Andlig forskare

Andlig forskare (dk. åndelig forsker) beskrivs i Martinus litteratur som en människa som söker sanningen om de kosmiska, eviga livslagarna och som tillägnar sig den andliga vetenskapen. Martinus använder uttrycket ”den andliga forskaren”, ”den utvecklade andliga forskaren” eller ”den utvecklade sökande forskaren” som synonymer till ”sanningssökare”. Han ställer också ofta ”den andliga forskaren” i kontrast mot ”den materiella forskaren” som enbart utforskar fysiska fakta, eller mått- och viktfacit, i den materiella, fysiska världen. Se även andlig forskning och andlig vetenskap.

Alla andliga forskare, som tillägnar sig och praktiserar den verkliga andliga vetenskapen eller världsbildens eviga analyser, synliga som fakta genom förståndets ljus, och gör detta vetande till fundament för sitt dagliga liv, de lever i eller är besjälade av ”Hjälparen den heliga anden” som av Kristus bebådades som världens frälsning. (Martinus, Livets Bog, del 6, st. 1987)

Men genom den manifestation av ”Hjälparen, den heliga anden” i form av andlig vetenskap, som Gud här har uppenbarat för oss, har dessa facit nu gjorts tillgängliga för intelligensmässig förståelse för den utvecklade sökande forskaren. (Martinus, Livets Bog, del 4, st. 1539)

**********************************************************