{"id":4512,"date":"2022-07-17T10:23:00","date_gmt":"2022-07-17T10:23:00","guid":{"rendered":"http:\/\/kosmologipodden.se\/?page_id=4512"},"modified":"2022-08-19T10:09:15","modified_gmt":"2022-08-19T10:09:15","slug":"varldsjaget-eller-det-alltomfattande-x","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/kosmologipodden.se\/?page_id=4512","title":{"rendered":"V\u00e4rldsjaget eller det alltomfattande X"},"content":{"rendered":"

Inledning<\/strong><\/p>\n

Fr\u00e5gor om existensen, om evigt och timligt, jag och det, varandet kontra icke-varandet, illusion och verklighet tillh\u00f6r n\u00e5gra av m\u00e4nniskans till synes eviga f\u00f6ljeslagare. G\u00e5r det att f\u00e5 ett slutgiltigt svar p\u00e5 dessa fr\u00e5gor eller \u00e4r vi, likt personerna i Platons grottliknelse, f\u00f6r alltid h\u00e4nvisade till ett begr\u00e4nsat t\u00e4nkande som g\u00f6r att vi inte kommer l\u00e4ngre \u00e4n till att diskutera de, av elden utanf\u00f6r grottan framkallade skugglika formationer \u2013 illusionernas skenbara verklighet \u2013 som syns p\u00e5 grottans v\u00e4gg?<\/p>\n

Vi ska i denna ess\u00e4 f\u00e5 ta del av n\u00e5gra kloka personers tankar och synpunkter p\u00e5 den kanske sv\u00e5raste existentiella fr\u00e5gan av dem alla: fr\u00e5gan om v\u00e4rldsjagets \u2013 det gudomliga \u201dN\u00e5got som \u00e4r\u201d \u2013 innersta vara och existentiella f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r skapandet av r\u00f6relse, liv och livsupplevelse. Hur kan n\u00e5got som \u00e4r evigt omanifesterat och egenskapsl\u00f6st, som utg\u00f6r tomhet och absolut stillhet, skapa eller frambringa de myriader av levande v\u00e4sens som finns i v\u00e5r biosf\u00e4r? F\u00f6r att inte tala om resten av det o\u00e4ndliga universum med sina enorma, oavbrutna skapelseprocesser, d\u00e4r vi och v\u00e5r planet utg\u00f6r en n\u00e4rmast mikroskopiskt liten del i periferin av v\u00e5r galax. En galax bland myriader av andra galaxer i ett kosmiskt \u201drum\u201d utan b\u00f6rjan eller slut.<\/p>\n

Ja, det finns mycket att fundera p\u00e5 n\u00e4r man n\u00e4rmar sig fr\u00e5gan om existensens innersta k\u00e4rna \u2013 v\u00e4rldsjaget. Att denna f\u00f6reteelse \u00e4r s\u00e5 abstrakt och sv\u00e5rf\u00e5ngad p\u00e5 v\u00e5r utvecklingsniv\u00e5, g\u00f6r den bara \u00e4n mer intressant, d\u00e5 det handlar om ingenting mindre \u00e4n v\u00e5r egen innersta livsk\u00e4rna \u2013 jaget. Det \u00e4r detta jag, som vi f\u00f6r \u00f6vrigt delar med v\u00e4rldsjaget, som g\u00f6r att vi kan \u00e4gna oss \u00e5t vad det nu \u00e4r vi sysslar med p\u00e5 dagarna. Denna v\u00e5r egen v\u00e4sensk\u00e4rna, \u201dv\u00e5r gudomliga jagdel\u201d som Martinus ben\u00e4mner den, \u00e4r just den del av oss som g\u00f6r \u201datt vi sj\u00e4lva existerar och kan uppleva och skapa.\u201d S\u00e5 jag b\u00f6rjar helt enkelt med att sl\u00e5 fast f\u00f6ljande:<\/p>\n

Djupast sett finns endast X, ett allomfattande gudomligt \u201dN\u00e5got som \u00e4r\u201d eller v\u00e4rldsjaget. Allt annat i tillvaron utg\u00f6r illusoriska, skapade, timliga utg\u00e5vor av detta namnl\u00f6sa \u201dN\u00e5got som \u00e4r\u201d eller Gudomen. Denna Gudoms innersta natur \u00e4r ett mysterium, n\u00e5got som inte l\u00e5ter sig omfattas av v\u00e5rt m\u00e4nskliga t\u00e4nkande.<\/p>\n

Beteckningen X symboliserar att det enda man kan s\u00e4ga om det \u00e4r att det utg\u00f6r just ett \u201dN\u00e5got som \u00e4r\u201d. All \u00f6vrig beskrivning av detta universella X faller in under r\u00f6relsernas v\u00e4rld, och utg\u00f6r beteckningar p\u00e5 egenskaper eller f\u00f6rm\u00e5gor som detta X har. F\u00f6rm\u00e5gor som vi m\u00e4nniskor tillskriver detta X.<\/p>\n

N\u00e5got som inte har en b\u00f6rjan eller ett slut, inte har en \u00e5lder eller en rumslig placering, som inte kan delas, inte best\u00e5r av materia, energi eller r\u00f6relse, kan inte f\u00f6r\u00e4ndras. Det f\u00f6rblir evigt ett och det samma: ett \u201dN\u00e5got som \u00e4r\u201d, bortom tid och rum. Men m\u00e4rk v\u00e4l, ett levande n\u00e5got<\/em>, som utg\u00f6r \u201ddet levande\u201d i \u00a0det levande v\u00e4sendet. Eller med Martinus ord:<\/p>\n

\u201d[Utan jaget] finns det inte n\u00e5got levande v\u00e4sen. Jag har d\u00e4rf\u00f6r kallat jaget ’det levande’ i det levande v\u00e4sendet. Det existerar i detta tillst\u00e5nd som absolut stillast\u00e5ende eller som ’den fasta punkt’ kring vilket allt i v\u00e4rldsalltet r\u00f6r sig.\u201d (Den intellektualiserade kristendomen<\/em>, st. 11)<\/p>\n

Denna ess\u00e4 utg\u00f6r en del i en serie ess\u00e4er d\u00e4r jag planerar att l\u00e5ta n\u00e5gra framst\u00e5ende mystiker ge sin syn p\u00e5 detta med Jaget, evigheten och det skapade och j\u00e4mf\u00f6ra det med vad Martinus s\u00e4ger om det samma.<\/p>\n

* * * * *<\/p>\n

Gudomens natur<\/strong><\/p>\n

Gudomen uppfyller allt som existerar. Det finns med andra ord inget utanf\u00f6r, ovanf\u00f6r eller vid sidan\u00a0 om Gudomen. Det finns f\u00f6ljaktligen ingen eller ingenting som kontrasterar mot Gudomen.<\/p>\n

Gudomen kan inte kliva ut ur sig sj\u00e4lv och betrakta sig sj\u00e4lv fr\u00e5n sidan. Det finns ingen annan gudom eller liknande medv\u00e4sen som Gudomen kan kommunicera med. Det finns bara en Gudom \u2013\u00a0X. \u00a0Gudomen utg\u00f6r Ettheten per definition, utg\u00f6r det enda v\u00e4sen av sitt slag, utg\u00f6r det absoluta varandet, den h\u00f6gsta sanningsniv\u00e5 som existerar. Gudomen utg\u00f6r sin egen definition. Denna definieras genom sig sj\u00e4lv och utg\u00f6r det Martinus ben\u00e4mner som \u201dden orsaksl\u00f6sa orsaken\u201d.<\/p>\n

Erwin Bischofberger skriver f\u00f6ljande om M\u00e4ster Eckharts* definition av Ettheten:<\/p>\n

\u201dGud \u00e4r bortom Guds egenskaper. Viktigt \u00e4r att ordet Ett eller etthet enligt Eckhart inte ytterligare uttrycker en best\u00e4mmelse eller en egenskap bland andra. Ettheten syftar till egenskapen bortom alla egenskaper. Den \u00e5terger den mystiska erfarenheten, en dimension som utm\u00e4rks av att den saknar alla s\u00e4rskiljande egenskaper och d\u00e4rigenom uppfattas som alltigenom ett och detsamma. I den meningen \u00e4r Ettheten en typisk meta-term.\u201d (Erwin Bischofberger, M\u00e4ster Eckharts andliga undervisning<\/em>, 1994)<\/p>\n

*M\u00e4ster Eckhart var en tysk filosof, teolog, mystiker och dominikanmunk som levde mellan \u00e5ren 1260\u20131328. Han betraktas allm\u00e4nt som en av medeltidens st\u00f6rsta mystiker.<\/em><\/p>\n

Hos Martinus finner vi i boken Den intellektualiserade kristendomen<\/em>, st. 134 ben\u00e4mningen 0X, ocks\u00e5 detta en meta-term f\u00f6r Gudomen eller Ettheten.<\/p>\n

\u201dHur \u00e4r de levande v\u00e4sendena och Gudomen f\u00f6rbundna med varandra? F\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5r detta m\u00e5ste vi tillbaka till det omr\u00e5de hos Gudomen som framtr\u00e4der som ett immateriellt n\u00e5got och som verkligheten utg\u00f6r Guds \u2019jag\u2019. Detta immateriella n\u00e5got ska vi h\u00e4danefter kalla \u20190X\u2019. Detta jag besj\u00e4lar hela v\u00e4rldsalltet, b\u00e5de den fysiska och den andliga sidan av det. Det utg\u00f6r det evigt levande n\u00e5got.\u201d (Den intellektualiserade kristendomen, <\/em>2016)<\/p>\n

Dessa b\u00e5da begrepp, Ettheten och 0X, kommer att behandlas l\u00f6pande i texten, d\u00e5 de utg\u00f6r nyckelbegrepp f\u00f6r att vi p\u00e5 ett teoretiskt plan ska kunna f\u00e5 en begynnande f\u00f6rst\u00e5else av Gudomens innersta natur och dennas eviga skapar- och upplevelsef\u00f6rm\u00e5ga. Detta i relation till de myriader av livsenheter, bland annat vi m\u00e4nniskor, som utg\u00f6r Gudomens \u201dredskap\u201d och \u201duttrycksmedel\u201d f\u00f6r realiserandet av dennas skapar- och upplevelsef\u00f6rm\u00e5gas outt\u00f6mliga inneh\u00e5ll av manifestationsm\u00f6jligheter och upplevelseformer, vilken inte minst innefattar ett outsl\u00e4ckligt behov av att uppleva livet (i Martinus terminologi det s\u00e5 kallade \u201durbeg\u00e4ret\u201d). Dessa myriader av livsenheters separata livsupplevelser ger n\u00e4mligen Gudomen en egen samlad \u2013 obegr\u00e4nsad och o\u00e4ndlig \u2013 m\u00e4ngd upplevelse av sig sj\u00e4lv och d\u00e4rmed en evig bekr\u00e4ftelse p\u00e5 sin egen existens. Man skulle, om man s\u00e5 vill, kunna betrakta universum som Gudomens spegelsal, d\u00e5 varje enskild livsenhet utg\u00f6r en unik nyans, en personlig spegelbild, av det gudomliga v\u00e4rldsjagets outt\u00f6mliga manifestations- och skaparm\u00f6jligheter.<\/p>\n

*****<\/p>\n

N\u00e5gra tankar om Gudomens natur<\/strong><\/p>\n

Niv\u00e5 1<\/strong><\/p>\n

Gudomen utg\u00f6r den yttersta grunden: den Ena \u2013 bortom alla f\u00f6rest\u00e4llningar eller begrepp. (Plotinos)<\/p>\n

Gudomen utg\u00f6r det fullkomligt annorlunda, som det inte g\u00e5r att s\u00e4ga n\u00e5gonting om.<\/p>\n

Gud representerar Gudomens dynamiska aspekt \u2013 Gudomen som en personlig makt, som ett medvetet och d\u00e4rmed kommunicerande jag p\u00e5 det tids- och rumsdimentionella planet. (M\u00e4ster Eckhart)<\/p>\n

Hos Martinus motsvarar detta det gudomliga \u201dN\u00e5got som \u00e4r\u201d eller 0X.<\/p>\n

Niv\u00e5 2<\/strong><\/p>\n

Ur den Ena uppst\u00e5r Nous: f\u00f6rnuftet, anden eller intellektet. (Plotinos)<\/p>\n

Andens uppkomst \u00e4r en konsekvens av det Enas inneboende behovet att uppleva sig sj\u00e4lv genom att manifestera livsupplevelse. Detta manifesterande utg\u00f6r dess prim\u00e4ra uppgift och syssels\u00e4ttning: att skapa en kontrast till sin innersta, omanifesterade egennatur. Utan manifesterade kontraster ingen livsupplevelse.<\/p>\n

Ande \u00e4r d\u00e4rmed lika med medvetande. Medvetande uppst\u00e5r genom r\u00f6relse, f\u00f6rvandling och kontrastskapelse. R\u00f6relse utg\u00f6r livets fr\u00e4msta k\u00e4nnetecken. \u00a0(Martinus)<\/p>\n

R\u00f6relsen registreras av det Ena. Detta registrerande (upplevande) utg\u00f6r den Intellektuella principen. (Plotinos)<\/p>\n

Anden \u00e4r ett resultat av ett \u201d\u00f6verfl\u00f6d\u201d inom det Ena, varav det skapas aktivitet och d\u00e4rmed livsupplevelse. (Plotinos)<\/p>\n

Aktiviteten utg\u00e5r fr\u00e5n den Ena och \u00e5terv\u00e4nder till detta. Skapelsen av Intellektet utg\u00f6r en inre n\u00f6dv\u00e4ndighet hos det Ena. (Plotinos)<\/p>\n

D\u00e5 Gudomen utg\u00f6r det enda v\u00e4sen av sitt slag, finns det hos den samma ett inre tv\u00e5ng att \u201dbryta sig ur\u201d den initiala ensamheten. Annars skulle, med Plotinos ord, \u201dalla ting f\u00f6rbli g\u00f6mda och inte ha n\u00e5gon form i det Ena.\u201d<\/p>\n

Niv\u00e5 3<\/strong><\/p>\n

I F\u00f6rnuftet eller Intellektet b\u00f6rjar m\u00e5ngfalden. (Plotinos)<\/p>\n

Genom detta f\u00f6rnuft kan Gudomen \u201d\u00f6sa\u201d ur sig sj\u00e4lv, ur sitt eget f\u00f6rr\u00e5d av potentiella skaparm\u00f6jligheter, l\u00e5ta vattnet fr\u00e5n k\u00e4llan sv\u00e4mma \u00f6ver, och d\u00e4rigenom i all evighet ge v\u00e4rldsalltets livsenheter en m\u00f6jlighet att skapa organismer och medvetande i de mest skiftande former och kvaliteter.<\/p>\n

Enligt Platons id\u00e9l\u00e4ra finns det eviga arketyper, vilka representerar en obegr\u00e4nsad m\u00e4ngd av skaparm\u00f6jligheter. Dessa arketyper bildar en enhet bortom tid och rum. De utg\u00f6r en del av den omanifesterade Gudomens verklighet; de utg\u00f6r ett \u201df\u00f6rr\u00e5d\u201d av potentiella skaparm\u00f6jligheter i den outt\u00f6mliga k\u00e4lla som Gudomen sj\u00e4lv utg\u00f6r.<\/p>\n

F\u00f6rnuftet eller Intellektet utg\u00f6r det Enas verksamma del; utg\u00f6r den inre best\u00e5ndsdel som aktivt oms\u00e4tter det Enas tankar och \u00f6nskningar till andliga och fysiska manifestationer:<\/p>\n

\u201dDen Intellektuella Principen \u00e4r den aktivitet som styr \u00f6ver, reglerar och \u00e4r \u00f6verordnad utfl\u00f6det av den universella ordningen.\u201d (Plotinos)<\/p>\n

I F\u00f6rnuftet finns det, enligt Plotinos, inbyggt en evig dynamisk aspekt som medf\u00f6r att F\u00f6rnuftet kontemplerar \u00f6ver sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

Gudomens Sonf\u00f6delse<\/strong><\/p>\n

M\u00e4ster Eckhart talar om att Fadern i all evighet f\u00f6der sin Son. Han har den kristna treenighetsl\u00e4ran som utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r sin f\u00f6rklaringsmodell av Gudomens skapande verksamhet – aktiviteterna p\u00e5 Guds plan. Ur Gudomens grund v\u00e4ller Gud fram som ur en k\u00e4lla. Inom Gud uppst\u00e5r sedan en aktivitet som Eckhart beskriver som en f\u00f6delse. Fadern \u201df\u00f6der sin son och detta verk \u00e4r f\u00f6r honom \u00a0s\u00e5 lustfyllt och behagar honom s\u00e5 v\u00e4l, att han aldrig g\u00f6r n\u00e5got annat \u00e4n f\u00f6der sin son och b\u00e5da utstr\u00e5lar de den helige anden.\u201d<\/p>\n

Enligt M\u00e4ster Eckhart f\u00f6ds den heliga anden i samma \u00f6gonblick som Fadern f\u00f6der Sonen. Denna process (framf\u00f6dandet av den helige anden) utg\u00f6r ett resultat av Faderns k\u00e4rlek till Sonen och Sonens k\u00e4rlek till Fadern. Hela denna process sker eller \u00e4ger rum av en inre n\u00f6dv\u00e4ndighet.<\/p>\n

Denna f\u00f6delseprocess, skapande av r\u00f6relse (vilken blir till tankemateria), utg\u00f6r den verksamhet som m\u00f6jligg\u00f6r medvetandets uppkomst hos livsenheterna och d\u00e4rmed hos Gudomen. Gudomens medvetande \u00e4r enligt Martinus tids- och rumsdimensionellt. R\u00f6relse, och d\u00e4rmed f\u00f6rvandling, kan endast \u00e4ga rum i den tids- och rumsdimensionella v\u00e4rlden.<\/p>\n

\u201dGud \u00e4r ett f\u00f6rnuft som lever enbart i kunskap om sig sj\u00e4lv och blott st\u00e5r fast i sig sj\u00e4lv, d\u00e4r ingenting har ber\u00f6rt honom, ty d\u00e4r \u00e4r han ensam i sin stillhet. I sin kunskap om sig sj\u00e4lv k\u00e4nner Gud \u00a0sig sj\u00e4lv i sig sj\u00e4lv\u201d. (M\u00e4ster Eckhart)<\/p>\n

Det finns ett eko fr\u00e5n nyplatonikerna i Eckharts texter. Hos Gud finns urbilderna, id\u00e9erna till skapelsen i ett evigt nu. Detta motsvarar hos Martinus ”den gudomliga v\u00e4rlden\u201d, id\u00e9planet eller det femte av sex tillvaroplan i det kosmiska spiralkretsloppet.<\/p>\n

* * * * *<\/p>\n

Gudomens eller Etthetens livsupplevelse<\/strong><\/p>\n

Guds kontemplation \u00f6ver sig sj\u00e4lv, \u201dI sin kunskap om sig sj\u00e4lv k\u00e4nner Gud sig sj\u00e4lv i sig sj\u00e4lv\u201d, \u00e4r n\u00e5got M\u00e4ster Eckhart filosoferar \u00f6ver i sina texter. Det \u00e4r i livsenheternas (Sonens) livsupplevelser, genom deras aktiva skapande, som Gudomen speglar sig sj\u00e4lv. Enligt Martinus \u00e4r det genom livsenheternas skapande verksamhet som Gudomen blir medveten om sig sj\u00e4lv. Det \u00e4r genom dessa livsenheter som Gudomens ensamhet och stillhet p\u00e5 en existentiell niv\u00e5 bryts.<\/p>\n

Gudomens innersta natur \u00e4r och f\u00f6rblir evigt den samma: en omanifesterad stillhet bortom tankens r\u00e4ckvidd. Gudomen r\u00f6r sig inte, d\u00e5 denna uppfyller allt som existerar. Var skulle Gudomen i s\u00e5 fall ta v\u00e4gen? R\u00f6relsen, den skapade medvetandedimensionen som bryter stillheten, kan inte finnas vid sidan om, under, \u00f6ver, bakom eller framf\u00f6r Gudomen. Den kan endast finnas inuti Gudomen. Den utg\u00f6r en best\u00e5ndsdel av denna; ett \u201dredskap\u201d f\u00f6r upplevelse av jag och det, av begr\u00e4nsningar, kontraster och motsatsf\u00f6rh\u00e5llanden. Kort sagt: den skapade v\u00e4rldens o\u00e4ndliga m\u00e5ngfald av fysiska och mentala uttrycksformer.<\/p>\n

Livsenheterna utg\u00f6r objekt f\u00f6r Gudomens sj\u00e4lvbetraktelse. Det beh\u00f6vs med andra ord ett \u201dyttre\u201d objekt f\u00f6r denna \u201dinre\u201d medvetandeprocess. Det ligger i sakens natur att denna medvetandeprocess har evigheten som utg\u00e5ngspunkt; det finns ingen b\u00f6rjan eller slut p\u00e5 den. Den kan heller inte hejdas eller stoppas.<\/p>\n

Dessa objekt, livsenheterna, \u00e4r Gudomen. Det finns ingen gr\u00e4ns mellan dem b\u00e5da, mer \u00e4n varje livsenhets individualitet \u2013 den existentiella urgrunden f\u00f6r kommunikation och livsupplevelse, manifesterad i X2-omr\u00e5det, enligt Martinus. Det \u00e4r djupast sett en illusorisk gr\u00e4ns, d\u00e5 det inte existerar n\u00e5got annat i \u00a0v\u00e4rldsalltet \u00e4n Gudomen. Gudomens X2 best\u00e5r av alla livsenheters X2.<\/p>\n

X2 kan definieras som Gudomens och livsenheternas skapar- och upplevelsef\u00f6rm\u00e5ga, och som en \u201dplats\u201d f\u00f6r de eviga kosmiska skaparprinciperna; Gudomens \u201dverktyg\u201d f\u00f6r ett praktiskt realiserande av dennas skapande intentioner och \u00f6nskningar.<\/p>\n

Jag och det, eller jag och du, \u00e4r p\u00e5 det h\u00f6gsta sanningsplanet en illusion. Gudomen kan inte vara separerad fr\u00e5n sig sj\u00e4lv, fr\u00e5n sina upplevelseorgan, lika lite som vi kan vara separerade fr\u00e5n v\u00e5ra fysiska och mentala upplevelseorgan eller fr\u00e5n Gudomen. Att vi inte kan kommunicera med v\u00e5ra organ, celler osv. beror p\u00e5 det o\u00f6verstigliga utvecklings- och tidsavst\u00e5nd som skiljer oss \u00e5t och som kommer till uttryck i eller genom det kosmiska spiralkretsloppet. Samt att vi inte har kosmiskt medvetande, vilket inneb\u00e4r att vi \u00e4nnu inte har den obegr\u00e4nsad, gr\u00e4nsl\u00f6sa f\u00f6rm\u00e5gan att kommunicera med allt och alla \u2013\u00a0oavsett form, storlek eller rumslig placering – som detta mentala tillst\u00e5nd ger vid handen. P\u00e5 den gudomliga jag-niv\u00e5n existerar inget utvecklings- eller tidsavst\u00e5nd. H\u00e4r \u00e4r allt Ett, manifesterat i ett evigt p\u00e5g\u00e5ende Nu.<\/p>\n

Separationen mellan Gudomen och livsenheterna \u00e4r en illusion och tillh\u00f6r en utvecklingsniv\u00e5, ett upplevelsetillst\u00e5nd i spiralkretsloppet, d\u00e4r vi p\u00e5 grund av bristande erfarenhet, kunskap och k\u00e4rleksf\u00f6rm\u00e5ga upplever tillvaron utifr\u00e5n en atomiserad upplevelsehorisont. Vi n\u00e5r d\u00e4rigenom inte fram till upplevelsen av v\u00e5r sanna identitet, som varande en levande cell i v\u00e4rldsalltet eller Gudomens fysiska kropp.<\/p>\n

S\u00e5 h\u00e4r beskriver Martinus \u201ddet gudomliga n\u00e5got\u201d, det enda existerande v\u00e4sendet i v\u00e4rldsalltet:<\/p>\n

\u201dI realiteten existerar i v\u00e4rldsalltet endast ’det gudomliga n\u00e5got’. Det \u00e4r detta eviga ’n\u00e5got’ som ’ser sig sj\u00e4lvt’ i form av alla existerande kontraster, vilka \u00e5ter i sin djupaste analys endast \u00e4r uttryck f\u00f6r ’perspektiviska’ f\u00f6rh\u00e5llanden och d\u00e4rmed \u00e4r illusoriska. Detta betyder, att allt som f\u00f6rnimmes eller uppleves i sj\u00e4lva verket \u00e4r ’det gudomliga n\u00e5got’. Dock uppfattar eller f\u00f6rnimmer vi det inte i denna dess kontrastl\u00f6sa eller ’immateriella’, men d\u00e4rf\u00f6r inte mindre absoluta, existens, emedan denna existens helt enkelt inte \u00e4r tillg\u00e4nglig f\u00f6r f\u00f6rnimmelse. Den \u00e4r ju till f\u00f6re f\u00f6rnimmelsen. Och det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r vi \u00e4r tvungna att uttrycka dess analys som blott och bart ’ett n\u00e5got som \u00e4r’. (Livets Bog <\/em>del 2, st. 534)<\/p>\n

* * * * *<\/p>\n

Gudomen och det personliga Gudsm\u00f6tet<\/strong><\/p>\n

Hur upplever Gudomen tillvaron? Det \u00e4r en fr\u00e5ga som inte g\u00e5r att besvara p\u00e5 v\u00e5r nuvarande utvecklingsniv\u00e5, annat \u00e4n utifr\u00e5n ett rent principiellt-tekniskt perspektiv, dvs. hur sj\u00e4lva \u201dupplevelsemekanismen\u201d \u00e4r konstruerat. Gudomens personliga livsupplevelse finns utanf\u00f6r eller bortom begriplighetens intelligensm\u00e4ssiga ramar. Hur Gudomen kan registrera ett o\u00e4ndligt antal livsenheters individuella livsupplevelser samtidigt trotsar m\u00e4nsklig f\u00f6rst\u00e5else.<\/p>\n

Men kanske \u00e4r fr\u00e5gan felst\u00e4lld och dessutom meningsl\u00f6s att st\u00e4lla? \u00c4r den absoluta verklighetens, Gudomens, livsupplevelse beskaffad p\u00e5 ett s\u00e4tt som f\u00f6r oss m\u00e4nniskor inte \u00e4r m\u00f6jlig att begripa? Svaret p\u00e5 den fr\u00e5ga \u00e4r med s\u00e4kerhet ja.<\/p>\n

Det individuella Gudsm\u00f6tet \u00e4ger rum mellan tv\u00e5 levande entiteter: Gudomen och den enskilda livsenheten. Som \u00a0jag f\u00f6rst\u00e5r Martinus g\u00e4ller detta vid en kosmisk glimt, vid invigningen och i den gudomliga v\u00e4rlden.<\/p>\n

I den gudomliga v\u00e4rlden beskriver Martinus att livsenheterna kan g\u00e5 in och ut i en sammansm\u00e4ltning \u00a0med Gudomen, d\u00e4r Gudomen har formen av en guldglittrande gasformig ljusocean.<\/p>\n

\u201dH\u00e4r glittrar och lyser i str\u00e5lande gasformigt guld det eviga livsdirigerande n\u00e5got, som \u00e4r hj\u00e4rnans och hj\u00e4rtats upphov i varje levande v\u00e4sen, likv\u00e4l som det \u00e4r den visdomens och f\u00f6rst\u00e5ndets upphov, som avsl\u00f6jar sig i den logik genom vilket universums klot och de levande v\u00e4sendenas organismer skapas. [\u2026] H\u00e4r i den gudomliga v\u00e4rlden kan v\u00e4sendena s\u00e5ledes g\u00e5 ut och in i denna ljusocean, in och ut ur denna sammansm\u00e4ltning d\u00e4r de \u00e4r ett med Gudomen. In och ut ur denna deras egen personliga och individuella upplevelse av sin identitet med Fadern, evigheten och o\u00e4ndligheten.\u201d(\u201dHimmelriket eller det kosmiska livstemplet\u201d, Kosmos <\/em>7\/2018)<\/p>\n

* * * * *<\/p>\n

Gudomen och livsenheterna<\/strong><\/p>\n

Alla livsenheter i v\u00e4rldsalltet, fr\u00e5n m\u00e4nniska, till v\u00e5ra organ, celler, atomer och \u00e4nnu mindre partiklar till jordklotet, solen, vintergatan och \u00e4nnu st\u00f6rre planetsystem fungerar som Gudomens upplevelseorgan, som dennas \u201dk\u00e4nselspr\u00f6t\u201d. Alla livsenheter \u00e4r i f\u00f6rsta hand organiskt f\u00f6rbundna med Gudomen genom jagidentiteten. Det \u00e4r denna jagidentitet med Gudomen som g\u00f6r att Gudomen kan kommunicera med dessa till antalet or\u00e4kneliga livsenheter. Gudomen framlever sina dagar i en slags inre kontemplation. Denna f\u00f6r en inre dialog med sig sj\u00e4lv genom livsenheternas tankar, upplevelser och handlingar. Summan av dessa livsenheters livsupplevelser blir allts\u00e5 Gudomens egen livsupplevelse. B\u00e5de Gudomen och livsenheterna betingar varandra. De utg\u00f6r varandras f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r upplevelsen av livet. De \u00e4r organiskt sammanfl\u00e4tade i en evigt p\u00e5g\u00e5ende skapelseprocess utan b\u00f6rjan eller slut. Gudomen och livsenheterna utg\u00f6r det full\u00e4ndade partnerskapet.<\/p>\n

Gudomens jag \u2013\u00a0vilket utg\u00f6r det enda i sitt slag i v\u00e4rldsalltet, omfattar allt som existerar och ligger till grund f\u00f6r alla livsenheters livsupplevelse \u2013\u00a0utg\u00f6r en odelbar enhet eller Etthet. Detta gudomliga jag befinner sig bortom tid och rum, bortom alla skapade f\u00f6reteelser, bortom det som kan omfattas av tanken. Som en konsekvens av detta, d\u00e5 det bara finns ett jag och detta jag \u00e4r odelbart, har alla livsenheter samma jag som Gudomen.<\/p>\n

Varje livsenhet upplever livet tack vare att Gudomen \u201ddelar upp\u201d sitt jag i ett o\u00e4ndligt antal mikrojag eller livsenheter med tillh\u00f6rande skapar- och livsupplevelsef\u00f6rm\u00e5ga, vilken oms\u00e4tts till skapelsen av organismer och medvetande. Detta sker med hj\u00e4lp av moderenergin, d\u00e4r tv\u00e5 av dess skaparprinciper, livsenhetsprincipen och talangk\u00e4rneprincipen*<\/em>, utg\u00f6r tv\u00e5 betydande faktorer vid genomf\u00f6randet av detta. D\u00e5 Gudomens jag \u00e4r odelbart, det \u00e4r inte skapat, best\u00e5r inte av n\u00e5gon delbar materia eller liknade, kan det inte delas upp i vanlig bem\u00e4rkelse.<\/p>\n

*) \u201dN\u00e4mnda individualisering framst\u00e4lls i f\u00f6rsta hand av Martinus som en obligatorisk verkan av moderenergin, n\u00e4rmare best\u00e4mt av moderenergin i dess egenskap av en stoff- och livsenhetsprincip samt en talangk\u00e4rneprincip. \/\u2026\/ dessa b\u00e5da skaparprinciper\/\u2026\/ s\u00e4krar en kvantifiering av v\u00e4rldsalltets energi (stoff- och livsenhetsprincipen) kombinerat med en specifik anhopning av erfarenheter hos den enskilda kvanten (talangk\u00e4rneprincipen).\u201d (Per Bruus-Jensen \u201dX\u201d del 1, s. 297, Nordisk Impuls 1997. Min \u00f6vers\u00e4ttning)<\/em><\/p>\n

Vad som sker \u00e4r allts\u00e5 att Gudomen med hj\u00e4lp av moderenergin skapar en jag- eller ljusstr\u00e5le f\u00f6r varje livsenhet av sig sj\u00e4lv.** Gudomen \u201df\u00f6der\u201d p\u00e5 detta s\u00e4tt fram alla livsenheters mikrojag med tillh\u00f6rande \u00f6ver- och undermedvetande. Man skulle kunna s\u00e4ga, att varje livsenhet utg\u00f6r en av Gudomens kroppsdelar i den skapade eller manifesterade verkligheten: X3-omr\u00e5det eller r\u00f6relsernas dom\u00e4n.<\/p>\n

**) \u201d Vi m\u00f6ter h\u00e4r i det levande v\u00e4sendets jag en str\u00e5le fr\u00e5n det allra h\u00f6gsta elementet i v\u00e4rldsalltet. Det utg\u00f6r i sig sj\u00e4lvt ett evigt \u2019n\u00e5got\u2019 som m\u00e5ste betecknas som ett ljus, vars str\u00e5lar, genom en s\u00e4rskild princip, \u00e4r uppdelat p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att varje enskild str\u00e5le utg\u00f6r det eviga jaget i varje levande v\u00e4sen. D\u00e4rmed kommer alla levande v\u00e4sens jag att tillsammans utg\u00f6ra ett gigantiskt jag eller jagelement bakom det synliga v\u00e4rldsalltets struktur, ja, detta blir d\u00e4rmed, som vi senare ska se, synligt som en organism f\u00f6r detta gigantiska jag.\u201d (Den intellektualiserade kristendomen<\/em>, st.103)<\/p>\n

Hur denna uppdelning g\u00e5r till i detalj har Martinus inte gett n\u00e5gon information om i sina texter, s\u00e5 vitt jag vet. Han\u00a0beskriver det som en principiell f\u00f6reteelse som ing\u00e5r i den gudomliga jagstrukturen. Med andra ord, den har alltid \u00e4gt rum och kommer alltid att \u00e4ga rum. Den har, som jaget, evighetsnatur.<\/p>\n

Martinus anv\u00e4nder ibland bilden av en kula med en massa sm\u00e5 h\u00e5l, vilket vi ska se l\u00e4ngre fram i texten. Ur varje h\u00e5l kommer det en ljusstr\u00e5le. Kulans inneboende ljus representerar Gudomens jag, och ljuset som str\u00f6mmar ut ur de sm\u00e5 h\u00e5len representerar livsenheternas jagdel.<\/p>\n

Min hypotes om jagets uppdelning av sig sj\u00e4lv<\/strong><\/p>\n

Martinus talar i boken Den intellektualiserade kristendomen<\/em>, stycke 11, om guldglorian. Han skriver d\u00e4r att det i denna guldgloria uppst\u00e5r en ny <\/em>gloria som \u00e4r b\u00f6rjan p\u00e5 ande, dvs. medvetande. I denna nya gloria menar jag att uppdelningen av Gudomens jag \u00e4ger rum. Eller snarare, den nya glorian utg\u00f6rs av alla livsenheters jag-delar och uppdelningen har f\u00f6ljaktligen \u00e4gt rum \u201dbakom\u201d denna. Det man ser i guldglorian \u00e4r resultatet av denna jag-uppdelning i form av alla livsenheters gyllene \u201dstr\u00e5lar\u201d av moderenergi. Det omanifesterade jaget d\u00f6ljer sig bakom det guldglittrande ljuset och kan endast uppfattas genom dess aktiviteter, eller verkningar, i materiens skapelseprocesser. Denna, av jag-delar best\u00e5ende gloria, utg\u00f6r den f\u00f6rsta synbara manifestationen av Gudomens jag, X1. Vi st\u00e5r h\u00e4r inf\u00f6r medvetandets k\u00e4lla och utspring \u2013 Gudomens medvetandekropp. Gudomen utg\u00f6r d\u00e4rmed ett alltomfattande \u201dN\u00e5got som \u00e4r\u201d best\u00e5ende av alla livsenheters jagdelar, vilka utg\u00f6r gudomens samlade medvetande.<\/p>\n

I boken Den intellektualiserade kristendomen <\/em>st. 128, besvarar Martinus fr\u00e5gan ang\u00e5ende det levande v\u00e4sendets \u201dkonstruktion\u201d, struktur och best\u00e5ndsdelar. H\u00e4r beskriver Martinus den, kanske enda, begr\u00e4nsningen som \u00a0jaget st\u00e5r inf\u00f6r: detta att inte kunna se sig sj\u00e4lv. En begr\u00e4nsning som i sig \u00e4r f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r den eviga livsupplevelsen.<\/p>\n

\u201dI var och en av dessa punkter finns de n\u00e4mnda grundenergierna, och punkterna utg\u00f6r var f\u00f6r sig ett levande v\u00e4sens eviga, of\u00f6r\u00e4nderliga \u2019jag\u2019 eller allra h\u00f6gsta \u2019jag\u2019. Detta \u00e4r allts\u00e5 otillg\u00e4ngligt f\u00f6r vanlig f\u00f6rnimmelse. Det \u00e4r d\u00e4remot inte dematerialiserat f\u00f6r jaget sj\u00e4lv. Det upplever i verkligheten jaget eller sitt verkliga \u2019sj\u00e4lv\u2019 varje \u00f6gonblick det lever. Men d\u00e5 det \u00e4r dess jag eller sj\u00e4lv, kan det inte upplevas s\u00e5som det upplever ting som tillh\u00f6r jaget. Dessa upplevs genom p\u00e5verkan utifr\u00e5n, medan jagets jagupplevelse eller upplevelse av sitt eget sj\u00e4lv inte har n\u00e5gon s\u00e5dan p\u00e5verkan p\u00e5 dess eget sj\u00e4lv eller jag. Jaget kan endast p\u00e5verka sitt upphovs tankev\u00e4rld. Denna p\u00e5verka skiljer sig d\u00e4rf\u00f6r fr\u00e5n den vanliga p\u00e5verkan via sinnesorganen utifr\u00e5n, genom att den saknar en s\u00e5dan p\u00e5verkan. D\u00e4rf\u00f6r har jagupplevelsen inga tankebilder eller minnesbilder av sitt sj\u00e4lv eller sitt eget jag. Det upplever d\u00e4remot sig sj\u00e4lvt som \u2019n\u00e5got som \u00e4r\u2019. Denna upplevelse kan v\u00e4sendet inte bli medveten i f\u00f6rr\u00e4n dess f\u00f6rnimmelsef\u00f6rm\u00e5ga n\u00e5r det kosmiska planet, \u00e4ven om v\u00e4sendet i sj\u00e4lva verket upplever det varje \u00f6gonblick det lever och \u00e4r dagsmedvetet. (Den intellektualiserade kristendomen<\/em>, st. 128)<\/p>\n

Vi st\u00e5r h\u00e4r inf\u00f6r ett av tillvarons st\u00f6rsta mysterier. Hur kan n\u00e5got som evigt \u00e4r omanifesterat, som \u00e4r totalt egenskapsl\u00f6st, som utg\u00f6r absolut stillhet och tomhet, s\u00e4tta ig\u00e5ng r\u00f6relse, vilken blir till tankemateria och i f\u00f6rl\u00e4ngningen till alla skapade detaljer i formerna v\u00e4rld. Min hypotes \u00e4r allts\u00e5 att Gudomen, 0X, \u00e4r \u201dkonstruerad\u201d p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt, att det inuti denna entitet finns en verksam och skapande struktur, den treeniga principen X1, X2 och X3 (mer om denna princip l\u00e4ngre fram i texten). Det \u00e4r denna treeniga struktur som, genom den nya glorians framtr\u00e4dande, g\u00f6r det m\u00f6jligt f\u00f6r Gudomen att bryta sin isolering och bli ett skapande och upplevande V\u00e4rldsjag, X1.<\/p>\n

*****<\/strong><\/p>\n

Det inre jaget \u2013 den stora tystandens dom\u00e4n<\/h3>\n

F\u00f6rfattaren Paul Brunton kommenterar i boken Bhagavadgitas hemlighet <\/em>(Larsons f\u00f6rlag AB, 1976) det samtal som enligt legenden \u00e4gde rum mellan prins Arjuna och hans l\u00e4rare och ledsagare Krishna. Samtalet dem emellan \u00e4gde rum p\u00e5 en krigssk\u00e5deplats:<\/p>\n

\u201dMitt uppe i stridens larm och d\u00f6dande, delger Krishna sin l\u00e4rjunge Arjuan sin f\u00f6rkunnelse om livet och d\u00f6den, om den yttersta verkligheten och hur den kan uppn\u00e5s, om inspirerande handling och om helig stillhet. Krishna n\u00f6jer sig inte bara med f\u00f6rklaringar utan inviger Arjuna med hj\u00e4lp av sin hemliga kraft och s\u00e4nder honom en gudomlig uppenbarelse.\u201d<\/p>\n

Det \u00e4r inte utan att jag kan tycka det \u00e4r lite m\u00e4rkligt, att Krishnas delgivande av en av de h\u00f6gsta sanningarna \u00e4gde rum p\u00e5 en krigssk\u00e5deplats; att prins Arjuan dessutom, p\u00e5 denna larmande krigssk\u00e5deplats, f\u00e5r motta en s\u00e4rskild invigning. Jag har f\u00f6rest\u00e4llt mig att s\u00e5 h\u00f6ga sanningar som dessa, f\u00f6rmedlades till adepten under betydligt lugnare omst\u00e4ndigheter, och definitivt inte under ett aktivt deltagande i strider, med allt vad det inneb\u00e4r av d\u00f6dande och leml\u00e4stande. F\u00f6rutom denna anm\u00e4rkning, finner jag denna ber\u00e4ttelse h\u00f6gst intressant och tankev\u00e4ckande.<\/p>\n

Vid ett tillf\u00e4lle f\u00e5r Arjuan ta emot en s\u00e4rskild invigning av l\u00e4raren och hans \u00f6gon \u00f6ppnas tillf\u00e4lligt:<\/p>\n

\u00a0\u201dI den stora tystnaden kommer vi att m\u00f6ta det inre Jaget. D\u00e5 \u00e4r s\u00f6kandets m\u00e5l inom r\u00e4ckh\u00e5ll. \/…\/ L\u00e4raren f\u00f6rklarar att han uppr\u00e4tth\u00e5ller hela universum med alla dess or\u00e4kneliga f\u00f6reteelser \u2013 men det sker bara med en del av hans v\u00e4sen. \u00d6verjaget f\u00f6rblir of\u00f6rminskat, d\u00e4rf\u00f6r att det \u00e4r obegr\u00e4nsat, gr\u00e4nsl\u00f6st. \/…\/ I n\u00e4sta avsnitt tar l\u00e4rjungen emot en s\u00e4rskild invigning av l\u00e4raren. L\u00e4rjungens andliga \u00a0\u00f6gon \u00f6ppnas tillf\u00e4lligt. H\u00f6ga sanningar bekr\u00e4ftas genom hans egen personliga erfarenhet. Han ’ser’ verkligheten bortom materien s\u00e5 som i en gudomlig vision, n\u00e5got som emellertid inte \u00e4r det samma\u00a0som att verkligen k\u00e4nna den. \u00d6verjaget kan inte ses i n\u00e5gon vision. Vi m\u00e5ste vara \u00d6verjaget f\u00f6r att \u00a0k\u00e4nna det.\u201d<\/p>\n

Jaget har allts\u00e5 enligt Martinus inga tanke- eller minnesbilder av sig sj\u00e4lv, d\u00e5 det inte finns n\u00e5got som har eller kan ha en yttre p\u00e5verkan p\u00e5 det. Jaget utg\u00f6r ju det evigt omanifesterade \u201dn\u00e5got\u201d som finns bakom varje manifestation och handling. D\u00e5 det utg\u00f6r ett evigt omanifesterat \u201dn\u00e5got\u201d, dvs. en slags \u201dinre process\u201d som \u00e4r o\u00e5tkomlig f\u00f6r yttre p\u00e5verkan, finns det inget att besk\u00e5da, inget att se eller iaktta. D\u00e5 det \u00e4r detta \u201dn\u00e5got\u201d som s\u00e4tter ig\u00e5ng r\u00f6relsen, och som utg\u00f6r r\u00f6relsens absoluta motsatts \u2013 stillheten \u2013 avger det inte n\u00e5gra intryck eller minnesbilder. Det utg\u00f6r den absoluta tomheten ur vilket allt skapat emanerar och \u00e5terv\u00e4nder. D\u00e4remot upplever varje livsenhet, som Martinus skriver ovan, sig sj\u00e4lv som \u201dn\u00e5got som \u00e4r\u201d. Krishna forts\u00e4tter:<\/p>\n

\u201dI visionen uppenbaras Gud, den h\u00f6gste Skaparen, som ett gr\u00e4nsl\u00f6st ljus. Och Gud \u00e4r verkligen ljus. Endast som ljus kan Gud ses. Ljus \u00e4r materiens ursprungliga tillst\u00e5nd. Vetenskapen kommer till sist att uppt\u00e4cka att materia inte \u00a0\u00e4r n\u00e5got annat \u00e4n koncentrerat ljus. Allting existerar i, och \u00e4r uppbyggt av detta ursprungliga ljus, som \u00e4r Gud.\u201d<\/p>\n

N\u00e5gra sidor l\u00e4ngre fram i boken ber\u00e4ttar Krishna om den h\u00f6gsta insikten: kunskapen om \u00d6verjaget.<\/p>\n

\u201dDet (\u00d6verjaget) omsluter allt … sj\u00e4lvt obundet, uppb\u00e4r det allt, utan egenskaper … b\u00e5de i den yttre och den inre tillvaron …i det or\u00f6rliga s\u00e5v\u00e4l som i det som r\u00f6r sig. \u00d6verjaget \u00e4r or\u00f6rligt. Vart skulle det kunna ta v\u00e4gen? Det kan inte g\u00e5 n\u00e5gonstans, eftersom det redan finns \u00f6verallt. \u00d6verjaget \u00e4r ocks\u00e5 det som r\u00f6r sig. D\u00e4rf\u00f6r att alla varelser r\u00f6r sig i kraft av det \u00a0liv de l\u00e5nar fr\u00e5n \u00d6verjaget. \u00d6verjaget \u00e4r s\u00e5 utomordentligt subtilt att vi varken kan se eller h\u00f6ra det, \u00a0eller\u00a0 r\u00f6ra vid det. Det kan inte uppt\u00e4ckas med hj\u00e4lp av n\u00e5got av de fem sinnena. Inte ens intellektet kan f\u00f6rst\u00e5 det eller skapa sig en bild av det. B\u00e5de n\u00e4r och fj\u00e4rran \u00e4r Det.”<\/p>\n

Texten om \u00d6verjaget \u00e4r helt i linje med mystikertraditionens uppfattning av den yttersta verkligheten som varande ett \u201dintet\u201d eller den absoluta tom- och stillheten. Ett \u201dintet\u201d som det inte g\u00e5r att uttala sig om, annat \u00e4r i negationer, dvs. vad det inte \u00e4r.<\/p>\n

I texten beskrivs ocks\u00e5 att det inom \u00d6verjaget existerar r\u00f6relse. Min hypotes \u00e4r att h\u00e4r beskriver l\u00e4raren, Krishna, det som Martinus omtalar som den aktivitet som \u00e4ger rum i den nya glorian, d\u00e4r medvetandet, tankematerien, genom r\u00f6relse h\u00e5lls ig\u00e5ng av de kosmiska kristusv\u00e4sendenas kosmiska talangk\u00e4rnor (d\u00e5 livsupplevelsen \u00e4r lika evig som jaget, har den alltid varit ig\u00e5ng), vilket resulterar i skapandet av sj\u00e4lva livsupplevelsen.<\/p>\n

Vidare kan vi l\u00e4sa i texten om \u00d6verjaget \u2013\u00a0Ljusets ljus.<\/p>\n

\u201d\u00d6verjaget kallas ’Ljusets ljus’ d\u00e4rf\u00f6r att detta ljus, det ursprungliga ljuset, \u00e4r universums k\u00e4lla. Det \u00e4r materiens och livets rot, den f\u00f6rsta manifestationen av Gud. Det uppfyller rymden. Och eftersom rymden \u00e4r gr\u00e4nsl\u00f6s, fyller det \u00e4ven alla t\u00e4nkbara former.\u201d<\/p>\n

S\u00e5 h\u00e4r beskriver Martinus i Livets Bog<\/em> del 6, stycke 2087 b\u00f6rjan p\u00e5 sin egen invigning, upplevelsen av en gigantisk ljusocean:<\/p>\n

\u201dDen b\u00f6rjar med att vi f\u00e5r uppleva ett om\u00e4tligt tomrum. Allting har pl\u00f6tsligt f\u00f6rsvunnit fr\u00e5n v\u00e5r tillvaro. Till och med v\u00e5ra organismer, de psykiska s\u00e5v\u00e4l som den fysiska, \u00e4r avl\u00e4gsnade fr\u00e5n v\u00e5r sinnesf\u00f6rnimmelse. D\u00e5 det inte alls finns n\u00e5gra detaljer eller n\u00e5gon r\u00f6relse i detta skenbara ’intet’ eller \u00e4ndl\u00f6sa tomrum, f\u00f6rekommer h\u00e4r inte heller n\u00e5gra f\u00f6rvandlingar eller n\u00e5got skapande. Men d\u00e4r intet skapande \u00e4r, d\u00e4r finns inte heller tid eller rum. Dock markeras h\u00e4r rummet genom att det \u00e4r genomstr\u00e5lat av en gigantisk ljusocean. Ljuset har fullst\u00e4ndigt guldets f\u00e4rg. Det \u00e4r som om rummet genomtr\u00e4ngdes av lysande guldtr\u00e5dar. <\/em>H\u00e4r existerar \u00f6verhuvud taget inget annat.<\/p>\n

Ingenting \u00e4r synligt av v\u00e5r egen organism. Det finns ingenting som f\u00f6r sinnena markerar v\u00e5r existens. Det finns inget som helst synligt yttre framtr\u00e4dande. I denna ljusocean av tindrande guldtr\u00e5dar har man blott en enda f\u00f6rnimmelse, och det \u00e4r k\u00e4nslan av att vara ’ett med Gud’. I sanning, h\u00e4r i livstemplets allra heligaste \u00e4r vi ’ett med den evige Fadern’. Allting lyser i guld, guld \u00a0och \u00e5ter guld. (Livets Bog <\/em>del 6, st. 2087)<\/p>\n

Om \u00d6verjagets overksamhet kan vi l\u00e4sa f\u00f6ljande hos Brunton:<\/p>\n

\u201d\u00d6verjaget \u00e4r det Absoluta. Vad beh\u00f6ver det g\u00f6ra? Vad kan det g\u00f6ra? Hur kan det handla?<\/p>\n

Det som f\u00f6r v\u00e4rlden vidare \u00e4r skapelsen. \u00d6verjaget agerar inte, verkar inte. Det ser kanske ut att g\u00f6ra s\u00e5, men det \u00e4r endast skapelsen som verkar. Skapelsen \u00e4r det kosmiska medvetandet. Det frambringar alla universums skeenden och former. \u00d6verjaget beh\u00f6ver inte str\u00e4va efter att uppn\u00e5 n\u00e5got. Vi f\u00e5r inte f\u00f6rlora den h\u00f6gsta Sanningen ur sikte, n\u00e4mligen att v\u00e5r v\u00e4rld \u00e4r en mental f\u00f6reteelse. \u00d6verjaget har ingen orsak att handla f\u00f6r egen del, det \u00e4r fullkomligt och nog i sig sj\u00e4lv.\u201d<\/p>\n

I stycke 2099 nedan beskriver Martinus jagets och guldtr\u00e5darnas r\u00f6relse eller vibration \u201dner i\u201d den tids- och rumsdimensionella v\u00e4rlden. Fr\u00e5n det omanifesterade till det manifesterade. Det motsvarar det som Brunton skriver:<\/p>\n

\u00a0\u201d\u00d6verjaget agerar inte, verkar inte\u201d<\/p>\n

\u201dSkapelsen \u00e4r det kosmiska medvetandet. Det frambringar alla universums skeenden och former\u201d.<\/p>\n

\u201d\u00d6verjaget har ingen orsak att handla f\u00f6r egen del, det \u00e4r \u00a0fullkomligt och nog i sig sj\u00e4lv.\u201d<\/p>\n

Martinus:<\/p>\n

\u201dDe gyllene tr\u00e5darna \u00e4r denna moderenergis passage genom gr\u00e4nsomr\u00e5det mellan det omanifesterade och det manifesterade. De utg\u00f6r den allra f\u00f6rsta eller h\u00f6gsta formen f\u00f6r f\u00f6rnimmande av din och min eviga struktur. Ett h\u00f6gre f\u00f6rnimmande kan inte \u00e4ga rum. De utg\u00f6r s\u00e5lunda det manifesterades allra h\u00f6gsta horisontrand. Bortom denna horisontrand existerar allts\u00e5 bara ditt och mitt jag samt all r\u00f6relses allra f\u00f6rsta begynnelse. Men denna r\u00f6relse \u00e4r h\u00e4r bortom de gyllene tr\u00e5darnas dom\u00e4n otillg\u00e4nglig f\u00f6r f\u00f6rnimmande och skall d\u00e4rf\u00f6r evigt f\u00f6rbli omanifesterad. Men icke desto mindre \u00e4r det denna r\u00f6relse eller vibration som p\u00e5 denna sida av de gyllene tr\u00e5darnas ljusrand, allts\u00e5 h\u00e4r i den tids- och rumsdimensionella v\u00e4rlden, blir till v\u00e5ra organismer, till v\u00e5ra medvetna och omedvetna livsfunktioner, till v\u00e5r tanke- och viljef\u00f6ring, till v\u00e5r manifestation och v\u00e5rt s\u00e4tt att vara. H\u00e4r fr\u00e5n detta v\u00e5rt eviga vara bakom livstinnarna s\u00e4nder vi till den materiella v\u00e4rlden ut alla v\u00e5ra livsimpulser och f\u00e5r fr\u00e5n samma v\u00e4rld tillbaka \u00e5terverkningarna eller reaktionerna av dessa v\u00e5ra impulsers m\u00f6te med denna v\u00e4rlds impulser. Dessa reaktioner \u00e4r detsamma som v\u00e5r livsupplevelse. De gyllene tr\u00e5darna utg\u00f6r s\u00e5lunda reaktionen av v\u00e5rt eviga v\u00e4sens f\u00f6rsta m\u00f6te med den manifesterade v\u00e4rldens omr\u00e5de. Denna reaktion \u00e4r allts\u00e5 det \u00f6verv\u00e4ldigande gyllene ljus som uppfyller rummet med sina \u00e4ndl\u00f6sa tr\u00e5dar utan b\u00f6rjan och utan slut, utan tid och utan rum, utan former och utan ting, utan ljud och utan f\u00e4rger, endast tindrande guld och \u00e5ter guld i str\u00e5lform. Detta \u00e4r v\u00e5r h\u00f6gsta synligg\u00f6relse av v\u00e5r of\u00f6r\u00e4nderliga och h\u00f6gsta existens som evigheten och o\u00e4ndligheten.\u201d (Livets Bog <\/em>6, st. 2099)<\/p>\n

\u00d6verensst\u00e4mmelsen mellan Martinus och Krishnas beskrivning av det h\u00f6gsta existerande \u201dN\u00e5got som \u00e4r\u201d eller 0X och \u00d6verjaget och det kosmiska medvetandet som utg\u00f6rande skapelsens grundf\u00f6ruts\u00e4ttning, \u00e4r i det n\u00e4rmaste fullst\u00e4ndig. Begrepp eller terminologin skiljer sig en aning \u00e5t, men beskrivningen av sj\u00e4lva processen mellan det omanifesterade och det manifesterade \u00e4r i det n\u00e4rmast identisk. \u00a0M\u00e4rkligt vore det kanske annars, d\u00e5 verkligheten \u00e4r beskaffad p\u00e5 det s\u00e4tt som den \u00e4r. Det finns bara en h\u00f6gsta sanningsniv\u00e5 \u2013 det gudomliga \u201dN\u00e5got som \u00e4r\u201d eller X.<\/p>\n

* * * * *<\/p>\n

Ettheten eller Guds egenskapsl\u00f6sa natur<\/strong><\/p>\n

Jaget utg\u00f6r allts\u00e5 n\u00e5got som \u00e4r. N\u00e5got annat g\u00e5r inte s\u00e4ga om det. Jaget \u00e4r en egenskaps- och kontrastl\u00f6s f\u00f6reteelse bortom alla \u00f6vriga f\u00f6reteelser, bortom tiden och rummet, d\u00e5 dessa utg\u00f6r produkter av detta \u201dN\u00e5got som \u00e4r\u201d. Jagets eller Gudomens existentiella urgrund \u00e4r \u201dEttheten\u201d enligt M\u00e4ster Eckhart:<\/p>\n

\u201dGud \u00e4r bortom Guds egenskaper. Viktigt \u00e4r att ordet Ett eller etthet enligt Eckhart inte ytterligare uttrycker en best\u00e4mmelse eller en egenskap bland andra. Ettheten syftar till egenskapen bortom alla egenskaper. Den \u00e5terger den mystiska erfarenheten, en dimension som utm\u00e4rks av att den saknar alla s\u00e4rskiljande egenskaper och d\u00e4rigenom uppfattas som alltigenom ett och detsamma.\u201d (Erwin Bischofberger, M\u00e4ster Eckharts andliga undervisning<\/em>, Katolska Bokf\u00f6rlaget 1994)<\/p>\n

Eller:<\/p>\n

\u201dGud \u00e4r ett intet; inte s\u00e5 som vore han utan vara. Fastmer \u00e4r han varken det ena eller det andra av det som man kan p\u00e5st\u00e5 n\u00e5got om \u2013 han \u00e4r ett vara \u00f6ver alla vara.\u201d (M\u00e4ster Eckharts andliga undervisning<\/em>)<\/p>\n

Guds vara i allt, i Ettheten, uttrycker Eckhart p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt:<\/p>\n

\u201dAllt i \u00e4r Gud, och Gud \u00e4r ett i allt\u201d. (M\u00e4ster Eckharts andliga undervisning<\/em>)<\/p>\n

* * * * *<\/p>\n

Guds medvetande utg\u00f6r en tids- och rumsdimensionell f\u00f6reteelse<\/strong><\/p>\n

Sj\u00e4lva skapelsen \u00e4r dock n\u00e5got annat:<\/p>\n

\u201dEftersom skapelse \u00e4r ett resultat av medvetande, m\u00e5ste v\u00e4rldsupphovet, allts\u00e5 Gud, ha ’medvetande’. Detta medvetande m\u00e5ste rymma allt som \u00f6ver huvud taget existerar av medvetande och den skaparf\u00f6rm\u00e5ga som f\u00f6ljer av det. Det betyder att Guds medvetande \u00e4r tids- och rumsdimensionellt, och som redan sagts \u00e4r det allvist, allsm\u00e4ktigt och allk\u00e4rleksfullt.\u201d (Den intellektualiserade kristendomen<\/em>, st. 142)<\/p>\n

Guds medvetande \u00e4r allts\u00e5 tids- och rumsdimensionellt. Kan detta citat fr\u00e5n Den intellektualiserade kristendomen <\/em>vara svaret p\u00e5 fr\u00e5gan om Gud har en egen exklusiv upplevelse vid sidan om de levande v\u00e4sendenas livsupplevelser, och i s\u00e5 fall hur \u00e4r denna Guds upplevelse beskaffad?<\/p>\n

I stycke 2374 i Livets Bog <\/em>del 6, skriver Martinus f\u00f6ljande om Guds eget medvetande:<\/p>\n

\u201d<\/strong>Gudomens eget medvetande eller egen livsupplevelse \u00e4r som n\u00e4mnt n\u00e5got absolut ensamst\u00e5ende i sitt slag, eftersom det uteslutande \u00e4r baserat p\u00e5 upplevelser i den inre v\u00e4rlden. Gudomen har inte n\u00e5gon yttre v\u00e4rld s\u00e5som alla de \u00f6vriga existerande v\u00e4sendena i v\u00e4rldsalltet. Fundamentet f\u00f6r Guds livsupplevelse kan s\u00e5ledes inte vara n\u00e5gon yttre v\u00e4rld.<\/p>\n

N\u00e4r Gudomen icke desto mindre existerar och \u00e4r ett levande v\u00e4sen, m\u00e5ste fundamentet f\u00f6r hans livsupplevelse uteslutande vara en inre v\u00e4rld. Allt existerar inuti honom. Vi har en yttre v\u00e4rld som vi kallar ’naturen’. Men naturen, dess krafter och funktioner \u00e4r organismfunktioner i den stora organism som tillh\u00f6r v\u00e5rt makrov\u00e4sen. Blott Gud lever inte i n\u00e5got makrov\u00e4sen och kan d\u00e4rf\u00f6r som n\u00e4mnt varken vara mikrov\u00e4sen eller mellankosmiskt v\u00e4sen. Det vi kallar naturen eller v\u00e4rldsalltet \u00e4r, som f\u00f6rut n\u00e4mnt, Guds organism. D\u00e5 allt lever i denna Guds organism och det s\u00e5lunda f\u00f6r den inte existerar n\u00e5got ’utanf\u00f6r’, blir v\u00e4rldsalltet s\u00e5ledes f\u00f6r Gudomen en ’inre v\u00e4rld’. Denna inre v\u00e4rld blir d\u00e4rf\u00f6r Guds absoluta f\u00f6rnimmelseobjekt.<\/p>\n

Guds f\u00f6rnimmelse eller livsupplevelse blir s\u00e5ledes den diametrala motsatsen till v\u00e5r f\u00f6rnimmelse och upplevelse av livet, vilken enbart existerar i kraft av en yttre v\u00e4rld.\u201d (Livets Bog <\/em>del 6, st. 2374)<\/p>\n

Alla existerande livsenheter utg\u00f6r en \u201dteknisk\u201d kopia av Gudomen genom den, f\u00f6r livsupplevelsens m\u00f6jligg\u00f6rande, treeniga principens verksamma och skapande struktur: X1, X2 och X3. Alla livsenheter g\u00f6r, efter b\u00e4sta f\u00f6rm\u00e5ga och utvecklingsniv\u00e5, en bed\u00f6mning av inkommande sinnesintryck. De s\u00e4rskiljer dem och j\u00e4mf\u00f6r dessa med tidigare gjorda erfarenheter. Allts\u00e5 ett slags meta-konstaterande. En \u00f6vergripande iakttagelse grundad i f\u00f6rm\u00e5gan att kunna skilja p\u00e5 jag och det. Om vi inte, vad g\u00e4ller Gudomens upplevelsef\u00f6rm\u00e5ga, \u00e4r st\u00e4llda inf\u00f6r n\u00e5got principiellt helt annorlunda, borde Gudomen sj\u00e4lv p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt besitta en liknande \u00f6vergripande \u00f6versiktsf\u00f6rm\u00e5ga. Dvs. ha en egen medvetandef\u00f6rm\u00e5ga, oberoende av alla livsenheters verksamheter. Det \u00e4r \u00e5tminstone min hypotes.<\/p>\n

\u00c5terigen Martinus svar p\u00e5 fr\u00e5gan om Guds medvetande:<\/p>\n

\u201dD\u00e5 allt lever i denna Guds organism och det s\u00e5lunda f\u00f6r den inte existerar n\u00e5got ’utanf\u00f6r’, blir v\u00e4rldsalltet s\u00e5ledes f\u00f6r Gudomen en ’inre v\u00e4rld’. Denna inre v\u00e4rld blir d\u00e4rf\u00f6r Guds absoluta f\u00f6rnimmelseobjekt.\u201d (Livets Bog<\/em> del 6, st. 2374)<\/p>\n

Ja, Gudomen har en egen, men diametralt annorlunda livsupplevelse \u00e4n v\u00e5r egen, som bygger p\u00e5 en inre kontemplation \u00f6ver livsenheternas skapande verksamhet i deras yttre universum. Gudomen blickar in\u00e5t, medan livsenheterna blickar ut\u00e5t.<\/p>\n

* * * * *<\/p>\n

\u00a0\u00a0\u00a0 Martinus teoretiska uppdelning av det levande v\u00e4sendet i tre delar<\/strong><\/p>\n

I Den eviga v\u00e4rldsbilden,\u00a0<\/em>del 1, symbol 6, \u201dDet levande v\u00e4sendet 1\u201d, beskriver Martinus det levande v\u00e4sendet som en treenig princip:<\/p>\n

\u201dDet levande v\u00e4sendet utg\u00f6r en evig treenig princip: ett ’jag’ \u2500 skaparen, en ’skaparf\u00f6rm\u00e5ga’ och ’det skapade’. De tre elementen i denna princip har f\u00e5tt beteckningen X1, X2 och X3. I sin k\u00e4rnanalys \u00e4r v\u00e4sendet ett evigt od\u00f6dligt ’n\u00e5got som \u00e4r’.\u201d (https:\/\/www.martinus.dk\/sv\/symbolerna\/symboloeversikt\/symbol-6<\/a> )<\/p>\n

Det \u00e4r enbart i teorin som Martinus delar upp detta universella X i tre olika funktionsomr\u00e5den. Man kan allts\u00e5 betrakta X1, X2 och X3 som tre olika aspekter av detta universella, alltomfattande X.<\/p>\n

\u00a0Om denna tredelade kosmiska struktur och skapandet av organismer skriver Martinus f\u00f6ljande i Livets Bog <\/em>del 7, st. 2640:<\/p>\n

\u201dD\u00e5 alla skapade f\u00f6reteelser, allts\u00e5 \u00e4ven v\u00e4sendenas organismer, icke blott har en b\u00f6rjan utan \u00e4ven oundvikligen har en avslutning, blir dessa f\u00f6reteelser tids- och rumsdimensionella. De kan d\u00e4rf\u00f6r inte vara identiska med den struktur hos de levande v\u00e4sendena, genom vilken organismerna och de genom organismerna ytterligare skapade tingen blivit till. Denna struktur, vilken vi l\u00e4rt k\u00e4nna som det levande v\u00e4sendets jag och \u00f6vermedvetande, existerade innan de skapade tingen blev till. Den kan d\u00e4rf\u00f6r likav\u00e4l existera efter det att de skapade tingen \u00e4r uppl\u00f6sta och inte mer existerar.<\/p>\n

V\u00e4sendet kan s\u00e5lunda likas\u00e5v\u00e4l skapa en ny organism, som det kunde skapa den organism som det i dag existerar i. Vi har allts\u00e5 h\u00e4r sett att v\u00e4rldsalltet uppenbarar tv\u00e5 existerande fundamentala realiteter: dels en kosmisk struktur omkring ett evigt ’n\u00e5got’ i Gudomen samt en kosmisk struktur omkring ett evigt ’n\u00e5got’ eller jag i varje levande v\u00e4sen, dels myriader av tids- och rumsdimensionella eller f\u00f6rg\u00e4ngliga, skapade ting, frambragta av detta ’n\u00e5got’ i form av Gudomen och detta ’n\u00e5got’ i form av de levande v\u00e4sendena. Skapandet och upplevelsen av dessa frambragta ting \u00e4r detsamma som livets upplevelse s\u00e5v\u00e4l f\u00f6r Gudomen som f\u00f6r de levande v\u00e4sendena.\u201d (Livets Bog <\/em>del 7, st. 2640)<\/p>\n

H\u00e4r kan vi l\u00e4sa att Gudomen ur ett visst kosmiskt, existentiellt perspektiv utg\u00f6r ett sj\u00e4lvst\u00e4ndigt, fr\u00e5n alla livsenheter frist\u00e5ende v\u00e4sen, d\u00e5 det finns en kosmisk struktur omkring ett evigt ’n\u00e5got’ i Gudomen, samt en kosmisk struktur omkring ett evigt ’n\u00e5got’ eller jag i varje levande v\u00e4sen.<\/p>\n

H\u00e4r g\u00e4ller det allts\u00e5 att skilja p\u00e5 Gudomens existentiella urgrund, 0X, den absoluta tomheten och stillheten, den evigt balanserade innehavaren av all energi och potentiella skaparm\u00f6jligheter i v\u00e4rldsalltet, och dennas medvetande, <\/em>som utg\u00f6r resultat av livsenheternas X1, X2 och X3 funktioners skapande verksamhet. Gjorda erfarenheter samlas och lagras sedan i form av talangk\u00e4rnor i livsenheternas \u00f6deselement i X2 eller \u00f6vermedvetandet, och blir p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt Gudomens samlade medvetande om sig sj\u00e4lv, d\u00e5 Gudomens X2 ju best\u00e5r av alla livsenheters X2.<\/p>\n

Detta samlade medvetande, visdomsoceanen, har sin utg\u00e5ngspunkt i alla livsenheters jagstruktur bakom guldglorian. Gudomens samlade vetande om sig sj\u00e4lv bygger som sagt p\u00e5 Gudomens k\u00e4nnedom eller kunskap om samtliga livsenheters talangk\u00e4rnor i respektive livsenhets \u00f6deselement.<\/p>\n

Medvetande skapas, uppr\u00e4tth\u00e5lls och kommer sedan till uttryck tack vare den nya glorians funktion i guldglorian, som enligt Martinus utg\u00f6r den \u201dplats\u201d d\u00e4r b\u00f6rjan p\u00e5 ande eller medvetande manifesteras genom kristusv\u00e4sendenas aktiva medverkan \u2013 uppr\u00e4tth\u00e5llandet av r\u00f6relse vilket blir till tankestoff. (Den intellektualiserade kristendomen,<\/em> st.11)<\/p>\n

\u201dV\u00e4rldsalltet utg\u00f6r allts\u00e5 en ’enhet’, i vilken alla de levande v\u00e4sendenas X1, X2 och X3 utg\u00f6r ett samlat X1, X2 och X3. Eftersom dessa tre X enligt kosmiska analyser just utg\u00f6r de tre betingelser som kr\u00e4vs f\u00f6r att ett ’n\u00e5got’ skall kunna framtr\u00e4da som ’ett levande v\u00e4sen’, b\u00f6rjar det d\u00e4rf\u00f6r h\u00e4r bli till ett faktum att v\u00e4rldsalltet i sig sj\u00e4lvt utg\u00f6r ’ett enda stort levande v\u00e4sen’. D\u00e5 detta levande v\u00e4sen allts\u00e5 \u00e4r identiskt med hela v\u00e4rldsalltet, framst\u00e5r det h\u00e4r som ’tillvarons absolutenda sanna Gudom’. Eftersom alla andra existerande levande v\u00e4sen ju utg\u00f6r de enheter som Gudomen best\u00e5r av, har vi h\u00e4r i Livets Bog betecknat dessa som ’gudas\u00f6ner’ \u2013\u00a0liksom vi av samma anledning har betecknat Gudomen som ’Fadern’.\u201d (Livets Bog <\/em>1, st. 251)<\/p>\n

Vidare p\u00e5 samma tema i Livets Bog <\/em>del 7:<\/p>\n

\u201dGudomen och de levande v\u00e4sendena \u00e4r allts\u00e5 oskiljbart sammanknutna i en gemensam kosmisk, organisk livsupplevelsef\u00f6rm\u00e5ga. Utan denna organiska gemenskap skulle allt f\u00f6rnimmande, allt skapande och d\u00e4rmed all livsupplevelse vara n\u00e5got helt om\u00f6jligt f\u00f6r b\u00e4gge parter. H\u00e4r har vi s\u00e5ledes fundamentet f\u00f6r all livsupplevelse, f\u00f6r all skapelse och d\u00e4rmed f\u00f6r hela v\u00e4rldsalltets existens och framtr\u00e4dande som en evigt levande uppenbarelse av Gudomens medvetande och f\u00f6rh\u00e5llande till de levande v\u00e4sendena och de levande v\u00e4sendenas f\u00f6rh\u00e5llande till Gud.\u201d (Livets Bog <\/em>del 7, st. 2641)<\/p>\n

Detta inneb\u00e4r att b\u00e5de Gudomens och v\u00e5r egen livsupplevelse \u00e4r tid- och rumsdimentionell, samt att Gudomens och v\u00e5rt eget medvetande \u00e4r tids- och rumsdimentionellt, d\u00e5 livsupplevelse och medvetande \u00e4r ett och det samma. <\/em>Gudomen, 0X\/X1, beh\u00f6ver med andra ord universums alla livsenheter f\u00f6r att \u00f6verhuvudtaget kunna uppleva n\u00e5gonting. D\u00e4ribland sig sj\u00e4lv som varande sj\u00e4lva evigheten och o\u00e4ndligheten, som varande sj\u00e4lva utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r alla tids- och rumsdimentionella skapelser. Dessa skapelser \u00e5stadkoms genom v\u00e4rldsalltets, till antalet or\u00e4kneliga livsenheters utnyttjande av den inneboende, dynamiska skaparkraft som st\u00e5r till buds genom den treeniga principens tre olika komponenter, X1, det verksamma, initiativtagande och kommunikativa jaget, X2, de kosmiska skaparprincipernas inb\u00f6rdes kompletterande funktioner f\u00f6r uppr\u00e4tth\u00e5llande av ett st\u00e4ndigt vidareutvecklande de skapade realiteterna och X3, arenan och tummelplatsen f\u00f6r livsenheternas timliga framtr\u00e4danden i den fysiska v\u00e4rlden.<\/p>\n

Evigheten och o\u00e4ndligheten, 0X, utg\u00f6r den h\u00f6gsta, existentiella sanningsniv\u00e5n om Gudomen. X1, X2 och X3 utg\u00f6r den h\u00f6gsta rationella eller kunskapsteoretiska sanningen om livet: en skapare med en skaparf\u00f6rm\u00e5ga som uttrycker eller manifesterar sig genom framtagandet av skapade \u201dprodukter\u201d<\/strong> i den tids- och rumsdimentionella v\u00e4rlden.<\/p>\n

Detta universella 0X m\u00e5ste allts\u00e5 \u201dta\u201d av sig sj\u00e4lv, sin eviga tomhets- och stillhetsnatur, och av denna manifestera allehanda skapelser i X3-omr\u00e5det. Vad \u00e4r det d\u00e5 i detta omanifesterade \u201dN\u00e5got som \u00e4r\u201d eller Ettheten som g\u00f6r denna skapelseprocess m\u00f6jlig?<\/p>\n

* * * * *<\/p>\n

Urbeg\u00e4ret \u2013 den kosmiska drivkraften bakom all skapelse<\/strong><\/p>\n

I Gudomens kosmiska struktur finns det \u201dinbyggt\u201d en tvingande omst\u00e4ndighet, en kompromissl\u00f6s f\u00f6reteelse som g\u00f6r att Gudomen, p\u00e5 existentiella grunder, \u00e4r n\u00f6dsakad att hela tiden skapa en diametral motsats till sin evighets- och stillhetsnatur, f\u00f6r att d\u00e4rigenom kunna uppleva livet och d\u00e4rmed uppn\u00e5 en sj\u00e4lvbekr\u00e4ftelse. Denna kompromissl\u00f6sa f\u00f6reteelse \u00e4r urbeg\u00e4ret. Detta urbeg\u00e4r utg\u00f6r den gudomliga, outsl\u00e4ckliga drivkraft som hela tiden \u201dtvingar\u201d Gudomen att utnyttja sin inneboende potential f\u00f6r skapelse av r\u00f6relse, medvetande och organismformer i en aldrig sinande str\u00f6m. Urbeg\u00e4ret \u00e4r ocks\u00e5 den f\u00f6rsta energiform som, enligt Martinus, ger sig till k\u00e4nna. Den har sitt ursprung, eller s\u00e4te, i Gudomen och inneh\u00e5ller allt det \u201dmaterial\u201d som sedan, med hj\u00e4lp av moderenergin och de kosmiska skaparprinciperna, ska oms\u00e4ttas till den skapade v\u00e4rldens o\u00e4ndliga m\u00e5ngfald och rikedom av skiftande organismformer. Urbeg\u00e4ret kan s\u00e4gas utg\u00f6ra Gudomens eviga motivationsfaktor och moderenegin dennas evig energifaktor.<\/p>\n

I boken I begyndelsen var tomheden<\/em> (Nordisk Impuls 1998) skriver Per Bruus-Jensens om den faktor som han menar ligger bakom, och utl\u00f6ser sig i, urbeg\u00e4ret. Det \u00e4r n\u00e5got han ben\u00e4mner \u201dCentralbehovet\u201d.<\/p>\n

Jaget och centralbehovet<\/strong><\/p>\n

\u201dMed bakgrund i Jaget skapar urbeg\u00e4ret allts\u00e5 en utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r resten av verklighetskomplexet, som i f\u00f6rsta hand representeras av den gudomliga skaparprincipen, alias Jagets skaparf\u00f6rm\u00e5ga? Men hur?<\/p>\n

Som utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r ett besvarande av denna avg\u00f6rande fr\u00e5ga ska det till att b\u00f6rja med n\u00e4mnas, att ett beg\u00e4r utan undantag alltid grundar sig ett best\u00e4mt behov<\/em>, som motiverar det. Och Jagets urbeg\u00e4r utg\u00f6r inget undantag fr\u00e5n denna grundregel.\u201d ( I begyndelsen var tomheden.<\/em> Min \u00f6vers\u00e4ttning)\u00a0<\/em><\/p>\n

Per Bruus-Jensen menar att Jaget befinner sig i en mycket speciell situation, vilken k\u00e4nnetecknas av en kombination av allmakt och total maktl\u00f6shet.<\/p>\n

”Jaget representerar allmakt<\/em> i den meningen att det evigt uppfyller alltet och vid roten utg\u00f6r \u2019substansen\u201d i allt som \u00f6verhuvudtaget existerar. Ja, djupast sett \u2013 dvs. i absolut mening \u2013 existerar endast Jaget. Allt annat h\u00e4rstammar fr\u00e5n detta.”\u00a0( I begyndelsen var tomheden.<\/em> Min \u00f6vers\u00e4ttning)\u00a0<\/em><\/p>\n

Martinus uttrycker sig p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt:<\/p>\n

\u201dSom du ser, k\u00e4ra l\u00e4sare,\u00a0\u00e4r \u2019n\u00e5got nr 1\u2019 det allt dominerande, det enda absolut existerande.\u00a0Allt annat \u00e4r och f\u00f6rblir illusioner.\u00a0Men illusionerna \u00e4r en oumb\u00e4rlig faktor i analysen av det levande v\u00e4sendet, eftersom det inte kan finnas n\u00e5got ”levande v\u00e4sen” utan dessa.\u00a0De \u00e4r livets detaljer.\u201d (Ur\u00a0Livets Bog<\/em> del 2, st. 549)<\/p>\n

\u00c5 andra sidan: som en fr\u00e5ga om immateriell tomhet och absolut stillhet representerar samma Jag \u2013 f\u00f6r sin egen del \u2013 samtidigt total maktl\u00f6shet <\/em>p\u00e5 det s\u00e4ttet, att det endast genom sig sj\u00e4lv inte k\u00e4nner till sin egen existens och dessutom \u2013 med h\u00e4nvisning till det som det utg\u00f6r i sig sj\u00e4lv, n\u00e4mligen som tidigare n\u00e4mnts tomhet och absolut stillhet \u2013 uppenbarligen heller inte har n\u00e5gon m\u00f6jlighet eller utsikt att n\u00e5gonsin kunna \u00e4ndra p\u00e5 denna situation. Jaget som s\u00e5dant utg\u00f6r n\u00e4mligen varken materia, energi eller r\u00f6relse och kan d\u00e4rf\u00f6r heller inte varken ses, h\u00f6ras, luktas, smakas, ber\u00f6ras eller p\u00e5 n\u00e5got annat s\u00e4tt f\u00f6rnimmelsem\u00e4ssigt registreras. Inte heller av egen kraft, dvs. till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r sig sj\u00e4lv och sin egen existentiella bekr\u00e4ftelse.<\/p>\n

Men i just denna \u2019om\u00f6jliga\u2019 situation \u2013 som kan liknas vid detta att lyfta sig sj\u00e4lv i h\u00e5ret? \u2013 finns enligt Martinus samtidigt problemets l\u00f6sning g\u00f6md.<\/p>\n

Det g\u00f6r det p\u00e5 det s\u00e4ttet, att Jaget i pakt med sina potentiella<\/em> m\u00f6jligheter som upplevare och skapare konstant innehar ett tvingande BEHOV f\u00f6r att f\u00f6rverkliga dessa m\u00f6jligheter i praktiken och d\u00e4rigenom uppn\u00e5 existentiell bekr\u00e4ftelse. Och just genom detta behov \u2013 Jagets centralbehov \u2013 f\u00f6ds urbeg\u00e4ret som ett uttryck f\u00f6r Jagets vilja till adekvat prestation.<\/em><\/p>\n

Och denna vilja \u00e4r \u00e5terigen \u2013 jfr. det tidigare visade citatet av Martinus \u2013 sj\u00e4lva urk\u00e4llan till all energi i tillvaron. I f\u00f6rsta hand uttryckt genom de kosmiska skaparprinciperna och den h\u00e4rmed representerade modernenergin, och i n\u00e4sta steg \u2013 med utg\u00e5ngspunkt i moderenergin de sex \u00f6vriga grundenergierna.<\/p>\n

Fenomenet energi och d\u00e4rmed skaparf\u00f6rm\u00e5gan m\u00e5ste allts\u00e5 enligt Martinus ses som det slutliga resultatet av en subtil, kosmisk transformationsprocess, som:<\/p>\n

1.<\/p>\n

Har sin utg\u00e5ngspunkt i Jaget och dess centralbehov<\/p>\n

2.<\/p>\n

evigt har funnits till<\/p>\n

3.<\/p>\n

har sin grund i de b\u00e5da speciella generalfunktoner eller roller, som Jaget under de r\u00e4tta betingelserna i allt KOMMER KUNNA spela: \u00e5 ena sidan rollen som upplevare<\/em>; och \u00e5 andra sidan rollen som skapare.<\/em> Ty utan just denna operationella potential skulle det inte finnas n\u00e5got hos Jaget, som kunde ligga till grund f\u00f6r centralbehovet, eller som detta omv\u00e4nt kunde h\u00e4nf\u00f6rs till. Och detta m\u00e5ste igen betyda, att centralbehovet f\u00f6r sitt eget vidkommande inte alls skulle existera, d\u00e5 ett behov som grund f\u00f6r sin existens som ett minimum m\u00e5ste f\u00f6ruts\u00e4tta ett N\u00e5got, som det kan existera F\u00d6R, och som s\u00e5ledes HAR det. Dvs. registrerar det, och mer eller mindre st\u00e5r under press av det.<\/p>\n

Utan sin operationella potential som m\u00f6jlig<\/em> skapare och upplevare skulle Jaget med andra ord vara helt och h\u00e5llet f\u00f6rlorat, d\u00e5 det i s\u00e5 fall inte endast skulle vara utan existentiell bekr\u00e4ftelse, utan ocks\u00e5 skulle vara i avsaknad av varje \u00f6nskan<\/em> om en s\u00e5dan bekr\u00e4ftelse. Och det kunde i s\u00e5 fall lika v\u00e4l inte existera. Det skulle i praktiken g\u00f6ra det samma.<\/p>\n

(Per Bruus-Jensen I begyndelsen var tomheden.\u00a0<\/em>Min \u00f6vers\u00e4ttning)<\/p>\n

* * * * *<\/p>\n

Sv. \u00c5ge Rossen om relationen mellan 0X och den treeniga principen X1, X2 och X3:<\/strong><\/p>\n

\u201dTillbaka till X1, X2 och X3 och 0X i relation till de tv\u00e5 sanningsniv\u00e5erna (den h\u00f6gsta sanningsniv\u00e5n om Gudomen, 0X, och den h\u00f6gsta rationella kunskaps- eller sanningsniv\u00e5n om livet, X1, X2 och X3). Martinus symboliserar den treeniga principen med en liksidig trekant. Trekantens tre sidor symboliserar vart och ett av de tre X:n. Men vad h\u00e4nder d\u00e5 med 0X? Trekanten har ju bara tre sidor! Den kan trots detta ocks\u00e5 symbolisera 0X p\u00e5 ett enkelt och \u00f6versk\u00e5dligt s\u00e4tt. Trekanten har inte endast en omkrets, den har ocks\u00e5 en yta! Det skulle f\u00f6rmodligen vara i \u00f6verensst\u00e4mmelse med Martinus id\u00e9 att l\u00e5ta trekantens yta symbolisera 0X, \u00e4ven om Martinus inte har uttryckt sig p\u00e5 det s\u00e4ttet. Ytan inneh\u00e5ller en h\u00f6gre dimension \u00e4n de tre sidorna var f\u00f6r sig, och \u00e4r allts\u00e5 n\u00e5got mer \u00e4n dessa sidor. Varje sida utg\u00f6r endast en dimension, medan de tillsammans bilder en tv\u00e5dimensionell yta. Ytan och sidorna kan symbolisera f\u00f6rh\u00e5llandet mellan de b\u00e5da sanningsniv\u00e5erna. Medan de tre sidorna symboliserar den h\u00f6gsta rationella kunskapen om livet, allts\u00e5 X1, X2 och X3, kan trekantens yta symbolisera 0X (eller enbart X), allts\u00e5 det gr\u00e4nsl\u00f6sa, gudomliga n\u00e5got. <\/em>Rent visuell kan nu trekantens sidor uppfattas som en begr\u00e4nsning av det gudomliga n\u00e5got och d\u00e4rmed ett indirekt synligg\u00f6rande av det gr\u00e4nsl\u00f6sa, d\u00e4rf\u00f6r att trekantens yta inte blir synlig innan den begr\u00e4nsas av de tre sidorna. Det \u00e4r f\u00f6rst n\u00e4r de tre sidorna tecknas, som det uppst\u00e5r en identifierbar figur. Detta antyder att den h\u00f6gsta sanningsniv\u00e5n endast \u00e4r m\u00f6jlig att iaktta i f\u00f6rl\u00e4ngningen av den rationella sanningsniv\u00e5n. Det gudomliga n\u00e5got<\/em> kan f\u00f6rst\u00e5s intuitivt trots sin o\u00e4ndliga och gr\u00e4nsl\u00f6sa natur p\u00e5 grund av de tre X:n som deras \u00f6vergripande begrepp.\u201d (Sv. \u00c5. Rossen Martinus Verdensbillede<\/em>, 2008. Min \u00f6vers\u00e4ttning)<\/p>\n

* * * * *<\/p>\n

\u00a0 V\u00e5r dagliga upplevelse av livet utg\u00f6rs av illusioner<\/strong><\/p>\n

D\u00e5 Guds alla skapelser i X3-omr\u00e5det har en b\u00f6rjan och ett slut, kan de betraktas som illusioner eller timliga delmanifestationer av Gudomen eller 0X. De har f\u00f6ljaktligen ingen evighetsnatur. F\u00f6r att Gud ska kunna skapa n\u00e5got som har evighetskarakt\u00e4r beh\u00f6ver Gud utpl\u00e5na sin evighetsnatur, vilket \u00e4r en absolut om\u00f6jlighet. Skaparen har n\u00e4mligen inget annat material att skapa av \u00e4n sig sj\u00e4lv, sitt eget v\u00e4sen. L\u00e5t oss se hur det h\u00e4nger ihop.<\/p>\n

\u201dVarf\u00f6r kan \u2019det gudomliga n\u00e5gots\u2019 skapelse s\u00e5lunda enbart vara eller bli \u2019illusioner\u2019? – Ja, svaret \u00e4r enklare \u00e4n man f\u00f6rst kanske \u00e4r b\u00f6jd att tro. \u2019Skaparen\u2019 har n\u00e4mligen inget som helst annat material att skapa av \u00e4n – sig sj\u00e4lv, sitt eget v\u00e4sen. Han m\u00e5ste d\u00e4rf\u00f6r, f\u00f6r att skapa absoluta realiteter, utpl\u00e5na sitt eget absoluta v\u00e4sen (n\u00e5got nr 1). Men d\u00e5 \u2019n\u00e5got\u2019 om\u00f6jligt kan bli till \u2019intet\u2019, l\u00e5ter sig detta ju inte g\u00f6ra. N\u00e4r \u2019n\u00e5got nr 1\u2019 inte desto mindre skapar \u2019n\u00e5got nr 3\u2019, m\u00e5ste det ena av dessa tv\u00e5 \u2019n\u00e5got\u2019 vara illusoriskt. D\u00e5 \u2019n\u00e5got nr 1\u2019 i analysen m\u00e5ste finnas till f\u00f6re \u2019n\u00e5got nr 3\u2019, \u00e4r det \u2019n\u00e5got nr 1\u2019 som \u00e4r verkligt och \u2019n\u00e5got nr 3\u2019 som \u00e4r overkligt. Vore det inte s\u00e5, skulle det vara om\u00f6jligt f\u00f6r \u2019n\u00e5got nr 1\u2019 att bli herre \u00f6ver \u2019n\u00e5got nr 3\u2019. Och utan detta herrad\u00f6me skulle dess existens som \u2019levande v\u00e4sen\u2019 vara en om\u00f6jlighet. Om \u2019n\u00e5got nr 3\u2019 vore lika realistiskt som \u2019n\u00e5got nr 1\u2019, skulle dessa tv\u00e5 realiteter bilda en orubblig j\u00e4mvikt, som evigt skulle utg\u00f6ra en d\u00f6d punkt, varigenom en evig d\u00f6d och d\u00e4rmed ett evigt \u2019intet\u2019 skulle r\u00e5da, d\u00e4r v\u00e4rldsalltet nu uppenbarar sig. Om \u2019n\u00e5got nr 3\u2019 vore hundraprocentigt j\u00e4mb\u00f6rdigt med \u2019n\u00e5got nr 1\u2019, skulle kontrastprincipen och d\u00e4rmed f\u00f6rnimmandet vara en om\u00f6jlighet. Ty denna princip \u00e4r just i sitt allra f\u00f6rsta ursprung identisk med den underl\u00e4gsenhet som k\u00e4nnetecknar \u2019n\u00e5got nr 3\u2019. Att \u2019n\u00e5got nr 3\u2019 verkligen \u00e4r \u2019n\u00e5got nr 1\u2019 underl\u00e4gset blir till faktum genom dess identitet som \u2019r\u00f6relse\u2019 och den d\u00e4rigenom oundvikliga verkan som vi kallar \u2019f\u00f6r\u00e4nderlighet\u2019. R\u00f6relse \u00e4r i alla existerande former och tillst\u00e5nd en orsaksverkan och blir d\u00e4rigenom ovillkorligen identisk med \u2019ett n\u00e5got\u2019 som \u00e4r underl\u00e4gset \u2019ett annat n\u00e5got\u2019. D\u00e5 detta andra \u2019n\u00e5got\u2019 endast kan vara \u2019n\u00e5got nr 1\u2019, blir detta s\u00e5lunda tingens herre och upphov. Denna dess h\u00f6ga identitet vilar allts\u00e5 enbart p\u00e5 det f\u00f6rh\u00e5llandet att \u2019n\u00e5got nr 3\u2019 utg\u00f6r illusioner.\u201d (Livets Bog<\/em> del 2, st. 540)<\/p>\n

Gud befinner sig bortom tid och rum, bortom skapelserna timliga v\u00e4rld och \u00e4r helt o\u00e5tkomlig f\u00f6r varje form av p\u00e5verkan fr\u00e5n X3-omr\u00e5det. Gud finns ju till f\u00f6re dessa timliga skapelsers tillblivelse och likas\u00e5 finns Gud till efter deras upph\u00f6rande. D\u00e4rf\u00f6r beskriver Martinus att v\u00e5r livsupplevelse best\u00e5r av en st\u00e4ndigt inkommande str\u00f6m av illusoriska intryck, vilka sedan blir till illusoriska uttryck, som v\u00e5r omgivning kan ta del av. Hela v\u00e5r upplevda tillvaro best\u00e5r s\u00e5ledes av illusioner.<\/p>\n

\u201dMen d\u00e5 illusioner existerar, utg\u00f6r s\u00e5lunda \u2019n\u00e5got nr 3\u2019, som ju \u00e4r illusionernas v\u00e4rld, ett slags verklighet, dock inte i form, gestalt, volym eller \u00f6verhuvud taget n\u00e5got som \u00e4r tillg\u00e4ngligt f\u00f6r sinnena, eftersom ett s\u00e5dant \u2019n\u00e5got\u2019 endast kan existera som \u2019en begr\u00e4nsad o\u00e4ndlighet\u2019 och d\u00e4rmed avsl\u00f6jar begr\u00e4nsningen som en illusion. Den enda absoluthet eller verklighet som kan tillm\u00e4tas illusionernas v\u00e4rld kan d\u00e4rf\u00f6r inte alls uttryckas i n\u00e5gon form av f\u00f6rnumna detaljer. Och den kosmiska analysen av denna v\u00e4rld \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r orubbligt denna, att den utg\u00f6r \u2019n\u00e5got som \u00e4r\u2019. Men d\u00e5 denna analys \u00e4r helt identisk med analysen av \u2019n\u00e5got nr 1\u2019, framst\u00e5r det h\u00e4r som ett faktum, att \u2019n\u00e5got nr 1\u2019 och \u2019n\u00e5got nr 3\u2019 \u00e4r identiska. De utg\u00f6r en enhet med tv\u00e5 analyser. Men detta faktum g\u00f6r n\u00e4rvaron av ett \u2019tredje n\u00e5got\u2019 \u00e4vens\u00e5 till faktum, n\u00e4mligen det \u2019n\u00e5got\u2019 som ligger till grund f\u00f6r att \u2019n\u00e5got nr 1\u2019 f\u00e5r analysen \u2019n\u00e5got nr 3\u2019. Det blir s\u00e5lunda ett faktum att \u2019n\u00e5got nr 1\u2019 upplever sig sj\u00e4lvt som \u2019n\u00e5got nr 3\u2019. Denna h\u00e4rmed avsl\u00f6jade upplevelsef\u00f6rm\u00e5ga har vi redan l\u00e4rt k\u00e4nna som \u2019skaparf\u00f6rm\u00e5gan\u2019 eller \u2019X2\u2019.\u201d (Livets Bog<\/em> del 2, st. 540)<\/p>\n

Illusionsprinciperna X2 och X3, perspektivprincipen och l\u00f6sningen p\u00e5 livets mysterium<\/strong><\/p>\n

Hela v\u00e5r tillvaro utspelar sig allts\u00e5 i illusionernas v\u00e4rld. Ingenting av det vi ser runt omkring oss \u00e4r vad det ser ut att vara. Allt skapat g\u00e5r att \u201dl\u00f6sas upp\u201d till ett skenbart ingenting som d\u00e5 \u00e5terv\u00e4nder till Gudomen, varifr\u00e5n det h\u00e4rstammar.<\/p>\n

Hur \u00e4r d\u00e5 detta m\u00f6jligt? Martinus svar \u00e4r detta \u00e4r att det enda som har verklig existens \u00e4r \u2019n\u00e5got nr 1\u2019.<\/p>\n

\u201dSom du ser, k\u00e4re l\u00e4sare, \u00e4r \u2019n\u00e5got nr 1\u2019 det allt dominerande, det enda absolut existerande. Allt annat \u00e4r och f\u00f6rblir illusioner. Men illusionerna \u00e4r en oumb\u00e4rlig faktor i det levande v\u00e4sendets analys, eftersom det inte kan finnas n\u00e5got \u2019levande v\u00e4sen\u2019 utan dessa. De \u00e4r livets detaljer. Livet \u00e4r \u2019n\u00e5got\u2019, best\u00e5ende av illusioner. Detta \u2019n\u00e5got\u2019 \u00e4r, som vi nu har sett, detsamma som \u2019n\u00e5got nr 2\u2019 och \u2019n\u00e5got nr 3\u2019, som \u00e5ter i sin h\u00f6gsta analys \u00e4r detsamma som \u2019n\u00e5got nr 1\u2019.
\nDen treeniga principens tv\u00e5 principer \u2019X2\u2019 och \u2019X3\u2019 utg\u00f6r allts\u00e5 tillsammans en \u2019illusionsprincip\u2019. Det \u00e4r denna princip som vi i det dagliga livet m\u00f6ter i form av allt som kommer in under begreppet \u2019perspektiv\u2019. Vi vill d\u00e4rf\u00f6r h\u00e4r i \u2019Livets Bog\u2019 ben\u00e4mna denna princip \u2019perspektivprincipen\u2019. Som vi sett, skulle all f\u00f6rnimmelse vara om\u00f6jlig utan denna princip. Men n\u00e4r all f\u00f6rnimmelse \u00e4r om\u00f6jlig utan denna princip, blir denna ju f\u00f6rnimmelsens och d\u00e4rmed sj\u00e4lva livets eller medvetandets allra h\u00f6gsta analys, ty liv och f\u00f6rnimmelse \u00e4r ju identiska begrepp. \u2019Perspektivprincipen\u2019 \u00e4r s\u00e5lunda l\u00f6sningen p\u00e5 sj\u00e4lva \u2019livets g\u00e5ta\u2019. Med l\u00f6sningen eller f\u00f6rst\u00e5endet av denna princip finns inte l\u00e4ngre n\u00e5got \u2019livets mysterium\u2019.
\nSom i det f\u00f6reg\u00e5ende antytts, \u00e4r \u2019perspektivprincipen\u2019 en av den treeniga principens tv\u00e5 sista principer, \u2019X2\u2019 och \u2019X3\u2019, best\u00e5ende enhet. D\u00e5 denna enhets kosmiska analys ocks\u00e5 utmynnar i detta enda \u2019ett n\u00e5got som \u00e4r\u2019 och d\u00e4rmed avsl\u00f6jar sig som identisk med \u2019X1\u2019 eller \u2019det gudomliga n\u00e5got\u2019, finns det inga flera detaljer kvar att analysera i omr\u00e5det ovanf\u00f6r \u2019perspektivprincipen\u2019. Allt som nu kan finnas kvar att analysera i fr\u00e5ga om denna princip, \u2019X-en\u2019 eller \u2019det gudomliga n\u00e5got\u2019, ligger under \u2019perspektivprincipen\u2019 eller skaparf\u00f6rm\u00e5gan och kan endast upptr\u00e4da med \u2019relativa\u2019 eller \u2019skapade\u2019, d.v.s. \u2019timliga\u2019, detaljer. Dessa detaljer h\u00f6r n\u00e4mligen genast hemma i formernas eller illusionernas v\u00e4rld…\u201d. (Livets Bog <\/em>del 2, st. 549)<\/p>\n

* * * * *<\/p>\n

Gudomens eviga kontemplation \u00f6ver sig sj\u00e4lv och sitt v\u00e4sen<\/strong><\/p>\n

Djupast sett korresponderar Gud med sig sj\u00e4lv, och \u201dspeglar\u201d d\u00e4rigenom sig sj\u00e4lv genom varje livsenhets livsupplevelse i v\u00e4rldsalltet, m\u00f6jliggjord genom perspektivprincipen. Eller som M\u00e4ster Eckhart formulerar det: \u201dI sin kunskap om sig sj\u00e4lv k\u00e4nner Gud sig sj\u00e4lv i sig sj\u00e4lv.\u201d<\/p>\n

\u00c5terigen: Det \u00e4r genom de levande v\u00e4sendenas livsupplevelser som Gudomen blir medveten om sig sj\u00e4lv. Gudomens livsupplevelse sker d\u00e4rf\u00f6r inom Gudomen sj\u00e4lv, d\u00e5 det inte finns n\u00e5got utanf\u00f6r denna. D\u00e4rav uttrycket: \u201dTy i honom \u00e4r det vi lever, r\u00f6r oss och \u00e4r till.\u201d (Apostlag\u00e4rningarna <\/em>17:28)<\/p>\n

En fullst\u00e4ndig beskrivning av Guds jag genom inf\u00f6randet av begreppet 0X<\/strong><\/p>\n

I boken Den intellektualiserade kristendomen<\/em>, st. 134 st\u00e4ller sig Martinus f\u00f6ljande fr\u00e5ga:<\/p>\n

\u201dHur \u00e4r det levande v\u00e4sendena och Gudomen f\u00f6rbundna med varandra?\u201d<\/p>\n

\u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0Martinus ger oss f\u00f6ljande \u00a0svar:<\/p>\n

\u201dF\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 detta m\u00e5ste vi tillbaka till det omr\u00e5de hos Gudomen som framtr\u00e4der som ett immateriellt n\u00e5got och som i verkligheten utg\u00f6r Guds ’jag’. Detta immateriella n\u00e5got ska vi h\u00e4danefter kalla \u20190X\u2019. Men det framtr\u00e4der inte som en frigjord materiemassa eller som en materieocean. Att det \u00e4r otillg\u00e4ngligt f\u00f6r all sinnesupplevelse, f\u00f6r\u00e4ndrar inte principen. Det \u00e4r ju det som g\u00f6r den f\u00f6ljande insikten m\u00f6jlig. Hur skulle de levande v\u00e4sendenas existens vara m\u00f6jlig, om det inte fanns realiteter som var h\u00f6gre och finare \u00e4n den fysiska och andliga materia m\u00e4nniskorna kan f\u00f6rnimma? Det immateriella n\u00e5got \u2013 0X \u2013 som allts\u00e5 inte \u00e4r materia och enbart kan uttryckas som \u2019immateriellt\u2019, eftersom det inte kan f\u00f6rnimmas, bildar Guds jag och framtr\u00e4der p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt att det ocks\u00e5 bildar jaget i varje levande v\u00e4sen\u201d. (Den intellektualiserade kristendomen, <\/em>st. 134)<\/p>\n

Gudomens medvetandeprocess, 0X\/X1, den personliga maktfaktorn i universum, X1 <\/strong><\/p>\n

I f\u00f6rsta meningen i stycke 134 skriver Martinus n\u00e5got mycket intressant. Trots att Gudomens omfattar allt som existerar, finns det uppenbarligen ett omr\u00e5de hos Gudomen som framtr\u00e4der som ett immateriellt n\u00e5got och som i verkligheten utg\u00f6r Guds ”jag”. Det finns med andra ord en slags \u201davgr\u00e4nsning\u201d, om man nu kan uttrycka sig s\u00e5, inom Gudomen som upptas av jaget. Med all s\u00e4kerhet f\u00f6rh\u00e5ller det sig helt annorlunda i verkligheten (jaget upptar ju allt som existerar), men rent pedagogiskt eller begreppsm\u00e4ssigt \u00e4r det, menar jag, fullt motiverat att formulera verklighetsbeskrivningen p\u00e5 detta s\u00e4tt, f\u00f6r att d\u00e4rigenom underl\u00e4tta f\u00f6rst\u00e5elsen att denna l\u00e4tt abstrakta f\u00f6reteelse – Gudomen. Det jag tror Martinus h\u00e4r \u00e4r inne p\u00e5, \u00e4r det \u201domr\u00e5de\u201d d\u00e4r X1, med efterf\u00f6ljande illusionsprinciper X2 och X3, \u201dtr\u00e4der\u201d fram. Vilket vill s\u00e4ga, det \u201domr\u00e5de\u201d d\u00e4r den nya glorian framtr\u00e4der i guldglorian. Den information som Martinus h\u00e4r f\u00f6rmedlar l\u00e4saren \u00e4r, enligt min mening, n\u00e5got av det viktigaste som han \u00f6verhuvudtaget har skrivit i sitt samlade verk \u2013\u00a0Tredje testamentet<\/em>.<\/p>\n

Varf\u00f6r? Jo, f\u00f6r det f\u00f6rklarar hur det g\u00e5r till n\u00e4r r\u00f6relsen, och d\u00e4rmed medvetandet och tankematerien, blir till. Det f\u00f6rklarar hur Gudomens uppdelning av sig sj\u00e4lv i ett o\u00e4ndligt antal \u201dmikro-jag, med en egen okr\u00e4nkbar individualitet, g\u00e5r till. Det stadf\u00e4ster vidare en g\u00e5ng f\u00f6r alla att Gudomen, genom sitt X1, \u00e4r en personlig Gud som aktivt deltar i sj\u00e4lva livsupplevelsen och som det d\u00e4rigenom \u00e4r m\u00f6jligt att korrespondera med genom varje livsenhets X1. Och inte minst, h\u00e4r f\u00f6rklarar Martinus hur det g\u00e5r till n\u00e4r, som M\u00e4ster Eckhart uttrycker det, \u201dGud f\u00f6der fram sin Son i all evighet och Sonen d\u00e4rigenom \u00e5terf\u00f6der Gud\u201d. Dvs. hur medvetandet uppst\u00e5r hos Gudomen och livsenheten genom deras \u00f6msesidigt betingade korrespondens (se g\u00e4rna Martinus symbol 11, https:\/\/www.martinus.dk\/sv\/symbolerna\/symboloeversikt\/symbol-11.html).<\/p>\n

Martinus forts\u00e4tter\u00a0beskrivningen av 0X i stycke 135. H\u00e4r st\u00e5r det klart att alla levande v\u00e4sen, vart f\u00f6r sig, utg\u00f6r fysiska och andliga delar av Gud.<\/p>\n

\u201dVi har h\u00e4r sett att varje levande v\u00e4sen evigt och orubbligt \u00e4r f\u00f6rbundet med Gud. Vad betyder det? Det betyder att Guds jag lika orubbligt \u00e4r uppdelat i en o\u00e4ndlig ocean av jag. V\u00e4rldsalltets materia eller fysiska och andliga stoffomr\u00e5de \u00e4r genomsyrat av det \u2019immateriella n\u00e5got\u2019, 0X, som ocks\u00e5 h\u00e4r bildar en fast punkt och ett fundament som beh\u00e4rskar materien f\u00f6r det lilla materieomr\u00e5de eller den del av Guds jag som det \u00e4r knutet till. Detta framtr\u00e4der d\u00e5 liksom sj\u00e4lva v\u00e4rldsalltet som \u2019ett levande v\u00e4sen\u2019. Rent tekniskt framtr\u00e4der s\u00e5ledes det levande v\u00e4sendet i princip redan som \u2019Gudsavbild\u2019. [\u2026] Vi har allts\u00e5 kommit fram till att varje levande v\u00e4sen utg\u00f6r n\u00e5got av Guds jag och n\u00e5got av Guds andliga kropp eller struktur och \u00e4ven n\u00e5got av Guds fysiska struktur. Dessa kommer s\u00e5ledes ocks\u00e5 att framtr\u00e4da med en synlig fysisk struktur och en osynlig andlig struktur av immateriell natur.\u201d (Den intellektualiserade kristendomen, <\/em>st. 135)<\/p>\n

* * * * *<\/p>\n

Skillnaden mellan 0X och X1<\/strong>\u00a0<\/strong><\/p>\n

\u201dDetta \u2019n\u00e5got\u2019\u00a0\u00e4r det allt omfattande h\u00f6gsta elementet i livet, som vi redan tidigare i \u2019Livets Bog\u2019 omtalat som \u2019det gudomliga n\u00e5got\u2019 eller \u2019X1\u2019. Vi har h\u00e4r i v\u00e5r analys av \u2019materien\u2019 m\u00f6tt den allra sista instans som varje \u2019kosmisk analys\u2019 kan m\u00f6ta. Vi \u00e4r h\u00e4r vid den \u2019orsaksl\u00f6sa orsaken\u2019. Den \u00e4r det enda existerande \u2019n\u00e5got\u2019, till vilket det inte existerar n\u00e5gon f\u00f6reg\u00e5ende orsak. Den \u00e4r alla orsakers orsak.\u201d (Livets Bog <\/em>del 2, st. 504)<\/p>\n

Som vi kan se i stycke 504, skriver Martinus att jaget eller X1 utg\u00f6r \u201ddet gudomlig n\u00e5got\u201d, den sista instansen i varje kosmisk analys och det h\u00f6gsta elementet i livet. I boken Den intellektualiserade kristendomen <\/em>st. 134 och 135 (citat ovan) presenterar Martinus ytterligare en dimension av Gudomen och jagbegreppet, genom att inf\u00f6r begreppet 0X. 0X utg\u00f6r enligt Martinus Guds jag, ett immateriella n\u00e5got som \u201d\u00e4r otillg\u00e4nglig f\u00f6r all sinnesf\u00f6rnimmelse\u201d. Martinus skriver att detta jag \u201dbesj\u00e4lar hela v\u00e4rldsalltet, b\u00e5de den fysiska och den andliga sidan av det. Det utg\u00f6r det evigt levande n\u00e5got.\u201d<\/p>\n

Hur ska vi d\u00e5 f\u00f6rst\u00e5 begreppet 0X? Beh\u00f6vs detta 0X, d\u00e5 begreppet X1 redan beskriver samma sak, dvs. \u201dden sista instansen i varje kosmisk analys och det h\u00f6gsta elementet i \u00a0livet\u201d, kanske man kan fr\u00e5ga sig. B\u00e5de 0X och X1 \u00e4r ju en beskrivning av det allomfattande v\u00e4rldsjaget, ett \u201dN\u00e5got\u201d som besj\u00e4lar hela v\u00e4rldsalltet.<\/p>\n

Vad \u00e4r d\u00e5 skillnaden mellan 0X och X1? Till att b\u00f6rja med vill jag s\u00e4ga, att med inf\u00f6rande av begreppet 0X har Martinus lagt till den sista och avg\u00f6rande pusselbiten, n\u00e4r det g\u00e4ller f\u00f6rklaringen och f\u00f6rst\u00e5elsen av hur n\u00e5got som befinner sig bortom tid och rum \u2013\u00a0som \u00e4r immateriellt, form- och substansl\u00f6st, som evigt utg\u00f6r absolut stillhet och tomhet \u2013\u00a0ur sitt obegr\u00e4nsade kosmiska djup, sitt innersta v\u00e4sen, kan skapa de illusioner, de timliga framst\u00e4llningar som vi till vardags upplever i form av alla skapelser i den fysiska v\u00e4rlden, X3-omr\u00e5det, inklusive oss sj\u00e4lva och v\u00e5ra medv\u00e4sen.<\/p>\n

Sv. \u00c5 Rosens analys av X i begreppet 0X.<\/strong><\/p>\n

Rossen skriver i boken Martinus Verdensbillede\u00a0<\/em>stycke 138, med rubriken \u201dTv\u00e5 sanningsniv\u00e5er\u201d, att de tre principerna inte \u00e4r likv\u00e4rdiga. X2 och X3 \u00e4r illusionsprinciper, medan X1 \u00e4r n\u00e5got absolut.<\/p>\n

\u201dD\u00e4rmed \u00e4r X1 ocks\u00e5 den h\u00f6gsta verkligheten. X1 \u00e4r sj\u00e4lva \u201ddet gudomliga n\u00e5got\u201d, som \u00e4r helt obegr\u00e4nsad och bortom direkt f\u00f6rnimmelse i sin egen natur. Detta \u201dgudomliga n\u00e5got\u201d existerar inte \u201d\u00f6ver\u201d, \u201dunder\u201d eller \u201dbakom\u201d de tidsrumsliga manifestationerna, utan b\u00e5de \u00f6ver, under och bakom de enskilda manifestationerna samt <\/em>\u201di\u201d dessa. Det \u00e4r immanent <\/em>i varje ting och varje v\u00e4sen. Kanske kan man likna det med v\u00e5ra k\u00e4nda dimensioner. Liksom en h\u00f6gre dimension inneh\u00e5ller de l\u00e4gre dimensionerna (en yta inneh\u00e5ller l\u00e4ngd och bredd), s\u00e5ledes \u00e4r \u201ddet gudomliga n\u00e5got\u201d den h\u00f6gsta \u201ddimensionen\u201d, d\u00e4r alla l\u00e4gre dimensioner \u00e4r innefattade. D\u00e5 \u201ddet gudomliga n\u00e5got\u201d utg\u00f6r sj\u00e4lva den objektiva verkligheten, medan allt som f\u00f6rnims, \u00e4r besl\u00f6jade utg\u00e5vor av denna verklighet, \u00e4r detta \u201dn\u00e5got\u201d den sanna verkligheten eller den h\u00f6gsta sanningsniv\u00e5n.\u201d (Martinus Verdensbillede, Et id\u00e9historisk studie. <\/em>Min \u00f6vers\u00e4ttning.)<\/p>\n

Rossen argumenterar i den efterf\u00f6ljande texten f\u00f6r att sanningen, X1:s varande, \u00e4r evigt \u00a0och o\u00e4ndligt; \u00e4r utan kontraster eller skillnader. Detta \u00e4r dock inte tillfredsst\u00e4llande f\u00f6r det rationella f\u00f6rst\u00e5ndet, menar Rossen. Han menar att f\u00f6rst\u00e5ndet kr\u00e4ver skillnader och mots\u00e4ttningar f\u00f6r att n\u00e5got ska bli, eller vara, begripligt. Kan man inte s\u00e4ga n\u00e5got om detta n\u00e5got, s\u00e5 finns det inget material f\u00f6r tanken att arbeta med. Rossen menar att en rationell f\u00f6rst\u00e5else av ett \u00e4mne kr\u00e4ver ett flertal begrepp.<\/p>\n

\u201dDetta behov tillgodoses av den treeniga principen, som uttrycker tre sammanh\u00e4ngande principer p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt att: det levande v\u00e4sendet utg\u00f6r ett samspel mellan ett jag, en skaparf\u00f6rm\u00e5ga och ett skapat framtr\u00e4dande i tid och rum. Denna definition p\u00e5 universum som helhet respektive det enskilda levande v\u00e4sendet, \u00e4r f\u00f6rmodligen det den kortast m\u00f6jliga, n\u00e4r den samtidigt ska vara meningsfull. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rmodligen korrekt uttryckt att s\u00e4ga, att de tre principerna och deras samspel i Martinus v\u00e4rldsbild \u00e4r den djupaste rationella sanningen, dvs. den djupaste kunskapsteoretiska eller epistemologiska sanningen. Den verkar s\u00e5ledes finnas tv\u00e5 sanningsniv\u00e5er i Martinus v\u00e4rldsbild, en kunskapsteoretisk niv\u00e5, som tillfredsst\u00e4ller det rationella t\u00e4nkandet, respektive en h\u00f6gsta niv\u00e5 som \u00f6verskrider alla begr\u00e4nsningar och endast kan f\u00f6rst\u00e5s intuitivt.\u201d (Martinus Verdensbillede, Et id\u00e9historisk studie. <\/em>Min \u00f6vers\u00e4ttning)<\/p>\n

I stycke 139 kommer Rossen in p\u00e5 begreppen 0X, X1, X2 och X3. Han konstaterar att Martinus i \u00a0alla sina verk anv\u00e4nder begreppen X1, X2 och X3 f\u00f6r det levande v\u00e4sendet grundnatur; att X1 symboliserar jaget i b\u00e5de det levande v\u00e4sendet och i det \u201dgudomliga n\u00e5got\u201d.<\/p>\n

Rossen menar vidare, att det finns en skenbar mots\u00e4ttning mellan 0X:s definition och de \u00f6vriga tre X:n, d\u00e4rf\u00f6r att X1 redan representerar Guds jag. Man skulle kunna t\u00e4nka sig, forts\u00e4tter Rossen, att 0X symboliserar Guds jag och att X1 symboliserar gudasonens jag. Men det g\u00e5r emot tesen att Guds jag och gudas\u00f6nernas jag \u00e4r ett och det samma.<\/p>\n

\u201dDet \u00e4r f\u00f6rmodligen riktigare att tolka 0X som det o\u00e4ndliga, odefinierade gudomliga n\u00e5got, <\/em>som \u00e4r tillvarons egentliga verklighet och h\u00f6gsta sanningsniv\u00e5. Att det betecknas som 0X, indikerar att det \u00e4r n\u00e5got som finns tidigare \u00e4n X1, X2 och X3. Men detta 0X har i grunden alltid varit n\u00e4rvarande hos Martinus, men d\u00e5 uttryckt som \u201dX\u201d. I uttrycken X1, X2och X3, \u00e4r \u201dX\u201d en gemensam faktor. \u201dX:et\u201d i sig sj\u00e4lv kan tolkas som det odefinierbara gudomliga n\u00e5got<\/em>, medan talen uttrycker att detta gudomliga n\u00e5got <\/em>manifesterar sig p\u00e5 tre fundamentala s\u00e4tt i universum och i det enskilda levande v\u00e4sendet. Genom att uppfatta 0X (eller endast \u201dX\u201d) som det absoluta och o\u00e4ndliga gudomliga n\u00e5got, blir det tre X:en ett uttryck f\u00f6r olikheter, som kan upplevas var f\u00f6r sig som mots\u00e4ttningar till varandra. Martinus har som n\u00e4mnts genomg\u00e5ende l\u00e5tit X1 symbolisera b\u00e5de jag och sj\u00e4lva det gudomliga n\u00e5got. Men genom att antagandet att 0X eller endast X utg\u00f6r ett h\u00f6gre begrepp \u00e4n X1, X2 och X3, kan X1:s betydelse inskr\u00e4nkas till det levande v\u00e4sendets centrumf\u00f6rnimmelse eller jagk\u00e4nsla, allts\u00e5 n\u00e5got, som individen upplever som sig sj\u00e4lv i motsats till omv\u00e4rlden.\u201d(Martinus Verdensbillede, Et id\u00e9historisk studie.\u00a0<\/em>Min \u00f6vers\u00e4ttning)<\/p>\n

I stycke 141 \u00e5terv\u00e4nder Rossen till begreppen X1, X2, X3 och 0X i relation till det b\u00e5da sanningsniv\u00e5erna. Rossen skriver d\u00e4r att Martinus symboliserar den treeniga principen med en liksidig trekant, d\u00e4r trekantens tre sidor symboliserar vart och ett av de tre X:en. Men hur f\u00f6rh\u00e5ller det sig d\u00e5 med 0X? fr\u00e5gar sig Rossen. Trekanten har ju endast tre sidor. Den kan trots detta \u00e4nd\u00e5 symbolisera 0X p\u00e5 ett enkelt och \u00e5sk\u00e5dligt s\u00e4tt, d\u00e5 trekanten inte endast har en omkrets, utan ocks\u00e5 inneh\u00e5ller en yta.<\/p>\n

\u201dDet skulle f\u00f6rmodligen vara i \u00f6verensst\u00e4mmelse med Martinus id\u00e9 att l\u00e5ta trekantens yta symbolisera 0X, \u00e4ven om Martinus inte har uttryckt det s\u00e5. Ytan i trekanten utg\u00f6r en h\u00f6gre dimension \u00e4n de tre sidorna var f\u00f6r sig, och utg\u00f6r allts\u00e5 n\u00e5got mer \u00e4n dessa sidor. Var sida har endast en dimension, medan de tillsammans skapar en tv\u00e5dimensionell yta. Ytan och sidorna kan symbolisera f\u00f6rh\u00e5llandet mellan de tv\u00e5 sanningsniv\u00e5erna. Medan de tre sidorna symboliserar den h\u00f6gsta rationella kunskapen om livet, allts\u00e5 X1, X2 och X3, kan trekantens yta symbolisera 0X (eller endast \u201dX\u201d), allts\u00e5 det gr\u00e4nsl\u00f6sa gudomliga n\u00e5got. <\/em>Rent visuellt kan trekantens sidor nu uppfattas som en begr\u00e4nsning av det gudomliga n\u00e5got och d\u00e4rmed ett indirekt synligg\u00f6rande av det \u00a0gr\u00e4nsl\u00f6sa, d\u00e4rf\u00f6r att trekantens yta inte blir synlig, innan den begr\u00e4nsas av de tre sidorna. Det \u00e4r f\u00f6rst n\u00e4r de tre sidorna har tecknats, som det uppst\u00e5r en identifierbar figur. Detta inneb\u00e4r att den h\u00f6gsta sanningsniv\u00e5n endast \u00e4r m\u00f6jlig i f\u00f6rl\u00e4ngningen av den rationella sanningsniv\u00e5n. Det gudomliga n\u00e5got <\/em>kan f\u00f6rst\u00e5s intuitivt trots sin o\u00e4ndliga och gr\u00e4nsl\u00f6sa natur, som utg\u00f6rande ett grundl\u00e4ggande fundament och samlingsbegrepp f\u00f6r de tre X:n.\u201d (Martinus Verdensbillede, Et id\u00e9historisk studie.<\/em>\u00a0Min \u00f6vers\u00e4ttning)<\/p>\n

P\u00e5 sidan 150 finns en illustration av det gudomliga n\u00e5got, i form av en liksidig trekant. Rossen har d\u00e4r placerat X2 till v\u00e4nster, X1 neder till och X3 till h\u00f6ger. Mitt i trekanten (trekantens yta) har Rossen placerat 0X.<\/p>\n

Texten till Fig. 3 lyder:<\/p>\n

\u201dTrekantens yta symboliserar den h\u00f6gsta sanningsniv\u00e5n (0X), medan de tre sidorna symboliserar den h\u00f6gsta kunskapsteoretiska niv\u00e5n (X1, X2 och X3) vad g\u00e4ller detta att definiera det levande v\u00e4sendet (Gudomen och gudas\u00f6nerna).\u201d<\/p>\n

Rossen konkluderar sitt resonemang om 0X och den treeniga principen med att s\u00e4ga att Martinus filosofi \u00e4r en monistisk filosofi, \u201dd\u00e5 dess ontologiska grund (det absoluta varandet) utg\u00f6r ett allomfattande, men i sig sj\u00e4lv odefinierbart n\u00e5got\u201d. Rossen forts\u00e4tter:<\/p>\n

\u201dMen denna monoteism \u00e4r underst\u00f6dd, ja \u00e4r betingat av en kunskapsteoretisk (epistemologisk) trinitet. Martinus v\u00e4rldsbild \u00e4r allts\u00e5 en monistisk trinitet eller en monistisk treenighetsfilosofi. <\/em>Det b\u00f6r till\u00e4ggas, att b\u00e5de v\u00e4rldsalltet (Gudomen) och den enskilda individen utg\u00f6r monistiska treenigheter. Det \u00e4r denna gemensamma struktur f\u00f6r individen och Gud, som Martinus ofta uttrycker med orden fr\u00e5n Bibelns skapelseber\u00e4ttelse: \u201dL\u00e5t oss skapa en m\u00e4nniska i v\u00e5r avbild efter v\u00e5r liknelse\u201d?\u00a0(Martinus Verdensbillede, Et id\u00e9historisk studie.<\/em>\u00a0Min \u00f6vers\u00e4ttning)<\/p>\n

* * * * *<\/p>\n

M\u00e4ster Eckhart, Gudomen och Gud<\/h2>\n

Med inf\u00f6randet av begreppet 0X beskriver Martinus det som M\u00e4ster Eckhart kallar Ettheten \u2013 ett vara bortom alla vara. M\u00e4ster Eckhart skiljer i sina texter mellan Gud och Gudomen.<\/p>\n

\u201dF\u00f6r Eckhart st\u00e5r det klart, \u201datt \u00e5tskillnaden mellan de gudomliga egenskaperna, n\u00e4mligen (Guds) makt, vishet, godhet och liknande, helt och h\u00e5llet \u00e4r att tillskriva v\u00e5rt f\u00f6rst\u00e5nd, som f\u00f6rs\u00f6ker begripa Gud\u201d (Exod 58, LW II). Sj\u00e4lva ordet Gud tycks avse en verklighet som m\u00e4nniskan s\u00e4tter sin egen m\u00e4nskliga pr\u00e4gel p\u00e5. Ordet Gud \u00e4r beh\u00e4ftat med positiva utsagor. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r som Eckhart kan s\u00e4ga att alla skapade varelser talar om \u2019Gud\u2019. Men de talar inte om Gudomen, d\u00e4rf\u00f6r att allt det som \u00e4r i Gudomen \u00e4r etthet, och om etthet kan man inte tala, annat \u00e4n i negativa v\u00e4ndningar. \u201dGud och Gudomen \u00e4r \u00e5tskilda \u2013 just genom verkande och icke-verkande\u201d (P I 94). (Erwin Bischofberger, M\u00e4ster Eckharts andliga undervisning<\/em>, 1994)<\/p>\n

(M\u00e4ster Eckhart \u00e4r en representant f\u00f6r den apofatiska, eller negativa teologin, som menar att man inte kan tillskriva Gud n\u00e5gra positiva egenskaper. Motsatsen, d\u00e5 man s\u00f6ker uttrycka Guds positiva egenskaper, ben\u00e4mns katafatisk teologi. Den negativa teologin s\u00e4ger allts\u00e5 vad Gud inte \u00e4r).<\/p>\n

Vidare om Eckharts syn p\u00e5 Gudomen:<\/p>\n

\u201dGud eller r\u00e4ttare Gudomen \u00e4r f\u00f6r Eckhart ’ofattbar’, ’outgrundlig’, ’utan namn’, ’utanf\u00f6r alla kategorier’, ’utan verklighet’, ’bottenl\u00f6s’, ’varken det ena eller det andra’, ’varken det eller det’, ’ett icke-f\u00f6rnuft’, ’en icke-person’, ja, en ’icke-gud’.\u201d (M\u00e4ster Eckharts andliga undervisning<\/em>, 1994)<\/p>\n

M\u00e4ster Eckhart skiljer p\u00e5 Gud och Gudomen.<\/strong><\/p>\n

Gudomen representerar den icke-verkande <\/em>delen och Gud representerar den verkande <\/em>delen. Som jag f\u00f6rst\u00e5r M\u00e4ster Eckhart blir Gudomen ett levande, upplevande n\u00e5got eller subjekt, genom den verkande delen – genom Sonf\u00f6delsen (X1-principens framtr\u00e4dande ur 0X-principen, min tolkning).<\/p>\n

\u201dFadern <\/em>f\u00f6der sin Son, <\/em>och detta bereder honom en s\u00e5dan gl\u00e4dje [\u2026] och fr\u00e5n den b\u00e4gge blommar den Helige Ande <\/em>fram. N\u00e4r Fadern f\u00f6der Sonen i mig, \u00e4r jag samma Son och icke n\u00e5gon annan; v\u00e4l \u00e4r vi olika i v\u00e5r jordiska existens, men d\u00e4r \u00e4r jag samme Son och icke n\u00e5gon annan (P\u00a0<\/em>I 33). (M\u00e4ster Eckharts andliga undervisning<\/em>, 1994)<\/p>\n

Eckhart beskriver denna Sonf\u00f6delse p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt:<\/p>\n

\u201dGud har fr\u00e5n evighet f\u00f6tt mig som sin enf\u00f6dde Son och sitt eviga faderskaps avbild, s\u00e5 att jag skulle vara fader och f\u00f6da den av vilken jag sj\u00e4lv \u00e4r f\u00f6dd. [\u2026] Gud f\u00f6der sin enf\u00f6dde Son i sj\u00e4lens h\u00f6gsta [yttersta udd eller innersta k\u00e4lla]. I samma andetag d\u00e5 han f\u00f6der sin enf\u00f6dde Son i mig f\u00f6der jag honom tillbaka i Gud\u201d (P II 91) (M\u00e4ster Eckharts andliga undervisning<\/em>, 1994)<\/p>\n

Denna gudsf\u00f6delse i m\u00e4nniskan p\u00e5g\u00e5r enligt Eckhart i all evighet och utg\u00f6r Gudomens uppdelning av sig sj\u00e4lv i Fadern, Sonen och den helige Ande (Gud). Detta motsvaras hos Martinus, som jag tolkar det, av principerna X1, jaget, och X2, den gudomliga skaparprincipen och det skapade, X3:<\/p>\n

\u201dJaget, skaparf\u00f6rm\u00e5gan och det skapade \u00e4r precis de tre f\u00f6ruts\u00e4ttningar som kr\u00e4vs f\u00f6r att ett n\u00e5got ska kunna framtr\u00e4da som ett levande v\u00e4sen. Hela universum, m\u00e4nniskan och varje annat levande v\u00e4sen utg\u00f6r en treenig princip som bildas av jaget, skaparf\u00f6rm\u00e5gan och det skapade. Jaget, skaparf\u00f6rm\u00e5gan och dess organism blir s\u00e5ledes de tre principer som bildar den enhet som vi kallar den treeniga principen. Det \u00e4r detta som i religionerna kallas: Fadern, sonen och den heliga anden.\u201d (Storkursen <\/em>st. 547)<\/p>\n

Fader och sonprincipen hos Martinus<\/strong><\/p>\n

I boken Tv\u00e5 slags k\u00e4rlek <\/em>(1993) kapitel 27 \u201dFadern och sonen\u201d, skriver Martinus att den ouppl\u00f6sliga samh\u00f6righeten mellan Gudomen och det enskilda levande v\u00e4sendet best\u00e5r i att de b\u00e5da har en gemensam kosmisk struktur \u201dsom \u00f6msesidigt skapar f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r det tv\u00e5 v\u00e4sendenas eviga livsupplevelse- och manifestationsf\u00f6rm\u00e5ga\u201d.<\/p>\n

Martinus skriver vidare att:<\/p>\n

\u201dUtan denna de tv\u00e5 v\u00e4sendenas gemensamma livsstruktur skulle deras medvetande eller livsfunktion om\u00f6jligt kunna \u00e4ga rum\u201d.<\/p>\n

Varav best\u00e5r d\u00e5 denna gemensamma livstruktur? Till att b\u00f6rja med best\u00e5r den, enligt Martinus, av alla enskilda levande v\u00e4sens jag, eller X1, som tillsammans utg\u00f6r Gudomens jag. Vidare att alla enskilda levande v\u00e4sens skapar- och upplevelsef\u00f6rm\u00e5ga, eller X2, p\u00e5 samma s\u00e4tt utg\u00f6r Gudomens skapar- och upplevelsef\u00f6rm\u00e5ga. Till sist s\u00e5 utg\u00f6r alla enskilda levande v\u00e4sens X3-omr\u00e5de, sj\u00e4lva livsscenen, Gudomens X3-omr\u00e5de eller livsscen. X3-omr\u00e5det utg\u00f6r \u201dden skapade eller tids- och rumsdimensionella delen av v\u00e4sendets psyke, skaparf\u00f6rm\u00e5ga och organism\u201d.<\/p>\n

Hur kan d\u00e5 Gudomen och de enskilda v\u00e4sendena framtr\u00e4da som tv\u00e5 sj\u00e4lvst\u00e4ndiga individualiteter, n\u00e4r de har ett gemensamt jag, fr\u00e5gar Martinus sig vidare. Detta X1, eller \u201dN\u00e5got\u201d, \u00e4r inte materiell i vanlig mening och \u00e4r d\u00e4rmed odelbart.<\/p>\n

\u201dDetta ’N\u00e5got som \u00e4r’ finns s\u00e5lunda odelbart n\u00e4rvarande i v\u00e4rldsalltet. Det \u00e4r det h\u00f6gsta ’N\u00e5got’ som existerar, och det bildar allts\u00e5 Gudomens jag. Att det f\u00f6rutom att vara Gudomens ’jag’ och, trots sitt odelbara tillst\u00e5nd, \u00e4ven kan vara det levande v\u00e4sendet jag, beror p\u00e5 principen ’X2’.\u201d<\/p>\n

Det \u00e4r bland annat genom beskrivning av X2-omr\u00e5det som g\u00f6r att Martinus p\u00e5 ett unikt s\u00e4tt bidrar till f\u00f6rst\u00e5elsen av v\u00e5r eviga, kosmiska struktur. Ingen annanstans i den v\u00e4rldsomsp\u00e4nnande esoteriska litteraturen hittar vi, vad jag vet, en s\u00e5 detaljerad beskrivning av de eviga skaparprinciper som hos Martinus. Hans beskrivning av X2-omr\u00e5dets funktioner utg\u00f6r en av de avg\u00f6rande pusselbitarna f\u00f6r att vi teoretiskt ska kunna f\u00f6rst\u00e5 v\u00e5r individualitet, dvs. hur den Ena blir till de m\u00e5nga, och d\u00e4rigenom f\u00e5 en f\u00f6rst\u00e5else av v\u00e5r eviga tillvaro.<\/p>\n

Martinus beskriver X2:s funktion p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt:<\/p>\n

\u201dVi kan symbolisera detta ’X2’ med ett ih\u00e5ligt klot av ogenomskinligt material. P\u00e5 detta klot finns det sm\u00e5 h\u00e5l som \u00e4r j\u00e4mt f\u00f6rdelade \u00f6ver hel dess yta. Om vi nu t\u00e4nker oss ’X1’ eller detta ’N\u00e5got’ som ett starkt ljus inne i klotet, kommer detta ljus att kasta en str\u00e5le genom varje h\u00e5l. Varje str\u00e5le symboliserar d\u00e5 jaget i ett levande v\u00e4sen, medan ljuset inne i klotet \u00e4r Guds jag. Liksom ljusstr\u00e5len inte \u00e4r \u00e5tskild fr\u00e5n ljuset inne i klotet, \u00e4r inte heller det levande v\u00e4sendets jag avskuret eller \u00e5tskilt fr\u00e5n Gudomens ’X1’ eller jag. Ljuset som str\u00e5lar ut fr\u00e5n varje h\u00e5l i klotet symboliserar s\u00e5ledes de levande v\u00e4sendena. Klotet symboliserar ’X2’, genom vilket \u2019det enda v\u00e4sendet blir till det m\u00e5nga\u2019. Varje levande v\u00e4sen har allts\u00e5 sitt eget jag, \u00e4ven om det \u00e4r ouppl\u00f6sligt f\u00f6renat med Guds jag och \u00e4r ett med detta. Varje levande v\u00e4sen utg\u00f6r s\u00e5ledes en individualitet i Gudomen, utan att Gudomen d\u00e4rf\u00f6r mister sin individualitet och utan att det levande v\u00e4sendet f\u00f6rlorar sin. \u201d (Tv\u00e5 slags k\u00e4rlek, <\/em>kap 27)<\/p>\n

Varje levande v\u00e4sens djupaste ursprung \u00e4r allts\u00e5 Gudomen, d\u00e5 det endast existerar ett jag. De f\u00e5r sin egen individualitet manifesterad genom \u201dX2\u201d principens uppspaltning av Gudomens jag. Detta \u00e4r ett upplevelsem\u00e4ssigt mysterium f\u00f6r den oinvigda personen, \u00e4ven om vi nu har f\u00e5tt den teoretiska kunskapen om detta genom Martinus analyser. F\u00f6r inte sant:<\/p>\n

M\u00e4ster Eckhart \u201dskilde mellan Gudomen \u2013 det fullkomligt annorlunda som man inte begreppsligt kan fatta \u2013 och Gud, Gudomens dynamiska aspekt. Denna dynamik uttrycks i f\u00f6delsemystik: Fadern f\u00f6der Sonen och samtidigt f\u00f6ds den Helige Ande. Enligt Eckhart finns i m\u00e4nniskans sj\u00e4lsgrund en gnista som f\u00f6rbinder den med Gud. I detta innersta f\u00f6der Gud sin Son p\u00e5 nytt och f\u00f6renar sig med sj\u00e4len.\u201d (https:\/\/sv.wikipedia.org\/wiki\/Eckhart_von_Hochheim<\/a>)<\/p>\n