Bonhoeffer, pr\u00e4st, martyr, spion<\/em> (Libris f\u00f6rlag, 2015), gjorde Dietrich m\u00e5nga utlandsresor, bland annat till Italien, Nordafrika, Spanien, USA, Kuba, England och Sverige. Bonhoeffer studerade ocks\u00e5 ett \u00e5r vid \u201dUnion Theological Seminary\u201d i New York 1930\/31, d\u00e4r han kn\u00f6t viktiga v\u00e4nskapskontakter. Bes\u00f6ken p\u00e5 s\u00f6ndagseftermiddagarna i Baptist Church i Harlem gjorde ett starkt intryck p\u00e5 Bonhoeffer, inte minst genom framf\u00f6randet av negro spirituals<\/em> under gudstj\u00e4nsterna (Metaxas, 2015). H\u00e4r f\u00f6rst\u00e4rktes Bonhoeffers \u00f6vertygelse om musikens centrala betydelse under gudstj\u00e4nsten. Bonhoeffer inf\u00f6rskaffade skivinspelningar med negro spirituals<\/em>, som han sedan tog med tillbaka till Tyskland. I b\u00f6rjan av 1930-talet f\u00f6rel\u00e4ste Bonhoeffer som privatdocent vid Berlins universitet. N\u00e5gon g\u00e5ng under den h\u00e4r tiden h\u00e4nde n\u00e5got med hans andliga utveckling. Bonhoeffer skriver i ett brev till en v\u00e4n att han f\u00f6rst kastade sig in i arbetet p\u00e5 ett okristligt s\u00e4tt och att hans \u00e4regirighet gjorde livet sv\u00e5rt f\u00f6r honom. Bonhoeffer upplevde att han f\u00f6rlorade m\u00e4nniskors k\u00e4rlek och f\u00f6rtroende. Han skriver i brevet att han k\u00e4nde sig ensam och \u00f6verl\u00e4mnad \u00e5t dig sj\u00e4lv:<\/p>\n

\u201dD\u00e5 kom n\u00e5got annat, n\u00e5got som har f\u00f6r\u00e4ndrat och kastat om mitt liv \u00e4nda tills idag. Jag kom f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen till Bibeln. Det \u00e4r ocks\u00e5 mycket sv\u00e5rt att s\u00e4ga. Jag har ofta predikat, jag hade sett mycket av kyrkan och talat och skrivit om den \u2013 och jag hade \u00e4nnu inte blivit kristen, utan var helt vilt och ob\u00e4ndigt min egen herre. [\u2026] Jag hade heller aldrig, eller mycket s\u00e4llan, bett. Jag var i all \u00f6vergivenhet helt n\u00f6jd med mig sj\u00e4lv. Fr\u00e5n detta har Bibeln och i synnerhet Bergspredikan befriat mig. Sedan dess har allt blivit annorlunda\u201d (citerat ur Johansson,\u00a0Dietrich Bonhoeffer, perspektiv p\u00e5 hans liv, teologi och kyrkokamp,<\/em> 2007, s.24\u221225).<\/p>\n

Om denna inre f\u00f6rvandling ville Bonhoeffer inte prata. F\u00f6r\u00e4ndringen visade sig i st\u00e4llet i hans dagliga liv och i hans s\u00e4tt att undervisa. Bonhoeffers nyvunna fromhet, tillsammans med hans teologiska sk\u00e4rpa och hans vida kulturf\u00f6rst\u00e5else, gjorde ett starkt intryck p\u00e5 omgivningen (Johansson, 2007).<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

I och med Hitlers makt\u00f6vertagande januari 1933, ville Bonhoeffer helt g\u00e5 in f\u00f6r att f\u00f6rnya kyrkan och pr\u00e4st\u00e4mbetet. Bonhoeffer ser hur den nazistiska regimen sakta men s\u00e4kert tar \u00f6ver den tyska samh\u00e4llskroppens sociala och byr\u00e5kratiska strukturer. Den 30 januari 1933 utn\u00e4mndes Hitler till rikskansler och efter riksdagsbranden den 27 februari satte han den tyska r\u00e4ttsstaten ur spel. D\u00e4refter inf\u00f6rdes den ena str\u00e4nga lagen efter den andra med inskr\u00e4nkningar av judarnas medborgerliga r\u00e4ttigheter, som till slut n\u00e4ra nog innebar deras f\u00f6rintelse. Bonhoeffer var en av de f\u00f6rsta som reagerade mot detta. Den 15 april f\u00f6rfattade han skriften \u201dKyrkan inf\u00f6r judefr\u00e5gan\u201d \u2212 en kraftig protest mot denna paragraf, som publicerades i juni samma \u00e5r. Att Bonhoeffer reagerade s\u00e5 snabbt mot arierparagrafen, hade personliga orsaker (Johansson, 2007, s. 27). B\u00e5de Bonhoeffers sv\u00e5ger Gerhard Leibholz, som var professor vid universitetet i G\u00f6ttingen och hans n\u00e4ra v\u00e4n Franz Hildebrandt, som var pastor, drabbades av denna paragraf och tvingades senare l\u00e4mna Tyskland (Johansson, 2007).<\/p>\n

Det nazistiska, byr\u00e5kratiska maskineriet malde p\u00e5, och den 15 september 1935 inf\u00f6rdes de s\u00e5 kallade N\u00fcrnberglagarna; tv\u00e5 lagar som s\u00e4rskilde judarna fr\u00e5n de \u201dariska\u201d tyska medborgarna. Enligt den f\u00f6rsta lagen f\u00f6rlorade judarna sitt tyska medborgarskap, och den andra lagen f\u00f6rbj\u00f6d \u00e4ktenskap och sexuella f\u00f6rbindelser mellan judar och icke-judar. Dessa lagar fick ett till\u00e4gg den 14 november d\u00e5 judarna f\u00f6rlorade sin r\u00f6str\u00e4tt.<\/p>\n

Bonhoeffers engagemang f\u00f6r motst\u00e5ndet mot den nazistiska regimen kan ses mot bakgrund av att han var starkt p\u00e5verkad av sin uppv\u00e4xtmilj\u00f6. Hans familj och andra personer i v\u00e4nskapskretsen var motst\u00e5ndare till Hitlerregimen (Metaxas, 2015). Onsdagen den 1 februari 1933 h\u00f6ll Bonhoeffer ett anf\u00f6rande i radio vid Potsdamerstrasse radiostation med rubriken \u201dDen yngre generationens f\u00f6r\u00e4ndrade syn p\u00e5 ledarskap\u201d.\u00a0Detta tal tog upp de grundl\u00e4ggande problemen med ett ledarskap lett av en F\u00fchrer<\/em>. Bonhoeffer f\u00f6rklarade att en s\u00e5dan ledare \u201dofr\u00e5nkomligen blir en idol och en som leder fel\u201d (citerat ur Metaxas, 2015, s. 69). Talet avbr\u00f6ts innan Bonhoeffer var klar.<\/p>\n

Arierparagrafen fr\u00e5n april 1933 g\u00e4llde inte till att b\u00f6rja med kyrkan. Men redan den 24 augusti 1933 besl\u00f6t en provinsialsynod i Brandenburg, d\u00e4r den naziv\u00e4nliga kyrkor\u00f6relsen Deutsche Christen<\/em>\u00a0(\u201dTyska Kristna\u201d) hade majoritet, att arierparagrafen \u00e4ven skulle inf\u00f6ras i kyrkan och Deutsche Christen<\/em> framst\u00e4llde ett f\u00f6rslag om detta till den preussiska generalsynoden. Det medf\u00f6rde att Bonhoeffer f\u00f6rfattade en skrift som var ett polemiskt angrepp mot Deutsche Christen.<\/em> Den tilltagande nazifieringen av kyrkan gjorde att Bonhoeffer ansl\u00f6t sig till r\u00f6relsen Bekennende Kirche<\/em> (\u201dBek\u00e4nnelsekyrkan\u201d). Den var en r\u00f6relse som verkade f\u00f6r att motarbeta kyrkans anpassning till nationalsocialismen. Som en f\u00f6ljd av detta beslut skrev Bonhoeffer ett brev till en v\u00e4n den 12 juli 1934:<\/p>\n

\"\"<\/a>\u201dDet finns inga anspr\u00e5k, eller ens en \u00f6nskan, att vara en fri kyrka bredvid rikskyrkan. Men det finns ett anspr\u00e5k p\u00e5 att vara den enda teologiskt och juridiskt legitima evangeliska kyrkan i Tyskland… \u201d (Citerat ur Johansson, 2007, s. 28).<\/p>\n

Bonhoeffer menade att den nazistinfluerade tyska rikskyrkan som Hitler \u00f6nskade skapa, Nationale Reichskirche<\/em> (\u201dNationella Rikskyrkan\u201d), f\u00f6rr\u00e5dde evangeliet i och med att den blev en kanal f\u00f6r en nazistiskt inspirerad, f\u00f6rvr\u00e4ngd arisk \u201dteologi\u201d. 1933 antydde Hitler att han inte t\u00e4nkte g\u00f6ra n\u00e5gra s\u00e4rskilda ingripanden mot pr\u00e4ster. De flesta pr\u00e4ster var \u00f6vertygade att han var p\u00e5 deras sida, eftersom Hitler hade uttalat sig positivt om kristen tro \u00e4nda fr\u00e5n starten av sin politiska karri\u00e4r:<\/p>\n

\u201d\u00c5r 1922 h\u00f6ll han ett tal d\u00e4r han kallade Jesus f\u00f6r\u00a0\u2019v\u00e5r st\u00f6rsta ariska hj\u00e4lte\u2019. Att f\u00e5 ihop bilden av den judiske Jesus med en arisk hj\u00e4lte \u00e4r inte mer bef\u00e4ngt \u00e4n att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 ihop Hitlers ideal \u2013 den h\u00e4nsynsl\u00f6sa nietzscheanska \u00dcbermensch<\/em>\u00a0\u2212 med den \u00f6dmjuka sj\u00e4lvuppoffrande Kristus. Eftersom Hitler inte hade n\u00e5gon annan religion \u00e4n sig sj\u00e4lv, var hans motst\u00e5nd mot kristen tro och kyrka mindre ideologisk \u00e4n praktisk\u201d (Metaxas, 2015, s. 82).<\/p>\n

Ledande nazister som bl.a. Heinrich Himmler, Alfred Rosenberg och Reinhard Heydrich var starkt emot kristendomen (Metaxas, 2015). De ville ers\u00e4tta den med en egen religion; de ville utpl\u00e5na kristen tro i Tyskland och ers\u00e4tta den med de nazistiska extremisternas nya hedniska religion. Alfred Rosenberg, som bek\u00e4nde sig som hedning, var mest aktiv n\u00e4r det g\u00e4llde etablerandet av den nya religionen. Han utarbetade ett 30 punkters program f\u00f6r Nationale Reichskirche<\/em>\u00a0med Hitlers godk\u00e4nnande. Nedan f\u00f6ljer ett par av punkterna som med all \u00f6nskv\u00e4rd tydlighet visar vad Nationale Reichskirche<\/em> st\u00e5r f\u00f6r och dess planer f\u00f6r framtiden (Metaxas, 2015).<\/p>\n

13. Den nationella kyrkan kr\u00e4ver att man omedelbart upph\u00f6r med att publicera och sprida Bibeln i Tyskland.<\/em>
\n18. Den nationella kyrkan kommer att rensa bort alla krucifix, Biblar och helgonbilder fr\u00e5n sina altaren.<\/em>
\n19. P\u00e5 altarna skall inget annat finnas \u00e4n Mein Kampf (f\u00f6r den tyska nationen och allts\u00e5 f\u00f6r Gud den heligaste boken) och till v\u00e4nster om altaret ett sv\u00e4rd.<\/em>
\n30. Den dag den grundas skall det kristna korset avl\u00e4gsnas fr\u00e5n alla kyrkor, katedraler och kapell \u2026 och det skall ers\u00e4ttas med den enda o\u00f6vervinnerliga symbolen, hakkorset (citerat ur Metaxas, 2015, s. 83).<\/em><\/p>\n

\"\"<\/a>Ur ett Martinusperspektiv kan vi konstatera att ovanst\u00e5ende punkter vittnar om en \u00f6nskan fr\u00e5n nazisternas sida att etablera en satanisk kyrka; en \u201dkyrka\u201d med dyrkan av urgamla hedniska, starka och v\u00e5ldsamma gudar. Hitlerismen \u00e4r inget annat \u00e4n ett uppblossande av den bloddrypande dikaturprincip som var r\u00e5dande p\u00e5 jorden m\u00e5nga sekler tillbaka i tiden. Nazismen mellan \u00e5ren 1933\u22121945 i Tyskland representerade dj\u00e4vulsmedvetande i renkultur. Det besinningsl\u00f6sa utrotandet av judarna och andra \u201do\u00f6nskade element\u201d \u00e5terspeglar forna tiders dyrkande att m\u00f6rka v\u00e4rlds\u00e5terl\u00f6sare och inslagen av m\u00e4nniskooffer i de hedniska riterna.<\/p>\n

Bonhoeffer fick 1934 uppdraget att leda de alternativa, inofficiella pastorsutbildningarna i \u201dBek\u00e4nnelsekyrkans\u201d regi i den lilla orten Finkenwalde. En verksamhet som st\u00e4ngdes av Gestapo i september 1937. Bonhoeffer fortsatte nu att utbilda pastorer i Hinterpommern i mindre skala fram till 1940. Utbildningen stoppades \u00e4ven den av Gestapo. Samma \u00e5r belades Bonhoeffer med talf\u00f6rbud f\u00f6r volkszersetzende T\u00e4tigkeit<\/em> (\u201dfolkomst\u00f6rtande verksamhet\u201d). Hans egna ord vittnar om hans f\u00f6rtvivlan \u00f6ver den sv\u00e5ra perioden i hans land:<\/p>\n

\u201dJag m\u00e5ste ta mig igenom denna sv\u00e5ra period i v\u00e5rt lands historia tillsammans med de kristna i Tyskland \u2026 Kristna i Tyskland st\u00e4lls inf\u00f6r det fruktansv\u00e4rda valet att antingen efterstr\u00e4va nationens nederlag f\u00f6r att kristen civilisation ska kunna \u00f6verleva, eller efterstr\u00e4va nationens seger och d\u00e4rmed tillintetg\u00f6ra v\u00e5r civilisation. Jag vet vilket av alternativen jag m\u00e5ste v\u00e4lja, men jag kan inte g\u00f6ra valet med tillf\u00f6rsikt\u201d (Dietrich Bonhoeffer till v\u00e4nnen Reinhold Niebuhr i juli 1939; citerat ur Metaxas, 2015, s. 133).<\/p>\n

\u00c5r 1938 arresterades Bonhoeffer av Gestapo vid ett m\u00f6te i Bek\u00e4nnelsekyrkan tillsammans med ett 20-tal andra. Bonhoeffer f\u00f6rh\u00f6rdes i Gestapos h\u00f6gkvarter p\u00e5 Alexanderplatz i sju timmar innan han sl\u00e4pptes. Han blev nu bannlyst i Berlin. Bonhoeffers fars position som professor gjorde det m\u00f6jligt f\u00f6r honom att \u00f6vertala Gestapo att l\u00e5ta bannlysningen enbart g\u00e4lla tj\u00e4nst och arbete. Bonhoeffer kunde genom detta ingripande fr\u00e5n faderns sida fortfarande resa till Berlin som privatperson.<\/p>\n

\"\"<\/a>Kristallnatten den 9 november 1938 skakade om Bonhoeffer. Vetskapen om vad judarna fick utst\u00e5 efter Kristallnatten \u00e5stadkom en stark inre rastl\u00f6shet och en helig vrede hos Bonhoeffer, som en v\u00e4n till honom mindes det:<\/p>\n

\u201dI sin Bibel l\u00e4ste Bonhoeffer den dagen Psaltaren 74. Det var den text han r\u00e5kade ha mediterat \u00f6ver. Det han l\u00e4ste skakade honom. Med sin penna gjorde han en vertikal markering i marginalen, med ett utropstecken intill. Han str\u00f6k ocks\u00e5 under sista h\u00e4lften av vers 8: \u2019Sie verbrennen alle H\u00e4user Gottes im Lande.\u2019 (\u2019De br\u00e4nner ner alla Guds hus i landet\u2019.) Vid den versen skrev han: \u20199.11.38\u2019. Det var d\u00e5 Bonhoeffer fick sambandet klart f\u00f6r sig: att lyfta sin hand mot judarna var att lyfta sin hand mot Gud sj\u00e4lv. Nazisterna angrep Gud n\u00e4r de angrep hans folk.\u201d [\u2026] Det \u00e4r om\u00f6jligt att s\u00e4ga n\u00e4r Bonhoeffer ansl\u00f6t sig till konspirationen, fr\u00e4mst d\u00e4rf\u00f6r att han alltid fanns i dess mitt, redan innan den ens kunde kallas en konspiration. Familjen Bonhoeffer umgicks med m\u00e5nga personer med makt och myndighet, av vilka flera delade deras syn p\u00e5 Hitler\u201d (citerat ur Metaxas, 2015. s. 140\u2212141).<\/p>\n

Redan fr\u00e5n 1933 fanns allts\u00e5 Bonhoeffer mitt ibland de kretsar som \u00f6nskade konspirera mot Hitler. Bland dessa personer fanns hans egen sv\u00e5ger Hans von Dohnanyi, som arbetade under Reichsjustizminister<\/em>\u00a0(riksjustitieminister) Franz G\u00fcrtner och som d\u00e4rigenom fick full insyn i vad som f\u00f6regick i den inre kretsen av nazistledarna. N\u00e4r kriget mot Polen startade 1939 ombads Franz G\u00fcrtner av general Wilhelm Canaris, som var chef f\u00f6r die Abwehr <\/em>(den tyska underr\u00e4ttelseavdelningen) att sammanst\u00e4lla en dokumentation \u00f6ver illd\u00e5den som begicks av SS Einsatzgruppen<\/em>\u00a0i Polen (Metaxas, 2015). Genom dessa kontakter fick Bonhoeffer och hans familj tidigt information om massmorden i Polen och det systematiska nedbr\u00e4nnandet av synagogorna d\u00e4r, l\u00e5ngt innan det kom till allm\u00e4nhetens k\u00e4nnedom (Metaxas, 2015).<\/p>\n

Ovan har vi n\u00e5gra exempel p\u00e5 de h\u00e4ndelser som kom att p\u00e5verka Bonhoeffers hela existens. Flera liknade skeenden, med \u00e5tf\u00f6ljande ny information om nya illd\u00e5d, f\u00f6ljde p\u00e5 varandra. Bonhoeffers position mitt i den grupp av personer som konspirerade mot Hitler, st\u00e4rkte efter hand hans \u00f6vertygelse om n\u00f6dv\u00e4ndigheten av hans egen aktiva medverkan. Som tidigare beskrivits av en v\u00e4n till honom, bars Bonhoeffer fram av en \u201dstark inre rastl\u00f6shet och en helig vrede\u201d (Metaxas, 2015). Samtidig \u00e4r det rimligt att anta att han, utifr\u00e5n sin kristna \u00f6vertygelse, drabbades av \u00e5terkommande sj\u00e4lsliga konflikter vad g\u00e4ller efterlevandet av det femte budordet: \u201dDu skall inte dr\u00e4pa.\u201d (Andra Moseboken 20:13, Bibel<\/em> 2000).<\/p>\n

\"\"<\/a>Ett exempel p\u00e5 Bonhoeffers sj\u00e4lsliga strider n\u00e4r g\u00e4ller hans engagemang i konspirationen mot Hitler\u00a0\u2212 genom det inre, v\u00e4xande fredsv\u00e4sendets begynnande mentala inflytande p\u00e5 honom\u00a0\u2212 ser vi n\u00e4r han tr\u00e4ffade den engelske biskopen George Bell i Sigtuna den 31 maj 1942. Ett m\u00f6te som hade stor betydelse f\u00f6r Bonhoeffer. Motst\u00e5ndsgruppen ville att Bell skulle f\u00f6rmedla information till den engelska regeringen om vad som p\u00e5gick i Tyskland; om konspirat\u00f6rernas l\u00e5ngt g\u00e5nga attentatsplaner och om det st\u00f6d som Tyskland beh\u00f6vde av v\u00e4stmakterna f\u00f6r att tills\u00e4tta en ny demokratiskt sinnad regering efter attentatet. (N\u00e5got som den engelska regeringen sa nej till.) Biskop Bell ber\u00e4ttade senare om hur djupt pl\u00e5gad Bonhoeffer var av sitt engagemang i konspirationerna. Han f\u00f6rlorade d\u00e4rigenom sin r\u00e4ttf\u00e4rdighet, som han uttryckte det. Men Bonhoeffer s\u00e5g ingen annan v\u00e4g \u00e4n motst\u00e5ndets v\u00e4g. Hans \u00f6de var d\u00e4rmed beseglat. Eller som f\u00f6rfattaren Metaxas uttrycker det i sin bok om Bonhoeffer n\u00e4r denne v\u00e4l hade gjort sitt v\u00e4gval, v\u00e4l medveten om det sj\u00e4lsliga pris han fick betala f\u00f6r sin medverkan i attentatsplanerna:\u00a0”Bonhoeffer skulle smutsa ner sina h\u00e4nder, inte f\u00f6r att han blivit ot\u00e5lig, utan f\u00f6r att Gud talade till honom om att g\u00e5 vidare i lydnad\u201d (<\/span>Metaxa, 2015,<\/span>\u00a0s. 156).<\/span><\/p>\n

Ett annat exempel som gestaltar den andra sidan i Bonhoeffers psyke, f\u00f6rsvarsv\u00e4sendets mentalitet, illustreras h\u00e4r genom ett av hans mer ber\u00f6mda citat<\/a>:\u00a0\u201dTystnad inf\u00f6r ondskans ansikte \u00e4r sj\u00e4lv ondska. Gud kommer inte att betrakta oss som oskyldiga. Att inte tala \u00e4r att tala. Att inte handla \u00e4r att handla.\u201d<\/p>\n

H\u00e4r vill Bonhoeffer f\u00e5 l\u00e4saren att t\u00e4nka till, f\u00e5 denna att f\u00f6rst\u00e5 att passivitet inf\u00f6r ondskan \u00e4r ett val och ett slags medl\u00f6peri, och att vi inte kommer undan valet att ingripa eller inte ingripa, att tala eller inte tala. Vilket tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4tt vi \u00e4n v\u00e4ljer, s\u00e5 \u00e4r det en form av handling som vi har ett moraliskt ansvar f\u00f6r. S\u00e5 tolkar jag Bonhoeffers citat.<\/p>\n

Gestapo hade redan i oktober 1942 kommit Bonhoeffer p\u00e5 sp\u00e5ren. Bonhoeffer visste att han kunde bli arresterad. I december 1942 talade han med en kollega i kyrkan, som beskriver m\u00f6tet p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt:: \u201dBonhoeffer anf\u00f6rtrodde mig att han var aktivt ansvarig och engagerad i det tyska motst\u00e5ndet mot Hitler och f\u00f6ljde sin moraliska \u00f6vertygelse att\u00a0\u2019det ansvarsfulla agerandet inneb\u00e4r att vara redo att acceptera b\u00e5de skuld och frihet\u2019 (citerat ur Metaxas, 2015,\u00a0s. 188-189). Det sistn\u00e4mnda citatet refererar till Bonhoeffers egen bok\u00a0Ethik (Etik) <\/em>som skrevs mellan 1940 och 1943 och som \u00e4ven sl\u00e5r fast att:\u00a0\u201dOm n\u00e5gon f\u00f6rs\u00f6ker slippa undan skulden i ansvaret s\u00e5 undandrar han sig den yttersta verkligheten i m\u00e4nniskans existens, och d\u00e4rtill tar han avst\u00e5nd f\u00f6r f\u00f6rsoningens mysterium d\u00e4r Kristus b\u00e4r skuld utan synd, och han har ingen del i den gudomliga r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relsen som finns i detta\u201d (Ethik,\u00a0<\/em>citerat ur Metaxas, 2015,\u00a0s. 188-189).<\/p>\n

\"\"<\/a>
Stauffenberg (1907-1944)<\/figcaption><\/figure>\n

Bonhoeffer f\u00f6rde en kv\u00e4ll\u00a0 i november 1942 ett samtal med Werner von Haeften, adjutant till \u00f6verste Claus Schenk von Stauffenberg; en av de ledande konspirat\u00f6rerna bakom det kommande 20-juli attentatet, om begreppen frihet och skuld. Von Haeften var djupt engagerad i attentatsplanerna. Han envisades med att diskutera huruvida det \u00e4r r\u00e4tt eller fel att d\u00f6da Hitler. Von Haeften kunde ta sig till F\u00fchrerns h\u00f6gkvarter med sin revolver och skjuta Hitler. Han visste var och n\u00e4r m\u00f6tena \u00e4gde rum. Han kunde f\u00e5 tilltr\u00e4de dit. S\u00e5 h\u00e4r beskrivs deras samtal:<\/p>\n

\u201dDiskussionen varade i m\u00e5nga timmar. Bonhoeffer menade att skjutande i sig betydde ingenting: man m\u00e5ste vinna n\u00e5got med det, en f\u00f6r\u00e4ndring av helheten, av regimen. Att avr\u00e4tta Hitler var inte till nytta i sig; saker och ting skulle till och med kunna bli v\u00e4rre. Det var detta, sade han, som gjorde motst\u00e5ndsarbetet s\u00e5 sv\u00e5rt, att det d\u00e4r\u00a0\u2019efter\u00e5t\u2019 m\u00e5ste vara noga f\u00f6rberett\u201d (citerat ur Metaxas, 2015, s. 190).<\/p>\n

Werner von Haeften avr\u00e4ttades senare tillsammans med von Stauffenberg p\u00e5\u00a0 kv\u00e4llen den 20 juli 1944, p\u00e5 bef\u00e4lsomr\u00e5det vid Bendlerstrasse. \u00d6gonvittnet s\u00e4ger att han m\u00f6tte d\u00f6den lugnt och modigt (Metaxas, 2015, s. 191).<\/p>\n

Den 5 april 1943 blir Bonhoeffer arresterad av Gestapo. Han f\u00f6rdes till cell 92 i Tegel-f\u00e4ngelset, d\u00e4r han satt i 18 m\u00e5nader. Den 21 juli 1944 h\u00f6r Bonhoeffer p\u00e5 radio om det misslyckade attentatet mot Hitler dagen innan. Han ins\u00e5g vilka konsekvenser det kunde f\u00e5 f\u00f6r hans del (Metaxas 2015). Hans delaktighet i attentatsplanerna mot Hitler var nu k\u00e4nda av Gestapo, bl.a. genom dokumentationen av h\u00e4ndelserna i Polen 1933, vilket innebar att b\u00e5de Bonhoeffer och hans sv\u00e5ger Dohnanyi avsl\u00f6jades. Dohnanyi hade f\u00f6rts till koncentrationsl\u00e4gret i Sachsenhausen den 22 augusti f\u00f6r inblandningen i attentatet och Bonhoeffer f\u00f6rdes den 8 oktober till Gestapo p\u00e5 Prinz-Albrecht-Strasse i Berlin. Han placerades i en cell p\u00e5 2,5 x 1,5 meter, d\u00e4r det fanns inte fanns n\u00e5gon m\u00f6jlighet att se dagsljuset. Den 7 februari 1945 f\u00f6rdes Bonhoeffer till koncentrationsl\u00e4gret Buchenwald och han blev kvar d\u00e4r till den 3 april d\u00e5 han f\u00f6rdes till Flossenb\u00fcrg, som l\u00e5g en och en halv mil \u00f6ster om den lilla staden Weiden (Metaxas 2015).<\/p>\n

P\u00e5 morgonen den 9 april avr\u00e4ttades Bonhoeffer. Innan han f\u00f6rdes till galgen drog Bonhoeffer till sig den engelske medf\u00e5ngen, underr\u00e4ttelseofficeren kapten S. Payne Best. \u201dDetta \u00e4r slutet\u201d, sade han. \u201dF\u00f6r mig \u00e4r det begynnelsen p\u00e5 livet\u201d. L\u00e4gerl\u00e4karen i Flossenb\u00fcrg ber\u00e4ttar l\u00e5ngt senare f\u00f6ljande om Bonhoeffers sista stund i livet:<\/p>\n

\"\"<\/a>\u201dP\u00e5 morgonen den dagen mellan klockan fem och sex f\u00f6rdes f\u00e5ngarna, bland dem amiral Canaris, general Oster, general Thomas och Reichgerichtsrat<\/em> Sack, fr\u00e5n sina celler och krigsr\u00e4ttens dom l\u00e4stes upp f\u00f6r dem. Genom den halv\u00f6ppna d\u00f6rren till ett rum i barackerna s\u00e5g jag pastor Bonhoeffer, som innan han tog av sig f\u00e5ngdr\u00e4kten kn\u00e4b\u00f6jde p\u00e5 golvet och innerligt bad till sin Gud. Jag blev starkt ber\u00f6rd av hur denne \u00e4lskv\u00e4rde man bad, s\u00e5 h\u00e4ngiven och s\u00e5 \u00f6vertygad om att Gud h\u00f6rde hans b\u00f6n. Vid avr\u00e4ttningsplatsen bad han \u00e5ter en kort b\u00f6n och tog sedan stegen upp till galgen, modig och samlad. D\u00f6den intr\u00e4ffade n\u00e5gra sekunder d\u00e4refter. Under de n\u00e4stan femtio \u00e5r som jag arbetat som l\u00e4kare har jag knappast n\u00e5gonsin sett en m\u00e4nniska d\u00f6 s\u00e5 fullst\u00e4ndigt \u00f6verl\u00e5ten till Guds vilja\u201d (citerat ur Metaxas, 2015, s. 261).<\/p>\n

Den gamla och den nya v\u00e4rldsimpulsens moral<\/em><\/p>\n

Dietrich Bonhoeffer tillh\u00f6rde det som Martinus kallar den gamla v\u00e4rldsimpulsen, dvs. de traditionella v\u00e4rldsreligionerna (t.ex. kristendom, buddhism och islam). Bonhoeffers liv \u00e4r extra intressant just f\u00f6r att han levde under den nazistiska eran, d\u00e4r han st\u00e4lldes inf\u00f6r sv\u00e5ra moraliska v\u00e4gval. Jag kommer h\u00e4r att utg\u00e5 fr\u00e5n Bonhoeffers liv och g\u00e4rning och belysa det ur ett Martinusperspektiv utifr\u00e5n artikeln \u201dDen mentala treenigheten\u201d, skriven \u00e5r 1945. I denna artikel\u00a0hittar vi en mycket intressant f\u00f6rklaringsmodell p\u00e5 m\u00e4nniskans etiska och moraliska utvecklingsprocess. Martinus delar in m\u00e4nskligheten i tre huvudgrupper: angreppsv\u00e4sen, f\u00f6rsvarsv\u00e4sen och fredsv\u00e4sen. Mellan dessa tre stadier skiljer det tusentals \u00e5r av utveckling.<\/p>\n

Angreppsv\u00e4sendets naturliga hemvist \u00e4r djurriket, d\u00e4r den starkes r\u00e4tt och egendomsr\u00e4tten \u00e4r den allt dominerade livsprincipen. Att sj\u00e4lv d\u00f6da eller d\u00f6das \u00e4r h\u00e4r utvecklat till C-vetande eller automatfunktion. H\u00e4r \u00e4r muskul\u00e4r styrka och aggressivitet givna betingelser f\u00f6r \u00f6verlevnad. Ja, h\u00e4r g\u00e4ller bokstavligen uttrycket: vinna eller f\u00f6rsvinna. Det \u00e4r det dagliga livets grundf\u00f6ruts\u00e4ttning nummer ett. Hitler och de ledande nazisterna under Bonhoeffers livstid utgjorde sinnebilden f\u00f6r angreppsv\u00e4sen i modern tid, det som Martinus \u00e4ven ben\u00e4mner dj\u00e4vulsmedvetandet.<\/p>\n

Om n\u00e4sta mentala utvecklingssteg, f\u00f6rsvarsmentaliteten, skriver Martinus f\u00f6ljande:<\/p>\n

\u201dEfter hand tr\u00e4nas\u00a0\u2019f\u00f6rsvarsmentaliteten\u2019 dock upp mer och mer, s\u00e5 att den inte bara utg\u00f6r det som \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt f\u00f6r eget behov i sj\u00e4lvbevarelsedriften, utan ocks\u00e5 rent av utg\u00f6r ett \u00f6verskott som g\u00f6r att v\u00e4sendet k\u00e4nner ett behov eller ett beg\u00e4r att \u2019f\u00f6rsvara\u2019 andra. Det kan inte tolerera n\u00e5got som helst i riktning av vad det menar \u00e4r \u2019or\u00e4ttvisa\u2019. Det \u00f6nskar f\u00f6rsvara de svaga som inte sj\u00e4lva kan f\u00f6rsvara sig. Det hoppar i vattnet f\u00f6r att r\u00e4dda en drunknade fr\u00e5n drunkningsd\u00f6den, eller det springer in i ett brinnande hus f\u00f6r att r\u00e4dda individer eller saker fr\u00e5n de f\u00f6rintande l\u00e5gorna, \u00e4ven med fara f\u00f6r sitt eget liv. Det g\u00e5r med i frihetskamper och motst\u00e5ndsr\u00f6relser mot framstormande \u2019herrefolk\u2019 eller v\u00e4sen som har i sinnet att g\u00f6ra andra m\u00e4nniskor till slavar. Ja, dess f\u00f6rsvarsmentalitet kan vara s\u00e5 dominerande att det ocks\u00e5 h\u00e4r ringaktar d\u00f6dsfaran och v\u00e5gar sitt liv f\u00f6r andra. Detta mentala tillst\u00e5nd \u00e4r verkligen st\u00f6rre och fullkomligare \u00e4n \u2019angreppsmentaliteten\u2019\u201d(Martinus, \u201dDen mentala treenigheten\u201d, st. 20.11, Artiklar 1945<\/em>\u22121972<\/em>, V\u00e4rldsbild f\u00f6rlag, 2018).<\/p>\n

\"\"<\/a>Det \u00e4r h\u00e4r jag menar att vi i grova drag kan placera Dietrich Bonhoeffer. Det \u00e4r utifr\u00e5n detta utvecklingsstegs mentala komponenter som han g\u00f6r sitt v\u00e4gval, att medverka i motst\u00e5ndsr\u00f6relsen. Men jag menar ocks\u00e5 att Bonhoeffer hade starka begynnande inslag av ett kommande fredsv\u00e4sens mentala komponenter i sin mentalitet, vilket med all s\u00e4kerhet innebar \u00e5terkommande sj\u00e4lsliga grubblerier och en m\u00e4ngd moraliska \u00f6verv\u00e4ganden att ta st\u00e4llning till f\u00f6r hans del.<\/p>\n

Dietrich Bonhoeffers liv och g\u00e4rning blir h\u00e4r ett exempel p\u00e5 den gamla v\u00e4rldsimpulsens begr\u00e4nsade mentala r\u00e4ckvidd. Bonhoeffers teologiska uppfattning pr\u00e4glades i h\u00f6g grad av den tidsanda och religi\u00f6sa kontext han levde i. Hans vilja att i praktisk handling oms\u00e4tta sina tankar gjorde honom extra f\u00f6rhatlig f\u00f6r nazistregimen.<\/p>\n

I Bonhoeffer teologi fanns det ett starkt inslag av kristologi. F\u00f6r honom var Kristus ett levande, fysiskt exempel p\u00e5 den fullkomliga m\u00e4nniskan. Bonhoeffers m\u00e5l var, som jag l\u00e4ser honom, att i st\u00f6rsta m\u00f6jliga m\u00e5n efterlikna Kristus i tanke och handling. Till och med genom att, i v\u00e4rsta fall, offra sitt eget liv i kampen mot Hitler och f\u00f6r ett fritt Tyskland. Bonhoeffer hade med andra ord inte i f\u00f6rsta hand en idealistisk uppfattning av Gud, vilket \u00e4r vanligt f\u00f6rekommande hos m\u00e5nga kristna mystiker. Bonhoeffer ans\u00e5g, som jag har uppfattat det, att det som beh\u00f6vs \u00e4r ett konkret fysiskt exempel i k\u00f6tt och blod i form av Kristus, som kan hj\u00e4lpa m\u00e4nniskorna att vidta de handlingar som bed\u00f6ms var de b\u00e4sta f\u00f6r helheten och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt vidarebefordra Kristus g\u00e4rningar. Bonhoeffer var allts\u00e5 inne p\u00e5 en annan linje \u00e4n de mystiker som i f\u00f6rsta hand l\u00e4gger vikt vid en transcendent upplevelse av det gudomliga; mystiker som i f\u00f6rsta hand efterstr\u00e4var ett m\u00f6te med Gudomen bortom tid och rum. Bonhoeffer var ingen extatisk mystiker. Jag uppfattar honom som en person med ett mer jordn\u00e4ra, praktiskt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till Gud och framf\u00f6r allt till Kristusgestalten. Hos Bonhoeffer handlar det om en kristendom omsatt i praktiskt handlande.<\/p>\n

\"\"<\/a>Som framg\u00e5r av hans egna teologiska texter, ans\u00e5g Bonhoeffer\u00a0att m\u00f6tet med Gud sker ute i v\u00e4rlden, och d\u00e4r ska kyrkan vara, samt att det kroppsliga och det v\u00e4rldsliga \u00e4r sammanl\u00e4nkat. Bonhoeffer t\u00e4nker sig ocks\u00e5 att Kristus kan f\u00f6rl\u00e5ta honom f\u00f6r att han har burit samma b\u00f6rdor och d\u00e4rigenom upplevt den litenhet som Bonhoeffer sj\u00e4lv stundtals f\u00f6rmodligen kunde identifiera sig med. Bonhoeffer ans\u00e5g att Kristus inte kom till v\u00e4rlden f\u00f6r att ge oss en ny religion, utan f\u00f6r att ge oss Gud och livet, och att vi inte ska g\u00f6mma oss bakom n\u00e5gon religion eller gudsbegrepp, utan vi ska handla aktivt och medverka till att g\u00f6ra gott, och framf\u00f6r allt inte skylla p\u00e5 Gud om det uppst\u00e5r motg\u00e5ngar och sv\u00e5righeter. Bonhoeffer menade ocks\u00e5 att tvivlet \u00e4r en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r en sann Gudskontakt. Han s\u00f6kte efter en kroppsligt f\u00f6rankrad Gudsbild med Jesus liv, g\u00e4rning och korsf\u00e4stelse som f\u00f6rebild f\u00f6r sitt eget handlande. En tanke som med all s\u00e4kerhet hj\u00e4lpte honom igenom den sista sv\u00e5ra stunden innan avr\u00e4ttningen.<\/p>\n

Ylva Eggehorn beskriver p\u00e5 ett fint och belysande s\u00e4tt n\u00e5gra av Bonhoeffers karakt\u00e4rsdrag och vad som sker med en m\u00e4nniska n\u00e4r Kristus har blivit dennas andliga centrum i f\u00f6rordet till Bonhoeffers bok\u00a0Efterf\u00f6ljelse<\/em>:<\/p>\n

\u201dDet blir n\u00e4mligen en fr\u00e5ga om att l\u00e4mna v\u00e4rlden f\u00f6r varje m\u00e4nniska som m\u00f6ter Kristus \u2013 men inte att \u2019l\u00e4mna v\u00e4rlden\u2019\u00a0f\u00f6r att uppr\u00e4tta en \u2019religi\u00f6s v\u00e4rld\u2019\u00a0och s\u00e5 fortfarande leva i v\u00e4rlden, utan att verkligen d\u00f6 fr\u00e5n hela sin jag-centrerade existens, det b\u00e4sta s\u00e5v\u00e4l som det s\u00e4msta i den, s\u00e5 att Kristus f\u00e5r leva sitt liv i och genom den m\u00e4nniskan. Bonhoeffer var en myndig m\u00e4nniska. Han var stark, frisk, beg\u00e5vad, v\u00e4lutbildad, han levde r\u00e4ttf\u00e4rdigt och hade ett rikt andligt liv. Men han visste att livet in Kristus varken var en tr\u00f6st f\u00f6r svaga m\u00e4nniskor i livets utkant eller ett heroiskt program att f\u00f6rverkliga. Det finns bara en som kan leva det kristna livet, och det \u00e4r Kristus sj\u00e4lv. N\u00e4r han blir centrum in en m\u00e4nniskas liv, n\u00e4r han blir hennes \u2019nya jag\u2019, finns d\u00e4r ett liv inom henne som inte beh\u00f6ver st\u00f6ttas med \u2019religion\u2019. Det \u00e4r tillr\u00e4ckligt andligt i sig sj\u00e4lvt. N\u00e4r man fullst\u00e4ndigt ha uppgivit att g\u00f6ra sig till n\u00e5gonting s\u00e4rskilt, d\u00e5 kastar man sig helt i Guds armar …\u201d (Ur Ylva Eggehorns f\u00f6rord till boken Efterf\u00f6ljelse<\/em>, s. 15. Verbum F\u00f6rlag AB, 2006) .<\/p>\n

Till sist fr\u00e5gar sig Bonhoeffer f\u00f6ljande i sitt eget f\u00f6rord till boken Efterf\u00f6ljelse<\/em>:<\/p>\n

\"\"<\/a>\u201d\u00c4r det m\u00e5nga eller \u00e4r det f\u00e5 som tillh\u00f6r Jesus? Jesus dog ensam p\u00e5 korset, \u00f6vergiven av sina l\u00e4rjungar. Bredvid honom h\u00e4ngde inte tv\u00e5 av hans trogna utan tv\u00e5 m\u00f6rdare. Men under korset stod de alla, fiender och troende, tvivlande och fega, bespottare och anh\u00e4ngare. Och det var f\u00f6r dem alla Jesus bad i den stunden: \u2019Fader f\u00f6rl\u00e5t dem, ty de vet inte vad de g\u00f6r.\u2019 Guds f\u00f6rbarmande k\u00e4rlek lever mitt bland dess motst\u00e5ndare. Det \u00e4r samma Jesus Kristus som av n\u00e5d kallar oss att f\u00f6lja honom, och som p\u00e5 grund av den n\u00e5den s\u00e4ger till r\u00f6varen p\u00e5 korset i hans sista stund: \u2019I dag skall du vara med mig i paradiset\u2019\u201d(Efterf\u00f6ljelse<\/em>, 2006, s. 26).<\/p>\n

Men utvecklingen stannar inte vid f\u00f6rsvarsv\u00e4sendets mentala h\u00e5llplats, det \u00e4r inte slutstationen f\u00f6r m\u00e4nskligheten. Livet har l\u00e5ngt h\u00f6gre och sk\u00f6nare ideal \u00e4r att g\u00f6ra v\u00e4sendet en stabil f\u00f6rsvarare, till en skicklig frihetsk\u00e4mpe, i ett \u00f6verfallet land, som Martinus skriver i stycke 20.44 i \u201dDen mentala treenigheten\u201d.\u00a0 Vad \u00e4r d\u00e5 enligt Martinus ett fredsv\u00e4sen? I f\u00f6ljande tv\u00e5 citat ur denna artikel f\u00e5r vi en bild av vad detta tredje utvecklingssteg, fredsv\u00e4sendet, representerar:<\/p>\n

\u201dLivet har allts\u00e5 ett l\u00e5ngt h\u00f6gre och sk\u00f6nare ideal \u00e4n just detta att g\u00f6ra v\u00e4sendet till en stabil \u2019f\u00f6rsvarare\u2019, till en skicklig \u2019frihetsk\u00e4mpe\u2019, i ett \u00f6verfallet land. Det kommer att g\u00f6ra alla v\u00e4sen till \u2019stabila f\u00f6rl\u00e5tare\u2019 av sin n\u00e4sta. Det \u00e4r detta \u2019f\u00f6rl\u00e5telsepsyke\u2019 som \u00e4r den tredje mentala enheten, och som nu b\u00f6rjar bli det st\u00f6rsta idealet i den jordm\u00e4nskliga mentalitetens h\u00f6gsta intellektuella sf\u00e4r. [\u2026] \u00c4r det inte denna tredje mentalitetsenhet som \u00e4r den sanna kristendomen? Och \u00e4r det inte just \u2019f\u00f6rsvars-\u2019 och \u2019angreppsmentalitetens\u2019 krigsbevarande moral \u2019synd f\u00f6r synd\u2019, som \u00e4r den sanna \u2019hedendomen\u2019?\u201d (\u201dDen mentala treenigheten\u201d, st. 20.44).<\/p>\n

\u201dDen jordiska m\u00e4nniskans psyke utg\u00f6r allts\u00e5 en mental treenighet. I kraft av sin \u2019angrepps-\u2019 och \u2019f\u00f6rsvarsmentalitet\u2019 \u00e4r hon ett djuriskt och kosmiskt sett primitivt eller \u2019hedniskt\u2019 v\u00e4sen. Men genom sin v\u00e4xande \u2019k\u00e4rlek till n\u00e4stan\u2019 och den \u00e5tf\u00f6ljande degenererande straff- och h\u00e4mndlystnaden mot denna, \u00e4r hon ett uttryck f\u00f6r den sanna \u2019kristendomen\u2019 eller en h\u00f6gre intellektuell kultur. Med k\u00e4rleken till allt och alla i sitt hj\u00e4rta \u00e4r hon ett kosmiskt v\u00e4sen. Hon \u00e4r den begynnande \u2019freden p\u00e5 jorden\u2019\u2019 (\u2019Den mentala treenigheten\u201d, st. 20.46).<\/p>\n

\"\"<\/a>Hos detta fredens v\u00e4sen ser vi den totala kapitulationen vad g\u00e4ller anv\u00e4ndandet av v\u00e5ld som konfliktl\u00f6sningsmedel. H\u00e4r h\u00e4rskar i st\u00e4llet f\u00f6ljande f\u00f6rl\u00e5telsementalitet: \u201d\u00c4lska din n\u00e4sta som dig sj\u00e4lv\u201d, \u201dStick tillbaka dit sv\u00e4rd i skidan\u201d och \u201dFader f\u00f6rl\u00e5t dem, ty de vet inte vad de g\u00f6r.\u201d<\/p>\n

Under samma tid som Bonhoeffer, p\u00e5 en annan plats, satt Martinus och skrev p\u00e5 Livets Bog<\/em>, del 4. Ett gigantiskt mentalt avst\u00e5nd skiljer Martinus och Bonhoeffer \u00e5t. Hos Martinus ser vi ett helt annat mentalt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till den tyska ockupationsmakten \u00e4n vad vi ser hos Bonhoeffer. I kretsen kring Martinus r\u00e5dde, som jag uppfattar det, en lugnare, om \u00e4n inte helt avsp\u00e4nd, inv\u00e4ntan p\u00e5 det kommande krigsslutet. F\u00f6r en person som jag, som inte sj\u00e4lv har upplevt ockupations\u00e5ren i Danmark, \u00e4r det sv\u00e5rt att f\u00f6rest\u00e4lla sig att tyska soldater har g\u00e5tt omkring p\u00e5 omr\u00e5det i Martinus Center i Klint, ja, till och med bott i Villa Rosenberg. Kontrasten mellan den tyska krigsmaskinens mentala niv\u00e5 och de som arbetar med f\u00f6rmedlandet av Martinus v\u00e4rldsbild \u00e4r n\u00e4sta hisnande, ja, den kan v\u00e4l knappast bli st\u00f6rre. Om ockupations\u00e5ren under Sakens tid har S\u00f8ren Hahn skrivit tre intressanta artiklar i Kosmos<\/em> 1994, nr 4\u22126, vilka av utrymmessk\u00e4l inte kan ber\u00f6ras n\u00e4rmare denna g\u00e5ng, men det \u00e4r en l\u00e4sning som rekommenderas varmt f\u00f6r den historieintresserade. Jag kommer f\u00f6r \u00f6vrigt vid ett senare tillf\u00e4lle publicera en ytterligare artikel om f\u00f6rsvars- och fredsv\u00e4sendet. I den kommer jag, bland annat utifr\u00e5n Martinus artikel \u201dFreden\u201d (1945), att i mer generella termer belysa och diskutera fr\u00e5gor kring segrarmakternas roll efter en v\u00e4pnad konflikts slut, polisi\u00e4ra \u00e5tg\u00e4rder vid ingripande mot s\u00e5 kallade kriminella; vad \u00e4r angrepp och vad \u00e4r f\u00f6rsvar, vikten av att s\u00e5 fred om man vill sk\u00f6rda fred, och vad sann kristendom \u00e4r. Kosmisk kemi i teori och praktik.<\/p>\n

Att j\u00e4mf\u00f6ra Bonhoeffers agerande med Martinus inst\u00e4llning och f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till Hitler och den tyska ockupationsmakten, l\u00e5ter sig inte g\u00f6ras annat \u00e4n som ett studieobjekt i moralisk utveckling. Bonhoeffer handlade utifr\u00e5n sin jordm\u00e4nskliga horisont, utifr\u00e5n sin moraliska och religi\u00f6sa \u00f6vertygelse. Martinus \u00e4r en person som har kosmiskt medvetande och som sitter med det kosmiska facit i sin hand. Han har det helikopterperspektiv p\u00e5 tillvaron som Bonhoeffer \u00e4nnu saknar. Om det var r\u00e4tt eller fel det Bonhoeffer gjorde, blir upp till var och en att bed\u00f6ma. Men en sak \u00e4r s\u00e4ker: Alla m\u00e4nniskor g\u00f6r s\u00e5 gott de kan utifr\u00e5n det utvecklingssteg de befinner sig p\u00e5. Och f\u00f6r att verkligen kunna g\u00f6ra en r\u00e4ttvis bed\u00f6mning av en situation, b\u00f6r man nog sj\u00e4lv ha varit med om den. Det \u00e4r alltid l\u00e4tt att vara efterklok och komma med det ena kloka moraliska p\u00e5st\u00e5endet efter det andra, speciellt om man lever i en helt annan, fredligare tid, och har ett intresse f\u00f6r etiska och moraliska fr\u00e5gest\u00e4llningar.<\/p>\n

\"\"<\/a>Jag vill avsluta detta blogginl\u00e4gg med att citera st. 2239 i Livets Bog<\/em>, del 6, samt ett stycke ur Martinus artikel \u201dDen fasta punkten\u00a0\u2212 Kan framtiden undvara Gudomen?\u201d De talar f\u00f6r sig sj\u00e4lva n\u00e4r det g\u00e4ller att visa p\u00e5 vilket f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt som h\u00f6r framtiden till och som utg\u00f6r den sanna \u201dmotst\u00e5ndsmannens\u201d fredliga inst\u00e4llning och s\u00e4tt att vara:<\/p>\n

\u201dNutidens m\u00e4nniskor, s\u00e5v\u00e4l som g\u00e5ngna tiders, lever allts\u00e5 i detta hoppl\u00f6sa f\u00f6rf\u00f6ljande av \u2019det onda\u2019 med \u2019det onda\u2019. Och det \u00e4r detta mentala tillst\u00e5nd eller handlingss\u00e4tt som de utvecklar i st\u00e4ndigt stigande grad och till en allt st\u00f6rre kapacitet. Aldrig n\u00e5gonsin har den dr\u00e4pande principen h\u00e4r p\u00e5 jorden s\u00e5 kunnat massutvecklas av m\u00e4nniskorna som i dag. F\u00f6ljden h\u00e4rav blir en m\u00e5ngfald av dr\u00e4pta v\u00e4sen, som genom sin \u00e5terf\u00f6delse kommer att st\u00e5 livslevande inf\u00f6r sina m\u00f6rdare, vilka likaledes \u00e5terf\u00f6ds p\u00e5 det fysiska planet. Och kriget dem emellan kommer att forts\u00e4tta. Fred uppst\u00e5r varken genom mord eller f\u00f6rtryck av fiender. M\u00e4nniskorna f\u00f6rst\u00e5r inte, att detta deras handlingss\u00e4tt inte har n\u00e5got med freden att g\u00f6ra och aldrig n\u00e5gonsin kan f\u00e5 det. De f\u00e5r uppleva att stater och m\u00e4nniskor v\u00e4xelvis bel\u00e4ggs med \u2019handbojor\u2019 och k\u00e4mpar f\u00f6r befrielse. \u00c4r det inte just denna befrielse alla m\u00e4nniskor i dag ropar efter och st\u00e4ndigt tror sig kunna uppn\u00e5 genom att bel\u00e4gga andra med \u2019handbojor\u2019 eller f\u00f6rtrycka dem? Hur skulle man kunna s\u00e5 ogr\u00e4s och sk\u00f6rda br\u00f6ds\u00e4d? Hur skall m\u00e4nniskorna l\u00e4ra sig f\u00f6rst\u00e5 att lagen om s\u00e5dd och sk\u00f6rd lika mycket g\u00e4ller \u00f6desskapandet som br\u00f6ds\u00e4den? Liksom man m\u00e5ste s\u00e5 den s\u00e4d man vill odla, s\u00e5 m\u00e5ste man \u00e4ven s\u00e5 det \u00f6de man \u00f6nskar. Det \u00e4r det absolut enda s\u00e4ttet, varigenom man till slut ovillkorligen skall segra och bli fri fr\u00e5n ont \u00f6de eller ond karma. Och h\u00e4r har man \u00e4ven fullt st\u00f6d i sj\u00e4lva livslagarna och f\u00e5r d\u00e4rmed sj\u00e4lva naturen eller Gudomen till medskapare av freden och friheten i sitt eget inre. Och med denna skapelse i sitt inre har man sk\u00e4nkt sin omgivning det absolut b\u00e4sta och enda som man sj\u00e4lv kan bidraga med i sin medverkan till krigets degeneration och upph\u00f6rande. Det \u00e4r denna fredens skapelse som utg\u00f6r den verkliga frihetskampen, och inte det d\u00f6dsbringande sabotage eller den dr\u00e5pmanifestation som m\u00e4nniskorna i dag i stor utstr\u00e4ckning k\u00e4nner sig tvungna att anv\u00e4nda som \u2019\u00e4rofulla\u2019 r\u00e4ddningsmetoder i kampen mot fiender\u00a0\u2212\u00a0trots att detta \u00e4r s\u00e5 fj\u00e4rran fr\u00e5n Jesu bergspredikan eller den sanna kristendom som dessa v\u00e4sen anses tillh\u00f6ra. H\u00e4r ser vi tydligt hur hedendomen alltj\u00e4mt har ett starkt grepp om m\u00e4nniskorna. Man kan d\u00e4rf\u00f6r inte g\u00f6ra dem n\u00e5gra f\u00f6rebr\u00e5elser. Deras beteenden \u00e4r normala utslag av det utvecklingssteg de befinner sig p\u00e5\u201d (Martinus, Livets Bog<\/em>, del 6, st. 2239).<\/p>\n

\"\"<\/a>\u201dNu kommer man kanske h\u00e4r inv\u00e4nda, att man ju \u00e4r n\u00f6dsakad att f\u00f6rsvara sig mot r\u00f6vare och banditer, s\u00e5v\u00e4l inom staterna som individer emellan. Man \u00e4r tvungen att upprusta och f\u00f6ra krig, annars s\u00e5 kommer man att sl\u00e5s ned eller f\u00f6rtryckas av de andra. Man \u00e4r n\u00f6dsakad att vara med i hemv\u00e4rnet eller i motst\u00e5ndsr\u00f6relsen etc., i motsatt fall upptr\u00e4der man ju nationellt ov\u00e4rdigt. Ja, men \u00e4r inte denna tendens, denna f\u00f6rest\u00e4llning precis lika n\u00e4rvarande hos motparten? Tror man inte att v\u00e4sendena ocks\u00e5 h\u00e4r betraktas som nationellt ov\u00e4rdiga, om de inte lyssnar till parollen i deras flock? I motsatt fall skulle deras moral ju vara l\u00e5ngt b\u00e4ttre och mer fredsv\u00e4nlig och efterstr\u00e4vansv\u00e4rd \u00e4n v\u00e5r. Hur ska m\u00e4nniskorna f\u00e5 fred? Det \u00e4r ju inte m\u00e4nniskorna som \u00e4r orsaken till krigen och ofreden, utan inbillningarna, illusionerna eller de falska f\u00f6rest\u00e4llningarna, den moderna \u00f6vertron. Det \u00e4r allts\u00e5 inte m\u00e4nniskornas k\u00f6tt och blod, utan deras psyke som \u00e4r krigens sanna orsak. Att f\u00f6ra krig mot kropparna, mot k\u00f6ttet och blodet, \u00e4r s\u00e5ledes d\u00e5raktigt, n\u00e4r det inte \u00e4r dessa faktorer som \u00e4r fienden. Till vilken nytta \u00e4r det att man dr\u00e4per si och s\u00e5 m\u00e5nga kroppar, n\u00e4r man lovprisar, dekorerar och sv\u00e4r en ed till \u00f6vertron i sitt inre, som man dr\u00e4per andra f\u00f6r? Till vilken nytta \u00e4r det att man dr\u00e4per \u2019krigshetsarnas\u2019\u00a0kroppar, n\u00e4r man ger deras psyke och samma krigiska inbillningar och f\u00f6rest\u00e4llningar om nationell v\u00e4rdighet och f\u00f6rsvar, \u00f6verd\u00e5diga levnadsvillkor i sitt eget inre? P\u00e5 vilket s\u00e4tt kan drinkare vara de r\u00e4tta f\u00f6respr\u00e5karna f\u00f6r avh\u00e5llsamhet? P\u00e5 vilket s\u00e4tt kan slaktare vara agitatorer f\u00f6r vegetarianismen? P\u00e5 vilket s\u00e4tt kan smittade l\u00e4kare vara de r\u00e4tta behandlarna? P\u00e5 vilket s\u00e4tt kan m\u00e4nniskor som \u00e4r besatta av krigspsykoser vara de sanna fredsstiftarna? Man kan inte avskaffa n\u00e5got genom att f\u00f6r\u00f6ka det. Krigen avskaffas inte genom krig\u201d (\u201dDen fasta punkten\u00a0\u2212 Kan framtiden undvara Gudomen?\u201d,\u00a0Kosmos<\/em> 9\/2006, min \u00f6vers\u00e4ttning).<\/p>\n

\"\"<\/a>
Martinus, Klint, 1940-talet (www.martinus,dk)<\/figcaption><\/figure>\n

Eftertanke<\/em>
\nDet som sl\u00e5r mig vid genomg\u00e5ngen av denna text, \u00e4r hur oerh\u00f6rt stort avst\u00e5ndet \u00e4r mellan att vara ett f\u00f6rsvarsv\u00e4sen eller ett fredsv\u00e4sen. Hur m\u00e5nga liv som skiljer dem \u00e5t. Det mentala universum och den v\u00e4rldsbild med sina fantastiska framtidsutsikter f\u00f6r m\u00e4nskligheten som Martinus presenterar, ligger p\u00e5 s\u00e5 h\u00f6gt plan att det n\u00e4stan \u00e4r sv\u00e5rt att fatta och ta in det.<\/p>\n

Bonhoeffers tankev\u00e4rld \u00e4r inte bara mer naturlig f\u00f6r de flesta av oss, den kan ocks\u00e5 upplevas som mer handfast eller konkret i sin praktiska till\u00e4mpning: Det \u00e4r ju sj\u00e4lvklart att man m\u00e5ste bek\u00e4mpa det onda. Men den \u00e4r ocks\u00e5 den \u00e5terv\u00e4ndsgr\u00e4nd, den mentala fallgropen ner i, eller in i, ytterligare m\u00f6rker som m\u00e5ste genomsk\u00e5das av den m\u00e4nniska som \u00f6nskar se en varaktig fred manifesterad p\u00e5 jorden. Bonhoeffers reflexm\u00e4ssiga reaktion p\u00e5 Hitlerregimens barbari \u00e4r fullt naturlig, men den \u00e4r inte v\u00e4gen fram\u00e5t.<\/p>\n

Ett fredligt sinnelag \u00e4r inte n\u00e5got inl\u00e4rt, inte n\u00e5got man studerar sig till. Det \u00e4r en fr\u00e5ga om utveckling, om tid, d\u00e4r djupt sm\u00e4rtsamma lidandeerfarenheter fr\u00e5n hundratals liv bak\u00e5t i tiden omvandlats till f\u00f6rm\u00e5gan att s\u00e4ga nej till vapen, s\u00e4ga nej till ett nationalistiskt f\u00f6rgudande av den egna staten och det egna folket, s\u00e4ga nej till ett vi \u2212 och dem t\u00e4nkande som s\u00e4rskiljer m\u00e4nniskor utifr\u00e5n tanken om den egna rasens, religionens eller samh\u00e4llsmodellens sj\u00e4lvsuggererade, och d\u00e4rmed till synes sj\u00e4lvklara r\u00e4tt att best\u00e4mma \u00f6ver andra. Det \u00e4r bland annat det jag sj\u00e4lv tar med mig, i form av en \u00e4nnu klarare insikt vad g\u00e4ller dessa b\u00e5da v\u00e4sentypers mentala egenskaper och f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt i tillvaron. Tack f\u00f6r det Martinus!<\/p>\n

Lars Palerius, november 2018<\/em><\/p>\n

<\/span><\/div>
<\/div><\/div><\/div><\/div>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

En betraktelse \u00f6ver pr\u00e4sten och motst\u00e5ndsmannen Dietrich Bonhoeffers liv i ljuset av Martinus analyser av f\u00f6rsvarsv\u00e4sens och fredsv\u00e4sens mentalitet och<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":2985,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"colormag_page_container_layout":"default_layout","colormag_page_sidebar_layout":"default_layout","footnotes":""},"class_list":["post-2923","page","type-page","status-publish","has-post-thumbnail","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2923","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2923"}],"version-history":[{"count":80,"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2923\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4104,"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2923\/revisions\/4104"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/2985"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2923"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}