Maskulin pol

Maskulin pol (dk. maskulin pol) eller ”den maskulina sexuella polen” syftar i Martinus litteratur på den ena av de två sexuella poler som alla levande väsen har i sitt övermedvetande i form av en feminin pol och en maskulin pol. Den maskulina polen kan enligt Martinus analyser även betecknas som en talangkärna för avgivande av energi. Under tiden i djurriket är den maskulina polen den primära eller dominerande polen i övermedvetandet hos de väsen som framträder som hankönsväsen i djurriket eller som män i den nuvarande mänskligheten. Den maskulina polen i djurriket står även för alla tankar som har att göra med begär, fysisk överlägsenhet, styrka och makt. Det renodlade maskulina väsendet eller hanväsendet framträder som ett ”kampväsen” som känner ett behov av att erövra och styra, men även skydda och värna. Den feminina polen, som står för mottagande av energi, befinner sig däremot hos dessa väsen i latens. Det enpoliga tillståndet för djuren och de kvarvarande enpoliga anlagen för alla nuvarande människor, både med den feminina och den maskulina polen som den primära polen, kännetecknas av egendomsrätt, förälskelse, själviskhet och principen ”makt är rätt”.

Under den största tiden av den långa utvecklingsspiral som Martinus benämner spiralkretslopp befinner sig dessa bägge poler i jämvikt och har lika stort inflytande i individens medvetande. Väsendet befinner sig då i ett dubbelpoligt tillstånd som helkönväsen, dvs. det är varken ett feminint eller maskulint väsen. I samband med väsendets inträde i djurriket, eller ”Evas skapelse” enligt Bibelns skapelsehistoria, skapas dock ett enpoligt halvkönsväsen som antingen framträder som honkön eller hankön. Den ena sexuella polen går tillbaka och blir latent, medan den andra polen blir den dominerande sexuella polen och präglar väsendets framträdande.

Den nuvarande människan befinner sig enligt Martinus i ett övergångsskede i form av polförvandlingen från ett enpoligt till ett dubbelpoligt tillstånd, där den motsatta eller latenta sexuella polen för respektive halvkönsväsen är under tillväxt. Det dubbelpoliga tillståndet utvecklas i takt med att människan genomgår en stor mängd lidanden och därmed utvecklar en sann kärlek till sin nästa. Den motsatta polens tillväxt innebär även att människan utvecklar en mängd intellektuella och kulturella intressen och begåvningar som ligger utanför äktenskap och fortplantning. Under polförvandlingsprocessen ingår det enligt Martinus analyser som en naturlig fas att människan vid någon tidpunkt blir sexuellt attraherad även av sitt eget kön. Den färdiga människan kommer inte längre att vara man eller kvinna, utan framträda som ett helkönsväsen och hysa allkärlek till alla människor och allt som finns till.

Med den ”maskulina polen” förstår vi här alla sådana tankar som är uttryck för begär efter, eller sådana medvetandefunktioner som verkar befordrande för överlägsenhet i styrka och makt. Därför måste sådana väsens medvetanden redan av naturen vara fientligt stämda mot likasinnade väsen, det vill säga väsen av deras ”eget kön”, ty dessa har ju samma begär eller medvetandeinställning och är därför födda konkurrenter eller rivaler om herraväldet och makten. ”Maskulina” väsen eller renodlade ”hanväsen” är sålunda ”speciella kampväsen”. (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 829)

”Talangkärnan” för ”avgivande” av energi kan betecknas som identisk med ”den maskulina polen”, liksom ”talangkärnan” för ”mottagande” av energi är identisk med ”den feminina polen”. (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 940)

Kulminationen av den ”maskulina polens” verkningar framträder för oss i skapelsen av det fullkomliga ”hankönet” eller ”hanväsendet”, liksom skapelsen av det fullkomliga ”honkönet” utgör kulminationen av den ”feminina polens” verkningar. (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 941)

**********************************************************