Gud

Gud (dk. gud) är i Martinus analyser det allsmäktiga, oändligt kärleksfulla och eviga gigantväsen som alla levande väsen och därmed också människans innersta jag utgör en organisk del av. Martinus använder begreppet Gud synonymt med ”Gudomen”, ”Fadern”, ”Försynen”, ”allmakten” och ”världsalltet”. Guds eller Gudomens väsen är enligt Martinus analyser närvarande i allt och alla som existerar. Gud är därmed oändlig och obegränsad och genomsyrar hela världsalltet. Guds analys är detsamma som det levande väsendets analys, i det att Gudomen kan beskrivas i form av en treenig analys: Gudomens X1 eller skaparen, som utgörs av alla levande väsens X1, Gudomens X2 eller skaparförmåga, som utgörs av alla levande väsens skaparförmåga, samt slutligen Gudomens X3, som utgör hela den skapade världen eller världsalltet. Kontrastupplevelserns som skapas och förnimms med hjälp av de levande väsendenas övermedvetande eller X2, utgör i sin innersta analys Guds skapelse av kontraster till sig själv. Då det kosmiskt sett inte existerar några storlekar, är Gudomen med sitt jag personligen närvarande i allt som kan förnimmas, såväl det oändligt stora som det oändligt lilla. Varje liv utgör i sin grundanalys en personlig kommunikation mellan Gudomen och det levande väsendet. Förhållandet mellan Gudomen och de levande väsendena illustreras även med hjälp av uttrycken ”Gud” och ”gudasöner”. Martinus beskriver i sin litteratur hur han själv genom sin kosmiska invigning vid 30 år fick en stark personlig upplevelse av att bli ett med Guds medvetande. Han upplevde genom sitt kosmiska medvetande att alla väsen existerar inuti Gudomen, det är ”i Gudomen vi lever, rör oss och är till” och att syftet med människans nuvarande utveckling är att hon ska omskapas till ”Guds avbild”.

Begreppet ”Gud” används i Martinus litteratur även för att beteckna de partiska och enligt Martinus oriktiga uppfattningar som människor i olika tider och religioner har haft om ”Gud” eller olika ”gudar”. En Gud som inte omfattar allt som existerar, även alla kontraster av mörker och ljus, är inte en kosmiskt sann analys utan en religiös bild som uppstår en tid på en viss religiös utvecklingsnivå där människorna är partiska för det ljusa i tillvaron och negativt inställda till det mörka.

I detta färdiga väsens framträdande och i den utvecklingsepok som det genomgått, innan det nådde denna högsta höjd, ligger öppet till beskådande den stora eviga sanning som förkunnar och stadfäster att Gud är allsmäktig, allvis och oändligt kärleksfull. (Livets Bog, del 6, st. 2224)

Väsendena kommer därigenom ibland att upptäcka, att åtskilligt av det man förr trodde vara djävulens verk i själva verket var Guds verk. (Livets Bog, del 1, st. 26)

Och då de största erfarenheterna är detsamma som ”den högsta visdomen”, och denna åter endast kan existera som det högsta vetandet om tillvaron, vilket vill säga ”Guds vägar”, så framstår här hela livet som identiskt med en ”rannsakning av Guds vägar”. (Livets Bog, del 1, st. 572)

**********************************************************