Dubbelpolighet

Dubbelpolighet (dk. dobbeltpolethed) eller sexuell dubbelpolighet används i Martinus analyser av de sexuella polerna och polförvandlingen för att beteckna de stadier i spiralkretsloppet där väsendet framträder som helkönsväsen eller gemensamhetskön med sina bägge sexuella poler, den feminina eller den maskulina polen, i balans. Väsendet befinner sig i detta dubbelpoliga tillstånd under den största delen av spiralkretsloppet, förutom under sin passage genom djurriket där väsendet formas till ett enpoligt väsen som ”Evas skapelse” enligt Bibelns skapelsehistoria och därmed framträder som ett renodlat honkön eller hankön. Den jordiska mänskligheten befinner sig enligt Martinus nu i ett övergångsskede från ett enpoligt till ett dubbelpoligt tillstånd genom polförvandlingen. Det är en utveckling som sker under mycket lång tid och som innebär en mental förvandling från egenkärlek till allkärlek eller från själviskhet till osjälviskhet. Martinus benämner denna förvandlingsprocess även som omskapelsen av djuret till människa. Under polförvandlingen ingår det som en naturlig process att det blivande dubbelpoliga väsendet nu, i takt med att en ny kärleksförmåga uppkommer, känner en dragning mot sitt eget köns yttre sexuella struktur (se Livets Bog, del 5, st. 1898). Det renodlade dubbelpoliga väsendet känner ingen partisk förälskelse, egendomsrätt eller längtan till äktenskap, utan kan enbart manifestera allkärlek till alla sina medväsen utan favorisering. Det dubbelpoliga tillståndet betecknas också som ett permanent tillstånd av sympati, salighet och välbefinnande.

Genom deras olika växlande konstellationer i det levande väsendet gestaltas väsendets passage genom spiralkretsloppet, och det är samma växlande konstellationer som åstadkommer det levande väsendets framträdande som kulminerande hankönsväsen och kulminerande honkönsväsen, d.v.s. dess enpolighet, vilken ligger till grund för väsendets framträdande som renodlat ”djur”. Efter detta renodlade tillstånd börjar polkonstellationen i väsendet förvandlas fram emot dubbelpolighet. Det är denna begynnande förvandling som omskapar ”djuret” till den begynnande ”människan. (Martinus, Livets Bog, del 7, st. 2658, punkt 16)

Ja, det är just denna förvandling av väsendets sexuella struktur som är den sanna och verkliga orsaken till väsendets mentala eller medvetenhetsmässiga omskapelse från ”djur” till ”människa” och för övrigt till absolut alla andra olika mentala stadier i det kosmiska spiralkretsloppet. Med sin förvandling från sexuell enpolighet till sexuell dubbelpolighet upphör väsendet alltså att vara ett speciellt hanköns- eller ett speciellt honkönsväsen. (Martinus, Livets Bog, del 5, st. 1898)

Där råder en verklig permanent sympati mellan väsendena, vilken på grund av deras dubbelpolighet utlöses vid varje möte mellan dessa andliga väsens tankeutstrålningar. Den kontakt som två sådana väsens tankeutstrålningar vid ett möte åstadkommer, skapar osvikligt fullkomlig salighet och välbefinnande. Alla väsen lever därför där i ett permanent lycko- eller salighetsrus i varandras sällskap (Martinus, Livets Bog, del 7. st. 2635)

**********************************************************

Livets Bog kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7