Livsenhet

Livsenhet (dk. livsenhed) används i Martinus litteratur synonymt med ett levande väsen eller en individ, med betoning på att detta väsen betraktas från ”livssidan”, ett andligt perspektiv, och inte enbart från ett materiellt perspektiv i form av t.ex. en fysisk organism. Livsenheterna är enligt Martinus analyser själva livet eller det levande i världsalltet. På jordklotet uppfattar människorna sig själva, djuren och växterna som levande eller som livsenheter, men Martinus betonar att allt i världsalltet framträder som livsenheter, även det tillvaroplan som människan kallar mineralriket och som enligt Martinus också består av levande väsen. Livsenheterna återfinns såväl i mellankosmos (människornas upplevelsesfär på jordklotet) som i mikrokosmos (inuti den egna organismen) och i makrokosmos (jordklotet och alla himlakroppar i rymden). Alla livsenheter hör samman och utgör livsbetingelser för varandra i dessa tre olika tillvaroplan genom det som Martinus benämner livsenhetsprincipen. I samband med föda talar Martinus även om A-livsenheter och B-livsenheter, se vidare dessa begrepp.

En ”livsenhet” utgör alltså det levande väsendet sett från ”livssidan”. De ”livsenheder” som man har störst kunskap om på jorden är naturligtvis de som utgör de jordiska människorna eller de som individerna själv tillhör. (Martinus, Den idealiska födan, kap. 13)

Men saken är ju den att alla dessa rörelser eller det samlade makrokosmos på samma sätt som mikrokosmos också är uttryck för levande väsen eller livsenheter. Liksom våra organ, celler och övrigt kroppsmaterial är livsenheter inuti oss, på samma sätt är vi själva organ inuti ett större väsens organism. (Martinus, Den idealiska födan, kap. 17)