Instinktväsen

Instinktväsen (dk. instinktvæsen) används i Martinus litteratur synonymt med begreppet växtväsen eller växt, dvs. ett levande väsen som är hemmahörande i växtriket och som uppbärs av instinktenergin som bärande kosmisk grundenergi. Instinktväsen eller växtväsen återfinns på jordklotet i olika former av vegetation som träd, buskar, blommor, mossor och lavar osv. De upplever sin yttre omgivning endast i form av aningar och har sitt dagsmedvetande på det andliga planet. Närheten till den andliga världen och minnet av tillvaron i salighetsriket återspeglas i skönheten och mångfalden som instinktväsen eller växtväsen manifesterar i naturen på jordklotet. I motsats till djur och människor kan instinktväsen eller växtväsen inte förnimma smärta eller lidande på det fysiska planet, oavsett hur omilt de behandlas genom naturens krafter och människors och djurs påverkan. I slutet av växtriket utvecklas instinktväsendet alltmer djuriska förmågor som t.ex. förmågan att fånga och smälta insekter som näring, och väsendet är därmed på väg in i djurriket som nästa tillvaroplan i spiralkretsloppet. Ett instinktväsen eller en växt på andra himlakroppar och i andra galaxer kan uppvisa andra yttre gestalter och former än de som är kända på jordklotet men de uppbärs av instinktenergin som samma kosmiska grundenergi.

Det är dessa som gör, att det levande väsendet i sin manifestation eller upplevelse av livet kommer att framträda som ”instinktväsen” (växt), som ”tyngdväsen” (djur och jordmänniska), som ”känsloväsen” (den riktiga människan), som ”intelligensväsen”, som ”intuitionsväsen” och som ”salighetsväsen”, vilka tre sista livsformer är av helt överfysisk karaktär och utgör den nödvändiga kontrasten för upplevelsen av all fysisk tillvaro. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 533)

De första djuriska väsendena höjer sig därför över växten eller ”instinktväsendet” endast genom att de i grova drag kan börja forma en ”tankebild” av en yttre påverkan. I samma grad som väsendet ännu inte har utvecklat de fysiska sinnena, saknar det ett detaljerat själsliv på det fysiska planet. (Martinus, Livets Bog, del 4, st. 1219)

**********************************************************