Intelligens

Intelligens (dk. intelligens) används i Martinus litteratur synonymt med intelligensenergi, som utgör jagets fjärde kraftkälla i ett spiralkretslopp. Intelligens eller intelligensenergi är den dominerande energin i visdomsriket, som utgör det fjärde tillvaroplanet av de sex riken som enligt Martinus analyser ingår i ett spiralkretslopp. Intelligens eller intelligensenergin ligger till grund för all planmässighet och all logik i tillvarons skapelser. Genom att använda intelligensenergi kan ett väsen skapa logiska manifestationer utifrån sin vilja. Intelligensen möjliggör också för en individ att kunna definiera och analysera sina erfarenheter och sina upplevelser av behag och obehag. Martinus uttrycker det som att intelligensen ligger till grund för individens förstånd. I det andliga visdomsriket kulminerar väsendets intellektuella analysförmåga, och där används intelligensen i kombination med en hög andel intuition i Gudomens tjänst för att skapa skapa modeller för nya fysiska organismer som sedan ska manifesteras fysiskt i kommande världar.

Den nuvarande människans utveckling av sin intelligens på jordklotet har haft stor betydelse när det gäller utvecklandet av den materialistiska vetenskapen och dess landvinningar. Intelligensenergin i sig är enligt Martinus en neutral kraft som kan användas både i det ”godas” och det ”ondas” tjänst, dvs. både för att skapa manifestationer som är till glädje för omgivningen och manifestationer som medför förstörelse och lidande. En övervikt av intelligens i förhållande till känsla leder till att människan förlorar förmågan att ”tro” på andliga företeelser. Hon upplever då tillvaron som ateist och materialist. Ett intelligensbaserat väsen med en underdimensionerad känsla kan också framstå som en ”kall” individ, som inte har mycket empati för sina medmänniskor. För att utveckla en verklig kärlek till nästan och därigenom få ett lyckligt öde, behöver människan enligt Martinus lära sig att harmonisera intelligens och känsla, eller intelligensenergi och känsloenergi, till ”intellektualiserad känsla” eller kärleksenergi. Då skapas det riktiga människoriket där intelligensen enbart kan användas för att skapa ljus och harmoni för allt levande.

Men när allt är logiskt, är det ju uttryck för intelligens. Intelligens är just förmågan att skapa logik. Utan intelligens ingen logik och utan logik ingen skapelse, utan kaos. (Martinus, Logik, kap. 28)

Beträffande det väsen, i vars medvetande obalansen mellan känsla och intelligens beror på för mycket intelligens i förhållande till känsla, gäller att det inte ”tror” på något, ja, att det till och med i stor utsträckning förnekar, vad det inte självt förstår av livets mysterium. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 618)

Den samlade jordmänsklighetens intelligens måste således i stor utsträckning uttryckas som primitiv och underlägsen känsloenergin. Detta vill alltså säga att mänskligheten fortfarande i stor utsträckning handlar – inte i kraft av verklig intelligens, utan i kraft av känsla. (Martinus, Mänsklighetens öde, kap. 38)

**********************************************************