Livsscen

Livsscen (dk. livsscene) är ett uttryck som Martinus använder i Livets Bog, del 3, främst st. 946−954, för att beteckna skådeplatsen för livsupplevelsen eller jaget. Martinus jämför i dessa stycken en individs upplevelse av livet med en teaterscen. Själva livsscenen, där jaget upplever livet, utgör individens undermedvetande eller X3. Martinus kallar det också denna livets egen och första scen (Livets Bog, del 3, st. 947). Jaget är dock samtidigt såväl åskådare till sitt skådespel, som är samma sak som ödet, som rollinnehavare och aktör på sin livscen. Jaget har genom X2 och X3 en evig anknytning till denna livsscen och spelar den eviga rollen som ett levande väsen. Livsscenen har enligt Martinus dessutom en sida som är vänd mot åskådaren och en sida som ligger bakom scenen. Den sida som är vänd mot åskådaren benämner han ”åskådarrummet”. Det är här som jaget som ett slags åskådare upplever och förnimmer ödet eller det individen uppfattar som verklighet, och denna sida blir därför liktydig med individens dagsmedvetande.  Jaget är dock inte bara åskådare och aktör, utan även regissör till spelet, genom sin evighetskropp, sina talangkärnor och sina automatiska vanefunktioner. Bakom kulisserna existerar en del av livsscenen som inte syns för åskådaren och som kan jämföras med scenens tekniska sida och maskinrum. Detta är i Martinus beskrivning liktydigt med individens nattmedvetande, som innehåller automatfunktioner och krafter som individen inte är medveten om som åskådare. Genom sina talangkärnor är jaget även ”maskinmästare” eller tekniker till sitt eget öde, även om individen inte har tillgång till dessa funktioner i sitt dagsmedvetande.

Alltsammans är ett inför jaget försiggående yttre spel, vari jaget förvisso självt är sceninstruktör och rollinnehavare, vilket dock inte utgör något hinder för dess identitet som ”åskådare” till detta sitt eget uppträdande. I kraft av sina talangkärnor och de därav utlösta automatfunktionerna är jaget instruktiv aktör på sin egen livsscen eller i sitt undermedvetande. (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 949)

Som nämnt är jaget även ”åskådare” till sin egen livsscen (undermedvetandet), och scenen har således också en sida som är vänd mot ”åskådaren”. Den sidan utgör liksom ett ”åskådarrum”, varifrån den illusion som skapas av ”maskeringarna” och ”kulisserna” blir till verklighet. Denna verklighet är då detsamma som det ovannämnda skådespelet ”Ödet”. (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 950)

**********************************************************

Livets Bog kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7 © Martinus Institut 1981.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial