I denna artikel undersöker Lars Palerius tre forskares analyser av högerpopulismens och
fascismens ökande inflytande på den världspolitiska arenan utifrån Martinus beskrivning av
den dräpande principens tankearter – det fysiska och mentala fundamentet i djurriket. Dessa
tankearter utgör den existentiella grunden för varje form av högerpopulism, fascism, autokrati
och diktatur. Inledningsvis belyses relationen mellan känslor och politisk övertygelse utifrån Eva Illouz
teser i boken Känslor och populism – Hur rädsla, äckel, förbittring och kärlek undergräver
demokratin. Illouz, som är professor i sociologi, har identifierat fyra känslor – rädsla, äckel,
förbittring och kärleken till det egna landet – vilka spelar en avgörande roll i vårt politiska liv.
Illouz menar att det är samspelet mellan dessa fyra känslor som ger näring åt och underbygger
populismens framväxt och fortlevnad. Vidare får vi ta del av statsvetaren Jan-Werner Müllers argument varför populismen är att betraktas som en antidemokratisk företeelse utifrån hans bok Vad är populism, samt historikern Federico Finchelsteins definition av begreppet ”wannabe fascister” i boken The
wannabe fascists: A guide to understanding the greatest threat to democracy.
Ett längre avsnitt i texten ägnas åt den politiska situationen i USA efter Donald Trumps seger
i presidentvalet november 2024 och vad vi kan väntas oss de kommande fyra åren. Detta i
ljuset av Illouz analys av de fyra känslorna, vilka alla ingår i Trumps och Maga-rörelsens
politiska mindset, och Finchelsteins beskrivning av Trump som varande en ”wannabe fascist”.
I texten presenteras också några av de andliga realiteter i Martinus världsbild som möjliggör
medvetandets, och därmed livsupplevelsens, uppkomst. Detta i relation till människans
utvecklingsmässiga fallenhet för antidemokratiska rörelser och partier under djurrikets
slutskede, vilka samtliga spelar på ”den starkes rätt”, samtidigt som de underbygger behovet
av att tillbedja en autokratisk eller diktatorisk ledare, modell Trump, genom manipulativ och
vilseledande retorik.
Utifrån Martinus analyser förstår vi att det uteslutande är självupplevelsen av det lidande som
man påför andra som förändrar en människans beteende. Att förstå lagen om orsak och verkan
– karmalagen – är centralt för att bli medveten om utvecklingens förutsättningar. I artikeln
presenteras också några centrala kosmiska principer i Martinus världsbild. Dessa principer
ligger till grund för utvecklingen från djur till människa, från enpolighet till dubbelpolighet,
från djävulsmänniskostadiet till stadiet för det fullkomliga kärleksväsendet –
kristusmänniskan.
Läs artikeln nedan: