Andlig forskning

Andlig forskning (dk. åndsforskning) betecknar i Martinus litteratur det sökande efter kunskap som människan ägnar sig åt när hon önskar utforska de bakomliggande, andliga lagarna för tillvaron och alla levande väsens grundstruktur. Martinus kontrasterar ”andlig forskning” mot ”fysisk forskning” som innebär att människan koncentrerar sig på att utforska fysiska fakta, eller mått- och viktfacit, i den fysiska världen. Han använder ibland också begreppet ”andlig forskning” mer generellt för att beskriva utforskandet av filosofiska spörsmål och människans själsliv. Se även andlig forskare och andlig vetenskap.

Denna urgamla och som automatfunktion verkande inställning besjälas forskaren även av, när han genom den andliga forskningen för första gången möter jaget eller ”det gudomliga något”. (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 957)

Innan vi går vidare bör vi dock framhålla, att det från samhällets sida, genom politiska åtgärder, hjälpverksamhet, nya religiösa samfundsbildningar, andlig forskning osv., gjorts mycket för att förbättra förhållandena eller hejda mörkret, men denna insats har, trots sin inte obetydliga omfattning, haft liten verkan och avlägsnade inte roten till det onda. (Martinus, Livets Bog, del 1, st. 32)

Men denna religiositet tar sig inte uttryck i blind hängivenhet och tillit till de rådande världsreligionerna och trosformerna, utan visar sig i stället som ett utomordentligt starkt begär efter att lösa andliga problem. Dessa väsen har därför filosofi eller andlig forskning till livsuppgift. (Martinus, Livets Bog, del 1, st. 135)

**********************************************************