Domedagen

Domedagen (dk. dommedagen) eller ”domedagsepoken” betecknar i Martinus litteratur inte en särskild dag, utan en princip i form av en tidsperiod där människor måste uppleva smärtsamma verkningar av sina egna manifestationer som tidigare har medfört lidanden och smärta för andra väsen. De felaktiga manifestationerna har enligt Martinus inte sin verkliga grund i ondska, utan i okunnighet om den kosmiska världsbilden och livslagarna. ”Domen” innebär enligt Martinus analyser därför inte heller något straff, utan tvärtom en kärleksfull ledning av människan från Gudomens sida, som visar henne på betydelsen av kärleken till nästan och utvecklandet av ett humant levnadssätt som skapar ett lyckligt öde både för människan själv och för hennes medväsen. Begreppet domedagsepoken används av Martinus även synonymt med ”ragnaröksepoken”, som innebär en koncentrerad utlösning av lidanden som mänskligheten bl.a. upplevde under 1900-talets bägge världskrig. Efter de genomlevda lidandena på ”domens dag” följer dock enligt Martinus analyser alltid en ljus tid, där människorna har blivit mätta på mörkret och i stället önskar skapa fred och utveckla humanitet och kärlek. Ur Martinus övergripande perspektiv utgör domedagen eller domedagsepoken ett naturligt och oundgängligt stadium i ett väsens utveckling från djur till riktig människa, där upplevelsen av domedagens verkningar medför att primitivitet och djuriskt tänkande ersätts av humanitet, empati och kärlek till ens nästa.

Med ”domedagen” menas ju i detta fall en tidsperiod, under vilken ”domen avkunnas” över människornas handlingar eller levnadsart. ”Avkunnandet” sker i form av alla de lidanden som den felaktiga uppfattningen av världsbilden och livslagarna och de därmed förbundna felaktiga manifestationerna eller levnadsarterna fört med sig. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 417)

Domedagssituationen är alltså uttryck för en upprepningsprincip på samma sätt som vinter och sommar, natt och dag, köld och hetta, sådd och skörd, barndom och ungdom, mandom och ålderdom osv. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 417)

Hela domedags- eller ragnaröksepokens verkningar skall efter hand hos jordens alla människor föda denna längtan efter fred, humanitet eller kärlek. (Martinus, Livets Bog, del 7, st. 2658)

**********************************************************

Livets Bog kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7