C-vetande

C-vetande (dk. C-viden) betecknar i Martinus litteratur kunskap eller vetande som befinner sig på C-stadiet, dvs. det tredje och sista stadiet av tre huvudfaser som vetande kan befinna sig på. C-vetande används i Martinus litteratur synonymt med ”vanemedvetande” eller ”vanefunktioner” och innebär att en förmåga eller en kunskap, efter en lång tid av övning och praktiserande på B-stadiet, har blivit fullkomlig. Den kan då manifesteras som automatfunktioner i form av självständiga organ eller talangkärnor, som utför handlingar eller processer automatiskt utan att individen behöver styra den med sin medvetna vilja. Exempel på C-vetande är jordmänniskans förmåga att skapa och upprätthålla fysiska organ och hela sin fysiska kropp vid en ny inkarnation, och förmågan att t.ex. promenera utan att rörelsen behöver styras och kontrolleras med hjärnans vilja. C-vetande betecknas i Martinus litteratur även som livssubstans nr 15 (se Livets Bog, del 3, st. 938). Se även ”A-vetande” och ”B-vetande”, samt ”A-stadiet”, ”B-stadiet” och ”C-stadiet”.

Genom praktisk manifestation av vilja, genom upprepningar och övningar, blir viljefunktionen på ifrågavarande område så fullkomlig, att den övergår till automatfunktion, det vill säga en funktion för vilken man, genom de många upprepningarna och övningarna, efter hand fått självständigt dirigerande organ utvecklade åt sig, så att funktionen därigenom kan äga rum utan den sedvanliga reglerande, dagsmedvetna inblandningen från individens sida. Detta stadium av viljefunktionen har vi kallat ”C-vetande”, och vi betecknar det här som ”livssubstans nr 15”. (Livets Bog, del 3, st. 938)

Det är alltså tydligt, att jaget existerat före sin nuvarande fysiska kropp och i denna föregående tillvaro till och med varit försett med skaparförmåga och intellektualitet, framträdande i en sådan grad av vanemedvetande eller ”C-vetande”, att det kunnat skapa sin nuvarande fysiska kropp utan hjärnmässig viljeinblandning, enbart genom automatfunktion på samma sätt som fotrörelserna under en promenad. (Livets Bog, del 2, st. 320)

Som ett konkret exempel på hur kunskaper och förmågor kan manifesteras på olika stadier, kan man se hur det går till att lära sig läsa. I början är individen upptagen med att skaffa sig kunskap om ett skriftspråks alfabet och hur de olika tecknen (t.ex. bokstäver) står i relation till ljuden i det talade språket som i regel lärs in först. Det kan man kalla A-vetande. Sedan övergår individen till att börja öva på att läsa och förstå betydelsen av skrifttecken i olika kombinationer och praktiserar sitt teoretiska vetande, vilket man kan kalla B-vetande. Till sist har, för de flesta individer, kunskapen om skriftspråket med olika kombinationer av ett alfabets tecken blivit automatiserad, så att samma individ helt obehindrat och snabbt kan läsa texter av olika slag och tolka innehållet utan att ägna uppmärksamhet åt de enskilda tecknen och dess detaljer, vilket kan kallas C-vetande.

**********************************************************