{"id":40,"date":"2017-12-28T17:45:21","date_gmt":"2017-12-28T17:45:21","guid":{"rendered":"http:\/\/kosmologipodden.se\/?page_id=40"},"modified":"2018-02-11T07:35:59","modified_gmt":"2018-02-11T07:35:59","slug":"om-martinus-och-hans-verk","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/kosmologipodden.se\/?page_id=40","title":{"rendered":"Om Martinus och hans verk"},"content":{"rendered":"

Martinus var en dansk författare som levde 1890-1981. Efter en omvälvande andlig upplevelse<\/a> i 30-årsåldern ägnade han resten av sitt liv åt ett omfattande andligt författarskap, som bär den överordnade titeln Tredje testamentet<\/a><\/em>. Hans huvudverk heter Livets Bog<\/em> och består av 7 delar.  Den finns att läsa gratis i svensk översättning på Martinus Instituts webbplats: http:\/\/www.martinus.dk\/sv\/tt\/<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a>I sitt samlade verk presenterar Martinus en heltäckande, omfattande världbild av livet och universum, där han beskriver att tillvarons lagar vilar på en fullständig logik och att universums grundton är kärlek. Han kallade även sin världsbild för kosmologi, vilket är anledningen till att denna podd har fått namnet Kosmologipodden. En central utgångspunkt för Martinus kosmologi är att livet är evigt och att allt i universum är levande – människor, Djur<\/div>

<strong>Djur <\/strong>(<em>dk. dyr<\/em>) eller ”djurväsen” är i Martinus analyser en beteckning för ett väsen som tillhör djurriket eller den andra zonen i spiralkretsloppet. Dessa väsen har utvecklats vidare från växtriket genom att deras tyngdkroppar eller fysiska organismer har blivit tillräckligt utvecklade för att bära deras dagsmedvetande på det fysiska planet. De upplever därmed tillvaron på jordklotet på ett dagsmedvetet och vaket sätt med tyngdenergin som den dominerande energiarten. Djur återfinns på jordklotet i de levande varelser som människorna känner igen som djur, t.ex. rovdjur, växtätande djur, fåglar, kräldjur och insekter. Att vara ett ”djur” innebär att man vistas i en zon i spiralkretsloppet som präglas av självbevarelsedrift, den dräpande principen och principen att ”makt är rätt”. Det renodlade djuret befinner sig i ett naturligt enpoligt tillstånd som antingen hanväsen eller honväsen. Det har ingen förmåga att känna sympati eller kärlek till sina medväsen, förutom den instinktbetingade parningssympatin eller parningsdriften som möjliggör fortplantningen på det fysiska planet. Fortplantningen eller parningen innebär djurväsendets högsta salighetsupplevelse och en omedveten kontakt med Gudomen även i den dräpande principens zon.<br \/>Martinus räknar även den nuvarande människan eller jordmänniskan till djuren eller djurväsendena, så länge som en människa fortfarande har en mer eller mindre enpolig mentalitet som domineras av den dräpande principen, med en kombination av tyngdenergi och instinktenergi och en primitiv känsla. Djurets tillvaroform är en principform för det andra riket i spiralkretsloppet, vilket innebär att ”djuren” i ett spiralkretslopp med en annan grundläggande manifestationsform kan se annorlunda ut än på jordklotet.<br \/><em>Varje levande väsen som kommer till världen, vare sig det hör hemma inom det väsenssamhälle vi kallar "den jordiska mänskligheten" eller hör till de former av liv som yttrar sig genom vad vi vant oss att uppfatta som ”djur”, ”växter” och ”mineral”, är - utan undantag - föremål för upplevelsen av livet. (Martinus, Livets Bog, del 1, st.1)<\/em><br \/><em>Eftersom djurriket framträder som kulminationen av det materiella eller fysiska tillståndet, sammanhänger alltså varje väsens livsvillkor i detta rike med dess materiella eller fysiska position, vilken för djurens del är detsamma som: den största fysiska styrkan, de skarpaste tänderna, klorna och näbbarna. (Martinus, Livets Bog, del 1, st.70)<\/em><br \/><em>Den renodlade parningssympatin är djurens normala väsensart. Och ju mindre utvecklad människan är, desto närmare står hon djuret. Och hennes väsensart är i motsvarande grad liksom djurets endast baserad på själviskhet eller egoism. Det normala djuret kan absolut inte älska sin nästa som sig självt, något som det ju på grund av sin enpolighet inte heller är skapat till att göra. (Martinus, Livets Bog, del 7, st. 2556)<\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7 © Martinus Institut 1981.<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >djur<\/a>, växter, mineraler, men även ett otal andra livsformer inom andra tillvaroriken – och att alla dessa levande väsen ingår i ett levande världsallt. Bakom allt existerar en Evig<\/div>
<strong>Evig<\/strong> (<em>dk. evig<\/em>) används i Martinus litteratur synonymt med ”oföränderlig”. Det uttrycker en analys som rör sig bortom tid och rum och som kontrasteras mot begreppet ”timlig”. Begreppet ”evig” förekommer ofta i samband med beskrivningar och analyser av de kosmiska realiteterna, t.ex. ”evig visdom”, ”evig analys”, ”eviga principer”, ”evig tillvaro”, ”jagets eviga kraftkällor” och ”den eviga Gudomen”. Begreppets centrala betydelse avspeglas i boktiteln <em>Den eviga världsbilden<\/em> som utgör en samlingstitel för de sex bokbanden som innehåller Martinus förklaringar till hans sammanlagt 100 symboler. Uttrycket "den eviga världsbilden" används även löpande i <em>Livets Bog<\/em> och andra texter av Martinus för att beteckna innehållet i den kosmiska, oföränderliga världsbilden som Martinus presenterar i sina kosmiska analyser. Se även evigheten och oändligheten.<br \/><em>Jagets eviga vara utanför tid och rum är en analys som hela universum är till för att bekräfta som faktisk verklighet. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 313)<\/em><br \/><em>Här bör vi betänka att det levande väsendet i enlighet med senare analyser och avsnitt i Livets Bog utgör en evig realitet, och som sådan i sitt medvetande rymmer en omätlig mängd av minnen härom. (Martinus, Livets Bog, del 1, st. 209)<\/em><br \/><em>Och det är just denna min förstahandskännedom om de kosmiska realiteterna, vilka i form av en överjordisk försyn eller ett gudomligt väsen behärskar alltet, som jag under benämningen ”Livets Bog” eller ”Den eviga visdomen” bemödar mig om att demonstrera. (Martinus, Livets Bog, del 1, st. 7)<\/em><br \/><em>Utan denna genomlevnad av det fysiska tillvaroplanet - alltifrån de första späda mineralskapelserna och genom växt- och djurtillvaron fram till den jordiska människotillvaron - skulle det levande väsendet aldrig någonsin kunna bli medvetet i kosmos, universum, Gudomen eller den eviga världsbilden. (Martinus, Livets Bog, del 7, st. 2414)<\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >evig<\/a>, fullständigt kärleksfull Gudom.<\/p>\n

Martinus skriver att människans medvetande<\/a> och moral utvecklas genom reinkarnation<\/a> och Karma<\/div>

<strong>Karma<\/strong> (<em>dk. karma<\/em>) betecknar i Martinus litteratur principen att de handlingar som en individ manifesterar kommer att skapa verkningar som återvänder till sitt upphov. Verkningarna kan komma i form av ett mörkt öde, dvs. mörk karma, eller i form av ett ljust öde, dvs. ljus karma, beroende på vilka handlingar som individen har manifesterat gentemot sina medväsen och sin omgivning. Karma regleras i Martinus analyser enligt karmalagen som också benämns ödeslagen och återgäldnings- eller vedergällningslagen. Enligt denna lag skapar varje individ oupphörligt sitt eget öde och utlöser ständigt nya karmaverkningar genom sitt uppträdande och sina tankar. De energier som en individ träffas av i form av karma, är utan undantag återvändande energier som samma individ har sänt ut tidigare. Tidsrymden för karmaverkningarna kan variera, allt från en kort tid inom samma liv till en lång tid som sträcker sig över flera liv och till och med ett spiralkretslopp.<br \/>Enligt Martinus ska karmalagen inte förstås som en straffande princip, utan som en speglingsprincip som visar på tillvarons logik och rättvisa genom lagen om orsak och verkan. Karma utvecklar individen genom att de återkommande verkningarna skapar livsupplevelser som påverkar väsendets förmåga till större empati och kärlek till sina medväsen. Då väsendet inte längre nänns göra något annat medväsen någon förtret, är individen beskyddad mot mörk återvändande karma genom den princip som Martinus kallar ”syndernas förlåtelse” (se detta begrepp). I sin symbol Evighetskroppen, symbol nr 16, har Martinus illustrerat hur ett väsen skapar eviga ödesbågar som återvänder till sitt upphov.<br \/><em>Återgäldandet av öde eller karman är ju en "spegelprincip" som – om inget annat ingriper – utlöser en absolut exakt återgivning i ens eget öde av det man själv befordrar i andra väsens öde. Om man förtrycker ett annat väsen eller berövar det något av dess frihet, måste således denna utlösning ovillkorligen åstadkomma ett motsvarande förtryck och frihetsberövande i ens eget öde. (Martinus, Livets Bog, del 4, st. 1262)<\/em><br \/><em>Om människorna fick förmåga att genom mirakel kunna avlägsna sin karma, skulle de inte utvecklas. Det är ju karman som utvecklar människorna, och så länge de inte är färdiga med karman, kan de inte uppnå att få den väldiga koncentrationsförmåga som behövs för att styra partiklarna nere i deras organismer. (Martinus, Den eviga världsbilden, del 5, st. 77.2) <\/em><br \/><em>När denna talang blivit fullkomlig och individen på detta fält blivit en sann livskonstnär, vilket vill säga ett moraliskt geni, då är kriget och ofreden och den därav följande karman eller det mörka ödet för hans vidkommande förbi. (Martinus, Livets Bog, del 5, st. 1815)<\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7. © Martinus Institut 1981.<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >karma<\/a> enligt logiska naturlagar. Såväl behagliga som obehagliga erfarenheter blir med detta evighetsperspektiv till nytta för alla individer och visar därmed på att ”Allt är mycket gott”. En åttasidig introduktion till grundtankarna i Martinus världsbild finns här: Martinus kosmologi – en introduktion<\/a><\/p>\n

Förutom sitt huvudverk Livets Bog<\/em> tecknade Martinus även sammanlagt 100 symboler som avbildar de principer och lagar som, enligt hans intuitionsförmåga, kännetecknar livet och det samlade världsalltet<\/a>. Symbolerna  och symbolförklaringarna har getts ut i bokform i Den eviga världsbilden<\/em>, del 1-6, och själva bilderna samt korta beskrivningar finns även tillgängliga på Martinus Instituts webbplats: http:\/\/www.martinus.dk\/sv\/symbolerna\/<\/a><\/p>\n

Martinus verk skrevs för att vara fritt tillgängligt för alla som är intresserade och har glädje av det. Martinus önskade inte att det skulle finnas föreningar med medlemskap eller liknande omkring hans världsbild. För den som vill veta mer, rekommenderas att se nedanstående introduktionsfilmer samt att läsa mer på Martinus instituts webbplats (se ovan) samt webbplatsen för Stiftelsen Martinus kosmologi (http:\/\/www.martinus.se)<\/a><\/p>\n

Martinus böcker finns utgivna på svenska på Världsbild förlag:http:\/\/varldsbild.se<\/a><\/p>\n