Andliga planet

Det andliga planet (dk. det åndelige plan) betecknar i Martinus litteratur en tillvaroform av ren elektrisk eller strålformig natur som består av elektriska våglängder eller tankeimpulser. Martinus använder begreppet ”det andliga planet” synonymt med ”den andliga världen” och han kontrasterar det också ofta mot ”det fysiska planet” eller ”den fysiska världen”. På det andliga planet existerar enbart tankemateria, och denna materia utgör enligt Martinus en lika realistisk verklighet som de fysiska föremålen är på det fysiska planet. Uttrycket ”det andliga planet” eller ”att komma över på det andliga planet” används också ofta när Martinus syftar på människans tillvaro i den andliga världen under sömnen eller efter döden mellan inkarnationerna. Se även elektricitet och medvetande.

Men en individs alla tankar eller föreställningar är alltså lika realistiska föremål på det andliga planet som de fysiska föremålen är realistiska på det fysiska planet. (Martinus, Livets Bog, del 1, st. 189)

Det finns således permanent en del av jordmänsklighetens individer som blivit direkt dräpta och därigenom på onaturligt sätt och för tidigt kommit över på det andliga planet. (Martinus, Livets Bog, del 4, st. 1366)

Den rörelsefrihet som väsendet kan prestera på det fysiska planet är att räkna för intet i jämförelse med den som det har tillgång till på det andliga planet. (Martinus, Livets Bog, del 5, st. 1657)

**********************************************************