Automatfunktion

Automatfunktion (dk. automatfunktion) betecknar i Martinus litteratur en omedveten vanefunktion eller ett C-vetande, dvs. en kunskap eller en förmåga som har upparbetats till fulländning och som en individ kan utöva automatiskt. En automatfunktion uppstår enligt Martinus analyser genom att en individ i tidigare utvecklingsstadier har haft en längtan eller medveten vilja att uppöva en viss talang, funktion eller förmåga. När denna förmåga eller denna kunskap har övats under en mycket lång tidsrymd och passerat det som Martinus kallar A-stadiet (teoretisk kunskap som inte har omsatts i handling) och B-stadiet (övande av ny kunskap), blir resultatet till sist kunskap på C-stadiet, dvs. en talangkärna som kan fullgöra sin funktion automatiskt, utan att individen behöver styra den genom sin vilja. Martinus beskriver att det är automatfunktioner som ligger till grund bland annat för djurens och jordmänniskornas förmåga att skapa en ny fysisk organism vid en ny reinkarnation.

Då automatfunktion endast kan existera som identisk med ”A-vetande” och ”B-vetande”, vilket återigen är forntida vaket dagsmedvetet tänkande och handlande, måste denna avkomma haft en sådan forntida tillvaro med vaket dagsmedvetande, i vilket ifrågavarande längtan kunnat uppstå. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 422)

Men då denna sida av dess tillvaro utgör automatfunktioner, det vill säga är några från talangkärnorna utgående kraftformer, vilka utlöses av därtill utvecklade centra i individens organismer, så befinner sig dessa funktioner alltså utanför jagets medvetna uppfattning. De blir liksom ett spel bakom ”kulisserna”, utanför jagets dagsmedvetna vilja och kontroll. (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 949)

Då en funktion endast kan bli till vana genom upprepningar och vanan är detsamma som automatfunktion och jagets skapande av sin fysiska kropp visar sig vara en automatfunktion, blir således denna funktion i sig själv ett orubbligt bevis för – inte bara att jaget som ”levande väsen” har existerat före sin nuvarande fysiska kropps tillkomst – utan också att denna kropps skapelse ingenting annat är än blott och bart en upprepningsprocess. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 320)

**********************************************************