Enpolig

Enpolig (dk. enpoled) eller sexuellt enpolig används i Martinus analyser av de sexuella polerna och polförvandlingen för att beteckna en individ som framträder som halvkönsväsen med antingen den feminina eller den maskulina polen som dominerande sexuell pol. I djurriket, dit Martinus även räknar den nuvarande mänskligheten, framträder dessa individer fysiskt som antingen en hane eller en hona, resp. en man eller en kvinna. Hos det feminina väsendet eller honkönsväsendet är den feminina polen den primära polen som dominerar, medan den maskulina polen befinner sig i latens. Hos det maskulina väsendet eller hankönsväsendet är den maskulina polen den primära polen som dominerar, medan den feminina polen befinner sig i latens. Den nuvarande människan befinner sig enligt Martinus i ett övergångsskede i form av polförvandlingen från ett enpoligt till ett dubbelpoligt tillstånd, där den motsatta polen för respektive halvkönsväsen är under tillväxt.

Under den största delen av vandringen i det Martinus kallar spiralkretsloppet befinner sig individen i ett dubbelpoligt tillstånd eller ett tillstånd som helkönsväsen, med både den maskulina och den feminina polen i balans. I samband med väsendets inträde i djurriket eller ”Evas skapelse” enligt Bibelns skapelsehistoria, skapas dock ett enpoligt halvkönsväsen som antingen framträder som honkön eller hankön. Det uppstår två halvkönsväsen, en hane och en hona, med en sexuell dragningskraft som i det renodlade enpoliga tillståndet är helt och hållet inställd på det motsatta könet. Att få äga det motsatta könet blir ett oumbärligt fundament för väsendets lycka. Det enpoliga tillståndet för djuren och de kvarvarande enpoliga anlagen för människorna kännetecknas av egendomsrätt, själviskhet och principen ”makt är rätt”. Den nuvarande polförvandlingen som människan genomgår är en utveckling som sker under mycket lång tid. I takt med den motsatta polens framväxt inträder en mental förvandling från egenkärlek till allkärlek eller från själviskhet till osjälviskhet. När människan har nått fram till det riktiga människoriket, har hon upphört att vara enpolig och åter blivit dubbelpolig i form av ett helkönsväsen.

Innan polförvandlingen började, var jordens alla människor utan undantag renodlade djur, även om de utgjorde en annan djurart eller ras än de väsen vi i dag kallar ”djur”. Inget väsen som nått så långt att det blivit jordmänniska kan vara ett renodlat enpoligt väsen. Är det renodlat enpoligt, måste det även vara ett renodlat djur. (Martinus, Livets Bog, del 7, st. 2484)

Det djuriska psyket befordras av jordmänniskan i samma mån som hon är sexuellt enpolig, dvs. renodlad ”man” eller ”kvinna”. (Martinus, Livets Bog, del 5, st. 1746, styckerubrik)

Omformningen av det levande väsendet från ett enpoligt till ett dubbelpoligt tillstånd sträcker sig över en mycket lång utvecklingsperiod. Det säger sig självt att man inom denna period finner en mängd olika mellanstadier mellan enpoligt och dubbelpoligt tillstånd. Representanterna för dessa mellanstadier är således ännu inte färdiga väsen. (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 838)

**********************************************************