B-stadiet

B-stadiet (dk. B-stadiet) betecknar i Martinus litteratur det andra av tre stadier som kunskap eller vetande kan befinna sig på. Ett vetande på B-stadiet innebär enligt Martinus att individen har börjat omsätta en teoretisk kunskap i medveten handling, vilja och manifestation. När man övar en förmåga eller en kunskap på B-stadiet, är handlingen eller praktiserandet ännu är på ett ofärdigt stadium och övningen kan kräva mycket koncentration. Martinus beskriver att individen på detta stadium arbetar på en talang som fortfarande är under uppövande. Kunskap på B-stadiet kan därför enligt Martinus resultera i många ”felmanifestationer”, tills den slutligen når fullkomlighet i form av C-stadiet, där talangen har blivit automatiserad. Martinus beskriver också att ett vetande på B-stadiet är ett dagsmedvetet vetande där alla detaljer är tydliga − i likhet med det första A-stadiet, men till skillnad från det senare C-stadiet där kunskapen har blivit automatisk och individen kan utöva en förmåga utan att vara medveten om alla detaljer i processen. Se även ”A-stadiet” och ”C-stadiet” samt ”A-vetande”, ”B-vetande” och ”C-vetande”.

Vetande yttrar sig genom tre huvudfaser: klart dagsmedvetet vetande (A-stadiet), detta vetande omsatt till medveten organisering av vilja och handling (B-stadiet), samt denna organisering utvidgad till automatfunktioner, dvs. egenskaper, anlag eller talanger (C-stadiet). (Martinus, Logik, kap. 95)

Nästa stadium för en talangs utveckling är det på vilket man viljemässigt övar sig på att praktisera talangen. Att vi här betecknar praktiserandet av talangen som viljemässig, betyder att praktiserandet är mycket osäkert och fullt av felmanifestationer och kräver en stark medveten koncentration för att den ska kunna genomföras. Detta stadium har vi uttryckt som B-stadiet. (Martinus, Den eviga världsbilden, del 2, st. 25.9)

Som ett konkret exempel på hur kunskaper och förmågor kan manifesteras på olika stadier, kan man se hur det går till att lära sig läsa. I början är individen upptagen med att skaffa sig kunskap om ett skriftspråks alfabet och hur de olika tecknen (t.ex. bokstäver) står i relation till ljuden i det talade språket som i regel lärs in först. Det kan man kalla vetande på A-stadiet. Sedan övergår individen till att börja öva på att läsa och förstå betydelsen av skrifttecken i olika kombinationer och praktiserar sitt teoretiska vetande, vilket man kan kalla vetande på B-stadiet. Till sist har, för de flesta individer, kunskapen om skriftspråket med olika kombinationer av ett alfabets tecken blivit automatiserad, så att samma individ helt obehindrat och snabbt kan läsa texter av olika slag och tolka innehållet utan att ägna uppmärksamhet åt de enskilda tecknen och dess detaljer, vilket kan kallas vetande på C-stadiet.

**********************************************************