Dessa eviga kosmiska sanningar blir \u00e4mnet f\u00f6r denna artikel.<\/p>\n
Vi m\u00e4nniskor kan allts\u00e5 inte m\u00f6ta Gud innan vi har l\u00e4rt k\u00e4nna den verkliga tillvaron, menar Martinus. Kan det betyda n\u00e5got annat \u00e4n att vi m\u00e5ste f\u00e5 en dagsmedveten intelligens- och k\u00e4nslom\u00e4ssig upplevelse av det onda likv\u00e4l som det goda. Vi m\u00e5ste allts\u00e5 till att b\u00f6rja med genomleva m\u00f6rkret i alla sina mest vidriga former, innan vi med dessa erfarenheter i bagaget kan p\u00e5b\u00f6rja sj\u00e4lv\u00f6vervinnelsens m\u00f6dosamma v\u00e4g mot ljuset och det motstr\u00e4viga avtagandet av egoismens benh\u00e5rda tv\u00e5ngstr\u00f6ja.<\/p>\n Vissa inkarnationer s\u00e4tter djupare sp\u00e5r i sj\u00e4len \u00e4n andra. En person som har f\u00f6rm\u00e5gan att hos mig framkalla k\u00e4nslost\u00e4mningar fr\u00e5n en tidigare inkarnation \u00e4r mystikern, poeten och konstn\u00e4ren William Blake (1757\u22121827). Hela hans konstn\u00e4rskap har en mycket stark dragningskraft p\u00e5 mig. I dikten \u201dLondon\u201d fr\u00e5n Songs of Experience<\/em> (1794), skildrar Blake arbetarklassens vardag i fattigdomens, mis\u00e4rens och utsatthetens London. Han beskriver m\u00e4nniskornas ansikten som \u00e4r tyngda av fattigdom och h\u00e5rt arbete, barnens r\u00e4dsla och utsatthet, soldaternas meningsl\u00f6sa d\u00f6d i det brittiska imperiets tj\u00e4nst och de \u00e4kta m\u00e4nnen, som efter bes\u00f6ken hos de prostituerade smittar sina hustrur med k\u00f6nssjukdomar. Dikten illustrerar, som jag tolkar den, p\u00e5 ett skoningsl\u00f6st s\u00e4tt den frustration och hoppl\u00f6shet som ligger som en v\u00e5t filt \u00f6ver Londons utsatta och exploaterade arbetarklass, \u00f6ver gammal som ung, kvinna som man.<\/p>\n <\/p>\n I wander thro\u2019 each charter\u2019d street,<\/p>\n Near where the charter\u2019d Thames does flow.<\/p>\n And mark in every face I meet<\/p>\n Marks of weakness, marks of woe.<\/p>\n In every cry of every Man,<\/p>\n In every Infants cry of fear,<\/p>\n In every voice: in every ban,<\/p>\n The mind-forg\u2019d manacles I hear<\/p>\n How the Chimney-sweepers cry<\/p>\n Every black\u2019ning Church appalls,<\/p>\n And the hapless Soldiers sigh<\/p>\n Runs in blood down Palace walls<\/p>\n But most thro\u2019 midnight streets I hear<\/p>\n How the youthful Harlots curse<\/p>\n Blasts the new-born Infants tea<\/p>\n And blights with plagues the Marriage hearse.<\/p>\n Jag har genom en kortare inblick i en tidigare inkarnation sett mig sj\u00e4lv som liten pojke i London, bli illa behandlad och nedsparkad av en man i en m\u00f6rk k\u00e4llarlokal, d\u00e4r kolet f\u00f6rvarades. Det finns f\u00e5 diktrader som ber\u00f6r mig s\u00e5 djupt som dessa fr\u00e5n Blakes dikt \u201dThe Chimney Sweeper: A little black thing among the snow\u201d (Songs of Experience<\/em>, 1794). Dessa dyrk\u00f6pta erfarenheter hos den lilla pojken i dikten nedan, kan jag i djupet av min sj\u00e4l f\u00f6rnimma som mina egna erfarenheter.<\/p>\n Kan det vara s\u00e5 att dessa textrader skildrar mina egna erfarenheter fr\u00e5n en tidigare inkarnation som sotarpojke i Londons arbetarkvarter?<\/p>\n A little black thing among the snow,<\/p>\n Crying \u201dweep! ’weep!\u201d in notes of woe!<\/p>\n \u201dWhere are thy father and mother? say?\u201d<\/p>\n \u201dThey are both gone up to the church to pray.<\/p>\n Because I was happy upon the heath,<\/p>\n And smil’d among the winter’s snow,<\/p>\n They clothed me in the clothes of death,<\/p>\n And taught me to sing the notes of woe.<\/p>\n And because I am happy and dance and sing,<\/p>\n They think they have done me no injury,<\/p>\n And are gone to praise God and his Priest and King,<\/p>\n Who make up a heaven of our misery.<\/p>\n <\/p>\n I en annan dikt som ocks\u00e5 heter \u201dThe Chimney Sweeper\u201d, som \u00e4r h\u00e4mtad fr\u00e5n Songs of Innocence <\/em>(1789), beskriver Blake \u00e5terigen sotarpojkarnas barska livsvillkor, d\u00e4r barn s\u00e5 unga som fyra \u00e5r gamla k\u00f6ptes av sotarm\u00e4stare f\u00f6r att kl\u00e4ttra ner och upp i de tr\u00e5nga skorstenarna. Dessa skorstenar pryder \u00e4n i dag Londons gatubild och kan, om man s\u00e5 vill, ses som minnesm\u00e4rken \u00f6ver en svunnen tid d\u00e5 barn riskerade att kv\u00e4vas eller br\u00e4nnas till d\u00f6ds vid arbetet med att skrapa bort aska och sot i skorstenarna. (Detta tillsammans med de lung- och cancersjukdomar som vanligtvis utvecklades hos dessa barn senare i livet.) H\u00e4r f\u00f6ljer ett utdrag ur denna dikt:<\/p>\n When my mother died I was very young,<\/p>\n And my father sold me while yet my tongue<\/p>\n Could scarcely cry \u201d\u2019weep! \u2019weep!\u00a0weep! weep!\u2019\u201d<\/p>\n So your chimneys I sweep & in soot I sleep.<\/p>\n There\u2019s little Tom Dacre, who cried when his head<\/p>\n That curled like a lamb\u2019s back, was shaved, so I said,<\/p>\n \u201cHush, Tom! never mind it, for when your head\u2019s bare,<\/p>\n You know that the soot cannot spoil your white hair.<\/p>\n F\u00f6r mig ligger det n\u00e4ra till hands att t\u00e4nka sig en tidigare inkarnation som \u201dchimney sweeper\u201d eller sotarpojke, d\u00e5 dessa barns utsatthet, lidande och slavliknande arbetsf\u00f6rh\u00e5llanden ber\u00f6r mig p\u00e5 ett k\u00e4nslom\u00e4ssigt s\u00e4tt som, menar jag, inte kan f\u00f6rklaras p\u00e5 annat s\u00e4tt \u00e4n att jag tidigare sj\u00e4lv har varit i den situationen. (Det kanske ocks\u00e5 kan f\u00f6rklara en del av de klaustrofobiskt k\u00e4nslor och r\u00e4dslor jag har upplevt under mitt nuvarande liv, som en n\u00e4stan panisk skr\u00e4ck f\u00f6r cancer under ton\u00e5ren. En skr\u00e4ck som klingade av i 25-\u00e5rs\u00e5ldern.)<\/p>\n Alla v\u00e5ra tidigare livs lidandeerfarenheter ( \u00e4ven positiva erfarenheter) finns nu \u201dpaketerade och f\u00f6rvarade\u201d i talangk\u00e4rnor i \u00f6deselementet i \u00f6vermedvetandet. Om detta skriver Martinus bland annat f\u00f6ljande:<\/p>\n \u201d\u2019\u00d6vermedvetandet\u2019 \u00e4r allts\u00e5 fundamentet f\u00f6r hela individens framtr\u00e4dande. Dess f\u00f6rn\u00e4msta organ, \u2019\u00f6deselementet\u2019, \u00e4r f\u00f6rr\u00e5dskammaren f\u00f6r individens egenskaper och anlag, vilka i form av \u2019talangk\u00e4rnor\u2019 \u00e4r f\u00f6rvarade i detta \u2019element\u2019\u201d (Livets Bog, <\/em>del 2, st. 328, 1987).<\/p>\n H\u00e4r omvandlas dessa talanger till en medlidandef\u00f6rm\u00e5ga, till en f\u00f6rm\u00e5ga att \u201dse sig sj\u00e4lv\u201d i andras fysiska och psykiska lidanden:<\/p>\n \u201dAlla sjukdomar, olyckliga \u00f6den eller upplevelser, sorger, bekymmer osv. som v\u00e4sendet har g\u00e5tt igenom i tidigare liv, har till det nuvarande livet l\u00e4mnat kvar ett omedvetet minne av dessa upplevelser. Detta betyder att v\u00e4sendet alls inte f\u00f6rnimmer det som minne. Rent fysiskt, hj\u00e4rnm\u00e4ssigt kan det naturligtvis inte alls komma ih\u00e5g n\u00e5got fr\u00e5n sina tidigare liv. Alla erfarenheter av sm\u00e4rta eller lidande blir p\u00e5 det andliga eller psykiska planet ombildade till en f\u00f6rm\u00e5ga att i v\u00e4sendets medvetande skapa inte bara en rent intelligensm\u00e4ssig utan ocks\u00e5 en k\u00e4nslom\u00e4ssig eller sj\u00e4lslig bild i dess innersta ”sj\u00e4lv” av de lidanden det ser att dess n\u00e4sta mer eller mindre pl\u00e5gas av\u201d (Livets Bog, <\/em>del 7, st. 2408, 1982).<\/p>\n Den 17 januari 2005 gjorde jag min hittills enda regression. Min f\u00f6rhoppning var att komma s\u00e5 n\u00e4ra som m\u00f6jligt inp\u00e5 den tid d\u00e5 Kristus levde och verkade. (Nu blev det inte s\u00e5, jag kom som l\u00e4ngst tillbaka till 800-talet i en muslimsk inkarnation.) Genom regressionen gick det en r\u00f6d tr\u00e5d: mitt f\u00f6rh\u00e5llande till Gud, makten och medm\u00e4nniskorna, samt det s\u00e4tt p\u00e5 vilket jag handlade vid respektive inkarnation. Genomg\u00e5ende f\u00f6r dessa olika liv var budskapet om v\u00e5ldets f\u00f6rd\u00e4rvliga inverkan och den kyrkliga maktens sj\u00e4lvp\u00e5tagna r\u00e4tt, genom dess tolkningsf\u00f6retr\u00e4de av den kristna l\u00e4ran, att i religionens namn dr\u00e4pa andra misshagliga m\u00e4nniskor. N\u00e5got jag sj\u00e4lv kom att betala dyrt f\u00f6r.<\/p>\n Den f\u00f6rsta inkarnationen tog mig tillbaka till en muslimsk kontext p\u00e5 800-talet, d\u00e4r jag var en h\u00e4rf\u00f6rare med makt \u00f6ver m\u00e5nga m\u00e4nniskor.<\/p>\n Jag ledde trupperna i de krig som f\u00f6rdes och hade ocks\u00e5 som uppgift, att med livet som insats, beskydda en mycket h\u00f6gt ansedd religi\u00f6s person som tillf\u00e4lligtvis g\u00f6mde sig i en grotta i \u00f6knen. I en scen ser jag mig sj\u00e4lv sittandes p\u00e5 kn\u00e4 framf\u00f6r denna grotta, fram\u00e5tb\u00f6jd med pannan tryckt mot marken. Ur grottans \u00f6ppning str\u00f6mmar det ett mycket starkt ljus som symboliserar denna heliga persons h\u00f6ga, religi\u00f6sa status. Jag \u00e4r en sj\u00e4lvklar del av det religi\u00f6sa sammanhang d\u00e4r den h\u00e4r personen betraktas som en ledargestalt. Han anses allm\u00e4nt vara en h\u00f6gt aktad uttolkare av de heliga skrifterna. Uppgiften att beskydda denna person var att betrakta som en stor \u00e4ra.<\/p>\n Vid en tidpunkt v\u00e4ntade vi ett angrepp mot v\u00e5ra bef\u00e4stningar av kristna soldater. Det var med djup avsky jag betraktade dessa i mitt tycke okultiverade barbarer fr\u00e5n norden, vilka hade f\u00f6r avsikt att besudla och ut\u00f6va v\u00e5ld p\u00e5 v\u00e5ra landomr\u00e5den och heliga platser, mot kvinnor och barn.<\/p>\n Vid en sammanst\u00f6tning med de kristna styrkorna skadades min v\u00e4nstra axel sv\u00e5rt. Jag kunde inte l\u00e4ngre leda mina trupper och v\u00e5rdades nu av en kvinna, kunnig i l\u00e4kekonst. Min \u00e4ldste son tog nu \u00f6ver min position som ledare f\u00f6r trupperna. Fr\u00e5n den plats i t\u00e4ltet d\u00e4r jag nu sittande v\u00e5rdas, ser jag min son st\u00e5 lutad \u00f6ver ett stort bord med kartor, tillsammans med n\u00e5gra andra soldater i ledande st\u00e4llning. De betraktar kartorna och g\u00e5r igenom olika f\u00f6rsvars- och anfallsalternativ inf\u00f6r dagens kommande drabbning.<\/p>\n Efter en stund v\u00e4nder sig min son om och g\u00e5r mot t\u00e4lt\u00f6ppningen. D\u00e4r blir han st\u00e5ende en kort stund. Innan han f\u00f6rsvinner ut genom t\u00e4lt\u00f6ppningen v\u00e4nder han sig om igen och ser p\u00e5 mig. D\u00e5 intr\u00e4ffar det ytterst m\u00e4rkliga, att han kl\u00e4dm\u00e4ssigt f\u00f6rvandlas till en fiendesoldat. Jag inser till min stora f\u00f6rv\u00e5ning att det inte \u00e4r n\u00e5gon skillnad p\u00e5 min son och den f\u00f6rhatliga fienden som vi sl\u00e5ss mot. Min son kunde lika g\u00e4rna ha har varit en ung man fr\u00e5n fiendesidan. Den djupt omtumlande insikten, budskapet fr\u00e5n den h\u00e4r inkarnationen, var att det inte \u00e4r n\u00e5gon skillnad p\u00e5 oss m\u00e4nniskor, antingen vi \u00e4r v\u00e4nner eller fiender, muslimer eller kristna. Vi tillh\u00f6r djupast sett samma m\u00e4nsklighet, vi \u00e4r alla barn av Gud och har utg\u00e5tt fr\u00e5n samma k\u00e4lla.<\/p>\n I den andra inkarnationen ser jag mig sj\u00e4lv som en cirka tio\u00e5rig pojke i bondkl\u00e4der, lekande p\u00e5 en bondg\u00e5rd i England. Husen ligger i en fyrkant. Jag leker p\u00e5 gr\u00e4set i mitten av g\u00e5rdsplanen. Jag m\u00e5ste d\u00e5 och d\u00e5 hj\u00e4lpa min pappa med snickeriarbeten, och blir efterhand l\u00e4rling hos honom.<\/p>\n Runt omkring mig p\u00e5 slagf\u00e4ltet \u00e4r det ett fruktansv\u00e4rt ov\u00e4sen. Ljudet av gn\u00e4ggande h\u00e4star, skrik fr\u00e5n k\u00e4mpande och skadade soldater, fr\u00e5n vapen som med klingande ljud sl\u00e5r mot andra vapen, \u00e4r \u00f6ronbed\u00f6vande. Dammet som r\u00f6rs upp fr\u00e5n den torra jorden av h\u00e4starnas hovar, ligger som en dimma \u00f6ver slagf\u00e4ltet. Jag sitter p\u00e5 min h\u00e4st, h\u00e5ller mitt sv\u00e4rd i den h\u00f6gra handen och ser med b\u00f6jd rygg ned p\u00e5 det blodbest\u00e4nkta sv\u00e4rdbladet. Sv\u00e4rdet har en sk\u00e5ra i mitten, vilket g\u00f6r det l\u00e4ttare att hantera. Innan jag hinner se hur det g\u00e5r till, blir jag \u00f6vermannad av en fiendesoldat, som med all sin kraft hoppar p\u00e5 mig fr\u00e5n sin h\u00e4st och vr\u00e4ker ner mig p\u00e5 marken. Jag hamnar p\u00e5 rygg med fiendesoldaten \u00f6ver mig och hinner inte f\u00f6rsvara mig mot hans spjut, som han med v\u00e5ldsam kraft st\u00f6ter i br\u00f6stet p\u00e5 mig. Jag d\u00f6r p\u00e5 slagf\u00e4ltet och ser mig nu fr\u00e5n ett perspektiv som n\u00e4rmast kan liknas vid det man ser n\u00e4r man v\u00e4nder p\u00e5 en kikare och ser ut \u00f6ver ett landskap. Slagf\u00e4ltet \u00e4r nu f\u00f6rminskat, blir allt mer avl\u00e4gset och jag l\u00e4mnar det till slut.<\/p>\n L\u00e4rdom 2:<\/em> Krig kan aldrig fungera som ett redskap f\u00f6r inf\u00f6randet av en religi\u00f6s l\u00e4ra mot n\u00e5gons vilja. M\u00e4nniskor kan visserligen tvingas till underkastelse, men konvertering under tv\u00e5ng eller d\u00f6dshot, har inget med verklig k\u00e4rlek till n\u00e4stan att g\u00f6ra. Det \u00e4r endast ett utslag av maktfullkomlighetens djuriska segerrus, d\u00e4r den starkes r\u00e4tt \u00e4r den mentala ledstj\u00e4rnan. Krig kan inte heller vara ett redskap f\u00f6r inf\u00f6randet av demokrati. Att vilja leva i ett demokratiskt samh\u00e4lle \u00e4r inte i f\u00f6rsta hand en viljefr\u00e5ga, utan en mognadsfr\u00e5ga. Demokrati kr\u00e4ver ett r\u00e4ttviset\u00e4nkande och en uppriktig \u00f6nskan om alla m\u00e4nniskors lika v\u00e4rde och r\u00e4tt till mental och fysisk frihet f\u00f6r att kunna fungera. Demokratiprincipen st\u00e5r h\u00f6gt \u00f6ver diktatursprincipen, och det blir d\u00e4rf\u00f6r en fr\u00e5ga om en utvecklingsprocess innan detta styrelseskick kan inf\u00f6ras i ett land. F\u00f6r en m\u00e4nniska som fortfarande \u00e4r p\u00e5 v\u00e5gl\u00e4ngd med diktatursprincipen, vilken har varit det ledande styrelses\u00e4ttet under \u00e5rtusenden, kan inf\u00f6randet av demokrati liknas vid en slags dressyr. D\u00e4rf\u00f6r kan krig aldrig anv\u00e4ndas f\u00f6r att f\u00e5 m\u00e4nniskor att anamma ett politiskt system som den krigf\u00f6rande milit\u00e4rmakten, typ USA i Irak, \u2212 i egna \u00f6gon en representant f\u00f6r en \u00f6verl\u00e4gsen demokratisk samh\u00e4llsmodell – med v\u00e5ld vill p\u00e5f\u00f6ra andra l\u00e4nder.<\/p>\n Snarare kan detta destruktiva tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4tt leda till ett totalt s\u00f6nderfall av ett lands infrastruktur, med stor potential f\u00f6r, som i det h\u00e4r fallet, utvecklandet av sekteristiskt v\u00e5ld, modell IS och andra jihadistiska grupper. Dessa grupper \u00e4r att betrakta som fullskaliga representanter f\u00f6r det mentala stadie Martinus ben\u00e4mner som \u201ddj\u00e4vulsmedvetandet\u201d \u2212 ett mentalt tillst\u00e5nd i djurriket d\u00e5 m\u00e4nniskan befinner som l\u00e4ngst bort fr\u00e5n tankeklimatet \u201datt \u00e4lska sin n\u00e4sta som sig sj\u00e4lv\u201d, och d\u00e4rmed fr\u00e5n Gud sj\u00e4lv. \u00c4ven v\u00e4stmakternas krigiska handlingss\u00e4tt i den regionen faller in under detta mentala \u201ddj\u00e4vulska\u201d medvetandeklimat, oavsett hur mycket de \u00e4n menar sig representera fred och frihet. Den krigshetsande cynismen hos USA:s milit\u00e4ra och politiska ledning, den p\u00e5drivande kraften bakom detta angreppskrig, visar h\u00e4r sitt demaskerade och d\u00f6dskalleliknade ansikte.<\/p>\n Vi h\u00e4mtar flickan och f\u00f6r henne till borgg\u00e5rden, d\u00e4r ett h\u00e4xb\u00e5l st\u00e5r f\u00f6rberett. Ett podium har byggts intill b\u00e5let. I mitten, lite h\u00f6gre \u00e4n de\u00a0andra medlemmarna av samh\u00e4llets toppskikt, sitter en katolsk pr\u00e4st eller biskop i vit-r\u00f6da kl\u00e4der och en svart mantel \u00f6ver skuldrorna.<\/p>\n Hela det h\u00e4r sk\u00e5despelet eller avr\u00e4ttningen, \u00e4r inget annat \u00e4n en maktdemonstration fr\u00e5n kyrkans sida. Anklagelserna mot flickan \u00e4r fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut ett rent p\u00e5hitt. Vad vi h\u00e4r bevittnar \u00e4r ett f\u00f6rsta klassens justitiemord. Kyrkan vill statuera \u00e4nnu ett exempel f\u00f6r att ytterligare kuva och undertrycka befolkningen. Jag har, medan f\u00f6rberedelserna till flickans avr\u00e4ttning slutf\u00f6rs, f\u00e5tt full insikt i vad det hela handlar om. Flickan m\u00e5ste enligt kyrkans representanter d\u00f6 i den goda gudens namn. Hon \u00e4r en h\u00e4xa och ska d\u00e4rf\u00f6r renas i l\u00e5gorna, s\u00e5 att hennes sj\u00e4l kan r\u00e4ddas fr\u00e5n helvete.<\/p>\n Jag iakttar f\u00f6rkrossad avr\u00e4ttningen fr\u00e5n en plats h\u00f6gt uppe i ett av tornen med utsikt \u00f6ver hela borgg\u00e5rden. Medan domen verkst\u00e4lls, st\u00e5r jag och sk\u00e4r mig med en kniv \u00f6ver min v\u00e4nstra hands puls\u00e5der i bottenl\u00f6s avsky och f\u00f6rtvivlan \u00f6ver mina handlingar, \u00f6ver min medverkan i f\u00f6rbrytelsen mot flickan. Min egen kroppsliga sm\u00e4rta \u00e4r dock inte nog f\u00f6r att d\u00e4mpa den \u00e5ngest och det hat jag k\u00e4nner mot den katolska kyrkans \u00f6vergrepp. Jag st\u00e5r med ryggen mot v\u00e4ggen, aningen fram\u00e5tb\u00f6jd, med blicken riktad mot det brinnande b\u00e5let, och gr\u00e5ter h\u00f6gljutt ut min avsky mot den katolska kyrkan sk\u00e4ndliga handlingar, medan blodet droppar ner p\u00e5 golvet fr\u00e5n min v\u00e4nstra handled.<\/p>\n N\u00e4sta scen jag bevittnar i den h\u00e4r inkarnationen visar att det har g\u00e5tt m\u00e5nga \u00e5r sedan avr\u00e4ttningen av den unga flickan. Jag har f\u00f6r l\u00e4nge sedan avslutat min tj\u00e4nst som musket\u00f6r och sitter nu som en gammal man p\u00e5 en parkb\u00e4nk. H\u00e4ndelsen med den unga flickan, och min egen delaktighet i hennes avr\u00e4ttning, var n\u00e5got jag aldrig kom \u00f6ver i det h\u00e4r livet. Jag sitter nedbruten av sorg och \u00e5nger med h\u00e4nderna vilande p\u00e5 en k\u00e4pp. Ingenstans, inte i n\u00e5got som helst sammanhang, ser jag en m\u00f6jlighet att f\u00e5 f\u00f6rl\u00e5telse.<\/p>\n Pl\u00f6tsligt ser jag i h\u00f6gra \u00f6gonvr\u00e5n en ljusgestalt uppenbara sig. Den s\u00e4nker sig sakta ned fr\u00e5n skyn \u00f6ver den plats d\u00e4r jag befinner mig. Helt perplex lyfter jag upp huvudet och stirrar rakt in i ansiktet p\u00e5 det v\u00e4sen som nu sv\u00e4var n\u00e5gra meter ovanf\u00f6r mig, och som utstr\u00e5lar en gr\u00e4nsl\u00f6s, f\u00f6rl\u00e5tande k\u00e4rlek.<\/p>\n Jag inser nu att detta v\u00e4sen har kommit f\u00f6r att ta mig till sig, f\u00f6r att till sist komma med den s\u00e5 efterl\u00e4ngtade f\u00f6rl\u00e5telsen. Med ett jubel i mitt inre lyfter jag mina h\u00e4nder mot ljusv\u00e4sendet och tas emot av denna med en salighet som trotsar all beskrivning. Denna blir ocks\u00e5 den h\u00e4ndelse som s\u00e4tter punkt f\u00f6r denna inkarnation. I samma \u00f6gonblick som jag, nu st\u00e5ende upp, \u00f6verger mig till ljusv\u00e4sendet, stannar mitt hj\u00e4rta och jag faller d\u00f6d ned p\u00e5 marken. Jag har till sist kommit hem till den plats, den k\u00e4rleksocean, varifr\u00e5n allt har sitt ursprung och utlopp.<\/p>\n Scenen med den lilla pojken som kastreras \u00e4r den som p\u00e5verkar mig mest fysiskt under regressionen. Hela scenen \u00e4r s\u00e5 realistisk, s\u00e5 fruktansv\u00e4rt skr\u00e4mmande att \u00e5teruppleva, att det k\u00e4nns som att f\u00e5 en spark i magen. Jag m\u00e5r oerh\u00f6rt d\u00e5ligt av att betrakta det hela. Pojkens f\u00f6rtvivlade motst\u00e5nd v\u00e4ger l\u00e4tt mot de vuxnas r\u00e5styrka. Efter utr\u00e4ttat f\u00f6rv\u00e4rv torkar pr\u00e4sten av den blodiga kniven med en handduk, som han sedan nonchalant kastar p\u00e5 golvet i det att han l\u00e4mnar rummet.<\/p>\n Jag ser mig nu liggande p\u00e5 en b\u00e4nk i fosterst\u00e4llning, inlindad i en ljus filt. Detta \u00e4r ett \u00f6vergrepp som kommer att f\u00f6rf\u00f6lja mig resten av den h\u00e4r inkarnationen. I n\u00e4sta scen ser jag mig sj\u00e4lv st\u00e5 och sjunga i en k\u00f6r p\u00e5 en l\u00e4ktare i en kyrka. Skyddsr\u00e4cket av tr\u00e4 \u00e4r vackert utsmyckat med ornament av olika slag. Jag \u00e4r nu mellan 18 och 20 \u00e5r gammal.<\/p>\n I n\u00e4sta scen sitter jag i min klostercell och ser ut genom f\u00f6nstret. Fullm\u00e5nen lyser upp den m\u00f6rka natthimlen. Jag har aldrig k\u00e4nt mig s\u00e5 ensam som i det \u00f6gonblicket i den h\u00e4r inkarnationen. Min mentala h\u00e4lsa befinner sig i ett uppl\u00f6sningstillst\u00e5nd. I min sj\u00e4lsliga ensamhet och n\u00f6d har jag genom spekulationer och grubblerier av olika slag, drivits till randen av vad mitt medvetande kan klara av. Jag \u00e4r helt enkelt p\u00e5 v\u00e4g att f\u00f6rlora f\u00f6rst\u00e5ndet. Hallucinationer med skr\u00e4ckinjagande syner driver mig n\u00e4stan till vansinne. Jag skriker ut min \u00e5ngest och f\u00f6rbannar allt och alla. I detta kolsvarta sj\u00e4lsliga m\u00f6rker k\u00e4nner jag mig fullst\u00e4ndigt \u00f6vergiven. Jag har krossats av insikten om det utsiktsl\u00f6sa i att bli befriad fr\u00e5n detta helvete som livet i klostret inneb\u00e4r f\u00f6r mig. Gr\u00e4nsen f\u00f6r att beg\u00e5 sj\u00e4lvmord \u00e4r mycket n\u00e4ra.<\/p>\n Jag m\u00f6rdas p\u00e5 order fr\u00e5n abboten, som inte l\u00e4ngre klarar av mina utl\u00e4ggningar om Gud och universum. M\u00e5nga av dem var p\u00e5 en annan och h\u00f6gre niv\u00e5 \u00e4n det abboten sj\u00e4lv kunde prestera. Jag hotade helt enkelt hans position och auktoritet i klostret och skulle d\u00e4rf\u00f6r undanr\u00f6jas. Scenen avslutas med att jag ser min grav intill andra gravar, tillh\u00f6rande munkar som har d\u00f6tt innan mig. Min grav \u00e4r t\u00e4ckt med tunt lager av sn\u00f6 som ligger \u00f6ver ett tjockt lager av jord. Detta g\u00f6r att graven ser st\u00f6rre ut \u00e4n andra gravar, vilka har sjunkit ihop och plattats till av v\u00e4der och vind.<\/p>\n L\u00e4rdom 4: <\/em>K\u00e4nslan av att ha vuxit ifr\u00e5n en viss religi\u00f6s tolkning \u00e4r n\u00e5got som alla m\u00e4nniskor till sist upplever. Det \u00e4r en k\u00e4nsla som s\u00e5 sm\u00e5ningom leder fram till ett ateistiskt stadium. Ett stadium som \u00e4r ett obligatoriskt utvecklingssteg i m\u00e4nniskans religi\u00f6sa utveckling. I stycket nedan beskriver Martinus de stadium i utvecklingen d\u00e4r intelligensen p\u00e5 det religi\u00f6sa omr\u00e5det har g\u00e5tt f\u00f6rbi det mer instinktiva, oreflekterade k\u00e4nslom\u00e4ssiga stadiet, d\u00e4r vi tror p\u00e5 dogmer och postulat utan att ifr\u00e5gas\u00e4tta sanningshalten i dem, d\u00e5 vi helt enkelt inte har n\u00e5got behov av att g\u00f6ra det. Det r\u00e4cker med att tro.<\/p>\n \u201dDe \u00e4r allesammans v\u00e4sen, hos vilka intelligensf\u00f6rm\u00e5gan blivit alltf\u00f6r dominerande i f\u00f6rh\u00e5llande till k\u00e4nslof\u00f6rm\u00e5gan. D\u00e4rf\u00f6r vill vi ben\u00e4mna dessa v\u00e4sens samlade tankeatmosf\u00e4r \u2019intelligensklimatet\u2019. De \u00e4r kulminerande skeptiker i fr\u00e5ga om allt religi\u00f6st. De traditionella religi\u00f6sa sanningarna betraktas av dem n\u00e4rmast som uttryck f\u00f6r naivitet och \u00f6vertro, emedan de enbart bed\u00f6mer dessa sanningar efter den f\u00f6r en primitiv uppfattningsf\u00f6rm\u00e5ga avpassade element\u00e4ra terminologi som samma sanningar \u00e4n i dag utl\u00e4res eller framtr\u00e4der i. [\u2026] De sistn\u00e4mnda v\u00e4sendena har som n\u00e4mnt en alltf\u00f6r dominerande intelligens i f\u00f6rh\u00e5llande till k\u00e4nslan. Denna f\u00f6rm\u00e5gas utveckling har f\u00f6r l\u00e4nge sedan kv\u00e4vt deras trosf\u00f6rm\u00e5ga. De har blivit \u2019analysm\u00e4nniskor\u2019. De vill i sin livsf\u00f6ring endast arbeta med absolut handgripliga, fysiska realiteter. Alla f\u00f6reteelser som inte kan v\u00e4gas eller m\u00e4tas \u00e4r f\u00f6r dem onatur, overklighet eller \u00f6vertro\u201d (Livets Bog, <\/em>del 2, st. 630).<\/p>\n \u201dV\u00e4rldsalltets kosmiska struktur kan allts\u00e5 endast f\u00f6rnimmas eller upplevas genom ett h\u00f6gre sinnesredskap \u00e4n de fysiska sinnena. Det b\u00e4rande hos detta sinnesredskap \u00e4r som n\u00e4mnt en intellektualiserad total k\u00e4nsla eller k\u00e4rlek och den d\u00e4rur utvecklade totala intuitionsf\u00f6rm\u00e5gan. Detta f\u00f6rnimmelseredskap ger v\u00e4sendet kosmiskt medvetande och d\u00e4rmed tillg\u00e5ng till det h\u00f6gsta kosmiska vetandet. Hur man skall kunna uppn\u00e5 detta vetande \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r en fr\u00e5ga om moral, vilket \u00e5ter \u00e4r detsamma som en fr\u00e5ga om utveckling. F\u00f6r att utforska den rent fysiska v\u00e4rldsbilden kr\u00e4vs absolut inte n\u00e5gon s\u00e4rskild moralisk utveckling. En tjuv eller m\u00f6rdare kan naturligtvis begagna sig av ett teleskop eller mikroskop lika bra som en \u00e4rlig m\u00e4nniska med upph\u00f6jd moral. Men ett f\u00f6rnimmande av realiteter som ligger bortom m\u00e5tt och vikt och undandrar sig de fysiska sinnenas f\u00f6rm\u00e5ga, realiteter som till sin struktur \u00e4r eviga, detta kan v\u00e4sendena uppleva av egen kraft endast i samma grad som de har denna utvecklade intellektualiserade k\u00e4nsla eller k\u00e4rlek och den d\u00e4rav skapade intuitionsbeg\u00e5vningen\u201d (Livets Bog, <\/em>del 7, st. 2647).<\/p>\n Den fj\u00e4rde l\u00e4rdomen fr\u00e5n min regression inneh\u00e5ller allts\u00e5 en sj\u00e4lvupplevd erfarenhet av varf\u00f6r den gamla v\u00e4rldsimpulsens till sist kommer att spela ut sin roll som allena g\u00f6rande moraliskt fundament. M\u00e5nga av dogmerna och postulaten \u00e4r sanna i sin innersta natur, men saknar en fullgod f\u00f6rklaring till de mest grundl\u00e4ggande fr\u00e5gorna om Gud och m\u00e4nniskan, om den inb\u00f6rdes relationen dem emellan som tillfredsst\u00e4ller b\u00e5de k\u00e4nslan, intellektet och den begynnande \u00e4nnu svaga intuitionsf\u00f6rm\u00e5gan.<\/p>\n I den visionens avslutande del satt jag berusad p\u00e5 en krog och h\u00e5nade n\u00e5gra unga studenter tyst f\u00f6r mig sj\u00e4lv. Studenter som med stor gl\u00e4dje och stort framtidshopp just hade p\u00e5b\u00f6rja sina teologiska studier. Att jag d\u00e4r, i den inkarnationen, f\u00f6r alltid l\u00e4mnade min gamla religi\u00f6sa hemvist \u00e4r f\u00f6r mig helt logiskt. Jag ser det som ett mentalt f\u00f6rstadium till det liv jag lever nu. I min nuvarande inkarnation har jag kommit i kontakt med Martinus analyser och genom dessa f\u00e5tt ta del av livsmysteriets l\u00f6sning i en intellektualiserad form. D\u00e4rigenom har jag ocks\u00e5 f\u00e5tt svar p\u00e5 de obesvarade fr\u00e5gor jag hade i min senaste inkarnation, bland annat genom den helt ov\u00e4rderliga informationen om polf\u00f6rvandlingen och vad den sexuella kraften djupast sett \u00e4r f\u00f6r n\u00e5got.<\/p>\n Sammanfattningsvis har de h\u00e4r fyra inkarnationerna visat mig de erfarenheter jag har beh\u00f6vt g\u00f6ra p\u00e5 lidandets omr\u00e5de. Naturligtvis finns det m\u00e5nga fler liv som har format och gjort mig till den jag \u00e4r i dag. Men den d\u00e4r g\u00e5ngen, i januari 2005, var det dessa liv som skulle visas upp f\u00f6r mig. De \u00e4r inkarnationer som sticker ut fr\u00e5n m\u00e4ngden med sina speciella, mycket kr\u00e4vande fysiska och sj\u00e4lsliga utmaningar. Dessa \u00e5terblickar gav i sig inga direkta svar p\u00e5 fr\u00e5gor om lidandets mening, orsak och verka eller om livet efter detta. D\u00e4remot visade de mig vilka erfarenheter jag beh\u00f6vde genomleva eller g\u00f6ra, b\u00e5de som f\u00f6r\u00f6vare och offer, f\u00f6r att formas till den jag \u00e4r i dag.<\/p>\n F\u00f6r mig \u00e4r dessa tidigare inkarnationer lika verkliga som det liv jag nu lever. De \u00e4r en del av mitt sj\u00e4lsliga kartotek. D\u00e5 min uppriktiga \u00f6nskan med regressionen var att komma s\u00e5 n\u00e4ra inp\u00e5 den tid d\u00e5 Kristus levde som m\u00f6jligt, att f\u00e5 se min religi\u00f6sa utveckling genom \u00e5rhundradena och vad som har format den, \u00e4r det inte alls konstigt att jag fick se tidigare liv i olika religi\u00f6sa sammanhang. Som man fr\u00e5gar, f\u00e5r man svar.<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/kosmologipodden.se\/wp-content\/uploads\/2019\/05\/250px-William_Blake_by_Thomas_Phillips.jpg\")
<\/a><\/a><\/a>Under mitt senaste bes\u00f6k i London, november 2018, stod det klart f\u00f6r mig, klarare och tydligare \u00e4n n\u00e5gonsin, att de minst sagt blandade k\u00e4nslor jag har av sorg och vemod inf\u00f6r \u00e5synen av dessa skorstenar, h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n en tidigare inkarnation. Det var ocks\u00e5 befriande att kunna konstatera detta som ett led i f\u00f6rst\u00e5elsen av vem jag \u00e4r i dag, och vad som har format mig fr\u00e5n tidigare inkarnationer. Det blir en del i en f\u00f6rsoningsprocess med mitt f\u00f6rflutna, d\u00e4r \u00f6vergrepp p\u00e5 barn var ett naturligt inslag i vardagen.<\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a>L\u00e4rdom 1:<\/em> Den f\u00f6rsta stora insikten, att vi alla \u00e4r likv\u00e4rdiga m\u00e4nniskor och att v\u00e5r gemensamma k\u00e4lla \u00e4r Gud, har etsat sig fast i min sj\u00e4l och ligger till grund f\u00f6r min avsky mot krigshetsande politiker i maktst\u00e4llning, d\u00e4r det polariserande och sj\u00e4lvf\u00f6rh\u00e4rligande budskapet om det egna folkets moraliska \u00f6verl\u00e4gsenhet, med den sj\u00e4lvklara r\u00e4tten att med v\u00e5ld kr\u00e4nka och v\u00e5ldf\u00f6ra sig p\u00e5 andra folkslag, trumpetas ut och f\u00f6rh\u00e4rligas via den kollektiva, nationalistiska sj\u00e4lvsuggestionens hypnotiska och erotiskt f\u00e4rgade kraft. I den h\u00e4r inkarnationen utmanades kanske f\u00f6r g\u00e5ngen hos mig det instinktiva, oreflekterade stamt\u00e4nkandet med sitt inbyggda vi och dem-t\u00e4nkande; sj\u00e4lva grunden f\u00f6r sammanh\u00e5llningen, f\u00f6r gruppens eller klanens \u00f6verlevnad i tider av st\u00e4ndigt p\u00e5g\u00e5ende krig och konflikter. Vi ser h\u00e4r ett exempel p\u00e5 en moralisk v\u00e4ndpunkt i en m\u00e4nniskas liv. Det f\u00f6rsta fr\u00f6et har s\u00e5tts, vilket i en avl\u00e4gsen framtid kommer att blomma ut i en fullst\u00e4ndig f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r allt livs gemensamma och outpl\u00e5nliga samh\u00f6righet. Fr\u00f6et, som under sin l\u00e5ngsamma v\u00e4xtfas under inkarnationernas g\u00e5ng vattnas med lidandets och \u00e5ngerns t\u00e5rar, b\u00e4r inom sig medlidandef\u00f6rm\u00e5gans storslagna och helande kraft. Det \u00e4r den kraft som till slut kommer att utpl\u00e5na allt vad kamp- och er\u00f6vringslust heter, och f\u00f6rvandla fiendskap och hat till en allt inneslutande, villkorsl\u00f6s allk\u00e4rleksf\u00f6rm\u00e5ga.<\/p>\n<\/a>I den f\u00f6ljande scenen ser jag mig sj\u00e4lv sittande som en ung man p\u00e5 en h\u00e4st if\u00f6rd tempelriddarutrustning. H\u00e4sten \u00e4r full av kraft och st\u00e4ller sig p\u00e5 bakbenen innan den skjuter iv\u00e4g i full galopp. Platsen d\u00e4r jag ser mig sj\u00e4lv n\u00e4sta g\u00e5ng \u00e4r ett slagf\u00e4lt n\u00e5gonstans i Portugal eller Spanien. Jag \u00e4r utmattad av striderna. Jag \u00e4r ocks\u00e5 f\u00f6rlamad av insikten om att krig inte \u00e4r det s\u00e4tt varp\u00e5 ett fredligt budskap om den k\u00e4rleksfulla kristna guden ska f\u00f6rmedlas till de otrogna och f\u00f6rhatliga muslimerna.<\/p>\n<\/a>Min blick f\u00e4ster sig nu p\u00e5 det jag ser d\u00e4refter: en naken, nyf\u00f6dd baby som sv\u00e4var just ovanf\u00f6r min d\u00f6da kropp. L\u00e5ngsamt stiger babyn upp\u00e5t i skyn. Jag f\u00e5r nu lov att betrakta min n\u00e4sta f\u00f6delse. Det \u00e4r en f\u00f6rlossningsscen, d\u00e4r b\u00e5de mor och barn till allas gl\u00e4dje \u00f6verlever. Den h\u00e4r g\u00e5ngen f\u00f6ds jag in i ett slott n\u00e5gonstans i Frankrike.<\/p>\n<\/a>Nej, den nyliberala, rovdjursliknade kapitalistiska samh\u00e4llsmodellen \u00e4r inte det politiska system varp\u00e5 det framtida fredsriket kommer att byggas. Inte heller de nuvarande kinesiska, ryska eller liknande l\u00e4nders nationalistiska fantasier om starka, oberoende militariserade nationalstater – g\u00e4rna i form av ett imperium d\u00e4r ledarna hyllas i gammal diktatorisk anda \u2212 kommer att vara den samh\u00e4llsmodell som leder till fred och frihet f\u00f6r alla och envar. Det \u00e4r en illusion som kommer att fall fr\u00e5n m\u00e4nniskors \u00f6gon inom en relativt snar framtid, vill jag mena. D\u00e5, vid den tidpunkten, efter de krigiskt inst\u00e4lld stormakternas och nationalstaternas sammanbrott och ogiltigf\u00f6rklarande som samh\u00e4llsmodell, kommer det att handlar om helt andra mentala tankeg\u00e5ngar och visioner. D\u00e5 kommer det gudomliga budskapet om en fredlig v\u00e4rld att realiseras och bli till verklighet, genom en v\u00e4rldsregerings opartiska och fullst\u00e4ndigt transparenta styrelseskick och hundra procent r\u00e4ttvisa administration och f\u00f6rdelning av naturens tillg\u00e5ngar. Krig som konfliktl\u00f6sningsmedel, och tillika pengar som betalningsmedel, kommer d\u00e5 att vara ett minne blott. Det kommer d\u00e5 heller inte l\u00e4ngre vara m\u00f6jligt att leva p\u00e5 n\u00e5gon annans bekostnad. Se g\u00e4rna Livets Bog<\/em>, del 1, kapitel 4, f\u00f6r vidare l\u00e4sning av det fascinerande framtidsscenario som Martinus d\u00e4r beskriver.<\/p>\n<\/a>I den tredje inkarnationen v\u00e4xer jag upp och blir soldat. Jag blir en musket\u00f6r som tj\u00e4nar kungen och kyrkan. En av mina uppgifter blir att sl\u00e5 vakt om den r\u00e5dande samh\u00e4llsordningen. Jag lever nu i en tid d\u00e5 k\u00e4ttare blir mycket illa behandlade av den katolska kyrkans representanter. En s\u00e5dan h\u00e4ndelse, d\u00e4r jag sj\u00e4lv medverkar, blir v\u00e4ndpunkten f\u00f6r min del i den h\u00e4r inkarnationen. Jag f\u00e5r, tillsammans med n\u00e5gra andra musket\u00f6rer, i uppgift att tillf\u00e5ngata och h\u00e4mta en ung flicka p\u00e5 16\u221217 \u00e5r i en grannby. Hon \u00e4r anklagad f\u00f6r n\u00e5got jag inte riktigt har f\u00e5tt klarhet i. Jag k\u00e4nner p\u00e5 mig att det inte har g\u00e5 r\u00e4tt till. Vi rider i h\u00f6g fart genom en t\u00e4t l\u00f6vad skog och jag k\u00e4nner hur en del grenar sl\u00e5r mot mitt ansikte.<\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a>L\u00e4rdom 3: <\/em>Den sm\u00e4rta och sorg, som mitt deltagande i den unga flickans avr\u00e4ttning har inneburit f\u00f6r mig, har f\u00f6r all framtid vaccinerat mig mot arbeten eller deltagande i religi\u00f6sa eller politiska grupper eller verksamheter, d\u00e4r makt\u00f6vergrepp \u00e4r ett legitimt s\u00e4tt att beh\u00e5lla eller uppn\u00e5 makten.\u00a0 Den erfarenheten har gjort att jag i dag \u00e4r hyperallergisk mot alla politiska eller religi\u00f6sa system som v\u00e5ldf\u00f6r sig p\u00e5 m\u00e4nniskor, som i religionen eller ideologins namn legitimerar avr\u00e4ttningar och andra fysiska och mentala \u00f6vergrepp f\u00f6r att r\u00e4ttf\u00e4rdiga sin l\u00e4ra eller politiska system. Detta har ocks\u00e5 hos mig lett till en instinktiv motvilja mot allt vad sj\u00e4lvf\u00f6rh\u00e4rligande nationalism heter. N\u00e5got som p\u00e5 nytt har blossat upp i v\u00e5r tid, och som f\u00f6r mig mest liknar ett rangligt skelett fr\u00e5n fascismens historiska skr\u00e4ckkabinett, vilket p\u00e5 nytt f\u00f6rs\u00f6ker ta m\u00e4nsklig form genom populistpartiernas och extremh\u00f6gerns sj\u00e4lvf\u00f6rh\u00e4rligande och vulg\u00e4ra representanters allt mer oblyga och hetsande retorik.<\/p>\n<\/a>I den fj\u00e4rde och sista inkarnationen under den h\u00e4r regressionen ser jag mig sj\u00e4lv till att b\u00f6rja med som en liten pojke i 10-\u00e5rs\u00e5ldern, bosatt p\u00e5 en plats som i dag ben\u00e4mns som Tyskland. H\u00e4r, inf\u00f6r mina \u00f6gon, utspelar sig en oerh\u00f6rt brutal scen d\u00e4r jag \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att bli kastrerad. Jag ser mig sj\u00e4lv sittandes i en stor tr\u00e4tunna med varmt vatten, fasth\u00e5llen i armarna av tv\u00e5 bastanta kvinnor. In i rummet kommer en katolsk pr\u00e4st med en kniv i handen. En av kvinnorna b\u00f6jer sig ner \u00f6ver mig och s\u00e4ger att det som nu ska ske, \u00e4r f\u00f6r mitt eget b\u00e4sta. Hela den h\u00e4r ceremonin utspelar sig f\u00f6r att den katolska kyrkan beh\u00f6ver nya kastrater till de otaliga m\u00e4ssorna och andakterna, som jag fram\u00f6ver kommer att medverka i.<\/p>\n<\/a>Den scen som avslutar den h\u00e4r inkarnationen utspelar sig i ett kloster. Jag \u00e4r nu i 50-\u00e5rs\u00e5ldern. I det h\u00e4r klostret har jag vid flera tillf\u00e4llen hamnat i on\u00e5d hos abboten. Jag har \u00e5tskilliga g\u00e5nger blivit inkallad till honom f\u00f6r att fr\u00e5gas ut, eller snarare f\u00f6rh\u00f6ras. Min intellektuella kapacitet och mina tolkningar av skrifterna skr\u00e4mmer abboten. Han betraktar mina utl\u00e4ggningar av texterna som rent svammel. Enligt min mening h\u00e5ller sig dessa utl\u00e4ggningar av de heliga skrifterna sig inom de kyrkliga ramarna. Jag delar dock inte klostrets och den katolska kyrkans syn p\u00e5 religionen och hur skrifterna ska tolkas. Den tolkningen \u00e4r i mina \u00f6gon allt f\u00f6r dogmatisk och str\u00e4ng. H\u00e4r handlar det fr\u00e5n abbotens sida, p\u00e5 sedvanligt s\u00e4tt, mer om makt \u00e4n att lyssna till det kristna budskapets innersta k\u00e4rleksfulla k\u00e4rna, och detta att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6lja Kristus levnadsexempel. Min friare syn p\u00e5 Kristus k\u00e4rleksbudskap utg\u00f6r enligt abboten en fara f\u00f6r sammanh\u00e5llningen i klostret. Han varnar mig \u00e5tskilliga g\u00e5nger och manar mig till \u00e5terh\u00e5llsamhet med vad jag t\u00e4nker och uttalar mig om n\u00e4r det g\u00e4ller religi\u00f6sa fr\u00e5gor.<\/p>\n<\/a>En sen kv\u00e4ll befinner jag inne i klosterg\u00e5rden. Jag \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g till min klostercell, d\u00e5 jag i ena \u00f6gonvr\u00e5n ser tv\u00e5 m\u00e4n som f\u00f6rf\u00f6ljer mig. Jag v\u00e4nder mig om och ser att de g\u00f6mmer sig bakom en pelare. Snabbt skyndar jag mig in i mitt rum och st\u00e4nger d\u00f6rren. Dessv\u00e4rre g\u00e5r det inte att l\u00e5sa d\u00f6rren. Jag s\u00e4tter mig p\u00e5 en stol och v\u00e4ntar under stora sj\u00e4lsliga kval p\u00e5 vad som ska h\u00e4nda. I samma \u00f6gonblick rycks d\u00f6rren upp och m\u00e4nnen st\u00f6rtar in i rummet. Med v\u00e5ld trycker de ner mig p\u00e5 golvet. En av m\u00e4nnen sticker en kniv i br\u00f6stet p\u00e5 mig och jag d\u00f6r kort d\u00e4refter.<\/p>\n<\/a>I n\u00e4sta stycke ger Martinus en beskrivning av de f\u00f6ruts\u00e4ttningar som kr\u00e4vs f\u00f6r att sj\u00e4lv med hj\u00e4lp av intuitionsf\u00f6rm\u00e5gan kunna f\u00f6rnimma realiteter bortom tid och rum. D\u00e5 har m\u00e4nniskan sl\u00e4ppt taget om den materialistiska v\u00e4rldsbilden och de teorier som den lutar sig emot. Det \u00e4r en v\u00e4rldsbild som h\u00e4vdar att livet och universum uppstod ur ingenting f\u00f6r ca 13 miljarder \u00e5r sedan, genom Big Bang, och att slumpm\u00e4ssiga mutationer, styrda av en deterministiskt sluten och op\u00e5verkbar orsak och verkankedja, ligger bakom tillkomsten fenomenet liv. H\u00e4r betraktas medvetandet som ett epi-fenomen, orsakad av elektro-kemiska processer i hj\u00e4rna. Djupast sett finns inte v\u00e5rt jag. Jaget \u00e4r enligt den materialistiska v\u00e4rldsbilden en illusion. Det \u00e4r ett n\u00e5got som hj\u00e4rnas alla processer har f\u00e5tt oss att tro existerar, f\u00f6r att det har tj\u00e4nat den evolution\u00e4ra utvecklingsprocessen. Tron att vi kan g\u00f6ra egna medvetna val, \u00e4r lika s\u00e5 en illusion. De val vi g\u00f6r \u00e4r enligt den materialistiska modellen en f\u00f6ljd av en komplicerad orsak och verkankedja, ett slutet deterministisk system d\u00e4r vi inte kan p\u00e5verka materien, eftersom jaget och den fria vilja betraktas som en illusion. Man skulle kunna s\u00e4g att vi befinner oss i denna orsak och verkankedjas v\u00e5ld. I nedanst\u00e5ende citat ser vi\u00a0att det endast \u00e4r genom moralisk utveckling och inh\u00e4mtande av erfarenheter som m\u00e4nniskan kan komma fram till att sk\u00e5da de eviga realiteterna:<\/p>\n<\/a>Det \u00e4r med andra ord inte en v\u00e4rldsbild som kan ge en meningsskapande relation till skapelsens o\u00e4ndliga och djupt fascinerande m\u00e5ngfald. Skapelsen \u00e4r n\u00e5got som lika v\u00e4l kunde klara sig utan v\u00e5r medverkan eller deltagande. Men \u00e4ven den h\u00e4r v\u00e4rldsbilden har sin plats i den religi\u00f6sa utvecklingsprocessen, d\u00e5 det b\u00e4sta ur den forskningen, bl.a. kvantfysiken och kvantbiologin, kommer att sl\u00e5s ihop med den framtida andliga vetenskapen. F\u00f6rst d\u00e5 har vi kommit fram till det fullkomliga s\u00e4ttet att forska p\u00e5 om livet och dess bakomliggande gudomliga utg\u00e5ngspunkt eller plattform. M\u00e4nniskan inneboende l\u00e4ngtan efter att f\u00e5 ta del av livsmysteriets l\u00f6sning spr\u00e4nger till sist den materialistiska v\u00e4rldsbildens tr\u00e5nga och livl\u00f6sa ramverk. N\u00e5got vi i v\u00e5ra dagar ser allt fler exempel p\u00e5, inte minst genom den uppsj\u00f6 av alternativa livs\u00e5sk\u00e5dningar som g\u00e5r att hitta p\u00e5 n\u00e4tet eller i bokhandeln. Ett mentalt paradigmskifte \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att ta form inf\u00f6r v\u00e5ra \u00f6gon.<\/p>\n<\/a>N\u00e4r det g\u00e4ller det ateistiska stadiet har jag i en vision som mycket v\u00e4l skulle kunna vara min f\u00f6reg\u00e5ende inkarnation, sett mig framleva min sista tid i Uppsala. Jag har sett mig sj\u00e4lv sitta ensam och bitter p\u00e5 en krog, och som en f\u00f6re detta pr\u00e4st f\u00f6rbanna religionen och den roll den hade spelat i mitt liv, d\u00e4r bland annat en olycklig och f\u00f6rbjuden k\u00e4rlekshistoria med en gift kvinna, bidrog till att jag var tvungen att l\u00e4mna min tidigare f\u00f6rsamling och flytta till Uppsala. Visionens f\u00f6rsta del avslutades med att jag s\u00e5g baksidan p\u00e5 en vagn, dragen av en h\u00e4st, rulla bort med mitt bohag fr\u00e5n det lilla samh\u00e4llet. H\u00e4r i detta liv tappade jag den sista lilla gnuttan av den trosf\u00f6rm\u00e5ga som \u00e4r den gamla v\u00e4rldsimpulsens f\u00f6ruts\u00e4ttning. Svaren p\u00e5 fr\u00e5gor om f\u00f6r\u00e4lskelse, sexualitet och dess relation till religi\u00f6sa fr\u00e5gor hittade jag inte i de av kyrkan sanktionerade skrifterna.<\/p>\n<\/a>I kraft av att den instinktiva religi\u00f6sa epoken inte har mer att ge, upph\u00f6r den sidan hos oss att medverka i v\u00e5rt dagliga liv, vilket den ovanst\u00e5ende visionen \u00e4r ett tydligt exempel p\u00e5. Vi blir d\u00e4rmed mer eller mindre utel\u00e4mnade \u00e5t v\u00e5ra drifter och v\u00e5r eventuella intelligens n\u00e4r det handlar om att skapa sig en plattform att bygga sitt liv och sina v\u00e4rderingar p\u00e5. M\u00e5nga g\u00e5nger leder detta rakt ner i f\u00f6rd\u00e4rvet. Drifterna tar \u00f6ver och vi bli slavar under n\u00e5gon last som till sist f\u00f6rg\u00f6r oss med sina destruktiva och nedbrytande krafter. Men \u00e4ven detta \u00e4r en del i den religi\u00f6sa utvecklingen och v\u00e5rt s\u00f6kande efter det f\u00f6rlorade paradiset. Vi blir fragmentiserade och f\u00f6rlora kontakten med den gudomliga helheten och den fasta punkten. Det \u00e4r som att vi inte ser skogen f\u00f6r alla tr\u00e4den. Ett eller flera jordeliv kan framlevas i detta miserabla sj\u00e4lsliga tillst\u00e5nd. Men till sist kommer v\u00e4ndpunkten i form av ett \u00e5teruppv\u00e4ckt intresse f\u00f6r andliga fr\u00e5gor – fr\u00e5gor om existensen innersta natur. Man bara m\u00e5ste f\u00e5 ett svar p\u00e5 dessa fr\u00e5gor. Ingenting i tillvaron \u00e4r viktigare \u00e4n det. Och den som s\u00f6ker ska till slut finna en ny, annorlunda och f\u00f6rdjupad kontakt med det gudomliga. En kontakt p\u00e5 en bergfast grund, som b\u00e4r \u00e4nda fram till det kosmiska medvetandets intr\u00e4de i medvetandet.<\/p>\n