Livsenhetsprincipen

Livsenhetsprincipen (dk. livsenhedsprincippet) betecknar i Martinus litteratur principen att allt liv existerar inuti liv. Man kan också beskriva det som att allt som existerar utgörs av levande väsens organismer inuti levande väsens organismer. Enligt Martinus består allt i världsalltet av livsenheter resp. levande väsen vars organismer utgör livsbetingelser för varandra i de tre tillvaroplan som Martinus benämner makrokosmos, mellankosmos och mikrokosmos. Varje individ eller livsenhet är beroende av en yttre värld såväl som av sin egen organism för att kunna ha en livsupplevelse. Martinus beskriver att livsenhetsprincipen möjliggör för jaget att vara oupplösligt förbunden med den yttre världen. Martinus har avbildat livsenhetsprincipen i symbol nr 7 i Den eviga världsbilden, del 1, symbol 7, där den har titeln ”Livsenhetsprincipen eller den första glimten av en Gudoms existens”. Med denna titel illustreras att Gudomen, enligt Martinus analyser, är ett allomfattande väsen, som består av alla levande väsen som existerar som liv inuti liv.

Och vad är det som världsalltet utgör eller består av? Som vi redan har sett i livsenhetsprincipen, består det uteslutande av levande väsen i levande väsen, eller rättare sagt levande väsens organismer inuti levande väsens organismer. (Martinus, Den eviga världsbilden, symbol 11, st. 19)