Affärsprincipen

Affärsprincipen (dk. forretningsprincippet) betecknar i Martinus litteratur en princip som innebär att en värde betalas med ett annat värde. I sin grundläggande form är affärsprincipen enligt Martinus ”av ädel och kosmisk natur” (Livets Bog, del 1, st. 76), under förutsättning att varje värde betalas med ett motsvarande värde, eller att något betalas med ett pris som motsvarar dess verkliga värde. Detta benämner Martinus även den äkta affärsprincipen som är liktydig med en gudomlig bytesprincip. I den nuvarande människans samhälle härskar dock enligt Martinus den falska affärsprincipen, som innebär att ett värde betalas med ett pris som inte motsvarar dess verkliga värde. Det kan vara både ett överpris och ett underpris. Den falska affärsprincipen är en orättvis ekonomi som får konsekvensen att vissa individer kan berika sig på andras bekostnad och att det skapas ett underskott i mänsklighetens världsekonomi. Martinus beskriver att det är den djuriska självbevarelsedriften som uttrycks i dagens ekonomiska system och att dess bankkontokultur i själva verket kan liknas vid ett mordvapen, då många människor i dag går under på grund av fattigdom och svält. I framtidens samhälle kommer endast den äkta affärsprincipen att råda, där alla värden och tillgångar fördelas rättvist över jordklotet efter allas behov. Ingen människa kommer då att berika sig på någon annans arbete och all privategendom kommer att ha avskaffats.

Eftersom tillvaron i sin helhet enligt de kosmiska lagarna endast kan upprätthållas genom att varje värde betalas med ett motsvarande värde, är affärsprincipen i sin djupaste analys av ädel och kosmisk natur. Den blir oädel och samhällsskadlig endast när den urartar på så sätt att stora grupper av samhällets sunda och livskraftiga individer utestängs från möjligheten att betala värden med värden, eller där stora grupper av individer kan ”köpa” sig fria från denna gudomliga realitet. (Martinus, Livets Bog, del 1, st. 76)

”Affärsprincipen”, som i sig själv är högst gudomlig, eftersom den förutsätter ”samma värde för samma värde” – i motsatt fall skulle den ju betyda ett ”snyltande” på samhället eller tillvaron – blev alltså den princip, genom vilken väsendena ännu ett stycke väg i utvecklingen kunde kamouflera sin tämligen överdrivna själviskhet, sitt begär efter att tillskansa sig livets goda på nästans bekostnad. (Martinus, Livets Bog, del 4, st. 1316)

**********************************************************