Något som är

Något som är (dk. noget, som er) är Martinus uttryck för att beskriva Gudomen, tillvarons innersta analys eller det eviga något som utgör X1 och X2 (se nedan). Uttrycket ”något som är” är enligt Martinus världsalltets och alla levande väsens högsta analys. Den innersta livskärnan och den fasta, orörliga punkten i varje människa och varje levande väsen i världsalltet är jaget. X1 eller jaget är bortom tid och rum, och det enda man kan säga om X1 är att det alltid har existerat och alltid kommer att existera. Därför definierar Martinus X1 som ”något som är”. X1 eller jaget betecknas också som ”den orsakslösa orsaken” som ligger till grund för allt som skapas och upplevs. Detta ”något som är” är det enda som är absolut verkligt, och allt övrigt som existerar är endast en syn av ”något som är”.

Beteckningen X1 ingår i en treenig princip som enligt Martinus analyser sammantaget utgör ett levande väsen: X1 utgör jaget eller skaparen, X2 utgör skaparförmågan och X3 utgör det skapade. X1 och X2 omfattar väsendets övermedvetande, och eftersom de är eviga principer och alltid har existerat, är det enda man kan säga om dessa båda delar är att de är ”något som är”. X3 utgör väsendets undermedvetande med våra manifestationskroppar och den skapade världen som vi upplever som vår omgivning. (I vissa kontexter betecknar Martinus enbart X2 som väsendets övermedvetande.) Martinus betonar att den treeniga principen i själva verket utgör en enhet som i verkligheten aldrig kan delas upp. Det måste alltid finnas en skapare (jaget, X1) som existerar bakom alla manifestationer, och det måste också alltid finnas en skaparförmåga (X2) som jaget kan skapa och manifestera sig med, samt ett skapat område (X3) med manifestationskroppar som jaget manifesterar sig genom. Jaget är evigt förbundet med sin skaparförmåga och de kosmiska grundenergierna genom det eviga urbegäret.

X1 eller jaget och den treeniga principen utgör ett namnlöst något, vilket är anledningen till att Martinus valde bokstaven X som ett neutralt kännetecken. X1 eller jaget kallas även för ”det gudomliga något” och Martinus beskriver att alla väsens ”jag” eller X1 i själva verket är delar av Gudomens oändliga ”jag” eller X1. I sina symboler betecknar Martinus X1 eller jaget med vit färg och ibland som en vit bakomliggande skiva (se t.ex. symbol nr 8-10 och 11).

Varje existerande väsen såväl som varje existerande föremål utgör sålunda i sin allra högsta analys ett namnlöst ”något som är”. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 540)

Storlek, färg, rörelse, allting är, i sitt för sinnena direkt tillgängliga framträdande, illusoriskt, i det att det vid närmare analys helt upplöser sig i detta enda ”ett något som är”. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 543)

Dess skaparförmåga blir därigenom, utöver att den utgör ”något som är”, också namnlös till sin natur, varför vi har måst beteckna den som ”X2”. Men då det eviga ”något” som utgör världsalltet sålunda i all evighet haft en skaparförmåga, har också ett resultat av denna i evighet existerat. (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 1003)

**********************************************************