Enpolighet

Enpolighet (dk. enpolethed) eller sexuell enpolighet används i Martinus analyser av ett väsens sexuella poler och polförvandlingen för att beteckna det stadium i djurriket där väsendet framträder som halvkönsväsen med antingen den feminina eller den maskulina polen som dominerande sexuell pol. Den dominerande polen utgör den primära polen och den andra, motsatta polen utgör den sekundära polen, som befinner sig i latens. Hos det feminina väsendet eller honkönsväsendet befinner sig den maskulina polen i latens, och hos det maskulina väsendet eller hankönsväsendet befinner sig den feminina polen i latens.

Under den största delen av spiralkretsloppet befinner sig väsendet enligt Martinus analyser i ett dubbelpoligt tillstånd som helkönsväsen med den maskulina och den feminina polen i balans. I samband med väsendets inträde i djurriket eller ”Evas skapelse” enligt Bibelns skapelsehistoria skapas dock ett enpoligt halvkönsväsen som antingen framträder som honkön eller hankön. Dessa båda halvkönsväsen har en sexuell dragningskraft som i det renodlade enpoliga tillståndet är helt inställd på det motsatta könet, vars erövring är ett oumbärligt fundament för väsendets lycka. Det enpoliga tillståndet för djuren och de kvarvarande enpoliga anlagen för jordmänniskorna kännetecknas av egendomsrätt, själviskhet och principen ”makt är rätt”. För den nuvarande jordmänniskan innebär den djuriska naturen, som betingas av den sexuella enpoligheten med dess antipati mot det egna könet, en manifestation av mörker och lidande. Den begynnande dubbelpoligheten som utvecklas i takt med en ökande humanitet, innebär en mental förvandling från egenkärlek till allkärlek eller från själviskhet till osjälviskhet.

Allt som vi känner till under begreppet jalusi eller svartsjuka och det därmed förbundna utvecklandet av den djuriska naturen, såsom hat, förföljelse, krig, sorg och lidande, upphör därför här att existera. Detta mörker har, som vi skall se, helt och hållet sin rot i väsendenas sexuella enpolighet. (Martinus, Livets Bog, del 4, st. 1133)

Den är nedbrytande för den råa ”maskulina” och ”feminina” princip som skapar hat och rivalisering om äganderätt till det motsatta könet – en kamp som i sin tur utgör den stam, på vilken all annan kamp om makt eller äganderätt är grenar. Denna av enpoligheten skapade könskamp eller antipati mot väsen av det egna könet är roten till allt ont i världen. (Martinus, Livets Bog, del 5, st. 1742)

Det är således väsendenas enpolighet, det renodlade hanköns- och honkönstillståndet, som befordrar kriget, såväl mellan folken som mellan man och man inbördes. (Martinus, Livets Bog, del 5, st. 1743)

Med sin förvandling från sexuell enpolighet till sexuell dubbelpolighet upphör väsendet alltså att vara ett speciellt hanköns- eller ett speciellt honkönsväsen. (Martinus, Livets Bog, del 5, st. 1898)

**********************************************************

Livets Bog kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7