Helkönsväsen

Helkönsväsen (dk. helkønsvæsen) betecknar i Martinus litteratur ett väsen som varken är ett hankön eller ett honkön, utan ett dubbelpoligt väsen med sina bägge sexuella poler, den feminina eller den maskulina, i balans. Ett helkönsväsen känner ingen partisk förälskelse, egendomsrätt eller längtan till äktenskap, utan kan enbart manifestera opartisk osjälviskhet och allkärlek gentemot alla levande väsen i tillvaron. Väsendet befinner sig i detta dubbelpoliga tillstånd som helkönsväsen under den största delen av den utvecklingsspiral som Martinus benämner spiralkretsloppet. I samband med väsendets inträde i djurriket eller ”Evas skapelse” enligt Bibelns skapelsehistoria, skapas dock ett enpoligt halvkönsväsen som antingen framträder som honkön eller hankön. Dessa båda halvkönsväsen har en sexuell dragningskraft som i det renodlade enpoliga tillståndet är helt och hållet inställd på det motsatta könet, vars erövring är ett oumbärligt fundament för djurets och den enpoliga människans lycka. Den jordiska mänskligheten befinner sig enligt Martinus nu i ett övergångsskede från enpolighet till dubbelpolighet, dvs. från halvkönsväsen till helkönsväsen, genom polförvandlingen. Som synonym för helkönsväsen använder Martinus även begreppet tvåkönsväsen (se även I-människor, J-människor och K-människor i Martinus kategorisering av sexuella tillstånd i Livets Bog, del 5).

Om väsendets två poler är likvärdiga och lika mycket utvecklade, är väsendet inte längre ett hanköns- eller honkönsväsen utan utgör i stället ett ”helkönsväsen”, vilket återigen i sin högsta utveckling är detsamma som ”den absolut fullkomliga människan, skapad till Guds avbild”. (Martinus, Livets Bog, del 7, st 2480)

Om denna organiska funktion, som omskapat väsendena till sexuella halvkönsväsen, till hon- och hankön, inte fortsatte sin utveckling för att nu omdana dem till sexuella helkönsväsen, så skulle ljuset aldrig någonsin komma att skina i världen. (Martinus, Livets Bog, del 5, st 1667.)

Men den enda struktur som inte befordrar den dräpande principen eller de djuriska traditionerna är ”helkönstillståndet”. I paradiset rådde frid och lycka, emedan väsendena där var ”helkönsväsen”.  (Martinus, Livets Bog, del 5, st 1680.) 

**********************************************************

Livets Bog kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7. © Martinus Institut 1981.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial