{"id":4656,"date":"2023-07-06T13:46:23","date_gmt":"2023-07-06T13:46:23","guid":{"rendered":"https:\/\/kosmologipodden.se\/?page_id=4656"},"modified":"2024-07-17T07:49:02","modified_gmt":"2024-07-17T07:49:02","slug":"de-gudomliga-energierna-martinus-gregorios-palamas-och-gudomens-oskapade-energier%ef%bf%bc","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/kosmologipodden.se\/?page_id=4656","title":{"rendered":"De gudomliga energierna – Martinus, Gregorios Palamas och Gudomens oskapade energier. Del 1"},"content":{"rendered":"

I denna fjärde essä ”De gudomliga energierna” del 1, i serien Martinus, mystiken och Gudomens innersta vara<\/em>, behandlar Lars Palerius ämnet Gudomens energier. Han undersöker hur Martinus har beskrivit de sju grundenergierna, deras verksamhetsområden och gudomliga ursprung. Lars undersöker vidare den energimässiga relationen mellan Gudomen<\/div>

<strong>Gudomen<\/strong> (<em>dk. Guddommen<\/em>) är i Martinus analyser det allsmäktiga, oändligt kärleksfulla och eviga gigantväsen som alla levande väsen och därmed också människans innersta jag utgör en organisk del av. Martinus använder begreppet Gudomen synonymt med ”Gud”, ”Fadern”, ”Försynen”, ”allmakten” och ”världsalltet”. Gudomens väsen är enligt Martinus analyser närvarande i allt och alla som existerar. Gudomen är därmed oändlig och obegränsad och genomsyrar hela världsalltet. Gudomens analys är detsamma som det levande väsendets analys, i det att Gudomen kan beskrivas i form av en treenig analys: Gudomens X1 eller skaparen, som utgörs av alla levande väsens X1, Gudomens X2 eller skaparförmåga, som utgörs av alla levande väsens skaparförmåga, samt slutligen Gudomens X3, som utgör hela den skapade världen eller världsalltet. Kontrastupplevelserns som skapas och förnimms med hjälp av de levande väsendenas övermedvetande eller X2, utgör i sin innersta analys själva Gudomens skapelse av kontraster till sig själv. Då det kosmiskt sett inte existerar några storlekar, är Gudomen med sitt jag personligen närvarande i allt som kan förnimmas, såväl det oändligt stora som det oändligt lilla. Varje liv utgör i sin grundanalys en personlig kommunikation mellan Gudomen och det levande väsendet. Förhållandet mellan Gudomen och de levande väsendena illustreras även med hjälp av uttrycken ”Gud” och ”gudasöner”. Martinus beskriver i sin litteratur hur han själv genom sin kosmiska invigning vid 30 år fick en stark personlig upplevelse av att bli ett med Guds medvetande. Han upplevde genom sitt kosmiska medvetande att alla väsen existerar inuti Gudomen, det är ”i Gudomen vi lever, rör oss och är till”.<br \/><em>Gudomens jag, medvetande och organism består av absolut allting som över huvud taget existerar. (Livets Bog, del 7, st. 2658, punkt 9)<\/em><br \/><i>Eftersom alla andra existerande levande väsen ju utgör de enheter som <span class="fedr">G<\/span><span class="fedr">u<\/span><span class="fedr">d<\/span><span class="fedr">o<\/span><span class="fedr">m<\/span><span class="fedr">e<\/span><span class="fedr">n<\/span> består av, har vi här i Livets Bog betecknat dessa som "gudasöner"<\/i> - <i>liksom vi av samma anledning har betecknat <span class="fedr">G<\/span><span class="fedr">u<\/span><span class="fedr">d<\/span><span class="fedr">o<\/span><span class="fedr">m<\/span><span class="fedr">e<\/span><span class="fedr">n<\/span> som "Fadern". (Livets Bog, del 1, st. 251)<\/i><br \/><i>Vart vi än kastar våra blickar, vilka vi än talar med, vart vi än vänder oss, det må vara mot vänner eller fiender, djur eller människor, ämnen eller materier, krig eller fred, så är det alltid, så otroligt det än kan verka, den absoluta levande <span class="fedr">G<\/span><span class="fedr">u<\/span><span class="fedr">d<\/span><span class="fedr">o<\/span><span class="fedr">m<\/span><span class="fedr">e<\/span><span class="fedr">n<\/span>s personliga mentalitet som vi står inför och som är direkt riktad mot oss och inställd på oss. (Livets Bog, del 2, st. 488)<\/i><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7 © Martinus Institut 1981.<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >Gudomen<\/a>, 0X, alltets existentiella grund och innehavaren av all Energi<\/div>
<strong>Energi<\/strong> (dk. energi) betecknar i Martinus litteratur detsamma som kraft eller kraftkälla. Martinus delar upp all energi som finns i 7 grundläggande kategorier: moderenergin och de sex kosmiska grundenergierna (instinktenergi, tyngdenergi, känsloenergi, intelligensenergi, intuitionsenergi samt minnesenergi resp. salighetsenergi). De kosmiska grundenergierna är av både andlig och materiell art och jaget har med sin skaparförmåga tillgång till dessa energier för att skapa evig livsupplevelse i form av rörelser och vibrationer. En rörelse eller vibration är enligt Martinus alltid uttryck för energi, och olika upplevelser består i grunden av olika energiers eller ämnens beröring med andra energier. I vissa sammanhang används Martinus också begreppet energi som synonym till rörelse, vibration och ämnen. Martinus menar ocksåatt all kraft och därmed all energi i universum i sin djupaste analys går tillbaka på elektricitet som den innersta kraftkällan: ”Elektricitet är alltså kraftkällornas kraftfälla” (<em>Livets Bog,<\/em> del 6, st. 2173). Då elektricitet i sin tur är liktydigt med ande och medvetande, är även energi i sin innersta natur att betrakta som uttryck för Guds medvetande. Martinus beskriver  tillvaron som att den i grunden består av två olika energiformer som befinner sig i evig växelverkan med varandra: den energi eller det medvetande som strålar ut från det levande väsendet eller gudasonen, och den energi som strålar ut från Guds medvetande eller ”universum i form av vår omgivning” (<em>Livets Bog<\/em>, del 1, st. 140).<br \/><em>Varje upplevelse är endast upplevelsen av en reaktion mellan energiformer. Synen, lukten, smaken, hörseln, känseln och tänkandet är således uteslutande reaktioner av energiers beröring med varandra. (Livets Bog, del 2, st. 290)<\/em><br \/><em>Jaget använder alltså ämnena eller energierna i tillvaron som material för skapandet av sin organism, sitt medvetande och hela sitt fysiska och själsliga eller andliga framträdande. (Livets Bog, del 2, st. 305)<\/em><br \/><em>Eftersom upplevelsen av livet endast kan existera i form av en växelverkan mellan två former av <span class="fedr">e<\/span><span class="fedr">n<\/span><span class="fedr">e<\/span><span class="fedr">r<\/span><span class="fedr">g<\/span><span class="fedr">i<\/span>, nämligen den från universum i form av vår omgivning, och den från vårt eget inre utstrålande <span class="fedr">e<\/span><span class="fedr">n<\/span><span class="fedr">e<\/span><span class="fedr">r<\/span><span class="fedr">g<\/span><span class="fedr">i<\/span>n i form av vår manifestation, och denna växelverkan i form av livsupplevelsen just är identisk med skapandet av vår tillvaro, blir det alldeles tydligt att var och en av oss utgör en icke obetydlig faktor vid detta skapande av vårt öde - särskilt som vi ju inom ett visst område äger en så kallad "fri vilja". (Livets Bog, del 1, st. 2)<\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7  © Martinus Institut 1981.<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >energi<\/a> och dennes upplevelse- och manifestationsredskap – de treeniga principerna X1<\/div>
X1 <em>(dk. X1)<\/em> används i Martinus analyser synonymt med begreppet ”jaget”, dvs. den innersta livskärnan och den fasta, orörliga punkten i varje människa och varje levande väsen i världsalltet. X1 eller jaget är bortom tid och rum, och det enda man kan säga om X1 är att det alltid har existerat och alltid kommer att existera. Martinus definierar X1 som ”något som är”. X1 eller jaget betecknas också som ”den orsakslösa orsaken” som ligger till grund för allt som skapas och upplevs.<br \/>Beteckningen X1 ingår i en treenig princip som enligt Martinus analyser sammantaget utgör ett levande väsen: X1 utgör jaget eller skaparen, X2 utgör skaparförmågan och X3 utgör det skapade. X1 och X2 omfattar väsendets övermedvetande, medan X3 utgör väsendets undermedvetande med våra manifestationskroppar och den skapade världen som vi upplever som vår omgivning. (I vissa kontexter betecknar Martinus enbart X2 som väsendets övermedvetande.) Martinus betonar att den treeniga principen i själva verket utgör en enhet som i verkligheten aldrig kan delas upp. Det måste alltid finnas en skapare (jaget, X1) som existerar bakom alla manifestationer, och det måste också alltid finnas en skaparförmåga (X2) som jaget kan skapa och manifestera sig med, samt ett skapat område (X3) med manifestationskroppar som jaget manifesterar sig genom. Jaget är evigt förbundet med sin skaparförmåga och de kosmiska grundenergierna genom det eviga urbegäret.<br \/>X1 eller jaget och den treeniga principen utgör ett namnlöst något, vilket är anledningen till att Martinus valde bokstaven X som ett neutralt kännetecken. X1 eller jaget kallas även för ”det gudomliga något” och Martinus beskriver att alla väsens ”jag” eller X1 i själva verket är delar av Gudomens oändliga ”jag” eller X1.  I sina symboler betecknar Martinus X1 eller  jaget med vit färg och ibland som en vit bakomliggande skiva (se t.ex. symbol nr 8-10 och 11). Den treeniga principen eller ett levande väsen illustreras i hans symboler som en vit triangel.<br \/><em>Detta ”något” utgör livskärnan i varje väsen och blir här i den ”kosmiska kemins” analyser betecknat som ”jaget” eller ”X1”. <\/em><em>(Martinus, Livets Bog, del 2, st 304)<\/em><br \/><em>”Den orsakslösa orsaken” utgör vårt eget jag. Detta jag är namnlöst och betecknas därför som ”X1”. (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 695, styckerubrik)<\/em><br \/><em>"X1" eller det upplevande och skapande "något", som motsvarar "jaget" i de levande väsendena, "X2", som utgör dess skaparförmåga och varigenom dess upplevelse också äger rum, samt "X3", som utgör resultatet av denna skapar- och upplevelseförmåga, d.v.s. organismen och medvetandet - dessa tre företeelser utgör sålunda just de tre villkor som måste uppfyllas, för att ett "något" skall kunna framträda som ett levande väsen. (Martinus, Livets Bog, del 7, st. 2658, punkt 12)<\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7 © Martinus Institut 1981.<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >X1<\/a>, Jaget<\/div>
Jaget <em>(dk. jeget)<\/em> betecknar i Martinus analyser den innersta livskärnan och den fasta, orörliga punkten i varje människa och varje levande väsen i världsalltet. Jaget är bortom tid och rum, och det enda man kan säga om jaget är att det alltid har existerat och alltid kommer att existera. Martinus definierar jaget som ”något som är”. Jaget betecknas också som ”den orsakslösa orsaken” som ligger till grund för allt som skapas och upplevs. Ur människans perspektiv kan vi också beskriva jaget som vår centrumförnimmelse, den innersta punkt som vi upplever är mittpunkten inom oss.<br \/>Jaget som en evig princip och den innersta kärnan i varje väsen är enligt Martinus analyser oupphörligt knutet till två andra eviga principer, väsendets ”skaparförmåga” och det ”skapade". Dessa principer utgör tillsammans en treenig princip som ska förstås som en odelbar helhet, eftersom de tre delarna förutsätter varandra. Denna treeniga princip betecknar Martinus även med bokstaven X: X1 utgör jaget eller skaparen, X2 utgör skaparförmågan och X3 utgör det skapade. X1 och X2 omfattar väsendets övermedvetande, medan X3 utgör väsendets undermedvetande med våra manifestationskroppar och den skapade världen som vi upplever som vår omgivning. (I många fall använder Martinus enbart X2 som synonymt med väsendets övermedvetande.) Martinus betonar att den treeniga principen utgör en enhet som i verkligheten aldrig kan delas upp. Det måste alltid finnas en skapare (jaget, X1) som existerar bakom alla manifestationer, och det måste också alltid finnas en skaparförmåga (X2) som jaget kan skapa och manifestera sig med, samt ett skapat område (X3) med manifestationskroppar som jaget manifesterar sig genom. Jaget är evigt förbundet med sin skaparförmåga och de kosmiska grundenergierna genom det eviga urbegäret.<br \/>Jaget och den treeniga principen utgör ett namnlöst något, vilket är anledningen till att Martinus valde bokstaven X som ett neutralt kännetecken. Jaget eller X1 kallas även för ”det gudomliga något” och Martinus beskriver att alla väsens ”jag” i själva verket är delar av Gudomens oändliga ”jag”. I sina symboler betecknar Martinus jaget med vit färg och ibland som en vit bakomliggande skiva (se t.ex. symbol nr 8-10 och 11). Den treeniga principen eller ett levande väsen illustreras i hans symboler som en vit triangel.<br \/><em>Detta "något" utgör livskärnan i varje väsen och blir här i den "kosmiska kemins" analyser betecknat som "jaget" eller "X1". <\/em><em>(Martinus, Livets Bog, del 2, st 304)<\/em><br \/><em>"Den orsakslösa orsaken" utgör vårt eget jag. Detta jag är namnlöst och betecknas därför som "X1". (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 695, styckerubrik)<\/em><br \/><em>Jaget använder alltså ämnena eller energierna i tillvaron som material för skapandet av sin organism, sitt medvetande och hela sitt fysiska och själsliga eller andliga framträdande. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 305)<\/em><br \/><em>Jaget är sålunda knutet till två andra principer, med vilka det bildar en oupplöslig enhet. Och det är denna enhet vi i tillvaron känner igen som "ett levande väsen". De nämnda tre principerna - jaget, medvetandet eller skapar- och upplevelseförmågan samt materien eller ämnena, vilka tre principer vi redan känner som X1, X2 och X3 - utgör sålunda de tre betingelser som krävs för att ett "något" skall framträda som "ett levande väsen".  (Martinus, Livets Bog, del 2, st 314)<\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7 © Martinus Institut 1981.<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >jaget<\/a>, X2<\/div>
X2 (dk. X2) används i Martinus analyser synonymt med begreppet ”skaparprincipen” eller ”den gudomliga skaparprincipen”. X2 benämns även ”skapar- och upplevelseförmågan”. X2 ingår i en treenig princip som sammantaget utgör ett levande väsen: X1 utgör jaget eller skaparen, X2 utgör skaparförmågan och X3 utgör det skapade. X2 används också synonymt med begreppet ”övermedvetande”, medan X3 utgör väsendets undermedvetande med våra manifestationskroppar och den skapade världen som vi upplever som vår omgivning. (Ibland betecknar Martinus också både X1 och X2 som väsendets ”övermedvetande”.) X2 eller den gudomliga skaparprincipen bärs upp av individens evighetskropp. I X2 återfinns, enligt Martinus analyser, ödeselementet som ett förråd för alla individens talanger och egenskaper. I X2 återfinns också de bägge sexuella polerna, den maskulina och den feminina polen, som reglerar individens livsupplevelse genom spiralkretsloppet. Hela X2 eller evighetskroppen bärs upp moderenergin, med vars hjälp den fasta punkt som utgör Gudomen (X1) delas upp i ”myriader av 'fasta punkter'” (Martinus, D<em>en intellektualiserade kristendomen<\/em>, st. 128) .<br \/>I likhet med X1 eller jaget, existerar X2 bortom tid och rum och har alltid existerat. Martinus definierar både X1 och X2 som ”något som är”. Martinus betonar att den treeniga principen i själva verket utgör en enhet som i verkligheten aldrig kan delas upp. Det måste alltid finnas en skapare (jaget, X1) som existerar bakom alla manifestationer, och det måste också alltid finnas en skaparförmåga (X2) som jaget kan skapa och uppleva med, samt ett skapat område (X3) med manifestationskroppar som jaget manifesterar sig genom. Jaget är evigt förbundet med sin skaparförmåga och de kosmiska grundenergierna genom det eviga urbegäret.<br \/>Den treeniga principen utgör ett namnlöst något, vilket är anledningen till att Martinus valde bokstaven X som ett neutralt kännetecken.  I sina symboler betecknar Martinus X2 med violett färg som också symboliserar moderenergin.<br \/><em>Vidare existerar, som vi också tidigare berört, ”övermedvetandet”, som bäres av individens ”evighetskropp”, som inrymmer ”ödeselementet” och ”talangkärnorna” och som här i ”Livets Bog” betecknas som ”X2”. (Martinus, Livets Bog, del 2. st. 372)<\/em><br \/><em>Vi ser sålunda att skaparförmågan, liksom "X1", endast kan betecknas som "något som är", och den måste därför till sin natur vara lika namnlös som detta "X". Vi kallar därför här i "Livets Bog" skaparförmågan för "X2". (Martinus, Livets Bog, del 2. st. 696)<\/em><br \/><em>Vi har sett, att allt medvetenhetsliv i tillvaron är ”kosmiskt medvetande” på skilda stadier, som tillsammans bildar spiralkretsloppet. Vidare har vi erfarit, att detta ”kosmiska medvetande” har sitt säte i ”övermedvetandet” eller ”X2”. Utifrån detta ”X” fortplantar sig övermedvetandet ned till sex manifestationskroppar för opererande med var och en av de sex manifestationsenergierna. (Martinus, Livets Bog, del 2. st. 466)<\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7 © Martinus Institut 1981.<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >X2<\/a>, skapar- och upplevelseförmågan<\/a> och X3<\/div>
X3 (<em>dk. X3<\/em>) betecknar i Martinus analyser ”det skapade”, ”materia” eller ”skapade realiteter”. X3 är det område som enligt Martinus är tillgängligt för förnimmelse, där vi manifesterar oss genom en manifestationskropp. X3 ingår i en treenig princip som sammantaget utgör ett levande väsen: X1 utgör jaget eller skaparen, X2 utgör skaparförmågan och X3 utgör det skapade. X3 kan också beskrivas som resultatet av skapandet av livsupplevelse som kommer till stånd genom ett evigt samarbete mellan X1 och X2. Martinus betecknar även X3 som väsendets undermedvetande. För väsen i den fysiska världen delas undermedvetandet upp i ett vaket dagsmedvetande och ett drömliknande nattmedvetande. Undermedvetandet kontrasteras mot väsendets övermedvetande (X2, resp. X1 och X2) som utgör en evig, oföränderlig realitet och inte ingår i de skapade realiteternas område. I motsats till de eviga, orörliga realiteterna som Martinus benämner X1 och X2, utgörs allt av rörelse i X3 och det existerar här ingen fast punkt.<br \/>Som princip har X3 alltid existerat och kommer alltid att existera, även om de skapade realiteterna och materierna befinner sig i ständig förändring. Själva principen X3 betecknas därför, i likhet med X2 och X3, som ”något som är”. Martinus betonar att den treeniga principen i själva verket utgör en enhet som i verkligheten aldrig kan delas upp. Det måste alltid finnas en skapare (jaget, X1) som existerar bakom alla manifestationer, och det måste också alltid finnas en skaparförmåga (X2) som jaget kan skapa och uppleva med, samt ett skapat område (X3) med manifestationskroppar som jaget manifesterar sig genom. Jaget är evigt förbundet med sin skaparförmåga och de kosmiska grundenergierna genom det eviga urbegäret.<br \/>Den treeniga principen utgör ett namnlöst något, vilket är anledningen till att Martinus valde bokstaven X som ett neutralt kännetecken.  I sina symboler betecknar Martinus X3 med de sex grundenergiernas färger som de sex andliga kroppar som väsendet använder för manifestation i materiens eller rörelsernas värld: röd (instinktkroppen), orange (tyngdkroppen), gul (känslokroppen), grön (intelligenskroppen), blå (intuitionskroppen), indigo (minneskroppen).<br \/><em>Då det levande väsendet inte kan existera utan att utgöra "materia" (X3), blir dess manifestation eller skapelse, vilken ju är orubbligt grundad på materien, i allra högsta grad ett synligt uttryck för denna materias "kretslopp". (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 587)<\/em><br \/><em>Att denna funktion kan äga rum beror på en tredje realitet, vilken vi tidigare omnämnt som "undermedvetandet" (X3). "Undermedvetandet" åter består av sex livsorgan eller kroppar. En av dessa är väsendets fysiska kropp. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 528)<\/em><br \/><em>I området för "X3" finns ingen absolut "fast punkt". Allt är här rörelse. Jordklotet tar med sig allt i sin rörelse genom rymden. (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 782)<\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7 © Martinus Institut 1981.<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >X3<\/a>, det skapade, Gudomens dynamiska aspekt. Dessa treeniga principer omsätter Gudomens skaparimpulser till konkret livsupplevelse genom Rörelse<\/div>
<strong>Rörelse<\/strong> (<em>dk. bevægelse<\/em>) betecknar i Martinus analyser detsamma som vibration, förvandling eller energiutlösning. En rörelse eller vibration är i sin tur alltid uttryck för energi. Enligt Martinus existerar det inte någon fast punkt i den fysiska världen, utan alla materiella fenomen är identiska med rörelse eller förvandling. Han definierar också rörelse som ”livets förnämsta kännetecken”. Alla skapade ting är enligt Martinus identiska med rörelse. Eftersom rörelse är detsamma som förvandling, är alla skapade ting underkastade ständig förvandling.<br \/>Begreppet rörelse kontrasteras i Martinus analyser mot begreppet evigheten. I den skapade världen med tid och rum finns enligt Martinus inga eviga företeelser, utan allt består av rörelse eller förvandling. Enligt Martinus analyser är kunskap om eller upplevelser av materiella fakta liktydigt med kunskap om rörelser som är grundade på andra rörelser. Martinus uttrycker det som att en rörelse inte kan uppleva en rörelse, utan den är i sig självt ett livlöst ting. Därmed kan människans kunskap om rörelsernas värld inte nå fram till den fasta punkten eller ett orubbligt facit bakom rörelserna, eftersom denna fasta punkt eller rörelsernas facit enligt Martinus endast återfinns bortom det fysiska planet som en idé eller en avsikt. Eftersom avsikter bara kan vara kopplade till levande väsen, är rörelsernas eller vibrationernas avsikter absoluta facit detsamma som de levande väsendena som både skapar och upplevelser rörelserna. Martinus beskriver även att en individ inte kan uppleva sin egen odödlighet eller den verkliga Gudomen så länge individen endast uppfattar rörelserna som verklighet, vilket är fallet så länge man endast kan förnimma i den fysiska världen med begränsningar i tid och rum. Det är det levande väsendet i sig som utgör den fasta punkten, från vilken alla rörelser utgår.<br \/><em>I Livets Bog betecknar vi alla former av ämnen som "energi", eftersom det över huvud taget inte finns något slag av ämne som inte vid en djupare analys visar sig vara identiskt med vibration eller rörelse, och rörelse i sin tur inte kan existera utan att vara uttryck för energi. (Martinus, Livets Bog, del 1, st. 181)<\/em><br \/><em>De kosmiska realiteterna bakom de fysiska illusionerna blir nu till verklighet. Och väsendet ser åter rörelse eller energiutlösning som livets förnämsta kännetecken. Det ser att allt är levande, är ett alltomfattande levande väsens manifestation eller tillkännagivande. (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 675)<\/em><br \/><i>Det verkliga facit kan alltså konstateras först när vi finner den verkliga "fasta punkten" bakom ifrågavarande rörelse.<\/i> <i>Men då denna inte finns på det fysiska planet, utan existerar utanför dettas gräns, måste vi ju passera denna gräns.<\/i> <em>(Martinus, Livets Bog, del 1, st. 243)<\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7  © Martinus Institut 1981.<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >rörelse<\/a> och energiomsättning i X3-området, den skapade världens oändliga mångfald av organismer, planeter och galaxer.<\/p>\n\n\n\n

Lars tittar också närmare på hur Mäster Eckhart förhåller sig till detta ämne genom dennes beskrivning av en evigt pågående ”Sonfödsel”, Guds födelse eller medvetandegörande av det levande väsendet och sig själv i ”själens grund” – mötesplatsen för Gud<\/div>

<strong>Gud<\/strong> (<em>dk. gud<\/em>) är i Martinus analyser det allsmäktiga, oändligt kärleksfulla och eviga gigantväsen som alla levande väsen och därmed också människans innersta jag utgör en organisk del av. Martinus använder begreppet Gud synonymt med ”Gudomen”, ”Fadern”, ”Försynen”, ”allmakten” och ”världsalltet”. Guds eller Gudomens väsen är enligt Martinus analyser närvarande i allt och alla som existerar. Gud är därmed oändlig och obegränsad och genomsyrar hela världsalltet. Guds analys är detsamma som det levande väsendets analys, i det att Gudomen kan beskrivas i form av en treenig analys: Gudomens X1 eller skaparen, som utgörs av alla levande väsens X1, Gudomens X2 eller skaparförmåga, som utgörs av alla levande väsens skaparförmåga, samt slutligen Gudomens X3, som utgör hela den skapade världen eller världsalltet. Kontrastupplevelserns som skapas och förnimms med hjälp av de levande väsendenas övermedvetande eller X2, utgör i sin innersta analys Guds skapelse av kontraster till sig själv. Då det kosmiskt sett inte existerar några storlekar, är Gudomen med sitt jag personligen närvarande i allt som kan förnimmas, såväl det oändligt stora som det oändligt lilla. Varje liv utgör i sin grundanalys en personlig kommunikation mellan Gudomen och det levande väsendet. Förhållandet mellan Gudomen och de levande väsendena illustreras även med hjälp av uttrycken ”Gud” och ”gudasöner”. Martinus beskriver i sin litteratur hur han själv genom sin kosmiska invigning vid 30 år fick en stark personlig upplevelse av att bli ett med Guds medvetande. Han upplevde genom sitt kosmiska medvetande att alla väsen existerar inuti Gudomen, det är ”i Gudomen vi lever, rör oss och är till” och att syftet med människans nuvarande utveckling är att hon ska omskapas till ”Guds avbild”.<br \/>Begreppet ”Gud” används i Martinus litteratur även för att beteckna de partiska och enligt Martinus oriktiga uppfattningar som människor i olika tider och religioner har haft om ”Gud”  eller olika ”gudar”. En Gud som inte omfattar allt som existerar, även alla kontraster av mörker och ljus, är inte en kosmiskt sann analys utan en religiös bild som uppstår en tid på en viss religiös utvecklingsnivå där människorna är partiska för det ljusa i tillvaron och negativt inställda till det mörka.<br \/><em>I detta färdiga väsens framträdande och i den utvecklingsepok som det genomgått, innan det nådde denna högsta höjd, ligger öppet till beskådande den stora eviga sanning som förkunnar och stadfäster att Gud är allsmäktig, allvis och oändligt kärleksfull. <i>(Livets Bog, del 6, st. 2224)<\/i><\/em><br \/><em>Väsendena kommer därigenom ibland att upptäcka, att åtskilligt av det man förr trodde vara djävulens verk i själva verket var Guds verk. <i>(Livets Bog, del 1, st. 26)<\/i><\/em><br \/><em>Och då de största erfarenheterna är detsamma som "den högsta visdomen", och denna åter endast kan existera som det högsta vetandet om tillvaron, vilket vill säga "Guds vägar", så framstår här hela livet som identiskt med en "rannsakning av Guds vägar". <i>(Livets Bog, del 1, st. 572)<\/i><\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7 © Martinus Institut 1981.<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >Gud<\/a> och människans gemensamma själ. Här finns en intressant överenstämmelse med Martinus begrepp ”den ende”, Gudomen, och ”de många”, de levande väsendena, och deras ömsesidiga energimöte, vilket resulterar i liv, medvetande<\/a> och skapelse – livsupplevelse.  <\/p>\n\n\n\n

Vidare jämförs Martinus syn på Gudomen och de sju grundenergierna med synen på Gud och dennes energier hos 1300-talsmystikern Gregorios Palamas. Palamas distinktion mellan Guds väsen och Gud energier har sedan hans tid varit en grundbult i den ortodoxa östkyrkans teologi. Palamas var på sin tid inblandad i en berömd teologisk debatt om huruvida Guds energier var skapade eller oskapade. Palamas hävdade att energierna var oskapade, men inte det samma som Guds väsen. Han menade att energierna var en del av Gud, en utstrålning av dennes väsen och att det är genom Guds oskapade energier som det är möjligt för människan att komma i kontakt med Gud och därigenom uppleva eller förnimma detta transcendenta och oberörbara väsen. Här finns det många intressanta paralleller till Martinus beskrivning av den oskapade moderenergin<\/a> i X2.  <\/p>\n\n\n\n

Klicka nedan för att läsa och ladda ner texten:<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n