H-människor

H-människor (dk. H-mennesker) syftar på en kategoriindelning från A−K som återfinns i Livets Bog (del 5, st. 1831 ff), där Martinus analyserar mänskligheten utifrån ett antal olika sexuella tillstånd. ”H-människorna” utgör den sjunde kategorin, där människans motsatta pol börjar göra sig gällande i form av sympati för det egna könet. Samtidigt domineras hennes framträdande fortfarande av hennes ordinarie pol, vilket innebär att H-människornas sexuella dragning fortfarande riktas mot det motsatta könet. Eftersom H-människornas motsatta pol har utvecklats starkt, har de utvecklat ett intressen och skapartalanger på olika områden utanför äktenskapet. Det medför också att H-människorna ofta kan befinna sig i ”de olyckliga äktenskapens zon”, särskilt om de har förälskat sig i en människa som befinner sig på ett annat stadium i polförvandlingen. På grund av sitt humana sinnelag stannar H-människorna ibland ändå kvar i äktenskap för att undvika lidande. Utvecklingen av den motsatta polen bidrar till att H-människorna kan ha andliga intressen, utveckla många skapartalanger och uppvisa en hög produktivitet, men på grund av detta kan de också utsättas för förföljelse och ”baktaleri” (se nedan).

Det motsatta könets väsen är alltjämt föremål för H-människans sexuella dragning, även om hon i själva verket kan omfatta många av sitt eget köns väsen med en sympati och hängivenhet som i vissa situationer kan vara mycket nära besläktad med den hon känner för det motsatta könet. Ja, hon kan här rent av känna något av samma jalusi eller svartsjuka som hon annars bara känner med avseende på det motsatta könet. (Martinus, Livets Bog, del 5, st. 1876)

Att H-människan också är en representant för ”de olyckliga äktenskapens zon”, där varje slag av sympati som ligger utanför äktenskapet och familjelivet alltid finns till på det absolut ”normala” äktenskapets bekostnad, detta är ju en naturlig följd. Men emedan H-människan är ett väsen som genomgått en serie inkarnationer med mycket lidande samt befinner sig i en framskriden polutveckling (härav den stora medkänsla eller begynnande nästankärlek som mer eller mindre kännetecknar detta väsen), bär det henne mycket emot att göra andra väsen olyckliga. (Martinus, Livets Bog, del 5, st. 1877)

Och då individen inte heller är vaket dagsmedveten i den motsatta polen, varför hans sympati inte utlöser någon sexuell dragning till det egna könet, märks denna pols framskridna verkningar hos H-människan endast i form av detta väsens stora skapartalanger, på såväl fysiska som andliga områden. (Martinus, Livets Bog, del 5, st. 1880)

Kort bakgrund: Enligt Martinus analyser befinner sig dagens människor på olika stadier i en process som han kallar polförvandling. Alla levande väsen har enligt Martinus två sexuella poler i sitt övermedvetande, en feminin och en maskulin pol. Under tiden i djurriket är den ena sexuella polen latent och den andra dominerande, vilket innebär att djuret framträder som renodlade hanväsen och honväsen i ett enpoligt tillstånd som präglas av egendomsrätt, förälskelse och den dräpande principen. För dagens människor håller den latenta eller motsatta sexuella polen på att åter växa sig stark, vilket innebär att människorna är på väg att bli dubbelpoliga väsen. Det dubbelpoliga tillståndet utvecklas i takt med att människan genomgår en stor mängd lidanden och därmed utvecklar en sann kärlek till sin nästa. Den motsatta polens tillväxt innebär även att människan utvecklar en mängd intellektuella och kulturella intressen och begåvningar som ligger utanför äktenskap och fortplantning. Under polförvandlingsprocessen ingår det enligt Martinus analyser som en naturlig fas att människan vid någon tidpunkt blir sexuellt attraherad även av sitt eget kön. Den färdiga människan kommer inte längre att vara man eller kvinna, utan framträda som ett helkönsväsen och hysa allkärlek till alla människor och allt som finns till.

**********************************************************