Evigheten

Evigheten (dk. evigheden)  är i Martinus analyser liktydigt med ”världsalltet”, ett evigt ”existerande något”, det ”gudomliga något”, ”den sanna verkligheten” eller ”Gudomen”, samt även ”det levande väsendets eviga kosmiska analys”. Evigheten eller världsalltet har enligt Martinus aldrig börjat och kan aldrig upphöra och ställs därför i motsats till det ”timliga”. Evigheten kan därmed bara uttryckas med hjälp av eviga kosmiska analyser som inkluderar livsmysteriets lösning.  Martinus beskriver även evigheten beskrivs som ett ”hus”, i vilket ”allt timligt lokaliseras” (Livets Bog, del 4, st. 440).

För att väsendet ska kunna uppleva evigheten, vilket sker genom skapar- och upplevelseförmågan (se X2), krävs att det eviga markeras med hjälp av timliga detaljer, vilket i sin tur innebär att det levande väsendet ges förmågan att uppleva det obegränsade genom det begränsade. För att kunna bli medveten om evigheten och oändligheten bortom tid och rum krävs enligt Martinus kosmiska förmågor . Dessa förmågor utvecklar väsendet utvecklar i samband med att det, i kraft av sin utvecklade kärlek till nästan, genomgår sin kosmiska invigning. Se även oändligheten.

Vad är då evigheten? Evigheten är själva världsalltet, i och med att detta aldrig någonsin kan ha börjat, liksom det aldrig någonsin kan upphöra. Ty i så fall skulle ”något” kunna komma av ”intet”, liksom samma ”något” skulle kunna bli till ”intet”. Evigheten är alltså ett existerande ”något”. En analys av detta ”något” måste därför också vara en analys av evigheten. (Martinus, Livets Bog, del 3. st. 1001)

Men då det timliga har sin rot i evigheten eller, med andra ord, då evigheten är det hus, i vilket allt timligt lokaliseras, eller är den ”fasta punkt”,  varpå allt timligt stöder sin rörelse, måste alla högsta analyser visa denna det timligas förbindelse med det eviga eller denna ”fasta punkt”. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 440)

Om de levande väsendena inte fick förmåga att uppleva ”evigheten” i ”timliga” detaljer, skulle den omöjligt kunna upplevas. Och om ”det eviga livet” inte kunde upplevas, skulle upplevelsen av ”odödlighet” ju också vara en omöjlighet. (Martinus, Livets Bog, del 4, st. 1439)

Det levande väsendets högsta kosmiska analys är således detsamma som ”evigheten”, medan dess högsta timliga analys är detsamma som ”nuet”. (Martinus, Livets Bog, del 4, st. 1065)

**********************************************************

Livets Bog kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7