Dubbelpolig

Dubbelpolig (dk. doppeltpoled) eller ”sexuellt dubbelpolig” är ett begrepp som används i Martinus analyser av de sexuella polerna och polförvandlingen. Ett dubbelpoligt väsen är en individ som inte längre är huvudsakligen maskulin eller feminin, utan som  i stället framträder som ett helkönsväsen med sina bägge sexuella poler, den feminina eller den maskulina, i balans. Väsendet befinner sig i detta dubbelpoliga tillstånd under den största delen av den utvecklingsspiral som Martinus benämner spiralkretsloppet. I samband med väsendets inträde i djurriket eller ”Evas skapelse” enligt Bibelns skapelsehistoria, skapas dock ett enpoligt halvkönsväsen som antingen framträder som honkön eller hankön. Dessa båda halvkönsväsen har en sexuell dragningskraft som i det renodlade enpoliga tillståndet är helt och hållet inställd på det motsatta könet, vars erövring är ett oumbärligt fundament för djurets och den enpoliga människans lycka.

Den jordiska mänskligheten befinner sig enligt Martinus nu i ett övergångsskede från ett enpoligt till ett dubbelpoligt tillstånd genom polförvandlingen. Det är en utveckling som sker under mycket lång tid och som innebär att människan genomgår en mental förvandling från egenkärlek till allkärlek eller från själviskhet till osjälviskhet. Under polförvandlingen ingår det som en naturlig process att den blivande dubbelpoliga människan känner en dragning mot sitt eget köns yttre sexuella struktur,  i takt med att en ny kärleksförmåga uppkommer (se Livets Bog, del 5, st. 1898). Det renodlade dubbelpoliga väsendet känner ingen partisk förälskelse, egendomsrätt eller längtan till äktenskap, utan kan enbart manifestera allkärlek till alla sina medväsen utan favorisering.

Det är det begynnande gudaborna väsendet eller människan som ”Guds avbild” bakom mannen och kvinnan som är utlösningsobjektet för det kosmiska, tvåpoliga väsendets kärlek. Att den dubbelpoliga eller rättare sagt tvåpoliga sexualismen i första hand får individen att dragas mot sitt eget köns yttre sexuella struktur är självklart och ändrar ingenting i ovannämnda princip. Om den uppkomna sexuella dragningen inte vore just en sympati för väsendets eget kön, så var den ju inte ett nytt förnimmelsetillstånd eller en ny kärleksförmåga.  (Martinus, Livets Bog, del 5, st. 1898)

Att bli ett dubbelpoligt väsen är alltså ingenting som sker på ett ögonblick. Omformningen av det levande väsendet från ett enpoligt till ett dubbelpoligt tillstånd sträcker sig över en mycket lång utvecklingsperiod. Det säger sig självt att man inom denna period finner en mängd olika mellanstadier mellan enpoligt och dubbelpoligt tillstånd. (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 838)

Väsendet har ju blivit en fullkomlig eller ”färdig människa” just genom att det inte längre är ett ”sexuellt enpoligt väsen”, utan i stället numera är ett fullkomligt ”sexuellt dubbelpoligt väsen”. Det framträder alltså inte längre som ett speciellt ”hanväsen” eller speciellt ”honväsen” och har därför inte längre vare sig begär efter eller förmåga att utlösa den ”enpoliga” sexuella akten. (Martinus, Livets Bog, del 4, st. 1143)

**********************************************************

Livets Bog kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7. © Martinus Institut 1981.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial