Lars Palerius jämför i denna essä Ibn Arabis, Dionysios Areopagitas och Martinus beskrivning av Gudomens innersta vara. Detta innersta vara beskrivs av mystiker genom tiderna som ett svart ogenomträngligt mörker, som ett slags nollpunkt som trotsar all beskrivning och som ett glittrande hav av kosmiska ljusstrålar. Det djupaste skiktet av denna entitet är evigt omanifesterad och onåbar för intellektet och tänkandet. Ändå går det att med komma i kontakt med Gudomen genom ett intuitivt seende eller möte. Ibn Arabis skrift Traktaten om Enheten, Dionysios Areopagitas skrifter i boken Paradoxernas Gud och Martinus kosmiska analyser i Livets Bog, del 1-7 och Den eviga världsbilden, del 1-6, ligger till grund för denna essä. Ibn Arabis, Dionysios Areopagitas och Martinus texter visar att detta omanifesterade, egenskapslösa och transcendenta ”något som är” – just på grund av sin obegriplighet och onåbarhet – kanske utgör det mest fascinerande studieobjekt som existerar.
Klicka nedan för att läsa och ladda ner texten: