{"id":3903,"date":"2020-05-06T13:09:23","date_gmt":"2020-05-06T13:09:23","guid":{"rendered":"http:\/\/kosmologipodden.se\/?page_id=3903"},"modified":"2020-06-02T19:04:11","modified_gmt":"2020-06-02T19:04:11","slug":"utkast-blogg","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/kosmologipodden.se\/?page_id=3903","title":{"rendered":"Ljusets och m\u00f6rkrets kamp om psykets dom\u00e4ner, del 1"},"content":{"rendered":"

Inledning<\/strong><\/p>\n

Min förhoppning med denna tredelade artikel är att väcka ett intresse hos de personer som nyligen har stiftat bekantskap med den världsbild som Martinus har presenterat, eller som kanske inte känner till den alls, och uppmuntra till ett studium av hans kosmiska analyser. Det är till dessa personer jag i första hand vänder mig.<\/p>\n

Om vi människor en dag ska kunna samverka i en global, fredlig samexistens, måste den mentala kompassen vara inställd på ett gemensamt mål. För att detta ska bli möjligt måste mänskligheten kunna enas om en världsbild som ger svaret på vilka vi är, var vi kommer ifrån och vart vi är på väg. Det måste vara en världsbild som förenar i stället för att splittra mänskligheten i olika delar eller intressegrupper, politiska, ekonomiska såväl som religiösa, och som ger ett svar på alla de existentiella frågor som vi människor ställer oss.<\/p>\n

Jag menar att Martinus världsbild innefattar just den berättelse om oss själva som är nödvändig för att vi som mänsklighet ska kunna förstå vilka vi är och vilken inbördes relation vi har till allt levande omkring oss, och utifrån denna förståelse börja samarbeta i stället för att bekriga varandra. Martinus världsbild är ett enda stort fredsprojekt, ett mentalt redskap vars räckvidd, precis som livet självt, inte känner några gränser.<\/p>\n

\"\"<\/a>Som kronan på verket får vi svaret på de frågor som människan har ställt sig under tusentals år: finns det någon Gud<\/div>

<strong>Gud<\/strong> (<em>dk. gud<\/em>) är i Martinus analyser det allsmäktiga, oändligt kärleksfulla och eviga gigantväsen som alla levande väsen och därmed också människans innersta jag utgör en organisk del av. Martinus använder begreppet Gud synonymt med ”Gudomen”, ”Fadern”, ”Försynen”, ”allmakten” och ”världsalltet”. Guds eller Gudomens väsen är enligt Martinus analyser närvarande i allt och alla som existerar. Gud är därmed oändlig och obegränsad och genomsyrar hela världsalltet. Guds analys är detsamma som det levande väsendets analys, i det att Gudomen kan beskrivas i form av en treenig analys: Gudomens X1 eller skaparen, som utgörs av alla levande väsens X1, Gudomens X2 eller skaparförmåga, som utgörs av alla levande väsens skaparförmåga, samt slutligen Gudomens X3, som utgör hela den skapade världen eller världsalltet. Kontrastupplevelserns som skapas och förnimms med hjälp av de levande väsendenas övermedvetande eller X2, utgör i sin innersta analys Guds skapelse av kontraster till sig själv. Då det kosmiskt sett inte existerar några storlekar, är Gudomen med sitt jag personligen närvarande i allt som kan förnimmas, såväl det oändligt stora som det oändligt lilla. Varje liv utgör i sin grundanalys en personlig kommunikation mellan Gudomen och det levande väsendet. Förhållandet mellan Gudomen och de levande väsendena illustreras även med hjälp av uttrycken ”Gud” och ”gudasöner”. Martinus beskriver i sin litteratur hur han själv genom sin kosmiska invigning vid 30 år fick en stark personlig upplevelse av att bli ett med Guds medvetande. Han upplevde genom sitt kosmiska medvetande att alla väsen existerar inuti Gudomen, det är ”i Gudomen vi lever, rör oss och är till” och att syftet med människans nuvarande utveckling är att hon ska omskapas till ”Guds avbild”.<br \/>Begreppet ”Gud” används i Martinus litteratur även för att beteckna de partiska och enligt Martinus oriktiga uppfattningar som människor i olika tider och religioner har haft om ”Gud”  eller olika ”gudar”. En Gud som inte omfattar allt som existerar, även alla kontraster av mörker och ljus, är inte en kosmiskt sann analys utan en religiös bild som uppstår en tid på en viss religiös utvecklingsnivå där människorna är partiska för det ljusa i tillvaron och negativt inställda till det mörka.<br \/><em>I detta färdiga väsens framträdande och i den utvecklingsepok som det genomgått, innan det nådde denna högsta höjd, ligger öppet till beskådande den stora eviga sanning som förkunnar och stadfäster att Gud är allsmäktig, allvis och oändligt kärleksfull. <i>(Livets Bog, del 6, st. 2224)<\/i><\/em><br \/><em>Väsendena kommer därigenom ibland att upptäcka, att åtskilligt av det man förr trodde vara djävulens verk i själva verket var Guds verk. <i>(Livets Bog, del 1, st. 26)<\/i><\/em><br \/><em>Och då de största erfarenheterna är detsamma som "den högsta visdomen", och denna åter endast kan existera som det högsta vetandet om tillvaron, vilket vill säga "Guds vägar", så framstår här hela livet som identiskt med en "rannsakning av Guds vägar". <i>(Livets Bog, del 1, st. 572)<\/i><\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7 © Martinus Institut 1981.<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >Gud<\/a>, varför finns det ondska, är vi tillfälliga gäster på jorden eller finns det en Evig<\/div>
<strong>Evig<\/strong> (<em>dk. evig<\/em>) används i Martinus litteratur synonymt med ”oföränderlig”. Det uttrycker en analys som rör sig bortom tid och rum och som kontrasteras mot begreppet ”timlig”. Begreppet ”evig” förekommer ofta i samband med beskrivningar och analyser av de kosmiska realiteterna, t.ex. ”evig visdom”, ”evig analys”, ”eviga principer”, ”evig tillvaro”, ”jagets eviga kraftkällor” och ”den eviga Gudomen”. Begreppets centrala betydelse avspeglas i boktiteln <em>Den eviga världsbilden<\/em> som utgör en samlingstitel för de sex bokbanden som innehåller Martinus förklaringar till hans sammanlagt 100 symboler. Uttrycket "den eviga världsbilden" används även löpande i <em>Livets Bog<\/em> och andra texter av Martinus för att beteckna innehållet i den kosmiska, oföränderliga världsbilden som Martinus presenterar i sina kosmiska analyser. Se även evigheten och oändligheten.<br \/><em>Jagets eviga vara utanför tid och rum är en analys som hela universum är till för att bekräfta som faktisk verklighet. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 313)<\/em><br \/><em>Här bör vi betänka att det levande väsendet i enlighet med senare analyser och avsnitt i Livets Bog utgör en evig realitet, och som sådan i sitt medvetande rymmer en omätlig mängd av minnen härom. (Martinus, Livets Bog, del 1, st. 209)<\/em><br \/><em>Och det är just denna min förstahandskännedom om de kosmiska realiteterna, vilka i form av en överjordisk försyn eller ett gudomligt väsen behärskar alltet, som jag under benämningen ”Livets Bog” eller ”Den eviga visdomen” bemödar mig om att demonstrera. (Martinus, Livets Bog, del 1, st. 7)<\/em><br \/><em>Utan denna genomlevnad av det fysiska tillvaroplanet - alltifrån de första späda mineralskapelserna och genom växt- och djurtillvaron fram till den jordiska människotillvaron - skulle det levande väsendet aldrig någonsin kunna bli medvetet i kosmos, universum, Gudomen eller den eviga världsbilden. (Martinus, Livets Bog, del 7, st. 2414)<\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >evig<\/a> existens bortom den jordiska, och till slut – vad är meningen med det hela? Finns det över huvud taget någon mening ?<\/p>\n

Spoilervarning: Ja, enligt Martinus finns det en mening med allt, även med ondskan. Gud existerar, om än i en annan form än den vi eventuellt har föreställt oss genom någon traditionell religion. Att sätta sig in i Martinus världsbild och hans kosmiska analyser är enligt min mening den största tjänst vi kan göra oss själva. För den uppriktigt intresserade kan detta studium få en livsavgörande inverkan, som på ett ovärderligt sätt hjälper oss att förstå den mest komplexa, mångfacetterade och utmanade varelsen på jorden, nämligen oss själva.<\/p>\n

Vad är psyket?<\/strong><\/p>\n

Som Svend Åge Rossen skriver i sin bok Martinus Verdensbillede <\/em>‒ Et idéhistorisk studie <\/em>(2008) uppfattas vårt psyke generellt som våra minnen, emotioner, kognitioner och intentioner. Enligt Martinus utgör dessa krafter individens medvetande<\/a>. Psyket är individens kärnområde. Det har sin egen dynamik, där individens individualitet och personlighet primärt manifesterar sig. Psyket utgör ett slags inre rum med krafter som befinner sig närmare Jaget<\/div>

Jaget <em>(dk. jeget)<\/em> betecknar i Martinus analyser den innersta livskärnan och den fasta, orörliga punkten i varje människa och varje levande väsen i världsalltet. Jaget är bortom tid och rum, och det enda man kan säga om jaget är att det alltid har existerat och alltid kommer att existera. Martinus definierar jaget som ”något som är”. Jaget betecknas också som ”den orsakslösa orsaken” som ligger till grund för allt som skapas och upplevs. Ur människans perspektiv kan vi också beskriva jaget som vår centrumförnimmelse, den innersta punkt som vi upplever är mittpunkten inom oss.<br \/>Jaget som en evig princip och den innersta kärnan i varje väsen är enligt Martinus analyser oupphörligt knutet till två andra eviga principer, väsendets ”skaparförmåga” och det ”skapade". Dessa principer utgör tillsammans en treenig princip som ska förstås som en odelbar helhet, eftersom de tre delarna förutsätter varandra. Denna treeniga princip betecknar Martinus även med bokstaven X: X1 utgör jaget eller skaparen, X2 utgör skaparförmågan och X3 utgör det skapade. X1 och X2 omfattar väsendets övermedvetande, medan X3 utgör väsendets undermedvetande med våra manifestationskroppar och den skapade världen som vi upplever som vår omgivning. (I många fall använder Martinus enbart X2 som synonymt med väsendets övermedvetande.) Martinus betonar att den treeniga principen utgör en enhet som i verkligheten aldrig kan delas upp. Det måste alltid finnas en skapare (jaget, X1) som existerar bakom alla manifestationer, och det måste också alltid finnas en skaparförmåga (X2) som jaget kan skapa och manifestera sig med, samt ett skapat område (X3) med manifestationskroppar som jaget manifesterar sig genom. Jaget är evigt förbundet med sin skaparförmåga och de kosmiska grundenergierna genom det eviga urbegäret.<br \/>Jaget och den treeniga principen utgör ett namnlöst något, vilket är anledningen till att Martinus valde bokstaven X som ett neutralt kännetecken. Jaget eller X1 kallas även för ”det gudomliga något” och Martinus beskriver att alla väsens ”jag” i själva verket är delar av Gudomens oändliga ”jag”. I sina symboler betecknar Martinus jaget med vit färg och ibland som en vit bakomliggande skiva (se t.ex. symbol nr 8-10 och 11). Den treeniga principen eller ett levande väsen illustreras i hans symboler som en vit triangel.<br \/><em>Detta "något" utgör livskärnan i varje väsen och blir här i den "kosmiska kemins" analyser betecknat som "jaget" eller "X1". <\/em><em>(Martinus, Livets Bog, del 2, st 304)<\/em><br \/><em>"Den orsakslösa orsaken" utgör vårt eget jag. Detta jag är namnlöst och betecknas därför som "X1". (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 695, styckerubrik)<\/em><br \/><em>Jaget använder alltså ämnena eller energierna i tillvaron som material för skapandet av sin organism, sitt medvetande och hela sitt fysiska och själsliga eller andliga framträdande. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 305)<\/em><br \/><em>Jaget är sålunda knutet till två andra principer, med vilka det bildar en oupplöslig enhet. Och det är denna enhet vi i tillvaron känner igen som "ett levande väsen". De nämnda tre principerna - jaget, medvetandet eller skapar- och upplevelseförmågan samt materien eller ämnena, vilka tre principer vi redan känner som X1, X2 och X3 - utgör sålunda de tre betingelser som krävs för att ett "något" skall framträda som "ett levande väsen".  (Martinus, Livets Bog, del 2, st 314)<\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7 © Martinus Institut 1981.<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >jaget<\/a> än individens organism. Jaget har myndighet över tankarna genom att kunna dra till sig och avlägsna tankar genom individens koncentration.<\/p>\n

Svend Åge Rossen skriver vidare att det finns en permanent växelverkan mellan det inre psyket och den yttre förnimmelseförmågan. Det som förnims i den yttre världen uppsamlas i psykets som minnen, och minnen är jagets grund för tänkande, erfarenheter, förståelse, planläggning och andligt arbete, med mera. De invändiga minneskopiorna av förnimmelseförmågan kallar Martinus för ”Ande<\/div>

<strong>Ande<\/strong> (<em>dk. ånd<\/em>) används i Martinus litteratur i regel synonymt med begreppen ”medvetande” och psykisk kraft. Martinus använder även ”ande” i samma betydelse som ”livskraft” och ”elektricitet” (se även dessa ord). Ibland används ordet ”ande” också i en mer övergripande betydelse som ”Guds ande”, liktydigt med ”Guds medvetande” eller ”helig ande" som ligger bakom allt materia. Se även det fasta uttrycket ”den heliga anden” samt betydelsen av "andlig".<br \/><em>Eftersom ande är medvetande, blir ”helig ande” detsamma som ”heligt medvetande”. <\/em><em>Då medvetande återigen är detsamma som ”tankar och vetande”, blir ”heligt medvetande” detsamma som "heliga tankar och heligt vetande". (Martinus, Livets Bog, del 6, st. 2243) <\/em><br \/><em>Dessa fysiska materiers reaktionsförmåga, deras färger och former, deras förvandling, deras framträdande i fast, flytande och gasformigt tillstånd, deras rörelse och vibration beror på den i dessa ämnen framträdande osynliga kraften eller strålformiga materien, vilken alltså är detsamma som ande eller psykisk kraft. (Martinus, Livets Bog, del 6, st. 2149)<\/em><br \/><em>Enligt de kosmiska analyserna är elektriciteten hela universums livskraft, den är själva Guds ande. (Martinus, Vägen till paradiset, kap. 32)<\/em><br \/><em>Den treeniga principen kan endast existera som "ett levande väsen". All materia i universum är detsamma som ”Guds ande”. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 318, styckeöverskrift)<\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7 © Martinus Institut 1981.<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >ande<\/a>” och den intellektuella bearbetningen av minneskopiorna benämner han ”tankefunktion” eller ”andligt arbete”.<\/p>\n

Vår inre och yttre värld<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>Det är alltså i och genom psyket som uppfattningen av oss själva och vår omvärld formas, härbärgeras och kommer till uttryck i våra handlingar, beteendemönster och vanor. Martinus beskriver att vår tillvaro utspelas i två ”rum”, ett inre och ett yttre. I Livets Bog,<\/em> del 3, st. 801, skriver han följande:<\/p>\n

”Men liksom den ’yttre världen’ genom våra sinnen avspeglar sig i vår ’invändiga värld’, så kan vår ’invändiga värld’ också avspegla sig i den ’yttre världen’. De förändringar vi företar med ’kopiorna’ i vår ’invändiga värld’ kan vi låta bli synliga i den ’yttre världen’, där de då kan beskådas av våra medväsen. Vi måste då här i den ’yttre världens’ Materia<\/div>

<strong>Materia<\/strong> (<em>dk. materie<\/em>) används i Martinus litteratur synonymt med stoff, energi och ämnen. Martinus beskriver att materia även är samma sak som tankeklimat. Materia är enligt Martinus i sin grundanalys i själva verket allt som ligger utanför jaget. Att materia eller ämnen uppfattas som olika, t.ex. som fast eller flytande, eller som fysisk respektive andlig materia, beror på perspektivprincipen som gör att olika levande väsen har varierande förnimmelseförmågor och sinnen beroende på sitt tillvaroplan i spiralkretsloppet. Materia kan visa sig som t.ex. kraft, form, energi eller färg.  Enligt Martinus kan materia framträda i fyra huvudsakliga former: fast materia, flytande materia, gasformig materia och strålformig materia.  Att materien kan ha olika grader av täthet och med olika egenskaper beror på hur kombinationen av grundenergierna ser ut. Jaget kan med sin skapar- och upplevelseförmåga skapa både mer förtätad materia som framträder som fysisk, och mer förfinad materia som framträder som andlig eller strålformig materia. Martinus beskriver att materiens andliga eller strålformiga tillstånd utgör grunden för alla former av andlig tillvaro, som i sin tur ligger bakom all fysisk materia. Den materia som ur ett visst perspektiv framträder som fast, t.ex. mineralmateria, visar sig dock ur ett närmare perspektiv främst bestå av tomrum med en jämförelsevis liten mängd partiklar. Martinus beskriver att materia därmed i själva verket kan ses som ”koncentrerat ljus” (<em>Livets Bog<\/em>, del 2, st. 495). Mellan partiklarna i fast materia återfinns tomrum som består av andlig eller strålformig materia. Strålformig materia är i sin tur detsamma som elektricitet eller ande, och därmed även synonymt med medvetande. I absolut mening existerar enligt Martinus ingen fast materia, utan alla skapade företeelser består i sin innersta analys endast av tomrum och utgör illusioner, som dock upplevs som verkliga (<em>Livets Bog<\/em>, del 6, st. 1978).<br \/><em>Allting som i universum eller världsalltet existerar utanför det högsta elementet, som vi kallar "jaget", är alltså att beteckna som "materia". "Materia" återigen är detsamma som sinnen och sinnesreaktion. Att något är "mörkt" eller "ljust", "fast" eller "flytande", "gasformigt" eller "andligt" är blott sinnesreaktion, på samma sätt som när något är "vackert" eller "mindre vackert", "fullkomligt" eller "ofullkomligt". (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 493)<\/em><br \/><em>Men utom dessa sex grundämnen finns inom vart och ett av spiralens sex stora tillvaroplan en oändlig variation av högst olika ämnes- eller materiemassor, d.v.s. alla de företeelser som vi eljest brukar beteckna som "ämnen" eller "materia". (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 485)<\/em><br \/><em>Då grundenergierna i vissa kombinationer skapar fysisk materia och i andra kombinationer skapar andlig materia, och materien utgör materialet för skapelsen, blir jaget således i stånd att skapa och uppleva både i fysisk och andlig materia. (Martinus, Mänsklighetens öde, kap. 13)<\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7 © Martinus Institut 1981.<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >materia<\/a> forma eller skapa ’kopior’ av de kopior eller företeelser som blivit till eller bildats i vår ’invändiga värld’. Det är denna återgivning i den ’yttre världen’ av den ’invändiga världens’ kopior som vi kallar ’manifestation’ eller ’skapelse’. Varje manifestation eller skapelse är alltså i realiteten endast en i den ’yttre världen’ frambragt kopiering eller återskapelse av de levande väsendenas ’invändiga värld’. Det är denna ’yttre värld’ som i sitt grövsta framträdande upplevs som det vi kallar ’den fysiska världen’. Och som läsaren torde förstå, är det denna som vanligtvis blir betraktad som ’den materiella världen’. Men denna ’materiella’ värld kan alltså inte i något fall existera eller uppstå annat än som en avspegling av de levande väsendenas ’inre värld’” (Livets Bog,<\/em> del 3, st. 801).<\/p>\n

Det är samspelet mellan aktiviteterna i det inre och det yttre rummet som utgör innehållet i vårt livs växlande skådespel. Psyket är varje individs privata inre värld. Det är där det skapas meningsbyggande komponenter för en dialog med omgivningen. Psyket är den ”plats” där vi upplever tidsdimensioner. Det är där vi skapar och förstår abstraktioner. Psyket är också den ”modellverkstad” där vi kan minnas tidigare aktiviteter och planlägga nya. Slutligen är psyket individens kraftdimension. Det är där vi kan uppmana den positiva Energi<\/div>

<strong>Energi<\/strong> (dk. energi) betecknar i Martinus litteratur detsamma som kraft eller kraftkälla. Martinus delar upp all energi som finns i 7 grundläggande kategorier: moderenergin och de sex kosmiska grundenergierna (instinktenergi, tyngdenergi, känsloenergi, intelligensenergi, intuitionsenergi samt minnesenergi resp. salighetsenergi). De kosmiska grundenergierna är av både andlig och materiell art och jaget har med sin skaparförmåga tillgång till dessa energier för att skapa evig livsupplevelse i form av rörelser och vibrationer. En rörelse eller vibration är enligt Martinus alltid uttryck för energi, och olika upplevelser består i grunden av olika energiers eller ämnens beröring med andra energier. I vissa sammanhang används Martinus också begreppet energi som synonym till rörelse, vibration och ämnen. Martinus menar ocksåatt all kraft och därmed all energi i universum i sin djupaste analys går tillbaka på elektricitet som den innersta kraftkällan: ”Elektricitet är alltså kraftkällornas kraftfälla” (<em>Livets Bog,<\/em> del 6, st. 2173). Då elektricitet i sin tur är liktydigt med ande och medvetande, är även energi i sin innersta natur att betrakta som uttryck för Guds medvetande. Martinus beskriver  tillvaron som att den i grunden består av två olika energiformer som befinner sig i evig växelverkan med varandra: den energi eller det medvetande som strålar ut från det levande väsendet eller gudasonen, och den energi som strålar ut från Guds medvetande eller ”universum i form av vår omgivning” (<em>Livets Bog<\/em>, del 1, st. 140).<br \/><em>Varje upplevelse är endast upplevelsen av en reaktion mellan energiformer. Synen, lukten, smaken, hörseln, känseln och tänkandet är således uteslutande reaktioner av energiers beröring med varandra. (Livets Bog, del 2, st. 290)<\/em><br \/><em>Jaget använder alltså ämnena eller energierna i tillvaron som material för skapandet av sin organism, sitt medvetande och hela sitt fysiska och själsliga eller andliga framträdande. (Livets Bog, del 2, st. 305)<\/em><br \/><em>Eftersom upplevelsen av livet endast kan existera i form av en växelverkan mellan två former av <span class="fedr">e<\/span><span class="fedr">n<\/span><span class="fedr">e<\/span><span class="fedr">r<\/span><span class="fedr">g<\/span><span class="fedr">i<\/span>, nämligen den från universum i form av vår omgivning, och den från vårt eget inre utstrålande <span class="fedr">e<\/span><span class="fedr">n<\/span><span class="fedr">e<\/span><span class="fedr">r<\/span><span class="fedr">g<\/span><span class="fedr">i<\/span>n i form av vår manifestation, och denna växelverkan i form av livsupplevelsen just är identisk med skapandet av vår tillvaro, blir det alldeles tydligt att var och en av oss utgör en icke obetydlig faktor vid detta skapande av vårt öde - särskilt som vi ju inom ett visst område äger en så kallad "fri vilja". (Livets Bog, del 1, st. 2)<\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7  © Martinus Institut 1981.<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >energi<\/a>, livsglädje som behövs för våra dagliga aktiviteter och göromål, likväl som det är där den negativa energi skapas som kan mynna ut i destruktiva handlingar och beteendemönster, allt ifrån lättare depression till långvarig, svårbehandlad psykossjukdom med inslag av återkommande suicidalt beteende.<\/p>\n

Psyket och de destruktiva sexuella beteendet<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>Psyket är också ”platsen” för sjukliga och destruktiva sexuella beteenden. Ett sjukdomstillstånd som, om det inte hejdas och behandlas i tid, kan vara livsfarligt för individen själv och dess omgivning, och som i värsta fall kan sluta med individens mentala och fysiska undergång. Ofta handlar det om ett livslångt lidande för personen ifråga, där starka skamkänslor, stigmatisering och socialt utanförskap är mer regel än undantag. Det lidande och den smärta som dessa personers offer känner, är inte svår att föreställa sig. Här kan det vara tal om ett livslångt trauma, som i bästa fall kan lindras eller övervinnas med hjälp av psykologer, terapeuter och andra sakkunniga.<\/p>\n

Det är psykets roll och funktion i samspelet mellan våra inre själsliga strukturer och vår yttre fysiska omgivning vi måste lära oss förstå, om vi ska kunna göra oss en förhoppning om att förstå upprinnelsen till en annan människas beteende och handlingssätt. Vi måste också lära oss förstå psykets relation till vår innersta, eviga väsenskärna som Martinus benämner ”jaget” eller ”X1<\/div>

X1 <em>(dk. X1)<\/em> används i Martinus analyser synonymt med begreppet ”jaget”, dvs. den innersta livskärnan och den fasta, orörliga punkten i varje människa och varje levande väsen i världsalltet. X1 eller jaget är bortom tid och rum, och det enda man kan säga om X1 är att det alltid har existerat och alltid kommer att existera. Martinus definierar X1 som ”något som är”. X1 eller jaget betecknas också som ”den orsakslösa orsaken” som ligger till grund för allt som skapas och upplevs.<br \/>Beteckningen X1 ingår i en treenig princip som enligt Martinus analyser sammantaget utgör ett levande väsen: X1 utgör jaget eller skaparen, X2 utgör skaparförmågan och X3 utgör det skapade. X1 och X2 omfattar väsendets övermedvetande, medan X3 utgör väsendets undermedvetande med våra manifestationskroppar och den skapade världen som vi upplever som vår omgivning. (I vissa kontexter betecknar Martinus enbart X2 som väsendets övermedvetande.) Martinus betonar att den treeniga principen i själva verket utgör en enhet som i verkligheten aldrig kan delas upp. Det måste alltid finnas en skapare (jaget, X1) som existerar bakom alla manifestationer, och det måste också alltid finnas en skaparförmåga (X2) som jaget kan skapa och manifestera sig med, samt ett skapat område (X3) med manifestationskroppar som jaget manifesterar sig genom. Jaget är evigt förbundet med sin skaparförmåga och de kosmiska grundenergierna genom det eviga urbegäret.<br \/>X1 eller jaget och den treeniga principen utgör ett namnlöst något, vilket är anledningen till att Martinus valde bokstaven X som ett neutralt kännetecken. X1 eller jaget kallas även för ”det gudomliga något” och Martinus beskriver att alla väsens ”jag” eller X1 i själva verket är delar av Gudomens oändliga ”jag” eller X1.  I sina symboler betecknar Martinus X1 eller  jaget med vit färg och ibland som en vit bakomliggande skiva (se t.ex. symbol nr 8-10 och 11). Den treeniga principen eller ett levande väsen illustreras i hans symboler som en vit triangel.<br \/><em>Detta ”något” utgör livskärnan i varje väsen och blir här i den ”kosmiska kemins” analyser betecknat som ”jaget” eller ”X1”. <\/em><em>(Martinus, Livets Bog, del 2, st 304)<\/em><br \/><em>”Den orsakslösa orsaken” utgör vårt eget jag. Detta jag är namnlöst och betecknas därför som ”X1”. (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 695, styckerubrik)<\/em><br \/><em>"X1" eller det upplevande och skapande "något", som motsvarar "jaget" i de levande väsendena, "X2", som utgör dess skaparförmåga och varigenom dess upplevelse också äger rum, samt "X3", som utgör resultatet av denna skapar- och upplevelseförmåga, d.v.s. organismen och medvetandet - dessa tre företeelser utgör sålunda just de tre villkor som måste uppfyllas, för att ett "något" skall kunna framträda som ett levande väsen. (Martinus, Livets Bog, del 7, st. 2658, punkt 12)<\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7 © Martinus Institut 1981.<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >X1<\/a>”. Jag återkommer till detta längre fram i artikeln.<\/p>\n

Psyket ‒ världsdramats utgångspunkt<\/strong><\/p>\n

Det är i psyket som det pågående världsdramat har sitt ursprung enligt Martinus världsbild, inte<\/em> i diverse yttre politiska skeenden och händelseförlopp orkestrerade av politiker eller militärer. Det är där som förändringen i första hand måste äga rum om vi ska kunna bygga upp en fredlig, demokratisk och rättvis värld där alla människors lika värde inte bara är en from önskan eller förhoppning nedskriven i ett dokument, utan blir till en konkret verkligheten för hela jordens befolkning.<\/p>\n

Låt oss nu börja med att titta på de yttre fysiska skeendena i världen ‒ den allt mer påtagliga polarisering mellan olika politiska grupper och religiösa ideologier, såsom dessa gestaltar sig i dagsläget, maj 2020. Dessa yttre fysiska skeenden, politiska såväl som religiösa, är med andra ord en spegelbild av psykets inre, dynamiska krafter. Detta är värt ha i minnet när vi ser och hör folkvalda politiker uttala sig i sakpolitiska och värdebaserade frågor av internationell karaktär. Allt för ofta visar dessa ledande personer upp en rik fond av egoism, extremnationalism, allmän inkompetens, arrogans, självhävdelse och moraliska bottennapp. Dessa personers primitiva moraliska utvecklingsnivå lägger allt som oftast svårforcerade hinder i vägen för det globala samarbete, som är en absolut förutsättning för att vi som mänsklighet ska kunna lösa vår tids stora ekonomiska, militära, sociala och klimatrelaterade utmaningar.<\/p>\n

Världssituationen<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>Vilka är de djupast bakomliggande orsakerna till det världsdrama vi i dag upplever, i form av en ökad politisk polarisering med en tilltagande extremnationalism i USA, Europa, Ryssland, Asien, Indien och Mellanöstern? Ett världsdrama som bland annat inkluderar ökade religiösa motsättningar, där olika religiösa minoriteter är hårt ansatta, en kraftig tillbakagång vad gäller jämställdheten mellan könen, ett utpräglat vi- och dem tänkande, inkluderande ett förhärligande av det egna landet och dess befolkning. Vidare de klimatförändringar som kan komma att välta upp och ner på världsekonomin, med börskrascher och långvarig global recession som följd. En utveckling som bland annat kan skapa enorma flyktingströmmar, en kraftigt ökad arbetslöshet och en starkt tilltagande fattigdom världen över. I skrivande stund, maj 2020, ackompanjeras dessa klimatförändringar och politiska polariseringar av den globala Corona-pandemin. I pandemins fotspår följer en kraftig tillbakagång av länders ekonomi, en stigande arbetslöshet med ökad social oro som följd, ett nedmonterande av demokratisk värderingar till förmån för en allt aggressivare högernationalism, samt negativa effekter på människors fysiska och mentala hälsa, på grund av både rationell och irrationell rädsla och långvarig isolering i hemmen.<\/p>\n

I kölvattnet av detta scenario kan det, om det vill sig riktigt illa, skapas en i det närmast oöverskådligt förändring av den nuvarande samhällsordningen. Bland annat den ovannämnda överhängande faran för en nedmontering av den liberala demokratiska världsordningen i väst, till förmån för en nationalistiskt, auktoritär eller rent fascistisk samhällsmodell, som aggressivt predikar och hyllar en ideologiskt motiverad nedmontering av de mänskliga rättigheterna och av press- och yttrandefriheten. Drastiska åtgärder som kan komma att drivas igenom i ett flertal länder med motiveringen att det sker för landets bästa, för att skydda befolkningen, för att säkerställa lag och ordning, samt för att skapa en stark nationell gemenskap som är ur-principen för ett vi- och dem tänkande.<\/p>\n

Ett skisserat auktoritärt eller fascistiskt politiskt landskap<\/strong><\/p>\n

Om de auktoritära eller fascistiska partierna kommer till makten, frammanar de i sedvanlig ordning ett glorifierande och hyllande av den egna nationen, ett slags kollektiv hypnos, understödd av en stark militär- och polismakt. Militär- och polismakten används sedan också i sedvanlig ordning, ackompanjerad av regimernas ofta vulgära och högljudda propagandamaskineri, för att renas ut politiska motståndare, den inre fienden, de politiska motståndarna eller landsförrädarna, samt som ett värn mot en, i många fall, inbillad eller skapad yttre Fiende<\/div>

<strong>Fiende<\/strong> (<em>dk. fjende<\/em>) är i Martinus litteratur människans beteckning för ett väsen som hon hyser intolerans och vrede gentemot, eller som hon uppfattar hyser intolerans och vrede gentemot henne själv. I verkligheten existerar det enligt Martinus inte några ”fiender”, eftersom varje individ är upphov till sitt eget öde som ytterst skapas i samspelet mellan individen och Gudomen. Föreställningen om att människan har fiender härstammar från djurriket, där den dräpande principen är rådande och där det är ett naturligt livsvillkor att antingen dräpa eller själv bli dräpt. För att människan i dag ska få ett lyckligt öde måste hon dock enligt Martinus analyser lära sig att förlåta sina fiender och se att Gudomen finns bakom alla väsen som hon möter. Se även förlåtelse, karma och öde.<br \/><em>Så länge människorna har den inställningen till livet att de bekämpar varje obehaglig handling från sin omgivnings och sina medväsens sida med motsvarande obehagliga handling och sålunda lever efter mönstret ”öga för öga och tand för tand”, så lever de i kamp med en ”fiende” som är oövervinnlig, ty denne ”fiende” har en mångfald av kroppar. Och för var och en av dessa kroppar man slår ihjäl, växer oundvikligt en ny fram, och ”fienden” förblir lika obesegrad. Denne ”fiende” är nämligen själva Gudomen.” (Martinus, Livets Bog, del 6, st. 2238)<\/em><br \/><em>Medan djuret i djungeln alls inte känner till alla dessa kverulanstillstånd, utan antingen måste dräpa fienden helt eller också självt bli dräpt, så är jordmänniskans hela tillvaro ett ständigt jonglerande med medvetenhetsmaterial eller tankar som egentligen endast är bunden mordlust. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 334)<\/em><br \/><em>Väsendet blir explosionsenergin överlägset. I dess medvetande råder nu lugn och frid. Och väsendet framträder alltmer som den riktiga ”människan”, höjd över ”kverulantstadiet”. Hon förlåter sina fiender. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 335)<\/em><br \/><em>Våra fiender bör vara det viktigaste föremålet för våra kärleksfulla tankar. (Martinus, Livets Bog, del 6, st 1948)<\/em>\n<div class="sfsi_Sicons">\n<div class="sfsi_socialwpr">\n<div class="sf_fb">\n<div class="fb-like fb_iframe_widget" data-share="true" data-layout="button"><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7 © Martinus Institut 1981.<br \/><\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n<\/div><\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >fiende<\/a>. I detta kollektiva mentala klimat, är det en självklarhet att rusta för ett kommande krig.<\/p>\n

I det ovan skisserade scenariot är de oberoende domstolarnas och den fria pressens tid förbi. Även dessa institutioner blir ett redskap i den auktoritära eller fascistiska ledningens händer, då domarna och redaktörerna blir politiskt tillsatta. Detta gäller även den kulturella sektorn – en av de viktigaste plattformarna för vidmakthållande av det öppna demokratiska samhället, vilket värnar om människors rätt att i olika politiska och religiösa sammanhang framföra sina idéer, tankar och åsikter. Här kommer nu endast musik, konst, film och litteratur som hyllar nationen och tjänar ledarnas önskemål att tillåtas. Oppositionen tvingas nu att gå i inre eller yttre exil, om de inte vill hamna i fängelse eller riskera sina liv. Fria val tillhör det förgångna.<\/p>\n

Den skenbara orsaken till dagens oroande antidemokratiska utveckling <\/b><\/p>\n

\"\"<\/a>Vad är det som orsakar att vi i dag världen över kan se en politisk utveckling som går i riktning mot auktoritära, semi eller fullt ut fascistiska partiers övertagande av statsapparaten, med ledare, som likt trettio- och fyrtiotalets fascistiska och nazistiska gaphalsar, låter sig hyllas på massmöten eller vid minutiöst orkestrerade militärparader?<\/p>\n

Är det politikernas, de multinationella företagens, arabvärldens oljeländers, judarnas, storfinansens, Illuminatis, Bilderberggruppen, The Deep States, militärens eller den rikaste procenten av jordens befolknings fel att utvecklingen går i den riktningen? Är det dessa, och andra icke namngivna grupper eller personer, som är orsaken till dagens allt mer skrämmande utveckling? Är det deras maktbegär, girighet eller diktatoriska tendenser och önskningar som är den djupaste orsaken till problemen? Är det dem grupperna och institutionerna som gör att vi, till synes, är på väg att ödelägga vår tillvaro eller förutsättningarna för vår arts överlevnad? Är det dem som djupast sett ligger bakom miljöförstöringen och exploateringen av jordens begränsade resurser, den vansinniga vidareutvecklingen av den militära kapaciteten, med utvecklandet av allt dödligare massförstörelsevapen, eller den hänsynslösa, psykopatiska rovdjurskapitalismen, som i dag dödar fler människor på jorden än de nu pågående krigen genom sin cyniska spekulationsekonomi, byggd på fiktiva pengar som skapas ur tomma luften? Är det alla dessa aktörers fel?<\/p>\n

Martinus världsbild och ”det gudomliga något” eller Jaget som källan till all skapelse i världsalltet<\/a><\/strong><\/p>\n

Ja, det kan vid ett snabbt ögonkast för många se ut så. Men förhåller det sig verkligen på viset? Kan det finnas en annan förklaring på den ovan nämnda galopperande problematiken? En förklaring som inte tar sin utgångspunkt i den materialistiska världsbildens snäva perspektiv. Ja, det finns det, menar jag.<\/p>\n

Vi ska därför vända oss till Martinus och lite kortfattat gå igenom några av de bärande principerna i den världsbild han presenterar. Det är en världsbild som har evigheten<\/a> och oändligheten<\/a> som utgångspunkt för sina svar; som intresserar sig för det levande ”något som är<\/a>” – jaget eller vår eviga väsenskärna – bakom materiens komplexitet. Det är en världsbild som i första hand ägnar sig åt livsyttringsforskning, i stället för utforskandet av materiens skenbart isolerade lagbundenhet och de olika rörelsearternas mångfald och fascinerade variationer. Det är en världsbild som befattar sig med, och utgår ifrån, en förklaringsmodell där vi alla är evigt existerande livsenheter, organiskt förbundna med källan till allt liv i världsalltet – ”det gudomliga något som är”.<\/p>\n

Först några ord om den materialistiska världsbilden. Det är den världsbild det stora flertalet av världens politiker och makthavare i dag, medvetet eller omedvetet, räknar som sin.<\/p>\n

Den materialistiska världsbildens moraliska och meningsskapande tillkortakommande<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>Den materialistiska världsbilden erbjuder ingen förklaring på våra existentiella frågor eller moraliska tillkortakommanden. Det tycks mig snarare som dess inflytande minskar än tilltar i styrka, då den inte kan erbjuda en grundläggande förklaring på vad livet djupast sett är och vilken roll vi människor har i förhållande till vår omgivning och den planet vi lever på. Den materialistiska världsbildens moral är och förblir, som en följd av den övergripande meningslösheten i tillvaron, ”den starkes rätt”. Livets utveckling hos denna världsbilden är en produkt av slumpmässiga mutationer, där vi är lagbundna i en oändligt orsak och verkankedja, utan möjlighet att påverka utvecklingsskedena och där medvetandet och vår själsliga sida anses vara ett epi-fenomen, en slags biprodukt, illusoriskt framkallad av de elektro-kemiska reaktionerna i hjärnan. Det finns i den materialistiska världsbilden ingen egentlig mening med livet, annat än den att kämpa för överlevnaden och föra vår art eller släkte vidare. Det är en livsfilosofi som kan sägas mynna ut i förhållningssättet: den som har flest prylar när den dör vinner, och som är synonym med en ändlös dans runt guldkalven, där tillvarons grundfundament i jakten på personlig och ekonomisk framgång, bygger på kamp, konkurrens och erövring, ledsagad och understödd av en självbevarelsedrift som inte skyr några som helst medel, när det gäller att se om sitt eget hus.<\/p>\n

Martinus världsbild<\/strong><\/p>\n

Några bärande detaljer och principer<\/strong><\/p>\n

Vi ska nu titta lite närmare på vad Martinus anser om sakernas tillstånd och vad de beror på. Hans förklaringsmodell ger enligt min mening svaren på dessa komplicerade frågor. Det är svar som avsevärt skiljer sig från den gängse materialistiska världsbildens svar, som jag menar egentligen inte är några egentligen svarslösa, famlande i mörkret.<\/p>\n

Martinus världsbild erbjuder en helt annan förklaringsmodell av livet och tillvaron. Till att börja med består världsalltet, enligt Martinus, uteslutande av levande väsen i en oändlig mångfald av variationer och uttrycksformer. Alla skapade livsformer i universum, från den minsta mikrob till den största vintergatan, har en bakomliggande, odödlig väsenskärna som är den djupaste orsaken till dess framträdande i den fysiska världen. Jaget, den innersta väsenskärnan bakom de yttre manifestationsformerna, är den dirigerande faktor som styr utvecklingen och garanterar individen ett evigt liv. Detta möjliggörs av att jaget inte består av någon energi eller materia. Det är evigt omanifesterat och därmed odelbart. jaget är evigt detsamma, det kan inte förändras eller påverkas av någon eller något. Jaget är själva ur-definitionen av den absoluta stillheten och orörligheten. Det utgör själva ur-subjektet. Jaget kan inte upplevas direkt med våra fem sinnen, utan endast indirekt som det dirigerande upphovet bakom all skapelse i världsalltet.<\/p>\n

Martinus menar att de levande väsendena är tillvarons innersta, minsta och grundläggande beståndsdelar, varifrån all skapelse och manifestation utgår.<\/p>\n

Jagets unika betydelse i Martinus världsbild<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>Jaget är alltså den helt centrala faktorn i Martinus världsbild. Hans världsbild står och faller i själva verket med detta jag. Jaget i sig själv har ingen annan Analys<\/div>

<strong>Analys <\/strong>(<em>dk. analyse<\/em>) uttrycker i Martinus litteratur att ett fenomen definieras och analyseras utifrån sin mest grundläggande, andliga struktur och innebörd. Exempel på uttryck med ordet "analys" som förekommer ofta är: ”kosmiska analyser”, ”i sin djupaste analys”, ”grundanalys”, ”verklig analys”, ”i sin högsta analys”, ”den eviga sanningen eller livets absoluta analys”.<br \/><em>Vad gäller denna princips högre kosmiska analys kan man säga att den är absolut evig till sin natur, därför att den - liksom tillvarons övriga stora huvudprinciper - inte utgör ett resultat av föregående tänkande. <\/em><em>\n(Martinus, Livets Bog, del 1, st. 33)<\/em><br \/><em> <\/em><em>Och ”det goda” och ”det onda” blir därför i den gudomliga grundanalysen att betrakta som identiska.\n(Martinus, Livets Bog, del 1, st. 28)<\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7 © Martinus Institut 1981.<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >analys<\/a> än att det utgör ”något som är”. Det är till sin natur egenskapslöst och formlöst, och det existerar bortom tid och rum. Det finns till före all skapelse och utgör själva grunden för allt skapat i världsalltet. Det är lika med evigheten, oändligheten och den absoluta stillheten och tomheten. Jaget är helt unikt och fullständigt suveränt till sin natur, och kan inte jämföras med något annat i hela världsalltet. Martinus benämner även jaget X1, den ”orsakslösa orsaken”, till vilken det inte existerar någon föregående orsak. Det är alla orsakers innersta orsak. Jaget är helt utan kontrast och är därför inte förnimbart. Det har ingen analys utöver denna enda, att det utgör ett ”något som är”. Jaget eller X1 är tillvarons högsta element, Gudomens eget allomfattande jag.<\/p>\n

Det <\/strong>levande väsendets tredelade analys<\/strong><\/p>\n

Martinus beskriver i sina analyser att vi människor har en tredelad analys. Det är ett pedagogiskt grepp Martinus använder sig av för att förklara något som egentligen är en odelbar enhet med tre olika funktionsområden. Vi har ett Jag, en skapar- och upplevelseförmåga, genom vilken vi framträder som människor i den skapade, timliga världen. Denna tredelade företeelse är Martinus universella definitionen på ett levande väsen. Martinus skriver vidare att världsalltet har samma grundanalys. Det betyder att världsalltet genomgående består av levande väsen.<\/p>\n

Gud är lika med det totala världsalltet<\/strong><\/p>\n

Hos Martinus är ”det gudomliga något som är” eller Gud, identisk med det totala världsalltet. Det är Guds jag som utgör källan till alla manifestationer i världsalltet. Det gudomliga jaget finns som den innersta kärnan i varje människa<\/a>. Allt levande, allt skapat utgör delar av detta gudomliga jag. Vi är alla evigt, organiskt förbundna med denna livets ur-källa. Alla Jag i världsalltet är, på grund av jagets odelbarhet, lika med Guds jag. Alla individers skapar- och upplevelseförmåga utgör tillsammans Guds skapar- och upplevelseförmåga och alla skapade företeelser i världsalltet utgör yttre ”projektioner”, tillfälliga timliga manifestationer, av ”det gudomliga något som är” eller X1.<\/p>\n

X-analysen<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>Jaget benämns hos Martinus X1, skapar- och upplevelseförmågan<\/a> kallas X2<\/div>

X2 (dk. X2) används i Martinus analyser synonymt med begreppet ”skaparprincipen” eller ”den gudomliga skaparprincipen”. X2 benämns även ”skapar- och upplevelseförmågan”. X2 ingår i en treenig princip som sammantaget utgör ett levande väsen: X1 utgör jaget eller skaparen, X2 utgör skaparförmågan och X3 utgör det skapade. X2 används också synonymt med begreppet ”övermedvetande”, medan X3 utgör väsendets undermedvetande med våra manifestationskroppar och den skapade världen som vi upplever som vår omgivning. (Ibland betecknar Martinus också både X1 och X2 som väsendets ”övermedvetande”.) X2 eller den gudomliga skaparprincipen bärs upp av individens evighetskropp. I X2 återfinns, enligt Martinus analyser, ödeselementet som ett förråd för alla individens talanger och egenskaper. I X2 återfinns också de bägge sexuella polerna, den maskulina och den feminina polen, som reglerar individens livsupplevelse genom spiralkretsloppet. Hela X2 eller evighetskroppen bärs upp moderenergin, med vars hjälp den fasta punkt som utgör Gudomen (X1) delas upp i ”myriader av 'fasta punkter'” (Martinus, D<em>en intellektualiserade kristendomen<\/em>, st. 128) .<br \/>I likhet med X1 eller jaget, existerar X2 bortom tid och rum och har alltid existerat. Martinus definierar både X1 och X2 som ”något som är”. Martinus betonar att den treeniga principen i själva verket utgör en enhet som i verkligheten aldrig kan delas upp. Det måste alltid finnas en skapare (jaget, X1) som existerar bakom alla manifestationer, och det måste också alltid finnas en skaparförmåga (X2) som jaget kan skapa och uppleva med, samt ett skapat område (X3) med manifestationskroppar som jaget manifesterar sig genom. Jaget är evigt förbundet med sin skaparförmåga och de kosmiska grundenergierna genom det eviga urbegäret.<br \/>Den treeniga principen utgör ett namnlöst något, vilket är anledningen till att Martinus valde bokstaven X som ett neutralt kännetecken.  I sina symboler betecknar Martinus X2 med violett färg som också symboliserar moderenergin.<br \/><em>Vidare existerar, som vi också tidigare berört, ”övermedvetandet”, som bäres av individens ”evighetskropp”, som inrymmer ”ödeselementet” och ”talangkärnorna” och som här i ”Livets Bog” betecknas som ”X2”. (Martinus, Livets Bog, del 2. st. 372)<\/em><br \/><em>Vi ser sålunda att skaparförmågan, liksom "X1", endast kan betecknas som "något som är", och den måste därför till sin natur vara lika namnlös som detta "X". Vi kallar därför här i "Livets Bog" skaparförmågan för "X2". (Martinus, Livets Bog, del 2. st. 696)<\/em><br \/><em>Vi har sett, att allt medvetenhetsliv i tillvaron är ”kosmiskt medvetande” på skilda stadier, som tillsammans bildar spiralkretsloppet. Vidare har vi erfarit, att detta ”kosmiska medvetande” har sitt säte i ”övermedvetandet” eller ”X2”. Utifrån detta ”X” fortplantar sig övermedvetandet ned till sex manifestationskroppar för opererande med var och en av de sex manifestationsenergierna. (Martinus, Livets Bog, del 2. st. 466)<\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7 © Martinus Institut 1981.<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >X2<\/a>, och den skapade världen benämns X3<\/div>
X3 (<em>dk. X3<\/em>) betecknar i Martinus analyser ”det skapade”, ”materia” eller ”skapade realiteter”. X3 är det område som enligt Martinus är tillgängligt för förnimmelse, där vi manifesterar oss genom en manifestationskropp. X3 ingår i en treenig princip som sammantaget utgör ett levande väsen: X1 utgör jaget eller skaparen, X2 utgör skaparförmågan och X3 utgör det skapade. X3 kan också beskrivas som resultatet av skapandet av livsupplevelse som kommer till stånd genom ett evigt samarbete mellan X1 och X2. Martinus betecknar även X3 som väsendets undermedvetande. För väsen i den fysiska världen delas undermedvetandet upp i ett vaket dagsmedvetande och ett drömliknande nattmedvetande. Undermedvetandet kontrasteras mot väsendets övermedvetande (X2, resp. X1 och X2) som utgör en evig, oföränderlig realitet och inte ingår i de skapade realiteternas område. I motsats till de eviga, orörliga realiteterna som Martinus benämner X1 och X2, utgörs allt av rörelse i X3 och det existerar här ingen fast punkt.<br \/>Som princip har X3 alltid existerat och kommer alltid att existera, även om de skapade realiteterna och materierna befinner sig i ständig förändring. Själva principen X3 betecknas därför, i likhet med X2 och X3, som ”något som är”. Martinus betonar att den treeniga principen i själva verket utgör en enhet som i verkligheten aldrig kan delas upp. Det måste alltid finnas en skapare (jaget, X1) som existerar bakom alla manifestationer, och det måste också alltid finnas en skaparförmåga (X2) som jaget kan skapa och uppleva med, samt ett skapat område (X3) med manifestationskroppar som jaget manifesterar sig genom. Jaget är evigt förbundet med sin skaparförmåga och de kosmiska grundenergierna genom det eviga urbegäret.<br \/>Den treeniga principen utgör ett namnlöst något, vilket är anledningen till att Martinus valde bokstaven X som ett neutralt kännetecken.  I sina symboler betecknar Martinus X3 med de sex grundenergiernas färger som de sex andliga kroppar som väsendet använder för manifestation i materiens eller rörelsernas värld: röd (instinktkroppen), orange (tyngdkroppen), gul (känslokroppen), grön (intelligenskroppen), blå (intuitionskroppen), indigo (minneskroppen).<br \/><em>Då det levande väsendet inte kan existera utan att utgöra "materia" (X3), blir dess manifestation eller skapelse, vilken ju är orubbligt grundad på materien, i allra högsta grad ett synligt uttryck för denna materias "kretslopp". (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 587)<\/em><br \/><em>Att denna funktion kan äga rum beror på en tredje realitet, vilken vi tidigare omnämnt som "undermedvetandet" (X3). "Undermedvetandet" åter består av sex livsorgan eller kroppar. En av dessa är väsendets fysiska kropp. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 528)<\/em><br \/><em>I området för "X3" finns ingen absolut "fast punkt". Allt är här rörelse. Jordklotet tar med sig allt i sin rörelse genom rymden. (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 782)<\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7 © Martinus Institut 1981.<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >X3<\/a>. Att Martinus använder X före siffrorna 1, 2 och 3 ska visa att dessa tre delar har evighetskaraktär. De utgör olika funktionsaspekter av det i sig odelbara, övergripande X. Denna initiala verklighet beskriver Martinus som ett odelbart ”något som är” eller X1. Det är alltså endast i teorin som Martinus delar upp detta universella, i verkligheten odelbara X, i tre delar. Då jaget eller X1 är odelbart, betyder det att alla levande väsen har samma Jag. Därav den organiska förbindelsen med det ”gudomliga något som är”.<\/p>\n

I X2-området spaltas detta Jag upp i ett oändligt antal livsenheter. Det är genom denna spaltningsprocess som varje levande väsen för evigt har en egen individualitet. Denna individualitet  kommer till uttryck genom en enhet bestående av X1, X2 och X3 – en strukturell kopia av Gud. Det är genom dessa uppdelade livsenheter som Gud upplever livet. Genom att Guds Jag finns i varje levande väsen, har Gud direktkontakt med alla levande väsen i hela världsalltet samtidigt. Alla levande väsen i världsalltet utgör alltså Gud upplevelse- och manifestationsredskap. Ett smått hisnande perspektiv som vi i en avlägsen framtid, genom förvärvande av kosmiskt medvetande, kommer att kunna se och förstå. Om det kosmiska medvetandet, se längre fram i texten.<\/p>\n

En närmare, mer djupgående beskrivning av detta mångfacetterade filosofiska och ontologiska ämne, samt de moraliska implikationer som ett sådant synsätt på livet och tillvaron ger vid handen, går utanför ramarna för den här artikeln. Jag hänvisar därför den intresserade till Martinus egen litteratur.<\/p>\n

De bakomliggande principerna och företeelserna för skapandet av medvetandet och livsupplevelsen<\/strong><\/p>\n

För att vi verkligen ska förstå vad det är som sker i världen i dag, kommer jag i första hand att luta mig mot artiklarna ”Jordmänniskornas skyddsängel nr 1” och ”Skyddsänglar i nationens tjänst”, båda skrivna av Martinus. Jag kommer även att citera delar ur Martinus huvudverk Livets Bog<\/em>. Dessa artiklar och utvalda stycken ger i kortfattad form, den nödvändiga förklaringen till de bakomliggande faktorer vilka utgör de djupaste bakomliggande orsakerna till dagens alarmerande tillstånd, politiskt såväl som klimatmässigt.<\/p>\n

\"\"<\/a>Vi kan i dag se hur de invanda gammal djuriska diktatoriska eller fascistiska beteendemönstren återigen ställs mot de allt mer nödvändiga motkrafterna. Dessa motkrafter representerar en önskan om en ny ekonomisk politik, en stark miljöpolitik som inte har stormakterna eller de multinationella företagens bästa för ögonen och det skriande behovet av nedrustning. Med dagens enorma överkapacitet av kärnvapen och kemiska stridsmedel världen över, har begreppet segrare för länge sedan spelat ut sin roll. Ett fullskaligt krig med dessa vapen skulle kunna innebära en, i det närmaste totala utplåning av städer och kulturvärden. Vi skulle efter en sådan våldsam urladdning  med stor sannolikhet endast se en liten, sargad spillra av mänskligheten linka runt bland städernas ruiner och grushögar. Enligt Martinus kommer nu detta inte att ske, då jordklotet står inför en helt annan livsbana än den ovan skisserade. Detta drastiska scenario skulle vara liktydigt med att jordklotet begår självmord. Ett stadium som jordklotet för länge sedan har passerat i sin mentala utveckling från Djur<\/div>

<strong>Djur <\/strong>(<em>dk. dyr<\/em>) eller ”djurväsen” är i Martinus analyser en beteckning för ett väsen som tillhör djurriket eller den andra zonen i spiralkretsloppet. Dessa väsen har utvecklats vidare från växtriket genom att deras tyngdkroppar eller fysiska organismer har blivit tillräckligt utvecklade för att bära deras dagsmedvetande på det fysiska planet. De upplever därmed tillvaron på jordklotet på ett dagsmedvetet och vaket sätt med tyngdenergin som den dominerande energiarten. Djur återfinns på jordklotet i de levande varelser som människorna känner igen som djur, t.ex. rovdjur, växtätande djur, fåglar, kräldjur och insekter. Att vara ett ”djur” innebär att man vistas i en zon i spiralkretsloppet som präglas av självbevarelsedrift, den dräpande principen och principen att ”makt är rätt”. Det renodlade djuret befinner sig i ett naturligt enpoligt tillstånd som antingen hanväsen eller honväsen. Det har ingen förmåga att känna sympati eller kärlek till sina medväsen, förutom den instinktbetingade parningssympatin eller parningsdriften som möjliggör fortplantningen på det fysiska planet. Fortplantningen eller parningen innebär djurväsendets högsta salighetsupplevelse och en omedveten kontakt med Gudomen även i den dräpande principens zon.<br \/>Martinus räknar även den nuvarande människan eller jordmänniskan till djuren eller djurväsendena, så länge som en människa fortfarande har en mer eller mindre enpolig mentalitet som domineras av den dräpande principen, med en kombination av tyngdenergi och instinktenergi och en primitiv känsla. Djurets tillvaroform är en principform för det andra riket i spiralkretsloppet, vilket innebär att ”djuren” i ett spiralkretslopp med en annan grundläggande manifestationsform kan se annorlunda ut än på jordklotet.<br \/><em>Varje levande väsen som kommer till världen, vare sig det hör hemma inom det väsenssamhälle vi kallar "den jordiska mänskligheten" eller hör till de former av liv som yttrar sig genom vad vi vant oss att uppfatta som ”djur”, ”växter” och ”mineral”, är - utan undantag - föremål för upplevelsen av livet. (Martinus, Livets Bog, del 1, st.1)<\/em><br \/><em>Eftersom djurriket framträder som kulminationen av det materiella eller fysiska tillståndet, sammanhänger alltså varje väsens livsvillkor i detta rike med dess materiella eller fysiska position, vilken för djurens del är detsamma som: den största fysiska styrkan, de skarpaste tänderna, klorna och näbbarna. (Martinus, Livets Bog, del 1, st.70)<\/em><br \/><em>Den renodlade parningssympatin är djurens normala väsensart. Och ju mindre utvecklad människan är, desto närmare står hon djuret. Och hennes väsensart är i motsvarande grad liksom djurets endast baserad på själviskhet eller egoism. Det normala djuret kan absolut inte älska sin nästa som sig självt, något som det ju på grund av sin enpolighet inte heller är skapat till att göra. (Martinus, Livets Bog, del 7, st. 2556)<\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7 © Martinus Institut 1981.<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >djur<\/a> till människa.<\/p>\n

(För en mer grundläggande förklaring angående detta att jordklotet är ett levande väsen och den principiella och universella utvecklingsprocessen från ”djur” till ”människa”, hänvisar jag till Martinus egen litteratur. På svenska kan du läsa huvudverket Livets Bog<\/em>, del 1‒7, på Martinus Instituts webbplats<\/a>).<\/p>\n

Jordklotets psykiska förvandlingsprocess<\/strong><\/p>\n

Vad är det då, enligt Martinus, för företeelser som ligger bakom de ökande, omstörtande och destruktiva krafternas tilltagande maktutövning i vår värld? Det som nu äger rum inför våra ögon är en del i en kosmisk eller Andlig<\/div>

Andlig (<em>åndelig<\/em>) används i Martinus litteratur i betydelsen ”kosmisk” eller ”överfysisk”. ”Andlig” uttrycker ofta en motsats till ”materiell” eller ”fysisk” (se även elektricitet, livskraft och medvetande). Martinus använder begreppet ”andlig” i en rad olika uttryck som exempelvis: ”andliga krafter”, ”andlig process”, ”andliga analyser”, ”andlig energi”, ”andliga plan”, ”andlig riktning”, ”andlig standard”, med flera liknande uttryck. Se även betydelsen av ”ande” samt ”andlig forskare”, ”andlig forskning”, ”andlig kropp”, ”andlig materia”, ”det andliga planet”, ”andlig upplevelse”, ”andlig vetenskap” och ”den andliga världen”.<br \/><em>Avsikten med mina illustrationer är alltså att göra studiet av det kosmiska eller andliga världsalltet lika lättillgängligt för allmänheten, som studiet av de fysiska, materiella landområdena nu genom geografin är tillgängligt för ett barn på skolbänken. (Martinus, Livets Bog, del 1, st. 8)<\/em><br \/><em>Under nuvarande inkarnation upplevde jag denna <\/em><em>andliga process i dess fulla vidd då jag var trettio år. (Martinus, Livets Bog, del 1, st 20)<\/em><br \/><em>Jordmänniskorna befinner sig alltså på olika karaktärsstadier och är följaktligen inte alla lika mottagliga för andlig energi. (Martinus, Livets Bog, del 1, st 176)<\/em><br \/><em>Genom denna känslopåverkan kan alltså alla väsen inom grupp B få hela sitt behov av andlig eller kosmisk kraft tillfredsställt. (Martinus, Livets Bog, del 1, st. 141)<\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7 © Martinus Institut 1981.<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >andlig<\/a> förvandlings- och utvecklingsprocess i jordklotets psyke och medvetande. I Martinus beskrivning av verkligheten är jordklotet, precis som vi själva, ett levande väsen med ett odödligt upplevande Jag, en skapar- och upplevelseförmåga, som det manifesterar sina tankar, önskningar och begär med, genom skapande verksamhet i den fysiska världen. Vad som nu sker är att jordklotet gör upp med sig själv. Det sker alltså en utrensningsprocess i jordklotets medvetande – en process där jordklotet lämnar gamla invanda, självcentrerade och egoistiska tankemönster till förmån för utvecklandet av humana och osjälviska tankemönster. Det är denna omvälvande förvandlingsprocess i jordklotets psyke ‒ uppgörelsen mellan det onda och det goda ‒ vi i dag ser återspegla sig i de olika politiska, religiösa och klimatmässiga skeendena runt om i världen. Skeenden som kommer att få en avgörande betydelse för mänsklighetens kommande utveckling mot en fredligare värld präglad av samförstånd och samarbetsanda. Vår egen väg är med andra ord redan utstakad. Det är bara en fråga om när vi, var och en av oss, tar det första steget på den …<\/p>\n

Om denna process, ”ljusets och mörkrets kamp om psykets domäner” och de andliga komponenter och företeelser som är inblandade i den, vad detta innebär för oss som lever på jorden i dag, vilka moraliska vägval vi måste fundera lite extra över, handlar artikelns tredje del.<\/p>\n

Den framtida livsvetenskapen<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>Martinus menar att Rörelse<\/div>

<strong>Rörelse<\/strong> (<em>dk. bevægelse<\/em>) betecknar i Martinus analyser detsamma som vibration, förvandling eller energiutlösning. En rörelse eller vibration är i sin tur alltid uttryck för energi. Enligt Martinus existerar det inte någon fast punkt i den fysiska världen, utan alla materiella fenomen är identiska med rörelse eller förvandling. Han definierar också rörelse som ”livets förnämsta kännetecken”. Alla skapade ting är enligt Martinus identiska med rörelse. Eftersom rörelse är detsamma som förvandling, är alla skapade ting underkastade ständig förvandling.<br \/>Begreppet rörelse kontrasteras i Martinus analyser mot begreppet evigheten. I den skapade världen med tid och rum finns enligt Martinus inga eviga företeelser, utan allt består av rörelse eller förvandling. Enligt Martinus analyser är kunskap om eller upplevelser av materiella fakta liktydigt med kunskap om rörelser som är grundade på andra rörelser. Martinus uttrycker det som att en rörelse inte kan uppleva en rörelse, utan den är i sig självt ett livlöst ting. Därmed kan människans kunskap om rörelsernas värld inte nå fram till den fasta punkten eller ett orubbligt facit bakom rörelserna, eftersom denna fasta punkt eller rörelsernas facit enligt Martinus endast återfinns bortom det fysiska planet som en idé eller en avsikt. Eftersom avsikter bara kan vara kopplade till levande väsen, är rörelsernas eller vibrationernas avsikter absoluta facit detsamma som de levande väsendena som både skapar och upplevelser rörelserna. Martinus beskriver även att en individ inte kan uppleva sin egen odödlighet eller den verkliga Gudomen så länge individen endast uppfattar rörelserna som verklighet, vilket är fallet så länge man endast kan förnimma i den fysiska världen med begränsningar i tid och rum. Det är det levande väsendet i sig som utgör den fasta punkten, från vilken alla rörelser utgår.<br \/><em>I Livets Bog betecknar vi alla former av ämnen som "energi", eftersom det över huvud taget inte finns något slag av ämne som inte vid en djupare analys visar sig vara identiskt med vibration eller rörelse, och rörelse i sin tur inte kan existera utan att vara uttryck för energi. (Martinus, Livets Bog, del 1, st. 181)<\/em><br \/><em>De kosmiska realiteterna bakom de fysiska illusionerna blir nu till verklighet. Och väsendet ser åter rörelse eller energiutlösning som livets förnämsta kännetecken. Det ser att allt är levande, är ett alltomfattande levande väsens manifestation eller tillkännagivande. (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 675)<\/em><br \/><i>Det verkliga facit kan alltså konstateras först när vi finner den verkliga "fasta punkten" bakom ifrågavarande rörelse.<\/i> <i>Men då denna inte finns på det fysiska planet, utan existerar utanför dettas gräns, måste vi ju passera denna gräns.<\/i> <em>(Martinus, Livets Bog, del 1, st. 243)<\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7  © Martinus Institut 1981.<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >rörelse<\/a> är livets främsta kännetecken. Att jordklotets alla naturprocesser representerar rörelse står väl för de flesta av oss bortom alla tvivel. Svårare kan det kanske vara att betraktade denna mångfald av rörelser som medvetandeyttringar, som uttryck för en bakomliggande och dirigerande ande med egna tankar och egen vilja. I artikeln ”Skyddsänglar i nationens tjänst” (Kosmos<\/em> nr 1\/1998) konstaterar Martinus följande:<\/p>\n

”Bakom varje fysisk organism, vare sig det är en planet, en himlakropp eller en vanlig känd organism av kött och blod, finns det alltså en dirigerande ande. Och sålunda finns det bakom jordklotets fysiska framträdande en dirigerande ande som är hela klotets högsta auktoritet. Men en ande består inte av ande allena. Ande i bokstavlig mening är Tanke<\/div>

<strong>Tanke<\/strong> (<em>dk. tanke<\/em>) är i Martinus litteratur detsamma som medvetande eller ande, dvs. ett levande väsens förnimmelse och upplevelse av liv. Martinus beskriver även en tanke som en idé eller en föreställning som uppkommer i individens medvetande. En tanke benämns även tankebild som uttrycker att en individs tankar är en avbild av dess upplevelser och intryck, antingen i andligt eller fysiskt avseende. Materialet för individens tankar är strålformig materia som är detsamma som elektriska våglängder eller elektricitet, och en individs tankevärld med olika tankebilder är därmed enligt Martinus av elektrisk natur. Bakom en individs tankar befinner sig den fasta punkten eller det namnlösa, orörliga något som utgör jaget och upphovet till alla tankar och föreställningar. En individs tankevärld gestaltar sig olika beroende på vilket utvecklingssteg och vilket tillvaroplan väsendet befinner sig på. Enligt Martinus analyser består allt i världsalltet av liv och därmed av medvetande, strålformig materia eller tankemateria. Världsalltet är i grunden genomströmmat av Gudomens medvetande och tanke.<br \/><em>Denna strukturs första detalj i vår förnimmelse av livet utgör alltså den centrumförnimmelse vi kallar "jaget". Detta förnims som det allra innersta i vår livsförnimmelse, ja, är så långt inne, att det ligger bakom varje synligt eller förnimbart ting, liksom bakom varje tanke, idé eller föreställning som över huvud taget kan uppstå eller framkomma i vårt medvetande. <i>(Martinus, Livets Bog, del 3, st. 810)<\/i><\/em><br \/><em>Då idé är detsamma som tanke, blir alla sådana flockbildningar uttryck för manifestation av tanke. Denna tanke är sålunda det samlande och bindande elementet i flocken, vilken blir fullständigt genomsyrad och präglad därav. <i>(Martinus, Livets Bog, del 2, st. 477)<\/i><\/em><br \/><em>Om materien inte existerade och jaget inte genom denna indirekt kunde synliggöra sin existens och därigenom vidare direkt uppenbara sitt medvetande, sin vilja och sin intellektuella standard, avslöja önskningar och begär, skulle dess eviga vara eller dess från materien avskilda, upphöjda natur aldrig någonsin bli överförd till tanke, till medvetande eller upplevelse.  <i>(Martinus, Livets Bog, del 2, st. 313)<\/i><\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7 © Martinus Institut 1981.<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >tanke<\/a> och vilja, som åter är detsamma som medvetande, och medvetande är i sin tur något som är underordnat ett upphov, eftersom det upplevs och manifesteras. Detta upplevande och manifesterande något är det som vi har lärt känna som jaget. Jaget i förening med tanke och vilja eller medvetande utgör en ande, vilket vill säga ett levande psykiskt väsen” (Kosmos<\/em> 1\/1998).<\/p>\n

Martinus skriver i samma artikel om vetenskapens kommande roll och den utveckling som den kommer att genomgå, och vad det kommer att innebär för vår syn på livet, tillvaron och i förlängningen av detta, oss själva:<\/p>\n

”Den kommande verkliga och förnämsta vetenskapen blir vetenskapen om själva livets psykiska eller andliga sida. Man kommer sålunda att erfara att hela universum är genomströmmat av ande, som åter är detsamma som liv och medvetande och därmed tanke och vilja, begär och tillfredsställelse av begär. Man kommer att erfara att det inte är livet som är bundet till den fysiska organismen, men att det däremot förhåller sig tvärtom. Det är den fysiska organismen som är bunden till livet. Själva livet är det eviga, medan organismen med dess särskilda företeelser endast är tillfälliga, endast är timliga.”<\/p>\n

Urbegäret<\/a> ‒ livsupplevelsens primära drivkraft<\/strong><\/p>\n

Om det nu, som Martinus skriver i artikeln ”Skyddsänglar i nationens tjänst”, finns en dirigerande ande som utgör klotets högsta auktoritet bakom jordklotets fysiska framträdande, på vilket sätt yttrar sig denna högsta dirigerande auktoritet? Vilka inneboende krafter begagnar sig då jordklotsjaget av? Vilken är dess primära drivkraft?<\/p>\n

\"\"<\/a>Hos alla levande väsen är upplevelsen av livet dess primära drivkraft. Till sitt förfogande har  jordklotet, och vi människor, ett evigt inneboende outsläckligt begär efter att uppleva livet. Martinus benämner detta begär ”urbegäret”. Urbegäret är en evigt, existerande företeelse i vår eviga väsenskärnas struktur, som tillsammans med att antal s.k. kosmiska skaparprinciper och sju kosmiska grundenergier, garanterar oss en evig livsupplevelse. Urbegäret är inte riktat mot en specifik typ av upplevelse, utan riktar sig förutsättningslöst mot livsupplevelsen som sådan. Vare sig den är smärtsam, neutral eller njutbar. Den djupaste meningen med livet är, enligt Martinus, att det ska upplevas. Det finns inget egentligt slutmål med livet i sig, då det är evigt till sin natur. Motorn i livsupplevelsen kan nog, till stor del, sägas vara upplevelsen av kontraster. Utan kontraster inget skapande och upprätthållande av medvetande.<\/p>\n

Det finns en passage i stycke 29 i Storkursen<\/em> (2018), där Martinus talar om ”den nuvarande människans icke färdiga tillstånd”. Han talar här om vår djuriska, själviska sida kontra den riktiga människans osjälviska sida. Martinus  skriver följande i slutet av stycke 29:<\/p>\n

”Så länge människan ännu inte är färdig, har hon både det onda och det goda inom sig, med det ska hon inte fortsätta med. En gång når hon fram till att hon enbart har det goda inom sig. När människan helt behärskas av det goda, har hon nått fram till livets mening.”<\/p>\n

Dessa rader kan tolkas som att det finns en mer ”lokal” mening med livet, om jag får uttrycka mig så. Att ”helt behärskas av det goda” kan man, om man så vill, se som att slutmålet inom varje spiralkretslopp<\/a> är uppnåendet av det mentala tillstånd som genomsyrar de andliga världarna: det kosmiska medvetandets hundraprocentiga kärleksförmåga. Passagens genom växt- och djurriket<\/a> fungerar som en slags ”livmoderzon” för den kommande riktiga människan<\/a>. I livmoderzonen bärs vi under större delen av utvecklingen fram av vår instinktförmåga. I slutfasen av djurriket sker en påtaglig utveckling av Känsla<\/div>

<b>Känsla <\/b>(<em>dk. følelse<\/em>) används i Martinus litteratur synonymt med känsloenergi, som utgör jagets tredje kraftkälla i ett spiralkretslopp. Känsla är i sin natur liktydigt med stillhet och köld och Martinus beskriver även känsloenergi som ”världsalltets köld”. Känsla eller känsloenergi är sammanbindande där tyngdenergi som kontrast är explosiv och expanderande. Då köldens egenskaper innebär att frysa, förtäta, kristallisera och materialisera, är det samspelet mellan känsla och tyngd, eller köld och eld, som får den fysiska materien att uppstå. Tillsammans med instinktenergi och tyngdenergi ingår känsloenergi därmed i de tre materieskapande energierna som möjliggör manifestation i fysisk materia. I människans medvetande återfinns känsloenergi som tankearter av lugn, stillhet och ordning. Enligt Martinus behöver människan i sitt nuvarande utvecklingsskede lära sig att binda sin tyngdenergi med känsloenergi för att skapa balans i sitt medvetande. För att utveckla en verklig kärlek till nästan och därigenom få ett lyckligt öde, behöver hon även lära sig att harmonisera känsloenergi och intelligensenergi till ”intellektualiserad känsla”. Känsla eller känsloenergi är den dominerande energin i det riktiga människoriket som utgör det tredje riket i spiralkretsloppet. Martinus använder även uttrycken ”primitiv känsla” och ”ointellektuell känsla” för att beteckna känsla eller känsloenergi som ännu är starkt dominerad av instinkt och tyngd, vilket är fallet i djurriket med djuren och de nuvarande människorna. När känsla och intelligens befinner sig i harmoni, så att intelligensen enbart kan användas för att främja sin nästa, uppstår enligt Martinus kärleksenergi och det riktiga människoriket skapas.<br \/><em>Och efter hand som väsendena närmar sig det riktiga människorikets stadium, ingår känsla och intelligens i en allt större harmoni med varandra och blir alltmer till kärleksenergi. Denna binder i sin tur tyngdenergin, och det riktiga människoriket eller kärlekszonen uppstår. (Martinus, Livets Bog, del 1, st. 169)<\/em><br \/><em>De väsentligaste beståndsdelarna här är de två grundenergierna ”tyngd” och ”känsla”, som återigen är detsamma som eld respektive köld. Dessa två grundenergier är tillsammans det ledande i all fysisk skapelse eller manifestation. Allting här är endast reaktioner mellan eld och köld. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 359)<\/em><br \/><em>Hennes dagsmedvetna framträdande eller beteende befordras delvis liksom djurets automatiskt genom instinkt, tyngd och ointellektualiserad eller primitiv känsla och delvis liksom den färdiga människans genom humaniserad intellektualitet. (Martinus, Livets Bog, del 6, st. 2260)<\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >känsla<\/a> och intelligens<\/a>, vilket till sist möjliggör för intuitionen att strömma in i medvetandet, genom den stora födelsens monumentalt genomgripande psykiska förvandlingsprocess.<\/p>\n

Här i ”livmoderzonen” vet vi nästan ingenting eller mycket lite om det verkliga livet, med dess totala fokus på att tjäna och vara till glädje för sina medmänniskor. Denna del av spiralkretsloppet, växt- och djurriket, fungerar som den nödvändiga mörkerkontrasten, egoismens epicentrum, till de ljusa andliga världarnas fullkomliga kärleksmanifestationer, ljusets epicentrum. Passagen genom mörkerzonen är absolut nödvändig för att vi ska kunna bygga upp nya medvetandeförmågor och därigenom förnya vår kunskapen om gott och ont (se avsnitten om reinkarnation<\/a> och Karma<\/div>

<strong>Karma<\/strong> (<em>dk. karma<\/em>) betecknar i Martinus litteratur principen att de handlingar som en individ manifesterar kommer att skapa verkningar som återvänder till sitt upphov. Verkningarna kan komma i form av ett mörkt öde, dvs. mörk karma, eller i form av ett ljust öde, dvs. ljus karma, beroende på vilka handlingar som individen har manifesterat gentemot sina medväsen och sin omgivning. Karma regleras i Martinus analyser enligt karmalagen som också benämns ödeslagen och återgäldnings- eller vedergällningslagen. Enligt denna lag skapar varje individ oupphörligt sitt eget öde och utlöser ständigt nya karmaverkningar genom sitt uppträdande och sina tankar. De energier som en individ träffas av i form av karma, är utan undantag återvändande energier som samma individ har sänt ut tidigare. Tidsrymden för karmaverkningarna kan variera, allt från en kort tid inom samma liv till en lång tid som sträcker sig över flera liv och till och med ett spiralkretslopp.<br \/>Enligt Martinus ska karmalagen inte förstås som en straffande princip, utan som en speglingsprincip som visar på tillvarons logik och rättvisa genom lagen om orsak och verkan. Karma utvecklar individen genom att de återkommande verkningarna skapar livsupplevelser som påverkar väsendets förmåga till större empati och kärlek till sina medväsen. Då väsendet inte längre nänns göra något annat medväsen någon förtret, är individen beskyddad mot mörk återvändande karma genom den princip som Martinus kallar ”syndernas förlåtelse” (se detta begrepp). I sin symbol Evighetskroppen, symbol nr 16, har Martinus illustrerat hur ett väsen skapar eviga ödesbågar som återvänder till sitt upphov.<br \/><em>Återgäldandet av öde eller karman är ju en "spegelprincip" som – om inget annat ingriper – utlöser en absolut exakt återgivning i ens eget öde av det man själv befordrar i andra väsens öde. Om man förtrycker ett annat väsen eller berövar det något av dess frihet, måste således denna utlösning ovillkorligen åstadkomma ett motsvarande förtryck och frihetsberövande i ens eget öde. (Martinus, Livets Bog, del 4, st. 1262)<\/em><br \/><em>Om människorna fick förmåga att genom mirakel kunna avlägsna sin karma, skulle de inte utvecklas. Det är ju karman som utvecklar människorna, och så länge de inte är färdiga med karman, kan de inte uppnå att få den väldiga koncentrationsförmåga som behövs för att styra partiklarna nere i deras organismer. (Martinus, Den eviga världsbilden, del 5, st. 77.2) <\/em><br \/><em>När denna talang blivit fullkomlig och individen på detta fält blivit en sann livskonstnär, vilket vill säga ett moraliskt geni, då är kriget och ofreden och den därav följande karman eller det mörka ödet för hans vidkommande förbi. (Martinus, Livets Bog, del 5, st. 1815)<\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7. © Martinus Institut 1981.<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >karma<\/a> nedan). När den bägaren är full, när vi har genomgått den tillräckliga mängd lidandeerfarenheter som krävs för att ge plats för den organiskt utvecklade osjälviskheten, föds vi likt barnet i livmodern fram till det mentala tillstånd (kosmiskt medvetande) som ger oss tillträder till det Martinus kallar ”visdomsoceanen” ‒ Guds samlade vetande om sig själv ‒ såväl som tillträde till det riktiga människorikets domäner.  Där och då har vi, med Martinus ord, ”nått fram till livets mening”.<\/p>\n

Talangkärnor, ödeselementet<\/a>, grundenergierna och evighetskroppen <\/strong><\/p>\n

Alla våra upplevelser och erfarenheter, mörka såväl som ljusa, lagras i det Martinus kallar ”talangkärnor”. En talangkärna<\/a> är en specifik, avgränsad ”informationsbärare” placerad i det som Martinus kallar ”ödeselementet”. Ödeselementet är ett ”organ” eller magasin, som har sin plats i det Martinus benämner ”övermedvetandet”. I Livets Bog,<\/em> del 2, st. 326, kan vi läsa följande om talangkärnor, ödeselementet och övermedvetandet:<\/p>\n

”’Ödeselementet’ med tillhörande ’talangkärnor’, vari kropparna har sitt rotfäste, existerar alltså inte i själva dessa kroppar utan framträder som detaljer i den realitet vi känner som ’X2’. Då alltså detta ’X’ i förbindelse med ’X1’ rymmer själva överkommandot över eller är fundamentet för all skapelse, alla nyanser av medvetande, alla uttryck för det levande väsendets manifestation, kommer vi i fortsättningen av ’Livets Bog’ att kalla dessa två ’X’ för ”övermedvetandet””(Livets Bog<\/em> del 2, st. 326.)<\/p>\n

\"\"<\/a>Martinus liknar talangkärnorna vid inkapslade ”frökapslar”, som innehåller information om färdigheter eller gjorda erfarenheter på ett speciellt område, fullt analoga med den information som finns i ett växtfrö. (Det vill säga den information som ligger till grund för växtens utveckling från frö till blomma.) Dessa talangkärnor finns alltså lagrade i ödeselementet, i det Martinus kallar X2, jagets skapar- och upplevelseförmåga. X2 utgör den princip som möjliggör för jaget att skapa en differentierad värld i tid och rum med en mängd olika energiformer, i vilka jaget kan skapa och manifestera sig. Martinus benämner även X2 ”evighetskroppen”.<\/p>\n

X2-områdets tre livsbärande krafter: urbegäret, moderenergin<\/a> och ödeselementet<\/strong><\/p>\n

Martinus omtalar tre olika slags krafter i X2-området. En motivationskraft: urbegäret, en grundenergi<\/a>: ”moderenergin”, den sjunde och överordnade grundenergin, varur det emanerar sex andra grundenergier som jaget använder för att skapa medvetande och organisme. Dessa kommer till uttryck i olika manifestationsformer i X3-områdets skapade, timliga värld. (Jag återkommer till X3-området nedan.)<\/p>\n

Dessa sex grundenergier är: Instinkt<\/div>

<strong>Instinkt<\/strong> (<em>dk. instinkt<\/em>) används i Martinus litteratur synonymt med instinktenergi, som utgör jagets första kraftkälla i ett spiralkretslopp. Instinkten utgör den bärande medvetandefaktorn i ett växtväsens medvetande och instinktenergin är därför dominerande i växtriket. Instinkten är enligt Martinus analyser liktydigt med förmågan att ana, vilket medför att aningsförmågan är det som främst karakteriserar en växts manifestation på det fysiska planet. Instinkten och förmågan att ana är en starkt framträdande förmåga även för djuren i djurriket och för de primitiva människorna, medan de fysiska och psykiska instinkterna för de nuvarande jordmänniskorna enligt Martinus analyser är på tillbakagång. Instinkten är den centrala komponenten i instinktenergin som i Martinus symboler betecknas med röd färg.<br \/><em>För människor i allmänhet täcker ordet "instinkt" i verkligheten bara en medvetenhetsegenskap. Denna egenskap består i förmågan att "ana".Men förmågan att "ana" är ju en funktion, och en funktion återigen är detsamma som en "rörelse". Och "rörelse" kan i sin tur inte existera utan att vara identisk med uppenbarande av energi. Den speciella energi, genom vilken en instinktupplevelse befordras, utgör alltså den första grundenergin i tillvaron.<\/em> <em>(Martinus, Livets Bog, del 2, st. 350)<\/em><br \/><em>Den bärande eller högsta medvetandefaktorn i växtens medvetande är alltså ”instinkten”. Växtriket kan därför också med rätta betecknas som ”instinktriket”. (Martinus, Livets Bog, del 1, st. 182)<\/em><br \/><em>Medan föraningsförmågan hos djuren och de första jordmänniskorna är, respektive var, renodlad och därigenom gjorde dessa väsen nästan ofelbara i sin föraning eller i sina psykiska instinkter, så är den hos kulturvarelsen mycket osäker och bristfällig, endast en svag avglans eller ett "eko" av vad den en gång varit. (Martinus, Livets Bog, del 1, st. 187)<\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >instinkt<\/a>, Tyngd<\/div>
<b>Tyngd <\/b>(<em>dk. tyngd<\/em>) används i Martinus litteratur synonymt med tyngdenergi, som utgör jagets andra kraftkälla i ett spiralkretslopp. Tyngd eller tyngdenergi ligger till grund för allt som är av fysisk natur och dess huvudnatur utgörs av förbränning. Tyngdenergi används också synonymt med explosionsenergi, solenergi och eld. I djurriket härskar den dräpande principen och principen att ”makt är rätt”, och tyngdenergin förser rovdjur och andra djur med den kraft som de behöver för att jaga och döda andra djur för sin överlevnad. Martinus kallar tyngdenergin för den mest materiella kosmiska grundenergin, jämfört med de övriga kosmiska grundenergierna som framstår som av mer andlig art. Samspelet och balansen mellan tyngd eller tyngdenergi, som är explosiv, och känsla eller känsloenergi, som är sammandragande, ligger bakom all fysisk skapelse. I den nuvarande människans medvetande återfinns tyngdenergi som ”hetsighet” och andra våldsamma och egoistiska tendenser. Martinus beskriver att människan behöver lära sig att få balans mellan tyngd, känsla och intelligens i sitt sinne för att uppnå välbefinnande och kunna utveckla sin humanitet och kärleksförmåga.<br \/><em>De väsentligaste beståndsdelarna här är de två grundenergierna "tyngd" och "känsla", som återigen är detsamma som eld respektive köld. Dessa två grundenergier är tillsammans det ledande i all fysisk skapelse eller manifestation. Allting här är endast reaktioner mellan eld och köld. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 359)<\/em><br \/><em> I det levande väsendets organism fungerar således instinkt, tyngd, känsla, intelligens, intuition och minne. Men när dessa energier alltså kan påvisas i de levande väsendenas livsfunktioner eller upplevelse av livet, måste det finnas ett organ för var och en av dessa. (Martinus, "Mentala sjukdomar 1 – andligt självmord", Kosmos nr 4\/2011). <\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >tyngd<\/a>, känsla, intelligens, intuition<\/a> och minnesenergin. Av dessa energier använder jaget i första hand instinkt-, tyngd och känsloenergierna för organismskapelse, medan intelligens-, intuition och minnesenergierna i första hand används för skapande av medvetande och intellektuella förmågor (samtliga grundenergier ingår i varje form av skapelse, dock med olika styrkegrad och genomslagskraft. Ingen grundenergi kommer till uttryck i renodlad form).<\/p>\n

Den tredje kraften i X2-området benämner Martinus ”ödeselementet” – uppsamlingsområdet för individens talangkärnor. Om ödeselementet skriver Martinus följande i Livets Bog<\/em> del 2, st. 326:<\/p>\n

”[…] ’ödeselementet’ är ett organ som utgör sätet för magasineringen av väsendets egenskaper, Anlag<\/div>

<strong>Anlag<\/strong> (<em>dk. anlæg<\/em>) används i Martinus litteratur synonymt med begreppen ”förmågor”, ”vanor”, ”tendenser” och ”böjelser”. Anlag syftar på egenskaper och förmågor som en individ har och som präglar det utvecklingsstadium som respektive väsen befinner sig på. Enligt Martinus analyser har den nuvarande människan både djuriska anlag och humana anlag. De djuriska anlagen, som t.ex. självbevarelsedrift och enpolig sexualitet, utgör enligt Martinus analyser fundamentet för djurrikets manifestationer. Dessa börjar avta inom den nuvarande mänskligheten som i stället håller på att utveckla humana anlag, som t.ex. humanitet, kärlek till nästan och vegetarism. Dessa humana anlag eller förmågor hör till det stadium som Martinus benämner det riktiga människoriket och som kommer att kännetecknas av fred, allkärlek och dubbelpolig sexualitet. Se även förmåga, vana, böjelse, automatfunktion.<br \/><em>För mänsklighetens del har vi redan sett att denna befinner sig i ett förhållande till skaparprincipen, där dess mörka utstrålning - vilken för länge sedan som <\/em><em>naturliga förmågor och anlag <\/em><em>blivit den fundamentala faktorn i dess manifestation och själsliv - nu börjar bli underminerad av denna princips ljusa utstrålning. (Martinus, Livets Bog, del 1, st. 51)<\/em><br \/><em>Skillnaden mellan jordmänniskan och den kosmiska människan ligger alltså huvudsakligen i detta, att den förstnämnda genom sin sexualitet håller sådana anlag vid liv som knyter henne till djurriket, medan den sistnämnda däremot genom sin sexualitet håller sådana anlag vid liv som knyter henne till människoriket. (Martinus, Livets Bog, del 1, st. 130)<\/em><br \/><em>Denna eviga princip känner vi från tidigare analyser till som ”den högsta elden”. Principen befordras genom ett organsystem som vi känner till som ”de sympatiska anlagen" och vars funktion huvudsakligen endast är känd som det levande väsendets parnings- eller könsdrift. Det är också dessa anlag som förorsakar väsendenas framträdande som ”hankönsväsen” och ”honkönsväsen”. (Martinus, Livets Bog, del 7, st. 2402)<\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7 © Martinus Institut.<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >anlag<\/a> eller talanger. Varje Böjelse<\/div>
<strong>Böjelse <\/strong>(<em>dk. tilbøjelighed<\/em>) används i Martinus litteratur synonymt med begreppen ”anlag”, ”förmågor” och ”tendenser”. Böjelse betecknar karaktärsegenskaper eller anlag som har sitt rotfäste i ödeselementet i individens övermedvetande, där egenskaper och anlag magasineras från liv till liv. En individs böjelser och egenskaper är enligt Martinus ett resultat av dess tidigare erfarenheter. De skiljer sig därmed åt från individ till individ, beroende på vilket utvecklingssteg väsendet befinner sig på. Det är en individs böjelser och anlag avgör vilka handlingar man manifesterar gentemot sin omvärld och sig själv.<br \/><em>Dessa krafter är av mycket olika natur hos individerna, eftersom de hos varje individ utgör ett resultat av hans samlade erfarenheter eller upplevelser, hans förutvarande anlag, vanor och böjelser, och dessa är ju just olika för varje individ. Dessa krafter blir alltså de egentligen viljeförande hos individen, och som ställer in hans vilja för eller emot en ny andlig kultur. (Martinus, Livets Bog, del 1, st. 120)<\/em><br \/><em>Här vill jag dock redan nämna, att ”ödeselementet” är ett organ som utgör sätet för magasineringen av väsendets egenskaper, anlag eller talanger. Varje böjelse, varje karaktärsegenskap, varje dygd eller last har sitt rotfäste här i detta organ. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 326)<\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7 © Martinus Institut 1981.<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >böjelse<\/a>, varje karaktärsegenskap, varje dygd eller last har sitt rotfäste här i detta organ. Dessa medvetenhetsnyanser, dygder eller laster, utvecklas ju genom individens upprepning av vissa bestämda manifestationsarter, vilka så var för sig genom denna upprepning blir till vanemedvetande, vilket åter är detsamma som självfunktion. Detta vill i själva verket säga, att det genom de många upprepningarna utvecklats ett litet organ som har förmågan att draga till sig och stöta ifrån sig de för ifrågavarande manifestationsarts nödvändiga ämnena eller materierna. Denna funktion ombesörjes eljest av hjärnan, varvid individen måste vara dagsmedvetet med i detaljeringen vid ifrågavarande materiers konstellation eller sammansättning. Men efter hand som upprepningarna fortsätter och det lilla organet alltmer utvecklas, blir det i stånd att självt ombesörja konstellationerna av materierna eller ämnena för ifrågavarande manifestation, så att hjärnan avlastas denna funktion, vilken då träder ut ur individens dagsmedvetande<\/a> och till slut blir så självständig att den utövar sin tjänst, vare sig individen vill det eller ej. […]” (Livets Bog<\/em> del 2, st. 326).<\/p>\n

Detta ”lilla organ” som utvecklas alltmer och till slut blir en självständigt fungerande enhet; en automatfunktion<\/a>, är alltså en talangkärna.<\/p>\n

Moderenergin och X2-områdets spiralcentra<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>Vad gäller moderenergin är det denna energi som övermedvetandet, med den maskulina och den feminina polen, dess eviga skaparprinciper och ödeselement, består av. (De båda polerna genomsyras av ”den högsta eldens” livsbefordrande ur-kraft – se avsnittet nedan om ”Den högsta elden<\/a> och den maskulina och den feminina polen”) Det är moderenergin som, under jagets och urbegärets påverkan, ligger till grund för all skapelse i världsalltet. Moderenergi är, om man så vill, en slags ur-energi. En parallell till ur-begäret. Moderenergin spaltas i undermedvetandeområdet, X3, ut i sex grundenergier som utgör materialitet för bland annat talangkärnorna (se några rader längre ner).<\/p>\n

Moderenergin utgör den grundläggande organiserande faktorn bakom livsupplevelsens mångfald. Moderenergin är jagets redskap för att skapa talanger, organ och kroppar. Utan denna grundenergi, skulle dessa delar inte kunna skapas. Moderenergin är den enda av de sju grundenergierna som inte går i kretslopp, likt de sex övriga grundenergierna, då den existerar bortom tid och rum.<\/p>\n

De sex övriga grundenergier har ett latent, ett tilltagande, ett kulminerande och ett avtagande tillstånd. Det är en evig princip som möjliggör upplevelsen av kontraster och därmed möjliggör en evigt skiftande och förnyad livsupplevelse.<\/p>\n

Det är genom moderenergin som ”det gudomliga något som är”, X1, kan komma i kontakt med den skapade världen, X3. Martinus benämner detta område ”undermedvetandet”. Undermedvetandet, rörelsernas värld, utgör själva livsscenen eller det område där vi dagsmedvetet upplever livet. De sex grundenergierna, som kommer till fullt uttryck var och en för sig i en cyklisk utformad struktur i undermedvetandeområdet sex olika tillvaroplan, kan ses som en förlängning av moderenergin. Dessa sex grundenergier utgör skapade företeelser, till skillnad från moderenergin, som i och med sin delvisa identitet med jaget, har en oföränderlig evighetskaraktär.<\/p>\n

I övermedvetandet, X2, finns sex stycken så kallade ”grundtalangkärnor”, även benämnda ”spiralcentra”. Dessa är, till skillnad från själva grundenergierna, eviga företeelser. Genom dessa grundtalangkärnor eller spiralcentra kan jaget, via moderenergin och urbegäret, reglera och styra varje grundenergis styrkegrad och därmed dess manifestationsförmåga genom hela spiralkretsloppet. Grundtalangkärnorna eller spiralcentra utgör ett slags transformations- eller konverteringscentra för moderenergins verksamhet och de ligger alltså till grund för den cykliska process som varje grundenergi genomgår i spiralkretsloppet (se ovan).<\/p>\n

Moderenergin, övermedvetandet och undermedvetandet<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>I boken Mänsklighetens Öde<\/div>

<strong>Öde<\/strong> (<em>dk. skæbne<\/em>) betecknar i Martinus litteratur de livsupplevelser som ligger framför en individ och som skapas genom återvändande energier eller ödesbågar som samma individ har sänt ut tidigare. Martinus betonar att varje individ utan undantag är det innersta upphovet till sitt eget öde, som regleras genom ödeslagen eller karmalagen (se även dessa begrepp). Ödet skapas i ständig växelverkan mellan jaget och dess omgivande energier. De energier som sänds ut i samband med individens kommunikation med sina medväsen och sin omgivning utgör återvändande karmaverkningar. Om en individ upplever ett mörkt öde med mörk karma, eller ett ljust öde med ljus karma, är därmed beroende av vilka  handlingar och tankar som individen tidigare har manifesterat gentemot sina medväsen och sin omgivning. Tidsrymden för karmaverkningarna eller ödesbågarna kan variera, allt från en kort tid inom samma liv till en lång tid som sträcker sig över flera liv och till och med ett spiralkretslopp.<br \/>Martinus beskriver att en individ kan påverka sitt öde genom kunskap om de grundläggande principerna som ligger bakom tillvaron. Enligt Martinus analyer ska ödeslagen resp. karmalagen inte förstås som en straffande princip, utan som en speglingsprincip som visar på tillvarons logik och rättvisa genom lagen om orsak och verkan. I samma utsträckning som ett väsen beskyddar andra och ger andra väsen fri vilja, i samma utsträckning kommer det självt att få uppleva beskydd och kunna utöva sin fria vilja i sitt kommande öde. Karma utvecklar individen genom att de återkommande verkningarna skapar livsupplevelser som påverkar väsendets förmåga till större empati och kärlek till sina medväsen. Då väsendet inte längre nänns göra något annat medväsen någon förtret, är individen beskyddad mot ett mörkt öde genom den princip som Martinus kallar ”syndernas förlåtelse” (se detta begrepp). I sin symbol Evighetskroppen, symbol nr 16, har Martinus illustrerat hur ett väsen skapar eviga ödesbågar som återvänder till sitt upphov.<br \/><em>Men eftersom den viktigaste faktorn bakom vår fria vilja normalt är vår egen kunskap, kommer det att bero på den kunskapens räckvidd, om vi skall få ett lyckligt eller olyckligt öde.  (Martinus, Livets Bog, del 1, st. 4)<\/em><br \/><em>Varje väsens mentalitet eller själsliv är en evigt fortsättande växelverkan mellan dess eget jags energier eller ämnen och naturens ämnen. Och med denna växelverkan är således all skapelse identisk. Och denna skapelse betyder alltså ödet eller livets upplevelse för varje levande väsen. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 297)<\/em><br \/><em>Men det olyckligaste ödet skänker de största erfarenheterna. Och då de största erfarenheterna är detsamma som "den högsta visdomen", och denna åter endast kan existera som det högsta vetandet om tillvaron, vilket vill säga "Guds vägar", så framstår här hela livet som identiskt med en "rannsakning av Guds vägar". (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 572)<\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7. © Martinus Institut 1981.<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >öde<\/a><\/em>, kap. 13, får vi från Martinus sida ytterligare information om moderenergins roll och betydelse i relation till övermedvetandet och undermedvetandet:<\/p>\n

”Som förut nämnts äger jaget en organism. En organism utgör ett till jaget knutet delvis evigt och delvis skapat livsbefordrande redskap. I kraft av detta redskap kan jaget skapa den utlösning och växelverkan av grundenergierna, vars reaktioner blir identiska med ’livets upplevelse’. Den eviga delen av detta jagets livsupplevelse- och manifestationsredskap har jag betecknat som det levande väsendets ’övermedvetande<\/a>’. Till detta övermedvetande är knutet ett likaledes delvis evigt och delvis föränderligt organ för var och en av de sex grundenergierna. Vid den eviga delen är varje grundenergiorgan orubbligt rotfäst och är ett med övermedvetandet. Den föränderliga delen av dessa grundenergiorgan är kombinerad i ett samarbete, tack vare vilket jaget kan utlösa den slutliga utformningen av sin livsupplevelse och manifestation eller skapelse. Denna grundenergiernas kombination har jag kallat det levande väsendets ’undermedvetande<\/a>’. Genom speciella eviga organ i övermedvetandet, vilka jag inte kan komma in på här, utlöses en sjunde grundenergi, som jag har betecknat som ’moderenergin’. Från övermedvetandet fortplantar sig moderenergin till grundenergiorganen, som den håller i en evigt skiftande kombination. Genom dessa skiftande kombinationer av grundenergierna och med hjälp av grundenergiorganen blir jaget i stånd att skapa sin manifestation och livsupplevelse. Då grundenergierna i vissa kombinationer skapar fysisk materia<\/a> och i andra kombinationer skapar andlig materia<\/a>, och materien utgör materialet för skapelse, blir jaget således i stånd att skapa och uppleva både i fysisk och i andlig materia” (Mänsklighetens öde<\/em>, kap. 13).<\/p>\n

Jaget, urbegäret, moderenergin och rörelsen<\/strong><\/p>\n

Urbegäret och moderenergin emanerar, ”föds”, ur jaget. Urbegäret och moderenergin utgör den kraft och den energi som gör det möjlig för ”det gudomliga något som är” eller X1 ‒ den absoluta stillheten och tomheten ‒ att skapa och uppleva rörelse, och därigenom uppleva en kontrast till sin omanifesterade egennatur. Det enda man kan säga om jaget är att det utgör ”något som är”. Alla andra benämningar tillhör den skapade, timliga världens domäner. Jaget utgör i Martinus beskrivning den ”fasta punkt” kring vilken all rörelse och därmed all upplevelse av livet kretsar. Djupast sett existerar bara jaget i världsalltet. Jaget är den initiala verkligheten eller själva evigheten och oändligheten. All rörelse, all skapelse och manifestation i världsalltet utgör tillfälliga, illusoriska ”kopior” av detta omanifesterade allväsen.<\/p>\n

Vad gäller rörelsens absoluta betydelse för vårt medvetande, våra manifestationer eller livsupplevelsen som sådan, skriver Martinus i Livets Bog,<\/em> del 3, st. 821:<\/p>\n

”Denna strålglans, som således utgör hela vårt liv, vår manifestation, vår egen skapelse såväl som upplevelsen av andra väsens eller Gudomens skapelse, består uteslutande av ’rörelse’. Där denna ’rörelse’ möter ett jag, blir den till upplevelse. Upplevelsen är å sin sida detsamma som medvetande. Men då ’rörelsen’ inte kan existera utan att representera ett sådant möte, måste ’rörelse’ och ’medvetande’ vara identiska. Och då ’medvetande’ är detsamma som ’liv’, måste ’rörelse’ och ’liv’ likaledes vara identiska. Varje form av rörelse – oavsett om det är en maskins snurrande hjul, åskans mullrande, ett dånande vattenfall eller det är så mikroskopiska svängnings- eller vibrationsarter att vi inte alls kan se dem som rörelse, utan som fast materia: kristall, granit, guld, platina eller liknande – kan således endast existera som identisk med liv. Rörelsen, vare sig den är fast, flytande eller gasformig, utgör det material varav själva medvetandet eller livet består” (Livets Bog<\/em> del 3, st. 821).<\/p>\n

Ett verkligt mysterium: vår innersta funktion eller jagets vändningen av rörelsen eller energin<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>Martinus skriver i Livets Bog,<\/em> del 3, st. 824, att den innersta funktionen i varje levande väsen är ”detta jags ”vändning” av rörelsen eller energin”, samt att ”denna ”jagvändning” av energierna är en absolut livsnödvändighet för varje form av livsupplevelse”.<\/p>\n

Med denna vändning av rörelsen eller energin står vi, enligt Martinus, inför den djupaste analysen av den sexuella principen.<\/p>\n

Martinus har en mycket bredare definition av begreppet sexualitet än vad vi kanske är vana vid. Han menar att all njutning, all behagsupplevelse är en form av sexualitet. Sexualiteten sträcker sig alltså, enligt Martinus, långt utanför den traditionella sexualakten och utgör ”den allra högsta och fullkomligaste utlösande kraften i själva livsupplevelsen. Det är av denna anledning som den här i Livets Bog<\/em> uttrycks med begreppet ’den högsta elden’” (Livets Bog,<\/em> del 4, st. 1138; se vidare nedan angående ”den högsta elden”).<\/p>\n

Hur går det då till när jaget vänder rörelsen eller energin? Om denna vår innersta process kan vi läsa följande i Livets Bog<\/em> del 3, st. 825:<\/p>\n

”Nu får man inte tro att denna jagets ’vändning’ av ’rörelsen’ eller energin är av fullständigt samma slag som en gummibolls tillbakastudsande från en vägg eller mur som den kastas emot. Jaget är inte en ’död’ mur, och ’rörelsens’ bana fram till och tillbaka från jaget är inte alls så direkt och enkel som bollens rörelse fram till muren och tillbaka igen. Den utlöser ett ’havandeskap’. Vi står nämligen här inför den allra djupaste analysen av principen ’sexualism’,[1]<\/a> som i sin tur bildar fundamentet för allt som hör in under begreppet ’fortplantning’ och varav arternas bestånd eller tingens existens återigen uteslutande beror. I jagets ’vändning’ av en ’rörelse’ eller energi upplever vi såväl en ’befruktning’ och ett ’havandeskap’ som en därpå följande ’födelse’. Genom vårt jags tilldragning och mottagande av en ’rörelseart’ upplever vi en ’befruktning’. I denna ’rörelsearts’ speciella ’vändning’, det vill säga utveckling och förvandling i jagets ägo, upplever vi ett ’havandeskap’. Och i denna förvandlade ’rörelsearts’ frigivning eller tillbakavändande från jaget upplever vi en ’födelse’. Den ’rörelseart’ som jaget genom sitt urbegär drar till sig, utgör alltså ’säden’ eller ’sädesvätskan’. Genom uppsamlingen av denna inom jagets domäner förvandlas den till ett ’foster’. När ’rörelsens’ vändning är fullbordad, det vill säga när den fått jagets fulla påverkan och åter lämnar dettas domäner, har ’fostret’ blivit till ett ’barn’ och ’föds’. Detta barn kan så leva vidare, bli till ny ’säd’, som gör andra jag ’havande’, varefter nya ’foster’ uppstår och blir till ’barn’ som lever vidare som nya medverkande faktorer vid den eviga befruktning och fortplantning som vi kallar ’livet’” (Livets Bog<\/em> del 3, st. 825).<\/p>\n

Jagets vändningsprocess och förvandlingen av intryck till uttryck<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>I Livets Bog<\/em> del 3, st 822 skriver Martinus att denna jagets ”vändningsprocess” möjliggör förvandlingen av intryck till uttryck:<\/p>\n

”Det är denna ’vändningsprocess’ som förvandlar alla ’intryck’ till ’uttryck’. ’Intrycken’ är ju upplevelsen av energiernas inåtgående rörelse i medvetandet, medan ’uttrycken’ är energiernas utåtgående rörelse från medvetandet, något som i allra högsta grad också bekräftar rörelsens identitet som ’liv’. Utan ’intryck’ och ’uttryck’ existerade det i verkligheten inte något liv. Ty vad är väl livet annat än ett jonglerande med intryck och uttryck?” (Livets Bog<\/em> del 3, st. 822).<\/p>\n

Jagets innersta förmåga är alltså att ta emot intryck och sedan avge ett uttryck. Det är i denna process som rörelsen eller energin blir lika med stillheten. Där är där, i stillheten, som rörelsen eller energin bearbetas av jaget till ett intryck, för att sedan åter bli till rörelse, ett uttryck. Denna process är ett verkligt mysterium, som dock får sin förklaring den dag vi uppnår det kosmiska medvetandet och själva kan skåda in i tillvarons allra djupaste hemligheter.<\/p>\n

I del 2 av denna tredelade artikel kommer jag att diskutera spiralkretsloppets ljusa och mörka domäner, det eviga beroendeförhållandet mellan Gud och människan, X2 och skapandet av illusioner, perspektivprincipen<\/a>, materia som ljus, jagets odelbarhet och X3 ‒ rörelsernas värld, moderkärnan eller huvudtalangkärnan, den högsta elden, reinkarnation, karma, den maskulina och den feminina polen, enpolighet<\/a>, dubbelpolighet<\/a>, kosmiska glimtar, Guds primära och sekundära medvetandezon, samt salighetsriket<\/a> och hunger- och mättnadsprincipens betydelse för upprätthållandet av den eviga livsupplevelsen.<\/p>\n

Lars Palerius, maj 2020<\/em><\/p>\n

[1] <\/a>Fotnot: <\/a>I nyare svenska översättningar används ordet ”sexualitet” i stället för ”sexualism” som översättning av danska ”sexualism”.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

<\/span><\/div>
<\/div><\/div><\/div><\/div>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Inledning Min f\u00f6rhoppning med denna tredelade artikel \u00e4r att v\u00e4cka ett intresse hos de personer som nyligen har stiftat bekantskap<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":3822,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"colormag_page_container_layout":"default_layout","colormag_page_sidebar_layout":"default_layout","footnotes":""},"class_list":["post-3903","page","type-page","status-publish","has-post-thumbnail","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3903","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3903"}],"version-history":[{"count":49,"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3903\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4096,"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3903\/revisions\/4096"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/3822"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kosmologipodden.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3903"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}