Frågor om existensens innersta vara har sysselsatt filosofiskt och religiöst lagda människor i årtusenden. Det finns en samsyn bland framträdande mystiker genom tiderna, oavsett religiös tillhörighet, att det ur ett för sinnena upplevt intet eller tomhet emanerar en intelligens eller ett tänkande, som i sin tur manifesterar sig eller ger sig till känna genom skapade företeelser, såsom människor, djur och växter. Som en röd tråd genom den mystika traditionen går tanken att det enda som djupast sett existerar är Gudomen eller Gud. Allt annat utgör reflexer eller spegelbilder av denna Gudom. Denna essä handlar om Gudomens seende, motsatsernas samgående i denna Gudom, själens medvetandefunktioner, jagstrukturen hos det levande väsendet samt frågan om identitet, subjektivitet, mångfald och delaktigheten i det gudomliga världsjagets livsupplevelse. I essän jämförs synen på Gudomen och det innersta varat hos den danske författaren och mystikern Martinus (1890–1981) med tankar av den tyske mystikern, teologen, kardinalen, matematikern och juristen Nicolaus Cusanus (1401–1464).
Klicka nedan för att läsa och ladda ner texten: