![\"\"](\"http:\/\/kosmologipodden.se\/wp-content\/uploads\/2019\/06\/Erik_Johan_Stagnelius_drawing.jpg\")
<\/a>\u201dErik Johan Stagnelius, en av Sveriges allra fr\u00e4msta poeter, dog i Stockholm den 3 april \u00e5r 1823. Han blev bara 29 \u00e5r gammal. Han f\u00f6ddes i G\u00e4rdsl\u00f6sa pr\u00e4stg\u00e5rd, d\u00e4r hans far var kyrkoherde. Som barn var Erik Johan vetgirig och br\u00e5dmogen och en ensamvarg, n\u00e5got som kom att best\u00e5 hela hans liv. Historien om hur han l\u00e4rde sig bokst\u00e4verna p\u00e5 egen hand genom att l\u00e4sa p\u00e5 gravstenarna p\u00e5 kyrkog\u00e5rden \u00e4r v\u00e4lk\u00e4nd. En gammal hush\u00e5llerska i familjen f\u00f6ljde hans tragglande med orden och bad lille Erik att han skulle skriva n\u00e5got \u00e5t henne. Han ville inte, men hon var envis. D\u00e5 skrev Erik sina f\u00f6rsta stapplande ord med stora oj\u00e4mna bokst\u00e4ver: OT\u00c4KA FRUNTIMER. Ofta kl\u00e4ttrade han upp i det stora valn\u00f6tstr\u00e4det p\u00e5 pr\u00e4stg\u00e5rden \u2013 nu borta sedan l\u00e4nge \u2013 d\u00e4r han kunde sitta och meditera i timmar. Han dog i torftighet efter ett ytligt liv pr\u00e4glat av olycklig k\u00e4rlek och sjukdom. Men hans diktning kommer alltid att leva. N\u00e5gon har liknat Stagnelius vid en sjuk mussla, som f\u00f6dde en p\u00e4rla, en tr\u00e4ffande liknelse.\u201d<\/span><\/p>\n(Kiki Lundh <\/span>\u201d… som solarna v\u00e4ckte till dans\u201d. En bok om Erik Johan Stagnelius 200 \u00e5r. <\/i><\/span>S\u00e4llskapet Erik Johan Stagnelii v\u00e4nner. Borgholm 1993. Ytterligare k\u00e4llor till Stagnelius liv och verk \u00e5terfinns i slutet av detta blogginl\u00e4gg.)<\/span><\/p>\n S\u00e5 kan man mycket v\u00e4l beskriva och sammanfatta en m\u00e4nniskas liv, men \u00e4r det hela sanningen om henne? Naturligtvis inte. Men en rolig liten anekdot \u00e4r i alla fall den om den lille Erik Johan Stagnelius och den gamla hush\u00e5llerskan. <\/span><\/p>\n Den bild jag har av Stagnelius, efter att ha levt med honom och hans texter under en l\u00e4ngre tid, \u00e4r bilden av en ytterst komplex person. En person med ett ofantligt rikt inre liv, en person med stor kunskap om existensen och dess ibland mycket barska villkor, en person som \u00e4gde ett stort sj\u00e4lvf\u00f6rtroende n\u00e4r det g\u00e4llde sitt skrivande, men som ocks\u00e5 var en person med en, som jag uppfattar det, svag sj\u00e4lvk\u00e4nsla. En inte helt \u00e4r en ovanlig kombination hos konstn\u00e4rligt beg\u00e5vade personer. Beg\u00e5vad med ett of\u00f6rdelaktigt yttre (p\u00e5 den punkten var hans samtid helt \u00f6verens, till och med hans far erk\u00e4nde detta faktum) och med en olust eller kanske of\u00f6rm\u00e5ga till kallprat\u00a0<\/span>\u2212\u00a0han kunde r\u00e4tt bryskt avsluta en diskussion eller ett samtal om det inte passade eller gav honom n\u00e5got\u00a0<\/span>\u2212\u00a0stod det nog honom relativ snart klart att omgivningen tyckte att han var en r\u00e4tt udda figur. N\u00e5gon s\u00e4llskapsm\u00e4nniska var han heller inte, med undantag av n\u00e5gra f\u00e5 \u00e5r i slutet av tjugo\u00e5rs\u00e5ldern, d\u00e5 han med liv och lust ingick som ett naturligt inslag i familjelivet p\u00e5 somrarna i Kalmar, d\u00e4r hans snabba tanke, spirituella infall och studentikosa upptr\u00e4de r\u00f6nte stor uppskattning under bjudningar och fester. Han levde st\u00f6rre delen av sitt liv som en ensling och umgicks inte i tidens konstn\u00e4rskretsar.<\/span><\/p>\n I hans f\u00f6r\u00e4ldrahem, n\u00e4rmare best\u00e4mt i sin fars bibliotek, vilket inneh\u00f6ll en m\u00e4ngd intressanta f\u00f6rfattare och titlar som sp\u00e4nde \u00f6ver en Det var nog fr\u00e5n b\u00f6rjan t\u00e4nkt att Stagnelius skulle g\u00e5 i sin faders fotsp\u00e5r och l\u00e4sa till pr\u00e4st. Men \u00f6det hade andra planer i beredskap. Av studerandet blev det inte mycket av. En termin i Lund och tre terminer i Uppsala blev det in alles. I Uppsala avlade han en kanslistexamen, vilken gjorde det m\u00f6jligt f\u00f6r honom att f\u00e5 en oavl\u00f6nad extratj\u00e4nst som kopist p\u00e5 Ecklesiastikdepartementet i Stockholm. En slags prov eller volont\u00e4ranst\u00e4llning, viket var vanligt p\u00e5 den tiden. Hans arbetsuppgifter d\u00e4r var att kopiera cirkul\u00e4rskrivelser\/dokument. Det \u00e4r f\u00f6r \u00f6vrig mycket tack vare dessa dokument som man har lyckat tidsbest\u00e4mma Stagnelius olika dikter. Man j\u00e4mf\u00f6rde helt enkelt handstilarna p\u00e5 dikterna och dokumenten. Det var en tj\u00e4nst som han p\u00e5b\u00f6rjade 1815, d\u00e5 22 \u00e5r gammal. N\u00e5got \u00e5r innan han dog blev han erbjuden en fast anst\u00e4llning mot avl\u00f6ning. Men d\u00e5 var det f\u00f6r sent. Kroppen och sj\u00e4len hos Stagnelius hade d\u00e5 f\u00e5tt ta s\u00e5 mycket stryk av ett l\u00e5ngvarigt alkohol- och opiummissbruk och religi\u00f6st grubblande, att han inte var f\u00f6rm\u00f6gen att inneha ett vanligt arbete. Han var helt enkelt slutk\u00f6rd. Pengar f\u00f6r sitt uppeh\u00e4lle under den h\u00e4r tiden fick han av sin far, vilken med j\u00e4mna mellanrum s\u00e4nde sonen pengar.<\/span><\/p>\n Stagnelius hyrde ofta in sig i anspr\u00e5ksl\u00f6sa, f\u00f6r att inte s\u00e4ga fattiga rum, vilka var mycket sparsamt m\u00f6blerade. Periodvis har jag en stark k\u00e4nsla av att han levde i vad vi i dag skulle karakt\u00e4risera som knarkarkvartar, blandmissbrukare som han var. En s\u00e5 speciell fysisk och psykisk natur som den Stagnelius representerade\u00a0\u2212 med det geniala skapandet som drivfj\u00e4der och existensber\u00e4ttigande i kombination med vad man tror kan ha varit ett organiskt fel p\u00e5 hj\u00e4rtat, med tillh\u00f6rande hypokondriska inslag, ett hj\u00e4rtfel som han sj\u00e4lvmedicinerade p\u00e5 l\u00e4kares ordination med opium \u2212 tog under l\u00e5nga perioder ingen som helst h\u00e4nsyn till sin kropp. Sin livs- och d\u00f6ds\u00e5ngest d\u00e4mpade han med alkohol och opium, den sexuella hungern stillade han hos prostituerade. D\u00e4remellan skrev och brottades han med existentiella fr\u00e5gor r\u00f6rande de h\u00f6ga religi\u00f6sa ideal som var hans ouppn\u00e5eliga m\u00e5l och den driftstyrda, kalla, f\u00f6raktfulla verklighet som var hans vardag. <\/span><\/p>\n I Stagnelius poesi m\u00f6ter vi den mest skiftande himmelska storslagenhet, kosmologiska och astrologiska allegorier, den svartaste jordiska \u00e5ngest, den ljusaste himmelska naturgl\u00e4dje och den stora hyllningen till Gud och skapelsen. H\u00e4r \u00e4r kvinna, i form av Amanda, b\u00e5de som musa, som k\u00f6ttslig varelse \u2212 och senare i hans utveckling den himmelska idealbilden av den rena k\u00e4rleken\u00a0\u2212 en symbol, en inriktning och ett m\u00e5l f\u00f6r en l\u00e4ngtan efter ett eget, ouppn\u00e5elig skulle det visa sig, f\u00f6rverkligande av en kosmisk princip. Detta att i \u00e4ktenskapet f\u00e5 leva i ett samliv med en kvinna, i ett samliv som i sig avspeglade det stora f\u00f6red\u00f6met Kristus och den kosmiska osj\u00e4lviska och rena k\u00e4rleken. <\/span><\/p>\n F\u00f6r Stagnelius var det sexuella i sig inte n\u00e5got skamligt. Vad han vid upprepade tillf\u00e4llen i sina dikter v\u00e4nder sig emot \u00e4r den sj\u00e4lviska, r\u00e5a, k\u00f6ttsliga sexualiteten. En sexualitet d\u00e4r m\u00e4nniskan endast har sin egen njutning f\u00f6r \u00f6gonen. Det finns, menar han, en m\u00f6jlighet att rena denna drift fr\u00e5n de l\u00e4gre sidorna. Detta f\u00f6ruts\u00e4tter att man l\u00e4gger sitt jag eller ego och sitt beg\u00e4r att sj\u00e4lv vara som en gud i en sj\u00e4lvskapt v\u00e4rld \u00e5t sidan, f\u00f6r att p\u00e5 s\u00e5 vis kunna sl\u00e4ppa in Kristus i sitt liv och medvetande. Kristusprincipen \u00e4r f\u00f6r Stagnelius skapelsens och tillvarons m\u00e5l och r\u00e4ddning.<\/span><\/p>\n Jag tror inte att Stagnelius sj\u00e4lv fullt ut l\u00f6ste g\u00e5tan om individualitetens fortlevnad efter d\u00f6den. Att sj\u00e4len levde vidare var f\u00f6r honom nog inget problem, men den egna individualiteten? Vad h\u00e4nder med den? Stagnelius var starkt influerad av bland annat Platon och dennes l\u00e4ra om id\u00e9v\u00e4rlden. Det \u00e4r en l\u00e4ra som s\u00e4ger att allt skapat emanerar ur ett od\u00f6dligt n\u00e5got, till vilket det ocks\u00e5 \u00e5terv\u00e4nder efter d\u00f6den. Men det Ena \u00e4r ju ett odelbart n\u00e5got, en evig enhet. Ur detta Ena har alla sj\u00e4lar kommit och i sin timliga roll f\u00e5tt en individualitet. Men vad h\u00e4nder n\u00e4r man d\u00f6r? M\u00e5ste man d\u00e5 inte \u00e5terv\u00e4nda tillbaka till denna enhet och \u00e5terigen uppg\u00e5 i denna? Var tar d\u00e5 det egna jaget v\u00e4gen? Det finns inte mycket i hans diktning, med n\u00e5got enstaka undantag som i t.ex. \u201dTrosbek\u00e4nnelse\u201d.<\/span><\/p>\n Tanken p\u00e5 reinkarnation, med flera \u00e5terkommande jordeliv, verkar med andra ord inte finnas hos Stagnelius. D\u00e4r har vi, tror jag, den djupast liggande orsaken till hans missbruk och sj\u00e4lsliga konflikter. Allts\u00e5 en ren och sk\u00e4r d\u00f6ds\u00e5ngest, som d\u00e4mpas med utsv\u00e4vningar och ett frenetiskt skrivande. Ett tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4tt som ocks\u00e5 det inte \u00e4r ovanlig hos konstn\u00e4rligt beg\u00e5vade personer. Hans utformning av den kristna l\u00e4ran s\u00e4ger att m\u00e4nniskoanden uppstod som en del av den kosmiska skapelsen, f\u00f6r att sedan inkarnera i jordisk gestalt och slutligen genom f\u00f6rsoningen \u00e5terv\u00e4nda till Gud. I denna l\u00e4ra finns det dock plats f\u00f6r tvivel vad g\u00e4ller den individuella sj\u00e4lens \u00f6de. Den k\u00e4tterska tanken att d\u00f6den utg\u00f6r individens slut har inte vederlagts. I sin erotiska och mystiska dikning, dessa hans st\u00e4ndigt \u00e5terkommande teman, uppst\u00e4ller han uppg\u00e5endet i enheten, utpl\u00e5nandet av individens gr\u00e4nser som det eftertraktade m\u00e5let. Men vid tanken p\u00e5 den personliga d\u00f6den ryggar han tillbaka f\u00f6r mysteriets fullbordan. <\/span><\/p>\n Stagnelius framst\u00e5r som urtypen f\u00f6r den romantiske konstn\u00e4ren, med ett sj\u00e4lvf\u00f6rbr\u00e4nnande liv, en d\u00f6d i unga \u00e5r och en postum uppr\u00e4ttelse. Dock med ett undantag. Han s\u00e5g inte, till skillnad fr\u00e5n den tidens romantiska konstn\u00e4rsideal, vilket innefattade ett absolut frihetligt sj\u00e4lvf\u00f6rverkligande som f\u00f6ruts\u00e4ttning och drivkraft i skapandet, att detta sj\u00e4lvf\u00f6rverkligande var ett m\u00e5l i sig. Tv\u00e4rtom var f\u00f6r honom passionerna i hans inre det verkligt stora hotet mot ett f\u00f6rverkligande av den kristna eller stoiska etik han i s\u00e5 m\u00e5nga dikter bek\u00e4nner sig till. Ist\u00e4llet s\u00e5g han den nya konstn\u00e4rs- och m\u00e4nniskotyp, som ville skapa sina egna lagar och g\u00f6ra sig till herre i sitt eget universum, som en inkarnation av den fallna m\u00e4nniskan. D\u00e5 Stagnelius inte fullt ut bek\u00e4nde sig till den traditionellt kristna eller stoiska traditionen, och likaledes inte fullt ut bejakade det romantiska, sj\u00e4lvcentrerade konstn\u00e4rsidealet, kom han att g\u00e5 en egen, tredje v\u00e4g: mystikerns v\u00e4g. D\u00e5 det f\u00f6r det fria geniet g\u00e4llde att l\u00e5ta sin egen s\u00e4rpr\u00e4glade profil avteckna sig mot en rik bildningsbakgrund, g\u00e4llde det f\u00f6r Stagnelius att vinna kunskap om v\u00e4sendets anonyma urgrund, V\u00e4rldssj\u00e4len. I hans diktning finns det l\u00e5n och anspelningar p\u00e5 Platon, Plotinos, p\u00e5 hermetiska och astrologiska skrifter, p\u00e5 B\u00f6hme, Fichte och Schelling, och fr\u00e5n ren\u00e4ssanstidevarvets mystiska och spekulativa t\u00e4nkare. <\/span><\/p>\n Hos Stagnelius ligger nyckeln till visdomen i v\u00e5rt eget br\u00f6st. Genom att g\u00e5 in i oss sj\u00e4lva n\u00e5r vi kunskap om Gud. Gud, och embryot till hela universum, finns inom varje m\u00e4nniska. Detta f\u00f6rs\u00f6ker Stagnelius h\u00e4rleda p\u00e5 rent logisk filosofisk v\u00e4g, men hans fr\u00e4msta instrument \u00e4r inte den logiska deduktionens\u00a0<\/span>\u2212\u00a0den logiska h\u00e4rledningen\u00a0\u2212 utan analogit\u00e4nkandet som bygger p\u00e5 upplevelsen av strukturell likhet och d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r mer konst\u00e4rlig \u00e4n vetenskaplig. <\/span><\/p>\n Mot m\u00e4nniskans mikrokosmos svarar det universella makrokosmos. Den stora v\u00e4rlden speglar sig i m\u00e4nniskans inre, i djupet av sitt hj\u00e4rta \u00e5terfinner hon Gud och hela v\u00e4rlden. Men genom f\u00f6delsen till jorden, och genom avfallet fr\u00e5n Pleroma, f\u00f6rlorar m\u00e4nniskan sinnet f\u00f6r denna korrespondens. Hon faller i ett slags s\u00f6mn, hennes minnesbilder sl\u00e4cks ut. I en f\u00f6reg\u00e5ende tillvaro var denna samh\u00f6righet och enhet med universum en sj\u00e4lvklarhet, och \u00e4nnu i barna\u00e5ren f\u00f6rnimmer man ett \u00e5tersken av den forna enheten. Dessa tankar ligger i det ovan citerade raderna. Detta hans forna jag, med en blandning av manligt och kvinnligt, \u00e4r allts\u00e5 det som en g\u00e5ng var delaktigt av det universella medvetandet, men som nu ligger nerb\u00e4ddat som ett fr\u00f6 djupt i hans v\u00e4sen. Det universella medvetandet var i sin f\u00f6rsta manifestation k\u00e4rlek och skapardrift, vilket i jordelivet symboliskt framtr\u00e4der som k\u00e4rleken till kvinnan. D\u00e4rf\u00f6r kan Stagnelius p\u00e5st\u00e5 att han i Amanda ser sig sj\u00e4lv, dvs. sig sj\u00e4lv s\u00e5som identisk med den dubbelk\u00f6nade v\u00e4rldsanden eller Gud. Detta har ingenting med psykologisk narcissism att g\u00f6ra, det \u00e4r ett uttryck f\u00f6r k\u00e4rleken som en v\u00e4g till unio mystica. <\/span><\/p>\n S\u00e5v\u00e4l stj\u00e4rnev\u00e4rldens och elementarv\u00e4rldarnas k\u00e4rlek som k\u00e4rleken till Amandas gestalt, \u00f6verf\u00f6rs s\u00e5ledes i \u201dLiljor i Saron\u201d till det psykologiska planet och f\u00f6rvandlas till ett drama inom sj\u00e4len. I \u201dLiljor i Saron\u201d \u00e4r det i de flesta fall en kvinnlig gestalt som f\u00f6r talan och ger uttryck \u00e5t en l\u00e4ngtan och en tr\u00e5nad. K\u00e4llan framst\u00e4lls som feminin. Hon \u00e4r jungfrulig, den mottagande i k\u00e4rleksf\u00f6rh\u00e5llandet. Amanda blir, eller \u00e4r, en symbol f\u00f6r Stagnelius innersta jag. Under den manliga ytan d\u00f6ljer sig ett kvinnligt v\u00e4sen. Stagnelius visar i sin diktning prov p\u00e5 en instinktiv insikt om m\u00e4nniskans androgyna v\u00e4sen. I Amandadiktningen v\u00e5gar jag anta att Stagnelius sugit n\u00e4ring ur en intuitiv upplevelse av m\u00e4nniskan som en dubbelk\u00f6nad varelse.<\/span><\/p>\n Intressant \u00e5terigen ur ett polf\u00f6rvandlingsperspektiv, \u00e4r denna hos Stagnelius intuitiva f\u00f6rnimmelse av att vara, framf\u00f6r allt, psykiskt dubbelk\u00f6nad. Att genom den utvecklade motsatta polen kunna komma i kontakt med delar av det djupast liggande skikten av psyket, och d\u00e4rmed uppn\u00e5 en \u00f6kad f\u00f6rst\u00e5else av livet och universum. Detta var honom f\u00f6runnat. F\u00f6rmodligen var han r\u00e4tt l\u00e5ngt kommen i sin polf\u00f6rvandling. Men han har, sitt geniala diktande till trots, precis som alla vi andra, en del psykiska skavanker kvar att f\u00e5 \u00e5tg\u00e4rdade, innan det \u00e4r dags f\u00f6r det som Martinus kallar \u201dden stora f\u00f6delsen\u201d. En f\u00f6delse som f\u00f6ruts\u00e4tter en absolut j\u00e4mvikt mellan de manliga och de kvinnliga egenskaperna i psyket, i kombination med ett avslutat utlevande av de djuriska, egoistiska sidorna i personligheten. Denna mentala f\u00f6rvandling av m\u00e4nniskans psyke, i f\u00f6rsta hand styrd och reglerad av polprincipen i \u00f6vermedvetandet, \u00e5stadkommer en balans mellan k\u00e4nsla och intelligens tillsammans med ett kraftigt reducerande av tyngdenergins inflytande eller handlingsutrymme, vilket \u00f6ppnar upp f\u00f6r intuitionens intr\u00e4ngande i medvetandet. Denna sj\u00e4lsligt genomgripande psykosexuella f\u00f6rvandlingsprocess ger i sin tur tilltr\u00e4de n\u00e4sta utvecklingssteg i det kosmiska spiralkretsloppet: \u201ddet riktiga m\u00e4nniskoriket\u201d. Den organiskt, osj\u00e4lviska k\u00e4rlekens hemvist. <\/span><\/p>\n I avfallets id\u00e9 ligger f\u00f6rest\u00e4llningen om en \u00e5terg\u00e5ng till ursprunget. \u00c5terg\u00e5ngen till ursprunget m\u00e5ste vara ett steg fram\u00e5t och d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r den f\u00f6rsonande synden f\u00f6rmer \u00e4n de aldrig befl\u00e4ckade oskulden. D\u00e4rf\u00f6r blir heller inte sj\u00e4lens lidande under f\u00f6rnedringen ett meningsl\u00f6st lidande. Det \u00e4r en luttring \u00e4gnad att v\u00e4cka till liv det h\u00f6gsta och \u00e4dlaste inom m\u00e4nniskan; ett medel f\u00f6r denna att h\u00f6ja sig till tidigare ok\u00e4nda h\u00f6jder.<\/span><\/p>\n Animas samtal med Demiurgen representerar det stadium som p\u00e5 teologiskt spr\u00e5k kallas syndamedvetande, och som rent allm\u00e4nt kan betecknas som jagets insikt om sin egen bristande anpassning till, eller sin of\u00f6rm\u00e5ga, att n\u00e5 de djupaste liggande skikten i personligheten. Syndamedvetandet \u00e4r ju liktydigt med medvetandet om ett rent och syndfritt tillst\u00e5nd som \u00e4r oss m\u00e4nniskor f\u00f6rmenat, och insikten om det ytliga jagets fladdrande liv i sinnev\u00e4rlden \u00e4r liktydigt med insikten om att det finns ett djupare jag. Det \u00e4r det jag som den indiske mystikern kallar Atman och som Martinus i <\/span>Den intellektualiserade kristendomen,<\/i><\/span> st. 134, ben\u00e4mner \u201dOX\u201d\u00a0<\/span>\u2212\u00a0\u201d… ett immateriellt n\u00e5got som i verkligheten utg\u00f6r Guds \u201djag\u201d. Detta immateriella n\u00e5got ska vi i forts\u00e4ttningen kalla \u201dOX\u201d. Detta jag besj\u00e4lar hela v\u00e4rldsalltet, b\u00e5de den fysiska och den andliga sidan av det. Det utg\u00f6r det evigt levande n\u00e5got.\u201d<\/span><\/p>\n I Stagnelius diktning representerar Anima den v\u00e4ckta sj\u00e4len; sj\u00e4len som vaknat upp ur jordelivets djuriska dvala och b\u00f6rjat s\u00f6ka sanningen om sig sj\u00e4lv. Han skildrar dock aldrig slutm\u00e5let f\u00f6r detta s\u00f6kande. Sj\u00e4len n\u00e5r aldrig fram till paradiset, utom i hoppet eller dr\u00f6mmen, Stagnelius skildrar aldrig, en vad man skulle vilja kalla mystisk upplevelse, endast stadier p\u00e5 v\u00e4gen mot en s\u00e5dan. Det dr\u00f6mda m\u00e5let f\u00f6r Animas str\u00e4van \u00e4r att \u00e5terf\u00f6renas med sin brudgum Kristus i ett slags kosmiskt br\u00f6llop, motsvarande Uranos och Gaias eviga br\u00f6llopsfest, t.ex. som det skildras i dikten \u201dUrania\u201d. I Stagnelius diktning kan man i huvudsak urskilja tre \u00e4mnesomr\u00e5den. Dels hans utforskande av den sinnliga k\u00e4rlekens villkor, dels projektionen av denna sinnliga k\u00e4rlek p\u00e5 det kosmiska planet, och slutligen dess f\u00f6rvandling till ett skeende inom sj\u00e4len. Utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r Stagnelius \u00e4r upplevelsen av beg\u00e4rets pockande krav och om\u00f6jligheten att helt tillfredsst\u00e4lla dessa i en v\u00e4rld d\u00e4r den k\u00f6nsliga polariteten, dualismen, genom sin konstitution om\u00f6jligg\u00f6r ett f\u00f6renande. Manligt och kvinnligt \u00e4r inte m\u00f6jligt att f\u00f6rena p\u00e5 det jordiska planet, enligt Stagnelius. Bortom k\u00f6nens polaritet och dualism anande han en h\u00f6gre enhet. En enhet som p\u00e5 det m\u00e4nskliga planet gestaltas i f\u00f6rest\u00e4llningen om sj\u00e4lens androgyna natur, som i sin tur \u00e4r en avbild av den dubbelk\u00f6nade skaparguden. I sj\u00e4lens hemkomst till sig sj\u00e4lv f\u00f6rverkligas dr\u00f6mmen om ett fullkomligt uppg\u00e5ende i den \u00e4lskade, ett utpl\u00e5nade av alla gr\u00e4nser och ett upph\u00e4vande av den timliga jordiska existensen skrankor.<\/span><\/p>\n Avslutning<\/strong><\/p>\n Denna resa genom Stagnelius diktning, som b\u00f6rjade mitt i djupaste m\u00f6rker, \u00e5ngest, och d\u00f6dsl\u00e4ngtan, har allts\u00e5 nu landat i en f\u00f6rhoppningsfull, f\u00f6rsonande och ljus framtid. <\/span><\/p>\n Om vi kort sammanfattar Stagnelius syn p\u00e5 det onda respektive goda, kan vi summera det p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt:<\/span><\/p>\n Det onda<\/strong><\/p>\n Det goda<\/strong><\/p>\n I dikten\u00a0\u201dTrosbek\u00e4nnelse\u201d<\/span>\u00a0bek\u00e4nner Stagnelius sin tro om Schellings frihetsfilosofiska system, och d\u00e4rmed sin tro p\u00e5 den individuella od\u00f6dligheten. Harmoni kan man n\u00e5 i livet genom sk\u00f6nhetssinnet och den religi\u00f6sa kontemplationen, allts\u00e5 i sk\u00f6n konst och religion.<\/span><\/p>\n Det finns ingen dj\u00e4vulsgestalt hos Stagnelius. Det \u00e4r Orcus som tillsammans med Demiurgen \u00e4r \u201ddet onda\u201d. Orcus \u00e4r i romersk mytologi namnet p\u00e5 d\u00f6dens, d\u00f6dsrikets eller underjordens gud. Orcus \u00e4r \u00e4ven namnet p\u00e5 d\u00f6dsriket sj\u00e4lvt. Under den grekiska kulturens inflytande identifierades Orcus med Hades, och de grekiska f\u00f6rest\u00e4llningarna om d\u00f6dsrikets h\u00e4rskare \u00f6verf\u00f6rdes p\u00e5 den romerske guden.<\/p>\n Hos Stagnelius, i hans gnostiskt f\u00e4rgade v\u00e4rldsbild, utg\u00f6r Demiurgen en ond gudomlighet som h\u00e5ller m\u00e4nniskan fj\u00e4ttrad p\u00e5 jorden. Hon \u00e4r fast i materien och det fysiska, men l\u00e4ngtar efter ett gudomligt tillst\u00e5nd bortom det jordiska. Ett tillst\u00e5nd som Stagnelius har beskrivit i dikten Suckarnes myst\u00e9r.<\/em> H\u00e4r m\u00f6ter vi ocks\u00e5 Achamot, materiens id\u00e9, den ursprungliga synden och demiurgens moder.<\/p>\n \u201dTvenne lagar styra m\u00e4nskolivet. I diktens sista stycke beskriver Stagnelius v\u00e4gen ut ur Demiurgens grepp:<\/p>\n \u201dM\u00e4nska! vill du livets vishet l\u00e4ra, T\u00e4nkv\u00e4rda ord fr\u00e5n Stagnelius penna som speglar en djup livsvisdom, och som t\u00e5l att upprepas:<\/p>\n \u201dTvenne lagar styra m\u00e4nniskolivet \/…\/ makten att beg\u00e4ra \u00e4r den f\u00f6rsta \/ tv\u00e5nget att f\u00f6rsaka \u00e4r den andra.\u201d N\u00e4r man adlar beg\u00e4ret, n\u00e4r man g\u00f6r detta val frivilligt, d\u00e5 kan man g\u00e5 segrande f\u00f6rbi materien.<\/p>\n Det finns tre\u00a0myst\u00e8rer<\/em>\u00a0i Stagnelius id\u00e9v\u00e4rld:<\/em> livet, d\u00f6den och k\u00e4rleken p\u00e5 korset. Kristusgestalten, inspiration fr\u00e5n Novalis, s\u00e5g k\u00e4rleken som v\u00e4rldens sj\u00e4l och livets k\u00e4lla, och ljuset som den inre drivkraften i v\u00e4rlden. Alla religioner har en gemensam gudomlig k\u00e4rna.<\/p>\n Det finns likas\u00e5 tre\u00a0<\/span>f\u00f6dslar <\/i><\/span>i Stagnelius id\u00e9v\u00e4rld. Den f\u00f6rsta \u00e4r den andliga i pre-existensen, d\u00e4r f\u00f6ds sj\u00e4len. Den andra \u00e4r f\u00f6delsen till jordelivet, m\u00e4nniskan f\u00f6ds nu som kropp och sj\u00e4l. Den tredje \u00e4r den till efterv\u00e4rlden, post-existensen (d\u00f6den), det nya andelivet, d\u00e4r m\u00e4nniskan g\u00e5r upp i sitt h\u00f6gre jag. Det \u00e4r bara den f\u00f6rsta och tredje f\u00f6delsen som \u00e4r f\u00f6delse till liv, den andra f\u00f6delsen, till vilken sj\u00e4len \u00e4r oskyldig, leder till d\u00f6d och lidande.\u00a0<\/span><\/p>\n D\u00f6den f\u00f6r Stagnelius \u00e4r ofta en l\u00e4ngtan efter evig vila. D\u00f6dsl\u00e4ngtan blandas med d\u00f6dsskr\u00e4ck, eftersom han inte \u00e4r klar \u00f6ver om det finns ett personligt liv efter d\u00f6den.<\/span><\/p>\n N\u00e4r man betraktar Stagnelius levnadshistoria, blir begreppet utanf\u00f6rskap ett ledord som f\u00f6ljer honom genom hans korta, sj\u00e4lvf\u00f6rbr\u00e4nnande liv. En person med en s\u00e5 enast\u00e5ende skaparkraft kunde sv\u00e5rligen k\u00e4nnas sig sj\u00e4lsligt hemmastadd i den tid, och i den milj\u00f6, som var hans. Det var ytterst f\u00e5 samtida personer som verkligen f\u00f6rstod Stagnelius storhet. Likt musikens Mozart hade han en begr\u00e4nsad levnadstid till sitt f\u00f6rfogande, innan den fysiska kroppens begr\u00e4nsade resurser var f\u00f6rbrukade. Precis som Mozart st\u00e5r i v\u00e4rldsklass p\u00e5 tonernas omr\u00e5de, st\u00e5r Det finns en utpr\u00e4glat musikalisk klangbotten i m\u00e5nga av Stagnelius dikter. De n\u00e4stan v\u00e4ntar p\u00e5 att tons\u00e4ttas. Denna inneboende musikalitet i dikterna vittnar om dessa b\u00e5da konstformers\u00a0<\/span>\u2212\u00a0ordets och musikens\u00a0<\/span>\u2212\u00a0n\u00e4ra sl\u00e4ktskap. Detta \u00e4r n\u00e5got jag har f\u00f6rs\u00f6kt ge uttryck f\u00f6r i mina tons\u00e4ttningar av Stagnelius dikter, varav en handfull av dem presenteras nedan som avslutning p\u00e5 detta blogginl\u00e4gg. Min f\u00f6rhoppning \u00e4r att dessa tons\u00e4ttningar ska ge lyssnaren en glimt av den gl\u00e4djefyllda samh\u00f6righet, vilken \u00e4ven innefattar ett betydande str\u00e5k av vemod, som jag har k\u00e4nt i s\u00e4llskap med Stagnelius i hans, under stundom, helt f\u00f6rtrollande diktarv\u00e4rld.<\/span><\/p>\n S\u00c5NGERNA<\/strong><\/p>\n Till f\u00f6rruttnelsen<\/strong><\/p>\n \u201dTill f\u00f6rruttnelsen\u201d \u00e4r kroppens, d\u00f6dens och d\u00f6dsdriftens dikt. F\u00f6rruttnelsen \u00e4r h\u00e4r personifierad som kvinna. Ist\u00e4llet f\u00f6r att den sexuella f\u00f6reningen \u00e4ger rum p\u00e5 ett h\u00f6gre plan, s\u00e5 f\u00f6rbinds den med jord och d\u00f6d. Det som \u00e4ger rum \u00e4r inte, som var fallet med den f\u00f6randligade Amanda-gestalten, ett himmelskt br\u00f6llop, utan h\u00e4r \u00e4r drivkraften en d\u00f6dlig, erotisk lust.<\/p>\n Dikten \u00e4r, som jag ser det, skriven i ett slags makabert raseri. Den \u00e4r skriven som en kapitulation inf\u00f6r de egna drifterna, inf\u00f6r den egna ofullkomligheten. D\u00f6den blir det \u00e5tr\u00e5v\u00e4rda objektet, d\u00e4r den slutliga utl\u00f6sningen och vilan kan f\u00e5 sin fullbordan. Det finns ett inslag av en buddhistisk vilja till utslocknande. Uppg\u00e5endet sker i det h\u00e4r fallet inte i n\u00e5got himmelskt nirvana-tillst\u00e5nd, utan som en del i ett jordiskt kretslopp, d\u00e4r den gr\u00f6nskande jorden blir det instrument eller redskap varigenom han kan bli en del av Alltet. F\u00f6rmodligen blir det ett \u00f6gonblick d\u00e4r Stagnelius var som l\u00e4ngst borta fr\u00e5n den goda Gudens famntag. Hans s\u00e5 ofta \u00e5kallade Kristus lyser h\u00e4r med sin fr\u00e5nvaro.<\/p>\n Dikten utstr\u00e5lar p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt en slags makaber, sofistikerad sj\u00e4lv\u00f6mkan, d\u00e4r Stagnelius, i st\u00e4llet f\u00f6r att bek\u00e4mpa sina l\u00e4gre sidor, helt enkelt bejakar D\u00f6den och ser D\u00f6den som livet. Det finns h\u00e4r inga tecken p\u00e5 pre- eller postexistens. Jag tror att man kan se denna dikt bland annat som ett resultat av de erfarenheter Stagnelius uppenbarligen gjort av den l\u00e4gre, r\u00e5a, k\u00f6pta erotiken. Jag tror vidare att f\u00f6r Stagnelius del, med hans ytterst sensibla l\u00e4ggning, var kontrasten st\u00f6rre mellan den primitiva sexualiteten och de h\u00f6ga, religi\u00f6sa idealen som han var i kontakt med. Han \u00e4r djupt medveten om sitt of\u00f6rdelaktiga yttre, som naturligtvis f\u00f6rst\u00e4rker hela f\u00f6raktet f\u00f6r det materiella, och den egna medvetenheten om hans fysiska tillkortakommanden f\u00f6rst\u00e4rker ocks\u00e5 lusten att utpl\u00e5na sin egen fysiska existens.<\/p>\n<\/a> m\u00e4ngd olika religi\u00f6sa omr\u00e5den och inriktningar, kunde Stagnelius tillgodog\u00f6ra sig kunskaper p\u00e5 det religi\u00f6sa och mytologiska omr\u00e5det, som senare skulle komma att ing\u00e5 i hans diktning. Om sonens intresse f\u00f6r litteratur skriver hans far, biskopen och tillika professorn i grekiska spr\u00e5k Magnus Stagnelius till Lorenzo Hammarsk\u00f6ld, utgivaren av de f\u00f6rsta exemplaren av Stagnelius samlade verk. I brevet framg\u00e5r det att den unge Stagnelius \u201dr\u00f6jde mycket genie, och i synnerhet stor fallenhet f\u00f6r poesi, att han var n\u00e4stan autodidakt och \u00e4gde en l\u00e4rares kunskaper, att han \u00e4gde ett utomordentligt minne, god urskiljning, skarp blick och en livlig f\u00f6rest\u00e4llning om saker\u201d. Innan han skulle p\u00e5b\u00f6rja sina studier \u00e4gde Stagnelius, enligt sin far, mer kunskap i den grekiska, latinska och nordiska mytologin en m\u00e5ngen akademisk l\u00e4rare.<\/span><\/p>\n<\/a>S\u00e4ga vad man vill om Stagnelius, men han v\u00e4jde inte f\u00f6r de stora, sv\u00e5ra fr\u00e5gorna. Han m\u00f6rkade inte sin \u00e5ngest, eller f\u00f6r den delen sin gl\u00e4dje, utan skrev om sin bl\u00f6dande, lidande och sexuellt utsvultna kropp och sj\u00e4l som ingen annan svensk poet, vare sig under hans livstid eller efter honom har gjort. Trots att hans poesi ibland skildrar den svartaste \u00e5ngest och livsleda, \u00e4r hans spr\u00e5k alltid utomordentlig vacker och poetiskt. Det verkar som om hans helt enkelt inte kunde skriva n\u00e5gra fula eller spr\u00e5kligt osk\u00f6na rader. Dikterna \u00e4ger en spr\u00e5kbehandling som oftast \u00e4r full\u00e4ndad, om inte alltid s\u00e5 inneh\u00e5llsm\u00e4ssigt sensationellt. I detta fall sker det en intressant utveckling hos honom fr\u00e5n den lite naive och natur- och f\u00f6r\u00e4lskelsevurmande ynglingen till den unge, vuxne mannen med ett annat erfarenhetsmaterial i bagaget. <\/span><\/p>\n<\/a>Mystikernas jubel \u00f6ver att ha \u00f6vervunnit d\u00f6den klingar aldrig i Stagnelius diktning. Med ob\u00f6nh\u00f6rlig konsekvens f\u00f6rde han sig fram till randen av f\u00f6rintelse och upplevde d\u00e4r, att n\u00e4r det upplevande subjektet upph\u00f6r att existera, blir Allt det samma som Intet. Vid denna inte helt angen\u00e4ma nollpunkt tar det stopp f\u00f6r Stagnelius. L\u00e4ngre \u00e4n hit kom han inte i sina gnostiska och Platonska grubblerier. Den sista pusselbiten, som s\u00e4ger att jaget \u00e4r od\u00f6dligt, \u00e4r alltings innersta k\u00e4lla och utg\u00e5ngspunkt, fattas hos Stagnelius. Att i bejakande av f\u00f6rintelsen n\u00e5 k\u00e4rlekens fullkomning, dvs. att utpl\u00e5na sina l\u00e4gre drifter och sidor, var den uppgift han tilldelade sig. Huruvida han l\u00f6ste den ger hans diktning inget besked om. I vilken anda han m\u00f6tte sin egen d\u00f6d p\u00e5 sitt ensliga hyresrum \u00e4r det heller ingen som vet. <\/span><\/p>\n<\/a>Men vad har d\u00e5 denna mystiska upplevelse av jaget med Stagnelius erotiska diktning och hans k\u00e4rleksfilosofi att g\u00f6ra? Jo, detta att Stagnelius i k\u00e4rleken ser en v\u00e4g tillbaka till det oskuldstillst\u00e5nd som var m\u00e4nniskans f\u00f6re avfallet fr\u00e5n Pleroma\u00a0<\/span>\u2212\u00a0himlav\u00e4rldarna. Denna oskuld inneb\u00e4r omedelbar n\u00e4rhet till Gud, delaktighet i den stora enheten. Det som yogin och mystikern str\u00e4var efter att uppn\u00e5 genom askes och kontemplation, hoppas Stagnelius uppn\u00e5 genom k\u00e4rleken till kvinnan. K\u00f6nsakten, som r\u00e4tt fattad \u00e4r en helig myst\u00e4r i vilken uppg\u00e5endet i enheten symboliskt f\u00f6regrips, kan \u00e4ven f\u00f6rnedra m\u00e4nniskan till det djuriska. Han v\u00e4grade att ge upp tanken p\u00e5 en ren och sinnlig k\u00e4rlek, \u00e4ven om han f\u00f6rtvivlade om att kunna realisera den i ett f\u00f6rh\u00e5llande mellan tv\u00e5 m\u00e4nniskor i en fallen v\u00e4rld. Vad som sker i hans stora religi\u00f6sa diktsamling \u201dLiljor i Saron\u201d \u00e4r, att det k\u00e4rleksdrama som tidigare utspelas mellan tv\u00e5 jordiska m\u00e4nniskor, f\u00f6rvandlas till ett drama i den egna sj\u00e4len. K\u00e4rleken till Amanda flyttas h\u00e4r \u00f6ver fr\u00e5n n\u00e5gonting rent fysiskt till en andlig sf\u00e4r. Amanda blir en del av honom sj\u00e4lv. I en av sina dikter skriver han \u201dBlott mig sj\u00e4lv jag \u00e4lskar i Amanda, blott symbolen av mitt forna jag\u201d. Intressant \u00e4r detta ur ett polf\u00f6rvandlingsperspektiv, tycker jag. Stagnelius anar h\u00e4r p\u00e5 ett instinktivt s\u00e4tt den feminina sidan, dvs. den motsatta polens betydelse och f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r en ren och osj\u00e4lvisk gudatillvaro. <\/span><\/p>\n<\/a>Ett betydande antal dikter hos Stagnelius bygger p\u00e5 den mytologiska f\u00f6rst\u00e4llningen att sj\u00e4len, Anima, har fallit fr\u00e5n Guds id\u00e9v\u00e4rld, Pleroma, och f\u00e4ngslats i sinnev\u00e4rlden, tillika Demiurgens harem. Ett \u00e5terkommande tema utg\u00f6r dialogerna mellan sj\u00e4len och Kristus, eller mellan sj\u00e4len och Demiurgen. Sj\u00e4len framst\u00e4lls h\u00e4r som en f\u00e5nge i materien, dvs. i Demiurgens eller skapargudens grepp. Anima \u00e4r i sitt f\u00f6rh\u00e5llande till Demiurgen en enkel bild av den fallna, syndiga, i det sinnligas lockelser f\u00e5ngna m\u00e4nniskan. Visst \u00e4r avfallet n\u00e5got ont, visst \u00e4r f\u00e5ngenskapen i materiens och sinnenas v\u00e4rld en f\u00f6rnedring, men dock inte v\u00e4rre \u00e4n att den kan v\u00e4ndas till dess motsatts. <\/span><\/p>\n<\/a><\/span> <\/i><\/p>\n<\/a> <\/span><\/p>\n\n
\n
<\/a>En del forskare h\u00e4vdar att grundstommen i Stagnelius verk \u00e4r platonismen och l\u00e4ran om mots\u00e4ttningarna mellan sinnev\u00e4rlden och id\u00e9v\u00e4rlden. Diktsviten \u201dLiljor i Saron\u201d<\/span>\u00a0b\u00e4rs upp av v\u00e4rldsf\u00f6rnekelse och asketism, med en l\u00e4ngtan efter det transcendentala. Huvuddelen av de profant erotiska dikterna tillh\u00f6r perioden fram till 1818, medan huvuddelen av den religi\u00f6sa diktningen tillh\u00f6r de n\u00e4rmaste tre \u00e5ren.<\/span><\/p>\n
\nTvenne krafter v\u00e4lva allt, som f\u00f6des
\nunder m\u00e5nens vanskeliga skiva.
\nH\u00f6r, o m\u00e4nska! Makten att beg\u00e4ra
\n\u00e4r den f\u00f6rsta. Tv\u00e5nget att f\u00f6rsaka
\n\u00e4r den andra. Skilda \u00e5t i himlen,
\nen och samma \u00e4ro dessa lagar
\ni de land d\u00e4r Achamot befaller,
\noch som evig dubbelhet och enhet
\nfram i suckarnas myst\u00e8r de tr\u00e4da.
\nMellan livets sorgesuck och d\u00f6dens
\nm\u00e4nskohj\u00e4rtat vacklar h\u00e4r p\u00e5 jorden,
\noch vart enda andedrag f\u00f6rkunnar
\ndess best\u00e4mmelse i sinnev\u00e4rlden.\u201d<\/p>\n
\no, s\u00e5 h\u00f6r mig! Tvenne lagar styra
\ndetta liv. F\u00f6rm\u00e5gan att beg\u00e4ra
\n\u00e4r den f\u00f6rsta. Tv\u00e5nget att f\u00f6rsaka
\n\u00e4r den andra. Adla du till frihet
\ndetta tv\u00e5ng, och helgad och f\u00f6rsonad
\nover stoftets kretsande planeter
\nskall du ing\u00e5 genom \u00e4rans portar.\u201d<\/p>\n<\/a> <\/span><\/span><\/span><\/p>\n<\/a>Stagnelius, enligt min mening, i v\u00e4rldsklass p\u00e5 poesins omr\u00e5de. <\/span><\/p>\n