Mellankosmos

Mellankosmos (dk. mellemkosmos) betecknar i Martinus litteratur ett av de tre kosmos eller tillvaroplan som världsalltet enligt hans analyser består av: mikrokosmos, mellankosmos och makrokosmos. Mellankosmos används synonymt med ”den jordmänskliga förnimmelsesfären” (Livets Bog, del 2, st. 302). För en människa i dag innefattar mellankosmos allt som hon kan uppleva och förnimma i sin yttre omgivning på jordklotet, t.ex. andra människor, djur och växter. Martinus kallar det också för den primära delen av människans livsupplevelse (se citat nedan). Enligt Martinus består allt i världsalltet av levande väsen, och alla väsen är organiserade i form av liv inuti liv (se även livsenhetsprincipen). Varje väsen (förutom Gudomen själv) utgör ett makroväsen, som ger livsrum till mikroväsen, och ett mikroväsen, som får livsrum av ett större makroväsen. Denna princip innebär att alla levande väsen skapar livsbetingelser för varandra. Gudomen är det enda väsen som inte utgör ett mikroväsen i ett större väsen, utan enbart är det makroväsen inuti vilket allt levande existerar. Beteckningarna ”mikro-”, ”makro-” och ”mellan-” ska ses mot bakgrund av perspektivprincipen. I själva verket menar Martinus att det kosmiskt inte existerar några storlekar, utan i förhållande till Gudomen är mikrokosmos lika stort som makrokosmos.

Det är också ett förhållande till det kosmos, i vilket våra medmänniskor, djur, växter och mineraler existerar och som för oss utgör den primära delen av vår livsupplevelse. Det är detta kosmos vi känner till som mellankosmos och som just är vårt primära tillvaroplan. (Martinus, Livets Bog, del 6, st. 2028)

Varför sätta himmel och jord i rörelse för att finna livsmysteriets lösning i de kosmos som står längst bort från vårt medvetande och vår upplevelseförmåga? Varför inte söka nämnda lösning i vårt eget kosmos, vilket vill säga: mellankosmos, som i sin tur är exakt anpassat till våra sinnen och därför här förekommer i sin enklaste och för förnimmelsen lättast tillgängliga form. (Martinus, Människan och världsbilden, kap. 22)

Om man är herre i ett litet ”världsallt” (en mikroorganism) eller herre i ett stort ”världsallt” (ett vintergatssystem) har alltså i verkligheten ingen betydelse för vårt intellektuella värde, för vårt förhållande till Gudomen och tillvaron. Mikrokosmos är i verkligheten lika stort som makrokosmos, och makrokosmos är lika litet som mikrokosmos. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 312)

**********************************************************