Världsalltet

Världsalltet (dk. verdensaltet) används i Martinus litteratur synonymt med Gud, Gudomen, Försynen, Fadern och allmakten. Gudomen är i Martinus analyser det allsmäktiga, oändligt kärleksfulla och eviga gigantväsen som alla levande väsen och därmed också människans innersta jag utgör en organisk del av. Världsalltet är i denna definition detsamma som Guds väsen, som enligt Martinus analyser är närvarande i allt och alla som existerar. Världsalltet likställs ibland även med universum och naturen. I världsalltet existerar i grunden endast kärlek och Martinus betecknar även kärleken som universums eller världsalltets grundton.

Gudomens analys är detsamma som det levande väsendets analys, i det att Gudomen kan beskrivas i form av en treenig analys: Gudomens X1 eller skaparen, som utgörs av alla levande väsens X1, Gudomens X2 eller skaparförmåga, som utgörs av alla levande väsens skaparförmåga, samt slutligen Gudomens X3, som utgör hela den skapade världen eller världsalltet. Kontrastupplevelserna som skapas och förnims med hjälp av de levande väsendenas övermedvetande eller X2, utgör i sin innersta analys själva Gudomens skapelse av kontraster till sig själv. Då det kosmiskt sett inte existerar några storlekar, är Gudomen med sitt jag personligen närvarande i allt som kan förnimmas, såväl det oändligt stora som det oändligt lilla. Varje liv utgör i sin grundanalys en personlig kommunikation mellan Gudomen och det levande väsendet. Förhållandet mellan Gudomen och de levande väsendena illustreras även med hjälp av uttrycken ”Gud” och ”gudasöner”. Martinus beskriver i sin litteratur hur han själv genom sin kosmiska invigning vid 30 år fick en stark personlig upplevelse av att bli ett med Guds medvetande. Han upplevde genom sitt kosmiska medvetande att alla väsen existerar inuti Gudomen, det är ”i Gudomen vi lever, rör oss och är till”.

Jag såg att världsalltet utgjorde ett enda stort, levande väsen, i vilket alla andra väsen var för sig var organ, och att vi alla – människor, djur, växter och mineraler – utgjorde en enda familj, bildligt talat var av samma kött och blod. (Livets Bog, del 1, st. 21)

En kännedom som visar oss tillvaron på detta sätt kan aldrig någonsin förändras, utan framträder som det eviga, orubbliga facit för alla livets vibrationer, rörelser och företeelser. Den är den klaraste blottläggning som den eviga sanningen över huvud taget kan få. Den är analysen av själva fakta när det gäller avslöjandet av tillvarons mysterium. Den är det absoluta vetandet om världsalltet, Gudomen och de levande väsendena. (Livets Bog, del 1, st. 92)

Och det är just därför som Gudomens medvetande och väsen, vilket som nyss nämnt är detsamma som universums eller världsalltets grundton, framträder som den absoluta kärleken, och det är därför som alla universums eller naturens slutresultat uteslutande är till glädje och välsignelse för levande väsen. (Livets Bog, del 7, st. 2555)

**********************************************************