Döden

”Döden” (dk. døden) eller ”död” skrivs i Martinus litteratur i regel inom citattecken. ”Död” i betydelsen ”upphörande av liv” existerar inte enligt Martinus analyser, annat än som en tänkt realitet och en övertro som präglar jordmänniskornas uppfattningar under den tidsepok som de identifierar sig själva med sin fysiska organism och förgängliga materier. ”Döden” är i Martinus litteratur i stället benämningen på den process som inträffar när väsendets andliga struktur avskiljs från den fysiska organism som väsendet har manifesterat sig i under en inkarnation, vilket innebär att korrespondensen mellan den andliga och den fysiska strukturen avbryts. Efter ”döden”, och fram till nästa inkarnation i en ny fysisk organism, fortsätter livets upplevelse på det andliga planet genom en annan manifestationskropp än den fysiska, vilket för människornas del innebär att dagsmedvetandet flyttas över till känslokroppen.  I traditionella religioner inom den gamla världsepokens traditioner finns olika uppfattningar och trosföreställningar om ett liv efter döden, som dock ofta präglas av fruktan för en negativ fortsättning i form av ett helvete eller Guds straff.  I Martinus analyser utgör ”döden” en födelse till den andliga världen och han beskriver den också som ”livets största överraskning”. Se även skärseld, paradis, andlig värld.

Denna del av sin livsupplevelse − vilket alltså vill säga hennes andliga tillvaro − har hon därför gett namnet ”döden”. Och eftersom ju döden är ett uttryck för livets motsats, blir vi således här vittne till hur ovannämnda omständigheter bibringat jordmänniskan den övertro som stundom låter henne acceptera döden som en verklig realitet, och som därmed utestänger insikten om hennes egen sanna identitet som ”ett odödligt väsen”. (Martinus, Livets Bog, del 1, st. 281)

För det stora flertalet människor framstår döden, vilket vill säga: jagets avskiljande från den fysiska organismen, som det största objektet för fruktan. Denna dödsfruktan är nästan som en flod som har sina utlopp genom många källor, bäckar och åar. (Martinus, Bortom dödsfruktan, kap. 1)

Döden är nämligen inte en skilsmässa mellan jaget och dess organism, utan mellan jaget och dess fysiska kropp. Då denna kropp endast utgör ett enskilt organ i jagets samlade organism, vilken ju dessutom − såsom redan antytts i ”Livets Bogs” första del − består av fem andra organ eller kroppar till bruk för jagets manifestation eller uppenbarelse, betyder döden alltså endast ett avbrott för den manifestationsart som var möjlig för jaget genom dess fysiska kropp. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 319)

**********************************************************

Livets Bog kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7