Bokstavsspråket

Bokstavsspråket (dk. bogstavsproget) betecknar i Martinus litteratur en beteckning för det mänskliga skriftspråket, i motsats till ”sifferspråket” (Livets Bog, del 3, st. 1012 ff). Enligt Martinus analyser hör såväl bokstavsspråket som sifferspråket till de äldsta företeelserna som människan har utvecklat på det konstnärliga området. I takt med att mänskligheten som helhet utvecklas mot fullkomlighet, kommer även bokstavsspråket kommer att utvecklas mot den fullkomlighet som sifferspråket redan besitter och kunna uttrycka evighet och oändlighet. Sifferspråket avbildar, enligt Martinus, världsalltets eviga struktur, lagar och principer.

Liksom det vanliga bokstavsspråket endast är fullständigt när det uttrycker en ”rörelses” förhållande till den ”fasta punkten”, så kan sifferspråket endast vara fullständigt när det uttrycker ”rörelsens” förhållande till den ”fasta punkten”. (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 1012)

Då livet i sig självt är oändligheten eller evigheten, måste en företeelse som skall vara uttryck eller symbol för livet likaså vara av en sådan natur, att dess utlösning är utan början eller slut. Och en sådan utlösning ligger inom det vedertagna bokstavsspråket såväl som inom sifferspråket. (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 1018)

Jordmänniskans utveckling av sifferspråket har uppnått fullkomligheten. Hennes utveckling av bokstavsspråket skall efter hand nå samma fullkomlighet. Denna fullkomlighet är livets kosmiska analyser. (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 1018, styckerubrik)

**********************************************************