Pol

Pol (dk. pol) eller ”sexuell pol” syftar i Martinus litteratur på de två sexuella poler som alla levande väsen har i sitt övermedvetande i form av en feminin och en maskulin pol. Den maskulina polen kan enligt Martinus analyser även betecknas som en talangkärna för avgivande av energi, medan den feminina polen är liktydig med en talangkärna för mottagande av energi. Under den största tiden av den långa utvecklingsspiral som Martinus benämner spiralkretslopp befinner sig dessa bägge poler i jämvikt och har lika stort inflytande i individens medvetande. Väsendet befinner sig då i ett dubbelpoligt tillstånd som helkönväsen, dvs. det är varken ett feminint eller maskulint väsen. I samband med väsendets inträde i djurriket, eller ”Evas skapelse” enligt Bibelns skapelsehistoria, skapas dock ett enpoligt halvkönsväsen som antingen framträder som honkön eller hankön. Den ena sexuella polen går tillbaka och blir latent, medan den andra polen blir den dominerande sexuella polen och präglar väsendets framträdande. Hos det feminina väsendet eller honkönsväsendet är den feminina polen den primära polen som dominerar, medan den maskulina polen befinner sig i latens. Hos det maskulina väsendet eller hankönsväsendet är den maskulina polen den primära polen som dominerar, medan den feminina polen befinner sig i latens. Två kön uppstår, en hane och en hona resp. en man och en kvinna, med en sexuell dragningskraft som i det renodlade enpoliga tillståndet är helt och hållet inställd på att äga det motsatta könet. Det enpoliga tillståndet för djuren och de kvarvarande enpoliga anlagen för människorna kännetecknas av egendomsrätt, förälskelse, själviskhet och principen ”makt är rätt”.

Den nuvarande människan befinner sig enligt Martinus i ett övergångsskede i form av polförvandlingen från ett enpoligt till ett dubbelpoligt tillstånd, där den motsatta eller latenta sexuella polen för respektive halvkönsväsen är under tillväxt. Det dubbelpoliga tillståndet utvecklas i takt med att människan genomgår en stor mängd lidanden och därmed utvecklar en sann kärlek till sin nästa. Den motsatta polens tillväxt innebär även att människan utvecklar en mängd intellektuella och kulturella intressen och begåvningar som ligger utanför äktenskap och fortplantning. Under polförvandlingsprocessen ingår det enligt Martinus analyser som en naturlig fas att människan vid någon tidpunkt blir sexuellt attraherad även av sitt eget kön. Den färdiga människan kommer inte längre att vara man eller kvinna, utan framträda som ett helkönsväsen och hysa allkärlek till alla människor och allt som finns till.

”Talangkärnan” för ”avgivande” av energi kan betecknas som identisk med ”den maskulina polen”, liksom ”talangkärnan” för ”mottagande” av energi är identisk med ”den feminina polen”. (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 940)

Men detta av svartsjukan och rivaliteten skapade mörker, det vill säga sorg, hat, lidande och krig, är alltså fullständigt uteslutet där den nya formen av kärlek blivit fullkomlig i sin organiska struktur. Denna organiska struktur är ett resultat av en utvecklad jämvikt mellan väsendets två sexuella poler: den feminina och den maskulina. (Martinus, Livets Bog, del 4, st. 1133)

Då samma utveckling försiggår i bägge könens struktur, så att de två polerna i vart och ett av väsendena blir jämställda, upphör ”hanköns- och honkönstillståndet”. Ett väsen, i vilket de två sexuella polerna är jämställda, är varken ”man” eller ”kvinna”. Och här står vi inför en helt ny väsenstyp Då samma utveckling försiggår i bägge könens struktur, så att de två polerna i vart och ett av väsendena blir jämställda, upphör ”hanköns- och honkönstillståndet”. (Martinus, Livets Bog, del 5, st. 1651)

**********************************************************