{"id":4741,"date":"2024-05-25T12:20:03","date_gmt":"2024-05-25T12:20:03","guid":{"rendered":"https:\/\/kosmologipodden.se\/?page_id=4741"},"modified":"2024-05-25T12:21:53","modified_gmt":"2024-05-25T12:21:53","slug":"det-ena-gud-bortom-gud-x-det-gudomliga-nagot-som-ar","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/kosmologipodden.se\/?page_id=4741","title":{"rendered":"Det Ena, Gud bortom Gud, X \u2013 det gudomliga n\u00e5got som \u00e4r"},"content":{"rendered":"

I denna text, den femte i serien ”Martinus, mystiken och Gudomens innersta vara”, undersöker Lars Palerius de metafysiska tankegångar om Gudomens innersta vara som ligger till grund för nyplatonikern Plotinos (204–270) världsbild. Plotinos utgör kanske den främsta av de nyplatoniker som undersökte verklighetens urgrund från 200-talet och några århundraden framåt. Plotinos byggde sin världsbild på Platons världsbild, vilken han sedermera vidareutvecklade. Plotinos utarbetade en tredelad struktur: det Ena, Nous eller Intellektet och Världssjälen, vilken enligt honom utgör verklighetens grundläggande eller bärande komponenter. Plotinos tredelade verklighetsbeskrivning ligger i många avseenden nära Martinus beskrivning av verkligheten, genom hans detaljerade och strukturerade begreppsanalys av de kosmiska tingens inre och yttre vara. Hos Plotinos utgör det Ena den gudomliga verklighetens innersta orsak och källa. När det gäller Martinus är det Gudomens jag som har den rollen. <\/p>\n\n\n\n

Den andra personen som behandlas i denna text är dominikanermunken, teologen och mystikern Mäster Eckhart (1260–1328). Eckharts utvecklade andliga synförmåga tillät honom att, på erfarenhetsmässiga grunder, dechiffrera skeendet bakom det han benämner ”Gudfödelsen i människan”, Gudomens medvetandegörande av sig själv genom människan, ”Själens grund”, platsen för mötet mellan Gud<\/div>

<strong>Gud<\/strong> (<em>dk. gud<\/em>) är i Martinus analyser det allsmäktiga, oändligt kärleksfulla och eviga gigantväsen som alla levande väsen och därmed också människans innersta jag utgör en organisk del av. Martinus använder begreppet Gud synonymt med ”Gudomen”, ”Fadern”, ”Försynen”, ”allmakten” och ”världsalltet”. Guds eller Gudomens väsen är enligt Martinus analyser närvarande i allt och alla som existerar. Gud är därmed oändlig och obegränsad och genomsyrar hela världsalltet. Guds analys är detsamma som det levande väsendets analys, i det att Gudomen kan beskrivas i form av en treenig analys: Gudomens X1 eller skaparen, som utgörs av alla levande väsens X1, Gudomens X2 eller skaparförmåga, som utgörs av alla levande väsens skaparförmåga, samt slutligen Gudomens X3, som utgör hela den skapade världen eller världsalltet. Kontrastupplevelserns som skapas och förnimms med hjälp av de levande väsendenas övermedvetande eller X2, utgör i sin innersta analys Guds skapelse av kontraster till sig själv. Då det kosmiskt sett inte existerar några storlekar, är Gudomen med sitt jag personligen närvarande i allt som kan förnimmas, såväl det oändligt stora som det oändligt lilla. Varje liv utgör i sin grundanalys en personlig kommunikation mellan Gudomen och det levande väsendet. Förhållandet mellan Gudomen och de levande väsendena illustreras även med hjälp av uttrycken ”Gud” och ”gudasöner”. Martinus beskriver i sin litteratur hur han själv genom sin kosmiska invigning vid 30 år fick en stark personlig upplevelse av att bli ett med Guds medvetande. Han upplevde genom sitt kosmiska medvetande att alla väsen existerar inuti Gudomen, det är ”i Gudomen vi lever, rör oss och är till” och att syftet med människans nuvarande utveckling är att hon ska omskapas till ”Guds avbild”.<br \/>Begreppet ”Gud” används i Martinus litteratur även för att beteckna de partiska och enligt Martinus oriktiga uppfattningar som människor i olika tider och religioner har haft om ”Gud”  eller olika ”gudar”. En Gud som inte omfattar allt som existerar, även alla kontraster av mörker och ljus, är inte en kosmiskt sann analys utan en religiös bild som uppstår en tid på en viss religiös utvecklingsnivå där människorna är partiska för det ljusa i tillvaron och negativt inställda till det mörka.<br \/><em>I detta färdiga väsens framträdande och i den utvecklingsepok som det genomgått, innan det nådde denna högsta höjd, ligger öppet till beskådande den stora eviga sanning som förkunnar och stadfäster att Gud är allsmäktig, allvis och oändligt kärleksfull. <i>(Livets Bog, del 6, st. 2224)<\/i><\/em><br \/><em>Väsendena kommer därigenom ibland att upptäcka, att åtskilligt av det man förr trodde vara djävulens verk i själva verket var Guds verk. <i>(Livets Bog, del 1, st. 26)<\/i><\/em><br \/><em>Och då de största erfarenheterna är detsamma som "den högsta visdomen", och denna åter endast kan existera som det högsta vetandet om tillvaron, vilket vill säga "Guds vägar", så framstår här hela livet som identiskt med en "rannsakning av Guds vägar". <i>(Livets Bog, del 1, st. 572)<\/i><\/em><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7 © Martinus Institut 1981.<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >Gud<\/a> och människan, samt begreppet ”Intets intet” – den absolut tomheten i mystikerns medvetande<\/a> vid den mystiska erfarenheten av Gudomen<\/div>
<strong>Gudomen<\/strong> (<em>dk. Guddommen<\/em>) är i Martinus analyser det allsmäktiga, oändligt kärleksfulla och eviga gigantväsen som alla levande väsen och därmed också människans innersta jag utgör en organisk del av. Martinus använder begreppet Gudomen synonymt med ”Gud”, ”Fadern”, ”Försynen”, ”allmakten” och ”världsalltet”. Gudomens väsen är enligt Martinus analyser närvarande i allt och alla som existerar. Gudomen är därmed oändlig och obegränsad och genomsyrar hela världsalltet. Gudomens analys är detsamma som det levande väsendets analys, i det att Gudomen kan beskrivas i form av en treenig analys: Gudomens X1 eller skaparen, som utgörs av alla levande väsens X1, Gudomens X2 eller skaparförmåga, som utgörs av alla levande väsens skaparförmåga, samt slutligen Gudomens X3, som utgör hela den skapade världen eller världsalltet. Kontrastupplevelserns som skapas och förnimms med hjälp av de levande väsendenas övermedvetande eller X2, utgör i sin innersta analys själva Gudomens skapelse av kontraster till sig själv. Då det kosmiskt sett inte existerar några storlekar, är Gudomen med sitt jag personligen närvarande i allt som kan förnimmas, såväl det oändligt stora som det oändligt lilla. Varje liv utgör i sin grundanalys en personlig kommunikation mellan Gudomen och det levande väsendet. Förhållandet mellan Gudomen och de levande väsendena illustreras även med hjälp av uttrycken ”Gud” och ”gudasöner”. Martinus beskriver i sin litteratur hur han själv genom sin kosmiska invigning vid 30 år fick en stark personlig upplevelse av att bli ett med Guds medvetande. Han upplevde genom sitt kosmiska medvetande att alla väsen existerar inuti Gudomen, det är ”i Gudomen vi lever, rör oss och är till”.<br \/><em>Gudomens jag, medvetande och organism består av absolut allting som över huvud taget existerar. (Livets Bog, del 7, st. 2658, punkt 9)<\/em><br \/><i>Eftersom alla andra existerande levande väsen ju utgör de enheter som <span class="fedr">G<\/span><span class="fedr">u<\/span><span class="fedr">d<\/span><span class="fedr">o<\/span><span class="fedr">m<\/span><span class="fedr">e<\/span><span class="fedr">n<\/span> består av, har vi här i Livets Bog betecknat dessa som "gudasöner"<\/i> - <i>liksom vi av samma anledning har betecknat <span class="fedr">G<\/span><span class="fedr">u<\/span><span class="fedr">d<\/span><span class="fedr">o<\/span><span class="fedr">m<\/span><span class="fedr">e<\/span><span class="fedr">n<\/span> som "Fadern". (Livets Bog, del 1, st. 251)<\/i><br \/><i>Vart vi än kastar våra blickar, vilka vi än talar med, vart vi än vänder oss, det må vara mot vänner eller fiender, djur eller människor, ämnen eller materier, krig eller fred, så är det alltid, så otroligt det än kan verka, den absoluta levande <span class="fedr">G<\/span><span class="fedr">u<\/span><span class="fedr">d<\/span><span class="fedr">o<\/span><span class="fedr">m<\/span><span class="fedr">e<\/span><span class="fedr">n<\/span>s personliga mentalitet som vi står inför och som är direkt riktad mot oss och inställd på oss. (Livets Bog, del 2, st. 488)<\/i><br \/>**********************************************************<br \/><em>Livets Bog<\/em> kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7 © Martinus Institut 1981.<\/div>
Term details<\/a><\/div>\" >Gudomen<\/a>, Likaså utrycker Eckharts begrepp ”Intets intet” den tomhet på attribut och egenskaper som kännetecknar Gudomens existentiella urgrund. Eckhart redogör också för innebörden i begreppen ”icke-verkande” och ”verkande”, där han talar om Gudomen och Gud som varande en existentiell urgrund respektive en verkställande och skapande entitet. I enlighet med den apofatiska teologin, beskriver Eckhart så gott det nu går, den omanifesterade och egenskapslösa Gudomen, vad som kännetecknar denne och de förutsättningarna som krävs för att vi ska kunna förnimma denne gudomliga storhet. Det är denna onåbara, icke gripbara Gudom som Eckhart har i tankarna när reder ut begreppen i formuleringen ”Gud bortom Gud”.<\/p>\n\n\n\n

Slutligen genomgår Lars de grundläggande begreppen i Martinus världsbild, varav flera begrepp och principer inte tidigare har presenterats i den mystika traditionen. På många sätt utgör Martinus analyser ett helt unikt bidrag vad gäller förståelsen av den kosmiska världsordning som råder på det fysiska och det andliga planet<\/a>. Genomgående för denna serie om tillvarons gudomliga urgrund, är att Lars gör en jämförande studie mellan Martinus och några de mest framstående mystikerna inom den mystika traditionen. Denna gång jämför Lars alltså Martinus analyser med Plotinos och Mäster Eckharts utsagor om verklighetens beskaffenhet och urgrund.<\/p>\n\n\n\n

Läs texten här: <\/p>\n\n\n\n