Andliga världen

Den andliga världen (dk. den åndelige verden) betecknar i Martinus litteratur en värld av rena elektriska, strålformiga våglängder eller en tankevärld. ”Den andliga världen” används också synonymt med ”det andliga planet” eller ”den kosmiska världen”. Martinus beskriver ofta upplevelse i den andliga världen som motsats till upplevelse i den fysiska eller materiella världen, även om den andliga världen egentligen är den primära världen för människans upplevelse. Enligt Martinus är människan i grunden alltid ett andligt väsen, även när hon befinner sig i den fysiska världen där hon primärt upplever tillvaron fysiskt genom sina fysiska sinnen. Se även ”inre värld” och ”yttre värld”. I en mer avgränsad betydelse använder Martinus även begreppet ”den andliga världen” som en beteckning för tillvaron efter döden, dvs. det diskarnerade tillståndet i den rena tankevärlden som individen befinner sig i mellan inkarnationerna i den fysiska världen. Se även elektricitet och strålformig materia.

Under begreppet ”ande” döljer sig sålunda en realitet som är lika verklig som varje fysisk företeelse, även om den inte direkt kan bearbetas eller beröras med fysiska händer. Att förneka den andliga världens existens är alltså detsamma som att förneka sin egen medvetandefunktion. (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 805)

Hjärn- och nervsystemet utgör således individens ”port” in till den andliga världen. I den mån jordmänniskans andliga kroppar ännu är outvecklade, kommer hon alltså att vara offer för den övertron att ”porten” eller hjärn- och nervsystemet är upphov till hennes andliga funktioner och är då ännu omedveten i de andliga kropparna eller om de faktiska förhållandena. (Martinus, Livets Bog, del 1, st. 224)

Det kanske blir lättare att förstå, när man blir förtrogen med att den andliga världen i verkligheten är en elektrisk värld i renkultur, ja, är själva elektricitetens hemvist. (Martinus, Vägen till paradiset, kap. 32)

**********************************************************