Ljusets och mörkrets kamp om psykets domäner, del 1 av 3

Inledning

Min förhoppning med denna tredelade artikel är att väcka ett intresse hos de personer som nyligen har stiftat bekantskap med den världsbild som Martinus har presenterat, eller som kanske inte känner till den alls, och uppmuntra till ett studium av hans kosmiska analyser. Det är till dessa personer jag i första hand vänder mig.

Om vi människor en dag ska kunna samverka i en global, fredlig samexistens, måste den mentala kompassen vara inställd på ett gemensamt mål. För att detta ska bli möjligt måste mänskligheten kunna enas om en världsbild som ger svaret på vilka vi är, var vi kommer ifrån och vart vi är på väg. Det måste vara en världsbild som förenar i stället för att splittra mänskligheten i olika delar eller intressegrupper, politiska, ekonomiska såväl som religiösa, och som ger ett svar på alla de existentiella frågor som vi människor ställer oss.

Jag menar att Martinus världsbild innefattar just den berättelse om oss själva som är nödvändig för att vi som mänsklighet ska kunna förstå vilka vi är och vilken inbördes relation vi har till allt levande omkring oss, och utifrån denna förståelse börja samarbeta i stället för att bekriga varandra. Martinus världsbild är ett enda stort fredsprojekt, ett mentalt redskap vars räckvidd, precis som livet självt, inte känner några gränser.

Som kronan på verket får vi svaret på de frågor som människan har ställt sig under tusentals år: finns det någon Gud, varför finns det ondska, är vi tillfälliga gäster på jorden eller finns det en evig existens bortom den jordiska, och till slut – vad är meningen med det hela? Finns det över huvud taget någon mening ?

Spoilervarning: Ja, enligt Martinus finns det en mening med allt, även med ondskan. Gud existerar, om än i en annan form än den vi eventuellt har föreställt oss genom någon traditionell religion. Att sätta sig in i Martinus världsbild och hans kosmiska analyser är enligt min mening den största tjänst vi kan göra oss själva. För den uppriktigt intresserade kan detta studium få en livsavgörande inverkan, som på ett ovärderligt sätt hjälper oss att förstå den mest komplexa, mångfacetterade och utmanade varelsen på jorden, nämligen oss själva.

Vad är psyket?

Som Svend Åge Rossen skriver i sin bok Martinus Verdensbillede ‒ Et idéhistorisk studie (2008) uppfattas vårt psyke generellt som våra minnen, emotioner, kognitioner och intentioner. Enligt Martinus utgör dessa krafter individens medvetande. Psyket är individens kärnområde. Det har sin egen dynamik, där individens individualitet och personlighet primärt manifesterar sig. Psyket utgör ett slags inre rum med krafter som befinner sig närmare jaget än individens organism. Jaget har myndighet över tankarna genom att kunna dra till sig och avlägsna tankar genom individens koncentration.

Svend Åge Rossen skriver vidare att det finns en permanent växelverkan mellan det inre psyket och den yttre förnimmelseförmågan. Det som förnims i den yttre världen uppsamlas i psykets som minnen, och minnen är jagets grund för tänkande, erfarenheter, förståelse, planläggning och andligt arbete, med mera. De invändiga minneskopiorna av förnimmelseförmågan kallar Martinus för ”ande” och den intellektuella bearbetningen av minneskopiorna benämner han ”tankefunktion” eller ”andligt arbete”.

Vår inre och yttre värld

Det är alltså i och genom psyket som uppfattningen av oss själva och vår omvärld formas, härbärgeras och kommer till uttryck i våra handlingar, beteendemönster och vanor. Martinus beskriver att vår tillvaro utspelas i två ”rum”, ett inre och ett yttre. I Livets Bog, del 3, st. 801, skriver han följande:

”Men liksom den ’yttre världen’ genom våra sinnen avspeglar sig i vår ’invändiga värld’, så kan vår ’invändiga värld’ också avspegla sig i den ’yttre världen’. De förändringar vi företar med ’kopiorna’ i vår ’invändiga värld’ kan vi låta bli synliga i den ’yttre världen’, där de då kan beskådas av våra medväsen. Vi måste då här i den ’yttre världens’ materia forma eller skapa ’kopior’ av de kopior eller företeelser som blivit till eller bildats i vår ’invändiga värld’. Det är denna återgivning i den ’yttre världen’ av den ’invändiga världens’ kopior som vi kallar ’manifestation’ eller ’skapelse’. Varje manifestation eller skapelse är alltså i realiteten endast en i den ’yttre världen’ frambragt kopiering eller återskapelse av de levande väsendenas ’invändiga värld’. Det är denna ’yttre värld’ som i sitt grövsta framträdande upplevs som det vi kallar ’den fysiska världen’. Och som läsaren torde förstå, är det denna som vanligtvis blir betraktad som ’den materiella världen’. Men denna ’materiella’ värld kan alltså inte i något fall existera eller uppstå annat än som en avspegling av de levande väsendenas ’inre värld’” (Livets Bog, del 3, st. 801).

Det är samspelet mellan aktiviteterna i det inre och det yttre rummet som utgör innehållet i vårt livs växlande skådespel. Psyket är varje individs privata inre värld. Det är där det skapas meningsbyggande komponenter för en dialog med omgivningen. Psyket är den ”plats” där vi upplever tidsdimensioner. Det är där vi skapar och förstår abstraktioner. Psyket är också den ”modellverkstad” där vi kan minnas tidigare aktiviteter och planlägga nya. Slutligen är psyket individens kraftdimension. Det är där vi kan uppmana den positiva energi, livsglädje som behövs för våra dagliga aktiviteter och göromål, likväl som det är där den negativa energi skapas som kan mynna ut i destruktiva handlingar och beteendemönster, allt ifrån lättare depression till långvarig, svårbehandlad psykossjukdom med inslag av återkommande suicidalt beteende.

Psyket och de destruktiva sexuella beteendet

Psyket är också ”platsen” för sjukliga och destruktiva sexuella beteenden. Ett sjukdomstillstånd som, om det inte hejdas och behandlas i tid, kan vara livsfarligt för individen själv och dess omgivning, och som i värsta fall kan sluta med individens mentala och fysiska undergång. Ofta handlar det om ett livslångt lidande för personen ifråga, där starka skamkänslor, stigmatisering och socialt utanförskap är mer regel än undantag. Det lidande och den smärta som dessa personers offer känner, är inte svår att föreställa sig. Här kan det vara tal om ett livslångt trauma, som i bästa fall kan lindras eller övervinnas med hjälp av psykologer, terapeuter och andra sakkunniga.

Det är psykets roll och funktion i samspelet mellan våra inre själsliga strukturer och vår yttre fysiska omgivning vi måste lära oss förstå, om vi ska kunna göra oss en förhoppning om att förstå upprinnelsen till en annan människas beteende och handlingssätt. Vi måste också lära oss förstå psykets relation till vår innersta, eviga väsenskärna som Martinus benämner ”jaget” eller ”X1”. Jag återkommer till detta längre fram i artikeln.

Psyket ‒ världsdramats utgångspunkt

Det är i psyket som det pågående världsdramat har sitt ursprung enligt Martinus världsbild, inte i diverse yttre politiska skeenden och händelseförlopp orkestrerade av politiker eller militärer. Det är där som förändringen i första hand måste äga rum om vi ska kunna bygga upp en fredlig, demokratisk och rättvis värld där alla människors lika värde inte bara är en from önskan eller förhoppning nedskriven i ett dokument, utan blir till en konkret verkligheten för hela jordens befolkning.

Låt oss nu börja med att titta på de yttre fysiska skeendena i världen ‒ den allt mer påtagliga polarisering mellan olika politiska grupper och religiösa ideologier, såsom dessa gestaltar sig i dagsläget, maj 2020. Dessa yttre fysiska skeenden, politiska såväl som religiösa, är med andra ord en spegelbild av psykets inre, dynamiska krafter. Detta är värt ha i minnet när vi ser och hör folkvalda politiker uttala sig i sakpolitiska och värdebaserade frågor av internationell karaktär. Allt för ofta visar dessa ledande personer upp en rik fond av egoism, extremnationalism, allmän inkompetens, arrogans, självhävdelse och moraliska bottennapp. Dessa personers primitiva moraliska utvecklingsnivå lägger allt som oftast svårforcerade hinder i vägen för det globala samarbete, som är en absolut förutsättning för att vi som mänsklighet ska kunna lösa vår tids stora ekonomiska, militära, sociala och klimatrelaterade utmaningar.

Världssituationen

Vilka är de djupast bakomliggande orsakerna till det världsdrama vi i dag upplever, i form av en ökad politisk polarisering med en tilltagande extremnationalism i USA, Europa, Ryssland, Asien, Indien och Mellanöstern? Ett världsdrama som bland annat inkluderar ökade religiösa motsättningar, där olika religiösa minoriteter är hårt ansatta, en kraftig tillbakagång vad gäller jämställdheten mellan könen, ett utpräglat vi- och dem tänkande, inkluderande ett förhärligande av det egna landet och dess befolkning. Vidare de klimatförändringar som kan komma att välta upp och ner på världsekonomin, med börskrascher och långvarig global recession som följd. En utveckling som bland annat kan skapa enorma flyktingströmmar, en kraftigt ökad arbetslöshet och en starkt tilltagande fattigdom världen över. I skrivande stund, maj 2020, ackompanjeras dessa klimatförändringar och politiska polariseringar av den globala Corona-pandemin. I pandemins fotspår följer en kraftig tillbakagång av länders ekonomi, en stigande arbetslöshet med ökad social oro som följd, ett nedmonterande av demokratisk värderingar till förmån för en allt aggressivare högernationalism, samt negativa effekter på människors fysiska och mentala hälsa, på grund av både rationell och irrationell rädsla och långvarig isolering i hemmen.

I kölvattnet av detta scenario kan det, om det vill sig riktigt illa, skapas en i det närmast oöverskådligt förändring av den nuvarande samhällsordningen. Bland annat den ovannämnda överhängande faran för en nedmontering av den liberala demokratiska världsordningen i väst, till förmån för en nationalistiskt, auktoritär eller rent fascistisk samhällsmodell, som aggressivt predikar och hyllar en ideologiskt motiverad nedmontering av de mänskliga rättigheterna och av press- och yttrandefriheten. Drastiska åtgärder som kan komma att drivas igenom i ett flertal länder med motiveringen att det sker för landets bästa, för att skydda befolkningen, för att säkerställa lag och ordning, samt för att skapa en stark nationell gemenskap som är ur-principen för ett vi- och dem tänkande.

Ett skisserat auktoritärt eller fascistiskt politiskt landskap

Om de auktoritära eller fascistiska partierna kommer till makten, frammanar de i sedvanlig ordning ett glorifierande och hyllande av den egna nationen, ett slags kollektiv hypnos, understödd av en stark militär- och polismakt. Militär- och polismakten används sedan också i sedvanlig ordning, ackompanjerad av regimernas ofta vulgära och högljudda propagandamaskineri, för att renas ut politiska motståndare, den inre fienden, de politiska motståndarna eller landsförrädarna, samt som ett värn mot en, i många fall, inbillad eller skapad yttre fiende. I detta kollektiva mentala klimat, är det en självklarhet att rusta för ett kommande krig.

I det ovan skisserade scenariot är de oberoende domstolarnas och den fria pressens tid förbi. Även dessa institutioner blir ett redskap i den auktoritära eller fascistiska ledningens händer, då domarna och redaktörerna blir politiskt tillsatta. Detta gäller även den kulturella sektorn – en av de viktigaste plattformarna för vidmakthållande av det öppna demokratiska samhället, vilket värnar om människors rätt att i olika politiska och religiösa sammanhang framföra sina idéer, tankar och åsikter. Här kommer nu endast musik, konst, film och litteratur som hyllar nationen och tjänar ledarnas önskemål att tillåtas. Oppositionen tvingas nu att gå i inre eller yttre exil, om de inte vill hamna i fängelse eller riskera sina liv. Fria val tillhör det förgångna.

Den skenbara orsaken till dagens oroande antidemokratiska utveckling 

Vad är det som orsakar att vi i dag världen över kan se en politisk utveckling som går i riktning mot auktoritära, semi eller fullt ut fascistiska partiers övertagande av statsapparaten, med ledare, som likt trettio- och fyrtiotalets fascistiska och nazistiska gaphalsar, låter sig hyllas på massmöten eller vid minutiöst orkestrerade militärparader?

Är det politikernas, de multinationella företagens, arabvärldens oljeländers, judarnas, storfinansens, Illuminatis, Bilderberggruppen, The Deep States, militärens eller den rikaste procenten av jordens befolknings fel att utvecklingen går i den riktningen? Är det dessa, och andra icke namngivna grupper eller personer, som är orsaken till dagens allt mer skrämmande utveckling? Är det deras maktbegär, girighet eller diktatoriska tendenser och önskningar som är den djupaste orsaken till problemen? Är det dem grupperna och institutionerna som gör att vi, till synes, är på väg att ödelägga vår tillvaro eller förutsättningarna för vår arts överlevnad? Är det dem som djupast sett ligger bakom miljöförstöringen och exploateringen av jordens begränsade resurser, den vansinniga vidareutvecklingen av den militära kapaciteten, med utvecklandet av allt dödligare massförstörelsevapen, eller den hänsynslösa, psykopatiska rovdjurskapitalismen, som i dag dödar fler människor på jorden än de nu pågående krigen genom sin cyniska spekulationsekonomi, byggd på fiktiva pengar som skapas ur tomma luften? Är det alla dessa aktörers fel?

Martinus världsbild och ”det gudomliga något” eller Jaget som källan till all skapelse i världsalltet

Ja, det kan vid ett snabbt ögonkast för många se ut så. Men förhåller det sig verkligen på viset? Kan det finnas en annan förklaring på den ovan nämnda galopperande problematiken? En förklaring som inte tar sin utgångspunkt i den materialistiska världsbildens snäva perspektiv. Ja, det finns det, menar jag.

Vi ska därför vända oss till Martinus och lite kortfattat gå igenom några av de bärande principerna i den världsbild han presenterar. Det är en världsbild som har evigheten och oändligheten som utgångspunkt för sina svar; som intresserar sig för det levande ”något som är” – jaget eller vår eviga väsenskärna – bakom materiens komplexitet. Det är en världsbild som i första hand ägnar sig åt livsyttringsforskning, i stället för utforskandet av materiens skenbart isolerade lagbundenhet och de olika rörelsearternas mångfald och fascinerade variationer. Det är en världsbild som befattar sig med, och utgår ifrån, en förklaringsmodell där vi alla är evigt existerande livsenheter, organiskt förbundna med källan till allt liv i världsalltet – ”det gudomliga något som är”.

Först några ord om den materialistiska världsbilden. Det är den världsbild det stora flertalet av världens politiker och makthavare i dag, medvetet eller omedvetet, räknar som sin.

Den materialistiska världsbildens moraliska och meningsskapande tillkortakommande

Den materialistiska världsbilden erbjuder ingen förklaring på våra existentiella frågor eller moraliska tillkortakommanden. Det tycks mig snarare som dess inflytande minskar än tilltar i styrka, då den inte kan erbjuda en grundläggande förklaring på vad livet djupast sett är och vilken roll vi människor har i förhållande till vår omgivning och den planet vi lever på. Den materialistiska världsbildens moral är och förblir, som en följd av den övergripande meningslösheten i tillvaron, ”den starkes rätt”. Livets utveckling hos denna världsbilden är en produkt av slumpmässiga mutationer, där vi är lagbundna i en oändligt orsak och verkankedja, utan möjlighet att påverka utvecklingsskedena och där medvetandet och vår själsliga sida anses vara ett epi-fenomen, en slags biprodukt, illusoriskt framkallad av de elektro-kemiska reaktionerna i hjärnan. Det finns i den materialistiska världsbilden ingen egentlig mening med livet, annat än den att kämpa för överlevnaden och föra vår art eller släkte vidare. Det är en livsfilosofi som kan sägas mynna ut i förhållningssättet: den som har flest prylar när den dör vinner, och som är synonym med en ändlös dans runt guldkalven, där tillvarons grundfundament i jakten på personlig och ekonomisk framgång, bygger på kamp, konkurrens och erövring, ledsagad och understödd av en självbevarelsedrift som inte skyr några som helst medel, när det gäller att se om sitt eget hus.

Martinus världsbild

Några bärande detaljer och principer

Vi ska nu titta lite närmare på vad Martinus anser om sakernas tillstånd och vad de beror på. Hans förklaringsmodell ger enligt min mening svaren på dessa komplicerade frågor. Det är svar som avsevärt skiljer sig från den gängse materialistiska världsbildens svar, som jag menar egentligen inte är några egentligen svarslösa, famlande i mörkret.

Martinus världsbild erbjuder en helt annan förklaringsmodell av livet och tillvaron. Till att börja med består världsalltet, enligt Martinus, uteslutande av levande väsen i en oändlig mångfald av variationer och uttrycksformer. Alla skapade livsformer i universum, från den minsta mikrob till den största vintergatan, har en bakomliggande, odödlig väsenskärna som är den djupaste orsaken till dess framträdande i den fysiska världen. Jaget, den innersta väsenskärnan bakom de yttre manifestationsformerna, är den dirigerande faktor som styr utvecklingen och garanterar individen ett evigt liv. Detta möjliggörs av att jaget inte består av någon energi eller materia. Det är evigt omanifesterat och därmed odelbart. jaget är evigt detsamma, det kan inte förändras eller påverkas av någon eller något. Jaget är själva ur-definitionen av den absoluta stillheten och orörligheten. Det utgör själva ur-subjektet. Jaget kan inte upplevas direkt med våra fem sinnen, utan endast indirekt som det dirigerande upphovet bakom all skapelse i världsalltet.

Martinus menar att de levande väsendena är tillvarons innersta, minsta och grundläggande beståndsdelar, varifrån all skapelse och manifestation utgår.

Jagets unika betydelse i Martinus världsbild

Jaget är alltså den helt centrala faktorn i Martinus världsbild. Hans världsbild står och faller i själva verket med detta jag. Jaget i sig själv har ingen annan analys än att det utgör ”något som är”. Det är till sin natur egenskapslöst och formlöst, och det existerar bortom tid och rum. Det finns till före all skapelse och utgör själva grunden för allt skapat i världsalltet. Det är lika med evigheten, oändligheten och den absoluta stillheten och tomheten. Jaget är helt unikt och fullständigt suveränt till sin natur, och kan inte jämföras med något annat i hela världsalltet. Martinus benämner även jaget X1, den ”orsakslösa orsaken”, till vilken det inte existerar någon föregående orsak. Det är alla orsakers innersta orsak. Jaget är helt utan kontrast och är därför inte förnimbart. Det har ingen analys utöver denna enda, att det utgör ett ”något som är”. Jaget eller X1 är tillvarons högsta element, Gudomens eget allomfattande jag.

Det levande väsendets tredelade analys

Martinus beskriver i sina analyser att vi människor har en tredelad analys. Det är ett pedagogiskt grepp Martinus använder sig av för att förklara något som egentligen är en odelbar enhet med tre olika funktionsområden. Vi har ett Jag, en skapar- och upplevelseförmåga, genom vilken vi framträder som människor i den skapade, timliga världen. Denna tredelade företeelse är Martinus universella definitionen på ett levande väsen. Martinus skriver vidare att världsalltet har samma grundanalys. Det betyder att världsalltet genomgående består av levande väsen.

Gud är lika med det totala världsalltet

Hos Martinus är ”det gudomliga något som är” eller Gud, identisk med det totala världsalltet. Det är Guds jag som utgör källan till alla manifestationer i världsalltet. Det gudomliga jaget finns som den innersta kärnan i varje människa. Allt levande, allt skapat utgör delar av detta gudomliga jag. Vi är alla evigt, organiskt förbundna med denna livets ur-källa. Alla Jag i världsalltet är, på grund av jagets odelbarhet, lika med Guds jag. Alla individers skapar- och upplevelseförmåga utgör tillsammans Guds skapar- och upplevelseförmåga och alla skapade företeelser i världsalltet utgör yttre ”projektioner”, tillfälliga timliga manifestationer, av ”det gudomliga något som är” eller X1.

X-analysen

Jaget benämns hos Martinus X1, skapar- och upplevelseförmågan kallas X2, och den skapade världen benämns X3. Att Martinus använder X före siffrorna 1, 2 och 3 ska visa att dessa tre delar har evighetskaraktär. De utgör olika funktionsaspekter av det i sig odelbara, övergripande X. Denna initiala verklighet beskriver Martinus som ett odelbart ”något som är” eller X1. Det är alltså endast i teorin som Martinus delar upp detta universella, i verkligheten odelbara X, i tre delar. Då jaget eller X1 är odelbart, betyder det att alla levande väsen har samma Jag. Därav den organiska förbindelsen med det ”gudomliga något som är”.

I X2-området spaltas detta Jag upp i ett oändligt antal livsenheter. Det är genom denna spaltningsprocess som varje levande väsen för evigt har en egen individualitet. Denna individualitet  kommer till uttryck genom en enhet bestående av X1, X2 och X3 – en strukturell kopia av Gud. Det är genom dessa uppdelade livsenheter som Gud upplever livet. Genom att Guds Jag finns i varje levande väsen, har Gud direktkontakt med alla levande väsen i hela världsalltet samtidigt. Alla levande väsen i världsalltet utgör alltså Gud upplevelse- och manifestationsredskap. Ett smått hisnande perspektiv som vi i en avlägsen framtid, genom förvärvande av kosmiskt medvetande, kommer att kunna se och förstå. Om det kosmiska medvetandet, se längre fram i texten.

En närmare, mer djupgående beskrivning av detta mångfacetterade filosofiska och ontologiska ämne, samt de moraliska implikationer som ett sådant synsätt på livet och tillvaron ger vid handen, går utanför ramarna för den här artikeln. Jag hänvisar därför den intresserade till Martinus egen litteratur.

De bakomliggande principerna och företeelserna för skapandet av medvetandet och livsupplevelsen

För att vi verkligen ska förstå vad det är som sker i världen i dag, kommer jag i första hand att luta mig mot artiklarna ”Jordmänniskornas skyddsängel nr 1” och ”Skyddsänglar i nationens tjänst”, båda skrivna av Martinus. Jag kommer även att citera delar ur Martinus huvudverk Livets Bog. Dessa artiklar och utvalda stycken ger i kortfattad form, den nödvändiga förklaringen till de bakomliggande faktorer vilka utgör de djupaste bakomliggande orsakerna till dagens alarmerande tillstånd, politiskt såväl som klimatmässigt.

Vi kan i dag se hur de invanda gammal djuriska diktatoriska eller fascistiska beteendemönstren återigen ställs mot de allt mer nödvändiga motkrafterna. Dessa motkrafter representerar en önskan om en ny ekonomisk politik, en stark miljöpolitik som inte har stormakterna eller de multinationella företagens bästa för ögonen och det skriande behovet av nedrustning. Med dagens enorma överkapacitet av kärnvapen och kemiska stridsmedel världen över, har begreppet segrare för länge sedan spelat ut sin roll. Ett fullskaligt krig med dessa vapen skulle kunna innebära en, i det närmaste totala utplåning av städer och kulturvärden. Vi skulle efter en sådan våldsam urladdning  med stor sannolikhet endast se en liten, sargad spillra av mänskligheten linka runt bland städernas ruiner och grushögar. Enligt Martinus kommer nu detta inte att ske, då jordklotet står inför en helt annan livsbana än den ovan skisserade. Detta drastiska scenario skulle vara liktydigt med att jordklotet begår självmord. Ett stadium som jordklotet för länge sedan har passerat i sin mentala utveckling från djur till människa.

(För en mer grundläggande förklaring angående detta att jordklotet är ett levande väsen och den principiella och universella utvecklingsprocessen från ”djur” till ”människa”, hänvisar jag till Martinus egen litteratur. På svenska kan du läsa huvudverket Livets Bog, del 1‒7, på Martinus Instituts webbplats).

Jordklotets psykiska förvandlingsprocess

Vad är det då, enligt Martinus, för företeelser som ligger bakom de ökande, omstörtande och destruktiva krafternas tilltagande maktutövning i vår värld? Det som nu äger rum inför våra ögon är en del i en kosmisk eller andlig förvandlings- och utvecklingsprocess i jordklotets psyke och medvetande. I Martinus beskrivning av verkligheten är jordklotet, precis som vi själva, ett levande väsen med ett odödligt upplevande Jag, en skapar- och upplevelseförmåga, som det manifesterar sina tankar, önskningar och begär med, genom skapande verksamhet i den fysiska världen. Vad som nu sker är att jordklotet gör upp med sig själv. Det sker alltså en utrensningsprocess i jordklotets medvetande – en process där jordklotet lämnar gamla invanda, självcentrerade och egoistiska tankemönster till förmån för utvecklandet av humana och osjälviska tankemönster. Det är denna omvälvande förvandlingsprocess i jordklotets psyke ‒ uppgörelsen mellan det onda och det goda ‒ vi i dag ser återspegla sig i de olika politiska, religiösa och klimatmässiga skeendena runt om i världen. Skeenden som kommer att få en avgörande betydelse för mänsklighetens kommande utveckling mot en fredligare värld präglad av samförstånd och samarbetsanda. Vår egen väg är med andra ord redan utstakad. Det är bara en fråga om när vi, var och en av oss, tar det första steget på den …

Om denna process, ”ljusets och mörkrets kamp om psykets domäner” och de andliga komponenter och företeelser som är inblandade i den, vad detta innebär för oss som lever på jorden i dag, vilka moraliska vägval vi måste fundera lite extra över, handlar artikelns tredje del.

Den framtida livsvetenskapen

Martinus menar att rörelse är livets främsta kännetecken. Att jordklotets alla naturprocesser representerar rörelse står väl för de flesta av oss bortom alla tvivel. Svårare kan det kanske vara att betraktade denna mångfald av rörelser som medvetandeyttringar, som uttryck för en bakomliggande och dirigerande ande med egna tankar och egen vilja. I artikeln ”Skyddsänglar i nationens tjänst” (Kosmos nr 1/1998) konstaterar Martinus följande:

”Bakom varje fysisk organism, vare sig det är en planet, en himlakropp eller en vanlig känd organism av kött och blod, finns det alltså en dirigerande ande. Och sålunda finns det bakom jordklotets fysiska framträdande en dirigerande ande som är hela klotets högsta auktoritet. Men en ande består inte av ande allena. Ande i bokstavlig mening är tanke och vilja, som åter är detsamma som medvetande, och medvetande är i sin tur något som är underordnat ett upphov, eftersom det upplevs och manifesteras. Detta upplevande och manifesterande något är det som vi har lärt känna som jaget. Jaget i förening med tanke och vilja eller medvetande utgör en ande, vilket vill säga ett levande psykiskt väsen” (Kosmos 1/1998).

Martinus skriver i samma artikel om vetenskapens kommande roll och den utveckling som den kommer att genomgå, och vad det kommer att innebär för vår syn på livet, tillvaron och i förlängningen av detta, oss själva:

”Den kommande verkliga och förnämsta vetenskapen blir vetenskapen om själva livets psykiska eller andliga sida. Man kommer sålunda att erfara att hela universum är genomströmmat av ande, som åter är detsamma som liv och medvetande och därmed tanke och vilja, begär och tillfredsställelse av begär. Man kommer att erfara att det inte är livet som är bundet till den fysiska organismen, men att det däremot förhåller sig tvärtom. Det är den fysiska organismen som är bunden till livet. Själva livet är det eviga, medan organismen med dess särskilda företeelser endast är tillfälliga, endast är timliga.”

Urbegäret ‒ livsupplevelsens primära drivkraft

Om det nu, som Martinus skriver i artikeln ”Skyddsänglar i nationens tjänst”, finns en dirigerande ande som utgör klotets högsta auktoritet bakom jordklotets fysiska framträdande, på vilket sätt yttrar sig denna högsta dirigerande auktoritet? Vilka inneboende krafter begagnar sig då jordklotsjaget av? Vilken är dess primära drivkraft?

Hos alla levande väsen är upplevelsen av livet dess primära drivkraft. Till sitt förfogande har  jordklotet, och vi människor, ett evigt inneboende outsläckligt begär efter att uppleva livet. Martinus benämner detta begär ”urbegäret”. Urbegäret är en evigt, existerande företeelse i vår eviga väsenskärnas struktur, som tillsammans med att antal s.k. kosmiska skaparprinciper och sju kosmiska grundenergier, garanterar oss en evig livsupplevelse. Urbegäret är inte riktat mot en specifik typ av upplevelse, utan riktar sig förutsättningslöst mot livsupplevelsen som sådan. Vare sig den är smärtsam, neutral eller njutbar. Den djupaste meningen med livet är, enligt Martinus, att det ska upplevas. Det finns inget egentligt slutmål med livet i sig, då det är evigt till sin natur. Motorn i livsupplevelsen kan nog, till stor del, sägas vara upplevelsen av kontraster. Utan kontraster inget skapande och upprätthållande av medvetande.

Det finns en passage i stycke 29 i Storkursen (2018), där Martinus talar om ”den nuvarande människans icke färdiga tillstånd”. Han talar här om vår djuriska, själviska sida kontra den riktiga människans osjälviska sida. Martinus  skriver följande i slutet av stycke 29:

”Så länge människan ännu inte är färdig, har hon både det onda och det goda inom sig, med det ska hon inte fortsätta med. En gång når hon fram till att hon enbart har det goda inom sig. När människan helt behärskas av det goda, har hon nått fram till livets mening.”

Dessa rader kan tolkas som att det finns en mer ”lokal” mening med livet, om jag får uttrycka mig så. Att ”helt behärskas av det goda” kan man, om man så vill, se som att slutmålet inom varje spiralkretslopp är uppnåendet av det mentala tillstånd som genomsyrar de andliga världarna: det kosmiska medvetandets hundraprocentiga kärleksförmåga. Passagens genom växt- och djurriket fungerar som en slags ”livmoderzon” för den kommande riktiga människan. I livmoderzonen bärs vi under större delen av utvecklingen fram av vår instinktförmåga. I slutfasen av djurriket sker en påtaglig utveckling av känsla och intelligens, vilket till sist möjliggör för intuitionen att strömma in i medvetandet, genom den stora födelsens monumentalt genomgripande psykiska förvandlingsprocess.

Här i ”livmoderzonen” vet vi nästan ingenting eller mycket lite om det verkliga livet, med dess totala fokus på att tjäna och vara till glädje för sina medmänniskor. Denna del av spiralkretsloppet, växt- och djurriket, fungerar som den nödvändiga mörkerkontrasten, egoismens epicentrum, till de ljusa andliga världarnas fullkomliga kärleksmanifestationer, ljusets epicentrum. Passagen genom mörkerzonen är absolut nödvändig för att vi ska kunna bygga upp nya medvetandeförmågor och därigenom förnya vår kunskapen om gott och ont (se avsnitten om reinkarnation och karma nedan). När den bägaren är full, när vi har genomgått den tillräckliga mängd lidandeerfarenheter som krävs för att ge plats för den organiskt utvecklade osjälviskheten, föds vi likt barnet i livmodern fram till det mentala tillstånd (kosmiskt medvetande) som ger oss tillträder till det Martinus kallar ”visdomsoceanen” ‒ Guds samlade vetande om sig själv ‒ såväl som tillträde till det riktiga människorikets domäner.  Där och då har vi, med Martinus ord, ”nått fram till livets mening”.

Talangkärnor, ödeselementet, grundenergierna och evighetskroppen 

Alla våra upplevelser och erfarenheter, mörka såväl som ljusa, lagras i det Martinus kallar ”talangkärnor”. En talangkärna är en specifik, avgränsad ”informationsbärare” placerad i det som Martinus kallar ”ödeselementet”. Ödeselementet är ett ”organ” eller magasin, som har sin plats i det Martinus benämner ”övermedvetandet”. I Livets Bog, del 2, st. 326, kan vi läsa följande om talangkärnor, ödeselementet och övermedvetandet:

”’Ödeselementet’ med tillhörande ’talangkärnor’, vari kropparna har sitt rotfäste, existerar alltså inte i själva dessa kroppar utan framträder som detaljer i den realitet vi känner som ’X2’. Då alltså detta ’X’ i förbindelse med ’X1’ rymmer själva överkommandot över eller är fundamentet för all skapelse, alla nyanser av medvetande, alla uttryck för det levande väsendets manifestation, kommer vi i fortsättningen av ’Livets Bog’ att kalla dessa två ’X’ för ”övermedvetandet””(Livets Bog del 2, st. 326.)

Martinus liknar talangkärnorna vid inkapslade ”frökapslar”, som innehåller information om färdigheter eller gjorda erfarenheter på ett speciellt område, fullt analoga med den information som finns i ett växtfrö. (Det vill säga den information som ligger till grund för växtens utveckling från frö till blomma.) Dessa talangkärnor finns alltså lagrade i ödeselementet, i det Martinus kallar X2, jagets skapar- och upplevelseförmåga. X2 utgör den princip som möjliggör för jaget att skapa en differentierad värld i tid och rum med en mängd olika energiformer, i vilka jaget kan skapa och manifestera sig. Martinus benämner även X2 ”evighetskroppen”.

X2-områdets tre livsbärande krafter: urbegäret, moderenergin och ödeselementet

Martinus omtalar tre olika slags krafter i X2-området. En motivationskraft: urbegäret, en grundenergi: ”moderenergin”, den sjunde och överordnade grundenergin, varur det emanerar sex andra grundenergier som jaget använder för att skapa medvetande och organisme. Dessa kommer till uttryck i olika manifestationsformer i X3-områdets skapade, timliga värld. (Jag återkommer till X3-området nedan.)

Dessa sex grundenergier är: instinkt, tyngd, känsla, intelligens, intuition och minnesenergin. Av dessa energier använder jaget i första hand instinkt-, tyngd och känsloenergierna för organismskapelse, medan intelligens-, intuition och minnesenergierna i första hand används för skapande av medvetande och intellektuella förmågor (samtliga grundenergier ingår i varje form av skapelse, dock med olika styrkegrad och genomslagskraft. Ingen grundenergi kommer till uttryck i renodlad form).

Den tredje kraften i X2-området benämner Martinus ”ödeselementet” – uppsamlingsområdet för individens talangkärnor. Om ödeselementet skriver Martinus följande i Livets Bog del 2, st. 326:

”[…] ’ödeselementet’ är ett organ som utgör sätet för magasineringen av väsendets egenskaper, anlag eller talanger. Varje böjelse, varje karaktärsegenskap, varje dygd eller last har sitt rotfäste här i detta organ. Dessa medvetenhetsnyanser, dygder eller laster, utvecklas ju genom individens upprepning av vissa bestämda manifestationsarter, vilka så var för sig genom denna upprepning blir till vanemedvetande, vilket åter är detsamma som självfunktion. Detta vill i själva verket säga, att det genom de många upprepningarna utvecklats ett litet organ som har förmågan att draga till sig och stöta ifrån sig de för ifrågavarande manifestationsarts nödvändiga ämnena eller materierna. Denna funktion ombesörjes eljest av hjärnan, varvid individen måste vara dagsmedvetet med i detaljeringen vid ifrågavarande materiers konstellation eller sammansättning. Men efter hand som upprepningarna fortsätter och det lilla organet alltmer utvecklas, blir det i stånd att självt ombesörja konstellationerna av materierna eller ämnena för ifrågavarande manifestation, så att hjärnan avlastas denna funktion, vilken då träder ut ur individens dagsmedvetande och till slut blir så självständig att den utövar sin tjänst, vare sig individen vill det eller ej. […]” (Livets Bog del 2, st. 326).

Detta ”lilla organ” som utvecklas alltmer och till slut blir en självständigt fungerande enhet; en automatfunktion, är alltså en talangkärna.

Moderenergin och X2-områdets spiralcentra

Vad gäller moderenergin är det denna energi som övermedvetandet, med den maskulina och den feminina polen, dess eviga skaparprinciper och ödeselement, består av. (De båda polerna genomsyras av ”den högsta eldens” livsbefordrande ur-kraft – se avsnittet nedan om ”Den högsta elden och den maskulina och den feminina polen”) Det är moderenergin som, under jagets och urbegärets påverkan, ligger till grund för all skapelse i världsalltet. Moderenergi är, om man så vill, en slags ur-energi. En parallell till ur-begäret. Moderenergin spaltas i undermedvetandeområdet, X3, ut i sex grundenergier som utgör materialitet för bland annat talangkärnorna (se några rader längre ner).

Moderenergin utgör den grundläggande organiserande faktorn bakom livsupplevelsens mångfald. Moderenergin är jagets redskap för att skapa talanger, organ och kroppar. Utan denna grundenergi, skulle dessa delar inte kunna skapas. Moderenergin är den enda av de sju grundenergierna som inte går i kretslopp, likt de sex övriga grundenergierna, då den existerar bortom tid och rum.

De sex övriga grundenergier har ett latent, ett tilltagande, ett kulminerande och ett avtagande tillstånd. Det är en evig princip som möjliggör upplevelsen av kontraster och därmed möjliggör en evigt skiftande och förnyad livsupplevelse.

Det är genom moderenergin som ”det gudomliga något som är”, X1, kan komma i kontakt med den skapade världen, X3. Martinus benämner detta område ”undermedvetandet”. Undermedvetandet, rörelsernas värld, utgör själva livsscenen eller det område där vi dagsmedvetet upplever livet. De sex grundenergierna, som kommer till fullt uttryck var och en för sig i en cyklisk utformad struktur i undermedvetandeområdet sex olika tillvaroplan, kan ses som en förlängning av moderenergin. Dessa sex grundenergier utgör skapade företeelser, till skillnad från moderenergin, som i och med sin delvisa identitet med jaget, har en oföränderlig evighetskaraktär.

I övermedvetandet, X2, finns sex stycken så kallade ”grundtalangkärnor”, även benämnda ”spiralcentra”. Dessa är, till skillnad från själva grundenergierna, eviga företeelser. Genom dessa grundtalangkärnor eller spiralcentra kan jaget, via moderenergin och urbegäret, reglera och styra varje grundenergis styrkegrad och därmed dess manifestationsförmåga genom hela spiralkretsloppet. Grundtalangkärnorna eller spiralcentra utgör ett slags transformations- eller konverteringscentra för moderenergins verksamhet och de ligger alltså till grund för den cykliska process som varje grundenergi genomgår i spiralkretsloppet (se ovan).

Moderenergin, övermedvetandet och undermedvetandet

I boken Mänsklighetens öde, kap. 13, får vi från Martinus sida ytterligare information om moderenergins roll och betydelse i relation till övermedvetandet och undermedvetandet:

”Som förut nämnts äger jaget en organism. En organism utgör ett till jaget knutet delvis evigt och delvis skapat livsbefordrande redskap. I kraft av detta redskap kan jaget skapa den utlösning och växelverkan av grundenergierna, vars reaktioner blir identiska med ’livets upplevelse’. Den eviga delen av detta jagets livsupplevelse- och manifestationsredskap har jag betecknat som det levande väsendets ’övermedvetande’. Till detta övermedvetande är knutet ett likaledes delvis evigt och delvis föränderligt organ för var och en av de sex grundenergierna. Vid den eviga delen är varje grundenergiorgan orubbligt rotfäst och är ett med övermedvetandet. Den föränderliga delen av dessa grundenergiorgan är kombinerad i ett samarbete, tack vare vilket jaget kan utlösa den slutliga utformningen av sin livsupplevelse och manifestation eller skapelse. Denna grundenergiernas kombination har jag kallat det levande väsendets ’undermedvetande’. Genom speciella eviga organ i övermedvetandet, vilka jag inte kan komma in på här, utlöses en sjunde grundenergi, som jag har betecknat som ’moderenergin’. Från övermedvetandet fortplantar sig moderenergin till grundenergiorganen, som den håller i en evigt skiftande kombination. Genom dessa skiftande kombinationer av grundenergierna och med hjälp av grundenergiorganen blir jaget i stånd att skapa sin manifestation och livsupplevelse. Då grundenergierna i vissa kombinationer skapar fysisk materia och i andra kombinationer skapar andlig materia, och materien utgör materialet för skapelse, blir jaget således i stånd att skapa och uppleva både i fysisk och i andlig materia” (Mänsklighetens öde, kap. 13).

Jaget, urbegäret, moderenergin och rörelsen

Urbegäret och moderenergin emanerar, ”föds”, ur jaget. Urbegäret och moderenergin utgör den kraft och den energi som gör det möjlig för ”det gudomliga något som är” eller X1 ‒ den absoluta stillheten och tomheten ‒ att skapa och uppleva rörelse, och därigenom uppleva en kontrast till sin omanifesterade egennatur. Det enda man kan säga om jaget är att det utgör ”något som är”. Alla andra benämningar tillhör den skapade, timliga världens domäner. Jaget utgör i Martinus beskrivning den ”fasta punkt” kring vilken all rörelse och därmed all upplevelse av livet kretsar. Djupast sett existerar bara jaget i världsalltet. Jaget är den initiala verkligheten eller själva evigheten och oändligheten. All rörelse, all skapelse och manifestation i världsalltet utgör tillfälliga, illusoriska ”kopior” av detta omanifesterade allväsen.

Vad gäller rörelsens absoluta betydelse för vårt medvetande, våra manifestationer eller livsupplevelsen som sådan, skriver Martinus i Livets Bog, del 3, st. 821:

”Denna strålglans, som således utgör hela vårt liv, vår manifestation, vår egen skapelse såväl som upplevelsen av andra väsens eller Gudomens skapelse, består uteslutande av ’rörelse’. Där denna ’rörelse’ möter ett jag, blir den till upplevelse. Upplevelsen är å sin sida detsamma som medvetande. Men då ’rörelsen’ inte kan existera utan att representera ett sådant möte, måste ’rörelse’ och ’medvetande’ vara identiska. Och då ’medvetande’ är detsamma som ’liv’, måste ’rörelse’ och ’liv’ likaledes vara identiska. Varje form av rörelse – oavsett om det är en maskins snurrande hjul, åskans mullrande, ett dånande vattenfall eller det är så mikroskopiska svängnings- eller vibrationsarter att vi inte alls kan se dem som rörelse, utan som fast materia: kristall, granit, guld, platina eller liknande – kan således endast existera som identisk med liv. Rörelsen, vare sig den är fast, flytande eller gasformig, utgör det material varav själva medvetandet eller livet består” (Livets Bog del 3, st. 821).

Ett verkligt mysterium: vår innersta funktion eller jagets vändningen av rörelsen eller energin

Martinus skriver i Livets Bog, del 3, st. 824, att den innersta funktionen i varje levande väsen är ”detta jags ”vändning” av rörelsen eller energin”, samt att ”denna ”jagvändning” av energierna är en absolut livsnödvändighet för varje form av livsupplevelse”.

Med denna vändning av rörelsen eller energin står vi, enligt Martinus, inför den djupaste analysen av den sexuella principen.

Martinus har en mycket bredare definition av begreppet sexualitet än vad vi kanske är vana vid. Han menar att all njutning, all behagsupplevelse är en form av sexualitet. Sexualiteten sträcker sig alltså, enligt Martinus, långt utanför den traditionella sexualakten och utgör ”den allra högsta och fullkomligaste utlösande kraften i själva livsupplevelsen. Det är av denna anledning som den här i Livets Bog uttrycks med begreppet ’den högsta elden’” (Livets Bog, del 4, st. 1138; se vidare nedan angående ”den högsta elden”).

Hur går det då till när jaget vänder rörelsen eller energin? Om denna vår innersta process kan vi läsa följande i Livets Bog del 3, st. 825:

”Nu får man inte tro att denna jagets ’vändning’ av ’rörelsen’ eller energin är av fullständigt samma slag som en gummibolls tillbakastudsande från en vägg eller mur som den kastas emot. Jaget är inte en ’död’ mur, och ’rörelsens’ bana fram till och tillbaka från jaget är inte alls så direkt och enkel som bollens rörelse fram till muren och tillbaka igen. Den utlöser ett ’havandeskap’. Vi står nämligen här inför den allra djupaste analysen av principen ’sexualism’,[1] som i sin tur bildar fundamentet för allt som hör in under begreppet ’fortplantning’ och varav arternas bestånd eller tingens existens återigen uteslutande beror. I jagets ’vändning’ av en ’rörelse’ eller energi upplever vi såväl en ’befruktning’ och ett ’havandeskap’ som en därpå följande ’födelse’. Genom vårt jags tilldragning och mottagande av en ’rörelseart’ upplever vi en ’befruktning’. I denna ’rörelsearts’ speciella ’vändning’, det vill säga utveckling och förvandling i jagets ägo, upplever vi ett ’havandeskap’. Och i denna förvandlade ’rörelsearts’ frigivning eller tillbakavändande från jaget upplever vi en ’födelse’. Den ’rörelseart’ som jaget genom sitt urbegär drar till sig, utgör alltså ’säden’ eller ’sädesvätskan’. Genom uppsamlingen av denna inom jagets domäner förvandlas den till ett ’foster’. När ’rörelsens’ vändning är fullbordad, det vill säga när den fått jagets fulla påverkan och åter lämnar dettas domäner, har ’fostret’ blivit till ett ’barn’ och ’föds’. Detta barn kan så leva vidare, bli till ny ’säd’, som gör andra jag ’havande’, varefter nya ’foster’ uppstår och blir till ’barn’ som lever vidare som nya medverkande faktorer vid den eviga befruktning och fortplantning som vi kallar ’livet’” (Livets Bog del 3, st. 825).

Jagets vändningsprocess och förvandlingen av intryck till uttryck

I Livets Bog del 3, st 822 skriver Martinus att denna jagets ”vändningsprocess” möjliggör förvandlingen av intryck till uttryck:

”Det är denna ’vändningsprocess’ som förvandlar alla ’intryck’ till ’uttryck’. ’Intrycken’ är ju upplevelsen av energiernas inåtgående rörelse i medvetandet, medan ’uttrycken’ är energiernas utåtgående rörelse från medvetandet, något som i allra högsta grad också bekräftar rörelsens identitet som ’liv’. Utan ’intryck’ och ’uttryck’ existerade det i verkligheten inte något liv. Ty vad är väl livet annat än ett jonglerande med intryck och uttryck?” (Livets Bog del 3, st. 822).

Jagets innersta förmåga är alltså att ta emot intryck och sedan avge ett uttryck. Det är i denna process som rörelsen eller energin blir lika med stillheten. Där är där, i stillheten, som rörelsen eller energin bearbetas av jaget till ett intryck, för att sedan åter bli till rörelse, ett uttryck. Denna process är ett verkligt mysterium, som dock får sin förklaring den dag vi uppnår det kosmiska medvetandet och själva kan skåda in i tillvarons allra djupaste hemligheter.

I del 2 av denna tredelade artikel kommer jag att diskutera spiralkretsloppets ljusa och mörka domäner, det eviga beroendeförhållandet mellan Gud och människan, X2 och skapandet av illusioner, perspektivprincipen, materia som ljus, jagets odelbarhet och X3 ‒ rörelsernas värld, moderkärnan eller huvudtalangkärnan, den högsta elden, reinkarnation, karma, den maskulina och den feminina polen, enpolighet, dubbelpolighet, kosmiska glimtar, Guds primära och sekundära medvetandezon, samt salighetsriket och hunger- och mättnadsprincipens betydelse för upprätthållandet av den eviga livsupplevelsen.

Lars Palerius, maj 2020

[1] Fotnot: I nyare svenska översättningar används ordet ”sexualitet” i stället för ”sexualism” som översättning av danska ”sexualism”.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial