Heliga anden

Den heliga anden (dk. den hellige ånd) syftar i Martinus litteratur på det fullkomliga eller kosmiska medvetandet som en individ upplever eller ”överskyggas av” i samband med ”den kosmiska födelsen”. Uttrycket ”den heliga anden” används också synonymt med intuitionsenergi, de kosmiska världarna och Gudomens medvetande. ”Den heliga anden” beskrivs i Martinus analyser som en gudomlig naturkraft, en fullkomlig kunskap och det gudomliga sinnelag som uttrycker fred, kärlek till nästan och samhörighet med allt levande. Se även ”Hjälparen den heliga anden”.

”Intuitionsenergin” är här i sitt andra stadium på uppåtgående. Den är livets högsta intellektuella energi. Den är, såsom vi tidigare framhållit, materialet för ”den heliga anden”. Denne ande åter är detsamma som livets eller tillvarons, universums eller världsalltets ”fundamentalvetenskap”. Dess idématerial och tankeformationer utgör Gudomens eget vetande om sig själv, universum och tillvaron. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 366)

Här är Guds medvetande eller mentalitet, här existerar det eviga övermedvetandet i form av de kosmiska världarna och den så kallade heliga anden. (Martinus,”Partiklar, tomrum och tankekraft”, Kosmos 1/2001)

Denne heliga ande är alltså inte en vetenskap om hur man bäst skall kunna mångfaldigt utveckla och befordra djurrikets dräpande princip för att därigenom göra sig till herre över sin nästas liv och egendom. Den är i stället en vetenskap eller logisk tankemanifestation i form av de kosmiska analyser som vi här genom gudomlig vilja, intellektualitet och kärlek har uppenbarat. (Martinus, Livets Bog, del 7, st. 2991)

Och ”freden” är, som vi ju har sett, just detsamma som ”kärleken till nästan”, som i sin tur är detsamma som ”den heliga anden” eller förnimmelsen av samhörigheten med alla levande väsen, allt liv och all manifestation. (Artiklar 1930−1945, st. 18.29)

**********************************************************